Användare:Frodlekis/Favoriter

liuus n

1. (Gustav Vasas bibel) ljus

   1541: Gustav Vasas bibel:

   Och Gudh sadhe Wardhe liuus / Och thet wardt liuus / Och Gudh sågh liuuset at thet war gott.

   1703: Karl XII:s bibel:

   Och Gudh sade: Warde Lius, och thet wardt lius. Och Gudh såg liuset at thet war godt.

   Varianter: lius (Karl XII:s bibel)

   Användning: Lär vidare om ordets äldre bruk i Svenska Akademiens ordbok: "ljus".

hierthelighen

1. hjärtligen

   1603: Hundrade Esopi Fabler, Aisopos (översatt av Nicolaus Balk):

   Gudh nådhe Fridh och wälsignelse genom herranom Iesum Christum nu och altidh tilförende hiertelighen önskandes.

   Användning: Lär vidare om ordets äldre bruk i Svenska Akademiens ordbok: "hjärtligen".

vthföra

1. utföra

   1611: Disa, Johannes Messenius:

   Krigh kunde iagh wäl vthföra/ Medh Troldom och vnder giöra/

   Användning: Lär vidare om ordets äldre bruk i Svenska Akademiens ordbok: "utföra".

argsinter

1. argsint

armastiver

1. stark i armarna, "armstyv"

dummer

1. dum

elaker

1. elak

feschlir (femininum feschli, neutrum feschlitt)

1. ovårdad, skrynklig, solkig (oftast om kläder och tyg)

flöti

1. flottig

frösen

1. frusen

fuler (femininum fuul, neutrum fuu

1. ful

glaer (femininum gla, neutrum glatt)

1. dum

hongrir

1. hungrig

kåller

1. kall

kônstir

1. konstig

läpalätter

1. pratsam, som munnen går på

lôen

1. hårig

onger

1. ung

ranneter

1. randig
2. Katten? Jo, han ä änna ranneter rätt över.

rektir

1. riktig

rädder

1. rädd

schleten

1. sliten

smaler

1. smal

tjokher

1. tjock

tunner

1. tunn

vater

1. stöddig

våter

1. våt

annervesare

1. annorlunda, på annat vis

ente

1. inte

möe, möcke

1. mycket

uschel

1. usel, dålig

dä

1. det

herrena då

1. herregud

1. det blir lite hur som haver borta i buskarna (där ingen ser)

jössköta petter

1. herregud

det var jåggern

1. det var fan

   Det var jåggern va burkelôcket sulle setta hört.

mä

1. med

te

1. till

å

1. av

ätter

1. efter

ôm

1. om

bete

1. bit

bröte

1. bråte

ekeluta (bestämd form)

1. hård prövning, korsförhör, eldprov...

Vanliga konstruktioner: gå genom ekeluta

hunn

1. hund

hövve

1. huvud

kvest

1. kvist

lô

1. kroppshår

möra f?

1. morgon

möse

1. mosse

môg m

1. måg, svåger

Nevjôrk

1. New York

pisse m

1. kissekatt

   Synonymer: pissekatt

putät f?

1. potatis

svalelag

1. alla boende på samma våning och trappavsats i en trappuppgång

stekepanna

1. stekpanna

ti

1. tid

tinning

1. tidning

vofse

1. (barnspråk) vovve

blö

1. blöda

dånsa

1. dansa -er, -a, -t

hysta

1. kasta upp i luften

hôga

1. håga, minnas

knevla

1. hur översätter jag ens det här

môka

1. flytta på sig, (flö)
2. mocka

sa

1. ska

skôtta

1. skotta

skrävla

1. skryta

smala

1. pladdra

Hulkås

1. Gård med flera tillhörande hus (uppförda av söner när gården delats), beläget alldeles i utkanten av Erska sn, angränsande till Lagmansered sn. I syd-sydväst breder Risvedens vildmark ut sig utan mänsklig inverkan. Nordost om Hulkås (tidigare på vägen) ligger Hålskogen (äldre Hulskog, Hålskog). Både Hulkås, Hulkåsa lunde, och Hålskogen ligger under Hålskogs rote.

• Äldre skrivformer: Hulkås (^[1]) Hålkås (^[2]).
• Nuvarande etymologisk tolkning: saknas

1. Min tolkning:

Med grund i lokaldialektens från rikssvenskan starkt avvikande vokalljud, saknas i de flesta fall ett direkt motsvarande ljud i skriftspråkets vokaler. Den vacklande stavningen mellan u och å går med enkelhet att höra i bygdens dialekt i ett sammanfallande û, ett djupt u-ljud angränsande till å, med läpparna formade likt vid uttalet av det västsvenska ô. Detta uttal brukar på i motsvarande ord på riksspråket stavas eller uttalas med å (håv, hål, klåpare, skål, skåp, tvåla). Vad bestämningsleden hulk- eller hålk- kommer utav, synes troligen inte direkt i namnet. Jag vill anföra att det rör sig om en häftig avhuggning från dess upprinneliga mening, och inte har med varken någon holk, eller något hulkande att göra. Ortnamnforskaren Hjalmar Lindroth skrev 1931 i sin bok Våra ortnamn och vad de lära oss om att sammansatta ortnamn i Västsverige i många fall "våldsamt och ganska långt " har sammandragits, "utan påvisbara motstycken bland de sammansatta appellativen". Kärrflöte mossar blev till Käffle mossar, Trytjärns-åsen blev till Tröksåsen, Tröjsåsen, Digerhuvudsåsen blev Dersåkern.

Till de våldsamma sammandragningarna anförda av Lindroth vill jag tillägga hur Lagmansered blev till Lammesche bland Bjärkeborna, hur Ödegärdet i Erska sn blev till Öyjärt,

• Hjalmar Lindroth: Våra ortnamn och vad de lära oss, s.14 (1931)

1. Diverse: vintersolstånd, midvinter, vargavinter, vintervila, snödrottning, vintervit, snögubbe, norrsken, köldnattshimmel, dagsmeja, vinterträdgård, vårdagsjämning, midsommar, sunnanvind, sommarvarm, sommarpsalmskörledare, sommaraftonsvalkan, midnattssol, sommarhage, liljedalen, midsommarblomster, slåttermanssupen, barndomslandet, älvdans, skymningslandet, apostlahästarna, dimslöja, allemansrätt, allhelgonadagsfirande, dödsskuggan

   Sammansättningar: kanonbra, byxångest, skitdåligt, genomruttet, urtrist, dyngsur, kallhamrad, smilfink, skenhelig, morgontrött, kvällspigg, saktmodig, rundhyllt, smilfink, hårfin, kärlekskrank, älskogsglöd, svårflörtad, gladlynt, hjärtnypare, dumdryg, fyllekaja, stryktäck, ögontjänare, snåljåp, unghök, lögnhals, svartsjuk, filbunke, gallsprängd, gråtmild, snuskhummer, gulaschbaron, skitstövel, toffelhjälte, draksåddsagerande, blåbärsrisgrönt, bärsärkargång, gryningsräd, dolkstötslegend, jantelagen, ensamståendelägenhet, finansvalp, frufridsdag, ökenvandring, liemansdräpare, Åsanissemarxist, svångremspolitik, pomperipossaeffekten, ledighetskommitté

• solstilla u - lugnt tillstånd av solsken (1909: Från Tistelgården)
• sömnkvalm n - trötthetens töcken (1909: Från Tistelgården)

• Hattar: Hattgrossistens ordlista