banna

Hallo, Sie haben hier nach der Bedeutung des Wortes banna gesucht. In DICTIOUS findest du nicht nur alle Wörterbuchbedeutungen des Wortes banna, sondern erfährst auch etwas über seine Etymologie, seine Eigenschaften und wie man banna in der Einzahl und Mehrzahl ausspricht. Hier finden Sie alles, was Sie über das Wort banna wissen müssen. Die Definition des Wortes banna wird Ihnen helfen, beim Sprechen oder Schreiben Ihrer Texte präziser und korrekter zu sein. Wenn Sie die Definition vonbanna und die anderer Wörter kennen, bereichern Sie Ihren Wortschatz und verfügen über mehr und bessere sprachliche Mittel.

banna (Schwedisch)

Substantiv, u

Utrum Singular Plural
unbestimmt bestimmt unbestimmt bestimmt
Nominativ (en) banna bannan bannor bannorna
Genitiv bannas bannans bannors bannornas

Worttrennung:

ban·na, Plural: ban·nor

Aussprache:

IPA: , Plural:
Hörbeispiele:

Bedeutungen:

nur Plural: kräftige Vorwürfe, Schelte, Zurechtweisung
veraltet, selten: Verbannung, Fluch

Sinnverwandte Wörter:

förebråelse, kritik, skällsord, tadel
bannlysning, förbannelse, förevisning, försmädelse, landsflykt

Beispiele:

Poliser får bannor för överdriven nyfikenhet.
Polizisten beziehen Schelte für übertriebene Neugier.
Hon kastade en blick på honom och tycktes vara beredd på att ge honom bannor igen.
Sie warf einen Blick auf ihn und schien bereit, ihm weitere Vorwürfe um die Ohren zu hauen.

Charakteristische Wortkombinationen:

bannor, ge någon bannor

Übersetzungen

Svenska Akademiens Ordbok „banna
Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0, Stichwort »banna« Seite 60
Norstedt (Herausgeber): Norstedts stora tyska ordbok. 1. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, 2008, ISBN 978-91-7227-486-0, Seite 34
Norstedt (Herausgeber): Norstedts svenska ordbok. 1. Auflage. Språkdata och Norstedts Akademiska Förlag, 2003, ISBN 91-7227-407-7, Seite 64

Quellen:

Verb

Wortform Passiv

Präsens bannar bannas

Präteritum bannade bannades

Supinum bannat bannats

Partizip Präsens bannande
bannandes

Partizip Perfekt bannad

Konjunktiv skulle banna skulle bannas

Imperativ banna!

Hilfsverb ha

Worttrennung:

ban·na, Präteritum: ban·na·de, Supinum: ban·nat

Aussprache:

IPA:
Hörbeispiele:

Bedeutungen:

für ein Fehlverhalten tadeln; schelten, ausschimpfen

Sinnverwandte Wörter:

förebrå, klandra, kritisera, skälla på, skälla ut, tillrättavisa
ge någon bannor, ge någon en knäpp på näsan, ge någon en känga, ge någon en åthutning, ge någon en näsbränna, ge någon på moppe, läsa lagen för någon, läsa lusen av någon, läxa upp någon, säga ett sannings ord till någon, ta någon i hampan, ta någon i kragen, ta någon i upptuktelse

Beispiele:

Hör du? Hjalmar bannar sin dotter.
Hörst du? Hjalmar schimpft seine Tochter aus.
Under en lång tid framöver bannade Nils sedan sin otur.
Noch lange danach schimpfte Nils auf sein Pech.
Noch lange danach verfluchte Nils sein Pech.
Hon bannades för varje småsak.
Sie wurde wegen jeder Kleinigkeit gescholten.

Charakteristische Wortkombinationen:

banna någon för något

Wortbildungen:

förbanna

Übersetzungen

Svenska Akademien (Herausgeber): Svenska Akademiens ordlista över svenska språket. (SAOL). 13. Auflage. Norstedts Akademiska Förlag, Stockholm 2006, ISBN 91-7227-419-0, Stichwort »banna«, Seite 60
Svenska Akademiens Ordbok „banna

Quellen:

  1. Tokerier i Spårköping, Wiqvist & Wikström. Abgerufen am 25. August 2016.

banna (Sesotho)

Deklinierte Form

Worttrennung:

Aussprache:

IPA:
Hörbeispiele:

Grammatische Merkmale:

  • Plural des Substantivs monna
banna ist eine flektierte Form von monna.
Alle weiteren Informationen findest du im Haupteintrag monna.
Bitte nimm Ergänzungen deshalb auch nur dort vor.