Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet
Appendix:Ordboksterminologi. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet
Appendix:Ordboksterminologi, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger
Appendix:Ordboksterminologi i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet
Appendix:Ordboksterminologi finns här. Definitionen av ordet
Appendix:Ordboksterminologi hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen av
Appendix:Ordboksterminologi och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.
Se även lista över appendix.
Ordbokstermer eller grammatiska begrepp som används (eller kan komma att användas) i böjningsmallar, grammatikförklaringar eller etymologidelen.
Några avsnitt här länkas från uppslag via {{tagg}} och Modul:tagg/data. Se även Appendix:Grammatik.
Alfabetisk lista
A
- affix
- morfem som ej kan fungera självständigt, utan i stället läggs till ett ord för att ändra dess betydelse; icke-lexikalt bundet morfem
- kan vara prefix eller suffix eller infix eller cirkumfix
- se även Appendix:Affix, Appendix:Affix/Svenska, w:Affix
- andra person
- den eller de som talaren eller skribenten vänder sig till
- i svenskan används pronomen "du" och "ni" för att uttrycka andra person
- augmentativ
- förstorande form
- motsats: diminutiv
B
D
- dativ
- ett kasus som finns i latin, i tyskan, liksom i vissa germanska språk
- i svenskan har dativ försvunnit, men det finns stelnade former som härstammar från tidigare dativböjning
- se även Appendix:Dativ
- deponens
- speciell form av verb i svenskan "mellan aktiv och passiv" som slutar på -s
- till exempel andas eller trivas
- jämför med passiv form och reciprokt verb
- se även Appendix:Deponens
- diminutiv
- förminskande form
- motsats: augmentativ
E
- etymologi
- lära om ordens eller orddelars språkhistoriska ursprung, släktskap och utveckling, eller beskrivning av ett enskilt ords ursprung
- se även Mall:etymologi (yttre, en av brödtextmallarna), Mall:härledning (inre), w:Etymologi
F
- första person
- talaren eller skribenten själv
- i svenskan används pronomen "jag" och "vi" för att uttrycka första person
- i några språk (såsom indonesiska) görs det skillnad i första person plural ifall den eller de tilltalade ingår i denna grupp eller ej; i exempelvis svenska och engelska görs däremot ingen sådan distinktion
G
- genitiv
- kasus som existerar i många språk och indikerar ägande eller ursprung
- gerundium
- en böjningsform av verb, som bildar adverb; förekommer i slaviska språk; motsvarar på svenska presens particip (gnolande gick han till arbetet)
I
- improduktiv
- (om förled, efterled, affix eller konstruktioner) som inte längre används för att bilda nya ord
- till exempel det svenska suffixet -else är improduktivt trots att det förkommer i en hel del ord
- motsats: produktiv
- inkoativt verb
- verb som medför att subjektet själv utsätts för verbets innebörd eller blir något i högre utsträckning
- alla inkoativa verb är intransitiva, men inte alla intransitiva verb är inkoativa
- till exempel stelna är ett inkoativt verb (subjektet självt blir stel), medan mysa är ett intransitivt verb men inte inkoativt
- ett vanligt sätt att bilda inkoativa verb i svenskan är med ändelsen -na: falna, kallna, gulna, rodna, svartna, tröttna
- motsats: kausativt verb
- se även spraktidningen.se/artiklar/2008/11/inkoativa-verb
K
- kasus
- böjningsform för vissa ordklasser (i synnerhet substantiv, men även adjektiv med flera) i vissa språk som uttrycker (tillsammans med eller istället för prepositioner) ordets roll i satsen
- antal kasus i ett språk varierar: finska har 15 kasus, latin 6 kasus, tyska 4 kasus, för svenska kan det hävdas 0 till 4 kasus, indonesiska har ingen kasusböjning alls
- kausativt verb
- verb som medför att någon annan än subjektet utsätts för verbets innebörd eller gör något
- alla kausativa verb är transitiva, men inte alla transitiva verb är kausativa
- till exempel förstora är ett kausativt verb (göra att något annat blir stort), medan veta är ett transitivt verb men inte kausativt
- motsats: inkoativt verb
O
- ordklass
- grupp av ord som kan upfylla en viss funktion i en sats, eller har vissa gemensamma egenskaper (såsom ett böjningsmönster)
- upsättning ordklasser varierar bland språken, och även inom ett språk, och det finns ord vars ordklass är tveksam
- stora ordklasser är substantiv, adjektiv, och verb
- ordklass bör ej förväxlas med begreppet "satsdel"
- se även Appendix:Grammatik/Ordklass
P
- particip
- particip (engelska: participle) är speciella böjningsformer av verb, det vill säga en rubrik i verbens böjningsmallar. Enligt en åsikt är de också en ordklass, alltså en rubrik i artikeln (exempelvis i engelska Wiktionary). Men svenska Wiktionary anger oftast participens ordklass som endera substantiv eller adjektiv. Verbet äga har presens particip ägande, men den artikeln har två rubriker för ordklasserna adjektiv (den ägande personen) och substantiv (ägandet av fastigheter). Ryska verbet связать (binda) har ett preteritum particip passiv связанный (bunden) och den artikeln har i svenska Wiktionary ordklassen adjektiv, men i engelska Wiktionary två rubriker för participle och adjective som båda har exakt samma böjningstabell.
- se även Appendix:Grammatik/Particip och w:Particip
- person
- relation mellan talaren eller skribenten, och den som utsagan berör
- det finns första person (talaren: jag, vi), andra person (den tilltalade: du, ni), och tredje person (den omtalade: hen, den, de)
- prepositionskasus
- förekommer i slaviska språk; kallas i svenska Wiktionary (och andra svenska ordböcker) för lokativ eftersom detta har varit tradition i latinundervisningen
- produktiv
- (om förled, efterled, affix eller konstruktioner) som fortfarande används för att bilda nya ord
- motasts: improduktiv
S
- stelnad form
- brukligt ord eller ordgrupp eller mening som härstammar från ett tidigare böjninsmönster som inte längre används i språket
- till exempel "Lika barn leka bäst." (pluralformen "leka" används annars inte längre) eller "till salu" (böjningsformen "salu" används inte längre, "salu" är inte ens ett gilting ord), eller tillgodoräkna (innehåller gammal form "godo" av "god", medan adjektivet "god" annars inte böjs på så sätt)
V
- verb
- stor ordklass som finns i nästan alla språk med ord som beskriver handling och ofta utsätts för konjugation
Ordbildning och etymologi
- affix
- prefix
- suffix
- infix
- cirkumfix
- efterled
- förled
- improduktiv
- morfem
- ordstam
- produktiv
- stelnad form
Kasusböjning
- kasus
- abessiv (finska)
- ablativ (finska)
- absolutiv
- ackusativ (många språk)
- adessiv (finska)
- allativ (finska)
- dativ (många språk, svenska knappast)
- elativ (finska)
- ergativ
- essiv (finska)
- exessiv
- genitiv (många språk)
- illativ (finska)
- inessiv (finska)
- instruktiv (finska)
- instrumentalis
- komitativ (finska)
- lokativ (latin, vissa östslaviska och sydslaviska språk, turkiska, i ryska sammanfall med prepositionalkasus)
- nominativ (många språk)
- partitiv (finska)
- prepositionalkasus eller prepositionalis (ryska)
- translativ (finska)
- vokativ (grekiska, vissa slaviska språk)
Satslära
- adverbial
- BIFF-regel
- bisats
- huvudsats
- ordföljd
- satsdel
- subjekt
Verb
- valens
- bitransitivt verb
- intransitivt verb
- monotransitivt verb
- transitivt verb
- ditransitivt verb
- reflexivt verb
- övrigt
- opersonligt verb
- kausativt verb
- inkoativt verb
Övergripande terminologi
Termer för beskrivning av adverb
Termer för beskrivning av adjektiv
Termer för beskrivning av substantiv
Termer för beskrivning av verb
Termer för beskrivning av pronomen