e

Se även Appendix:Varianter/e.

Wikipedia har en artikel om:
e (tal)

Tvärspråkligt

Tecken

e

1. gemen bokstav som förekommer i många varianter av det latinska alfabetet; versal variant: E
2. (matematik) det tal sådant att en funktion ${\displaystyle f(x)=e^{x}\,}$ har derivatan ${\displaystyle f'(x)=e^{x}\,}$; ett irrationellt tal som är basen till den naturliga logaritmen

   ${\displaystyle e=\lim _{x\rightarrow \infty }{(1+1/x)^{x}}=\lim _{x\rightarrow 0}{(1+x)^{1/x}}\approx 2,718282}$

Svenska

Verb

e

1. (talspråk, vardagligt, chattspråk) böjningsform av vara

   Varianter: ä, är

Substantiv

e

1. (musik) ton med frekvens nära 329,63 · 2ⁿ Hz, för något heltal n (om ettstrukna a antas ha frekvensen 440 Hz enligt överenskommen standard), vilken i liksvävande temperatur är enharmonisk med dississ och fess

   Sammansättningar: E-dur, e-moll

   Vanliga konstruktioner: ettstrukna e, femstrukna e, fyrstrukna e, trestrukna e, tvåstrukna e

Översättningar

Galiciska

Konjunktion

e

1. och

Ido

Konjunktion

e

1. och

Interlingua

Konjunktion

e

1. och

Italienska

Konjunktion

e

1. och

Kymriska

Pronomen

e

1. (sydlig) han

Limburgiska

Artikel

e

1. en, ett; obestämd artikel (singular) för neutrum i nominativ, ackusativ och dativ

Etymologi: Av fornlågfrankiska ēn, av urgermanska *ainaz, av urindoeuropeiska *ójnos

Occitanska

Konjunktion

e

1. och

Portugisiska

Konjunktion

e

1. och

Spanska

Konjunktion

e

1. och (framför ord som börjar med ett i-ljud)

Volapük

Konjunktion

e

1. och