I

Se även i.

Tvärspråkligt

Tecken

I

1. versal bokstav som förekommer i de flesta varianter av det latinska alfabetet; gemena varianter: i eller ı beroende på språk
2. kemiskt tecken för grundämnet jod
3. talet 1 skrivet med romerska siffror

   Varianter: Ⅰ, i (mindre vanligt), ⅰ (mindre vanligt)

4. Italiens nationalitetsmärke

I (kursiverad)

1. (fysik) symbol för elektrisk ström (som mäts i ampere) (likström, eller slarvigt även amplituden (maximala värdet) för en växelström; se gement i för växelström)

Svenska

Pronomen

I

1. (ålderdomligt samt i nutida dialekter) ni; personligt pronomen som syftar på flera tilltalade i subjektsform; personligt pronomen i andra person plural nominativ

   1911: De fyras tecken, Arthur Conan Doyle:

   I, mina söner, I skolen nu ge henne sin del av den i Agra funna skatten

2. (ålderdomligt) personligt pronomen för artigt tilltal som syftar på en tilltalad i subjektsform; personligt pronomen för artigt tilltal i andra person singular nominativ

Etymologi: Av fornsvenska ir, med motsvarande former i andra germanska språk: isländskans ér, tyskans Ihr, engelskans ye och gotiskans 𐌾𐌿𐍃.

Varianter: j, J

Översättningar

Bokmål

Pronomen

I

1. (ålderdomligt) ni

Danska

Pronomen

I

1. ni

Engelska

Pronomen

I

1. jag

   Etymologi: Av fornengelska ich.

   Homofoner: eye, ay, aye