From Old Swedish strækkia, from Middle Low German strecken, from Old Saxon *strekkian.
sträcka c
nominative | genitive | ||
---|---|---|---|
singular | indefinite | sträcka | sträckas |
definite | sträckan | sträckans | |
plural | indefinite | sträckor | sträckors |
definite | sträckorna | sträckornas |
sträcka (present sträcker, preterite sträckte, supine sträckt, imperative sträck)
active | passive | |||
---|---|---|---|---|
infinitive | sträcka | sträckas | ||
supine | sträckt | sträckts | ||
imperative | sträck | — | ||
imper. plural1 | sträcken | — | ||
present | past | present | past | |
indicative | sträcker | sträckte | sträcks, sträckes | sträcktes |
ind. plural1 | sträcka | sträckte | sträckas | sträcktes |
subjunctive2 | sträcke | sträckte | sträckes | sträcktes |
present participle | sträckande | |||
past participle | sträckt |
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.