hund

Hej, du har kommit hit för att leta efter betydelsen av ordet hund. I DICTIOUS hittar du inte bara alla ordboksbetydelser av ordet hund, utan du får också veta mer om dess etymologi, dess egenskaper och hur man säger hund i singular och plural. Allt du behöver veta om ordet hund finns här. Definitionen av ordet hund hjälper dig att vara mer exakt och korrekt när du talar eller skriver dina texter. Genom att känna till definitionen avhund och andra ord berikar du ditt ordförråd och får tillgång till fler och bättre språkliga resurser.

Se även Hund.

Svenska

Substantiv

Böjningar av hund  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hund hunden hundar hundarna
Genitiv hunds hundens hundars hundarnas
en hund, i detta fall en beagle

hund

  1. en underart (Canis lupus familiaris) till arten varg (Canis lupus) inom däggdjursfamiljen hunddjur (Canidae); individ av underarten hund
    Går du ut med hunden?
    Synonymer: Canis familiaris (äldre klassificering), Canis familiaris domesticus (äldre klassificering), jycke (slang), vovve (barnspråk), byracka (nedsättande), hundracka (nedsättande), hundskrälle (nedsättande)
    Hyponymer: blodhund, draghund, fågelhund, fårhund, grythund, jakthund, kamphund, knarkhund, knähund, krigshund, ledarhund, narkotikahund, polishund, rashund, slädhund, spannhund, spårhund, sällskapshund, vakthund, vallhund, vinthund
    Sammansättningar: blodhund, fähund, hundarbete, hundbär, hunddag, hundfila, hundfloka, hundsfott, hundfästing, hundgalenskap, hundgläfs, hundgård, hundgöra, hundhus, hundhål, hundkedja, hundkex, hundkoja, hundkoppel, hundkäx, hundköp, hundland, hundlav, hundliv, hundloka, hundlopp, hundlus, hundlök, hundmusik, hundnappa, hundnappare, hundnappning, hundpenning, hundpromenad, hundracka, hundras, hundraseri, hundsjuka, hundskall, hundskatt, hundskrälle, hundsläde, hundsnus, hundstjärnan, hundsyssla, hundtass, hundtunga, hundturk, hundväder, hundvakt, hundvakten, hundven, hundväder, hundvän, hundända, hundäxing, hundöga, hundöra, lathund, mårdhund, omplaceringshund, rymdhund
    Fraser: (idiom) bära hundhuvudet för en annan, Det är svårt att lära gamla hundar att sitta., här ligger en hund begraven, Man ska inte döma hunden efter håren., Skällande hund bits inte., som hund och katt, otrogen hund, Hunden är människans bästa vän., stående hund
  2. (nedsättande, överfört) skymford för föraktliga personer
    Sammansättningar: fyllhund, fähund, sathund, svinhund
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: hundaktig, hundan, hundfatt, hundsk, hynda
Se även tesaurus: Djur

Översättningar

Bokmål

Substantiv

Böjningar av hund  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hund hunden hunder hundene
Genitiv hunds hundens hunders hundenes

hund m

  1. hund

Danska

Substantiv

Böjningar av hund  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hund hunden hunde hundene
Genitiv hunds hundens hundes hundenes

hund u

  1. hund
    Går du tur med hunden?
    Tar du en sväng med hunden?
    Hyponymer: tæve, hvalp, køter, tæppetisser, vovse, vovhund
    Besläktade ord: hundsk
    Sammansättningar: hundebid, hundehale, hundehalsbånd, hundehår, hundekennel, hundekiks, hundekurv, hundelort, hundemad, hundeven, blodhund, familiehund, gravhund, hanhund, hunhund, jagthund, muskelhund, racehund, slædehund, vagthund
    Fraser: flyvende hund, røde hunde, vittig hund, dér ligger hunden begravet, gå i hundene, man kan ikke lære en gammel hund nye kunster, man skal ikke skue hunden på hårene, som hund og kat, være en hund efter noget
  2. (slang) hundring

Fornfrisiska

Substantiv

hund m

  1. hund

Fornnordiska

Substantiv

hund

  1. böjningsform av hundr

Färöiska

Substantiv

hund

  1. böjningsform av hundur

Isländska

Substantiv

hund

  1. böjningsform av hundur

Nynorska

Substantiv

Böjningar av hund  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ hund hunden hundar hundane

hund m

  1. hund

Vilamoviska

Substantiv

hund m

  1. hund