os

Se även Os, OS och ös.

os n

1. ånga; gasblandning med obehaglig lukt

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1577, av oklart ursprung. Identiskt med danska och norska os med samma betydelse.

   Sammansättningar: köksos, stekos

   Besläktade ord: osa

   Se även tesaurus: Osundhet, Stank

2. (ålderdomligt) älvmynning, plats där älv eller å rinner in i eller ut ur ett hav eller en sjö

   Etymologi: Av fornsvenska os, n. Jämför isländska óss, norska os. Troligen besläktat med latin os ("mun").

   Se även tesaurus: Öppning

Se även: OS

os m

1. os; ånga

   Besläktade ord: ose

2. os; älvmynning

os

1. oss

os n

1. os; ånga

   Besläktade ord: ose

os 1

• uttal: ɔs

1. ben; del av skelettet
2. materialet ben

os 2

• uttal: o

1. böjningsform av os

   Homofoner: au, aulx, eau, haut, o, ô, oh

os

1. bestämd artikel plural maskulin de, dom

os m

1. (anatomi) skelettdel, ben

   Etymologi: Av latinska os.

   Besläktade ord: ossada, ossera

2. björn

   Varianter: ós (före stavningsreformen 2016)

Användning: Sedan katalanska stavningsreformen 2016 ska i regel ben och björn skrivas utan accent; os. Om det är otydligt från en text vilken betydelse som avses så förordas dock ännu att accent sätts ut för betydelsen björn.

os m

1. os; ånga

   Besläktade ord: ose

   Sammansättningar: matos, kolos

2. os; älvmynning, plats där älv eller å rinner in i eller ut ur ett hav eller en sjö

os

1. bestämd artikel plural maskulin de, dom

os

1. er (ackusativ- och dativobjekt)
2. er (reflexivt pronomen)