vinter

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet vinter. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet vinter, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger vinter i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet vinter finns här. Definitionen av ordet vinter hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avvinter och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Svenska

Substantiv

Böjningar av vinter  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vinter vintern vintrar vintrarna
Genitiv vinters vinterns vintrars vintrarnas
vinter

vinter

  1. (tidsuttryck) en av den tempererade zonens fyra årstider, den kallaste perioden under året
    För några år sedan var det en mycket kall och långvarig vinter.[1]
    Narr...som icke vet att vinter är vinter och förbliver i evighet vinter, och att främlingskap och förfrusenhet blott växa och växa[2]
    Etymologi: Av fornsvenska vinter, av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.
    Besläktade ord: vintrig
    Sammansättningar: atomvinter, fimbulvinter, förejulsvinter, kärnvapenvinter, midvinter, senvinter, vargavinter, vinterdäck, vinterfoder, Vintergatan, vintergrad, vintergröna, vintergäck, vinterhalvår, vinteridrott, vinterjacka, vinterkappa, vinterkläder, vinterknäpp, vinterkräksjuka, vinterkyla, vinterlandskap, vinterlov, vintermode, vinternatt, vinter-OS, vinterpäls, vintersko, vinterskrud, vintersolstånd, vintersport, vinterstorm, vinterså, vintersömn, vintertemperatur, vintertid, vinterväder
  2. (meteorologi, i Sverige) tidsperiod som infaller efter att fem dygn på raken passerat som ettvart haft en dygnsmedeltemperatur på 0,0 grader eller lägre
    Synonymer: meteorologisk vinter

Översättningar

årstid mellan höst och vår

Se även

Bokmål

Substantiv

Böjningar av vinter  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vinter vinteren vintrer vintrene
Genitiv vinters vinterens vintrers vintrenes

vinter

  1. vinter
    Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

Danska

Substantiv

Böjningar av vinter  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vinter vinteren vintre vintrene
Genitiv vinters vinterens vintres vintrenes

vinter u

  1. vinter
    Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

Fornsvenska

Substantiv

vinter m

  1. vinter
    Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

Nynorska

Substantiv

Böjningar av vinter  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vinter vinteren vintrar vintrane

vinter m

  1. vinter
    Varianter: vetter
    Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

Källor

  1. ↑ ur Julfrid 1900
  2. ↑ Magistrarna i Österås av Oscar Levertin
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot