Se Appendix:Oattesterade språk/Bottniska

-aktug

1. -aktig

   Sammansättningar: deilaktug, góðaktug, kúllraktug

-al

• "Mall:uttal"

1. ändelse till åtskilliga adjektiv

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kekal, ketall, kȯstal, nogal, ruval, slekal, sȯgal, trägal, viräkal

-ar m

1. -are, aktör eller nomen agentis

   Sammansättningar: arrbeitar, bokar, fríar, heijar, -mokar, síar, sláttar, báðnsýtar, musatrampar, malar, klampar, klokkar, krýnar, reipslegar, trummslegar, sjáar, skómar, steinhǫggar, -verkar

2. -are, någon som tillhör någon ort eller grupp av något slag

   Sammansättningar: pjosar, tattar, útbýsar

3. (del i) verktyg eller apparat

   Sammansättningar: mǫukar, vekjar, vísar

4. djur

   Sammansättningar: spennar

Etymologi: Av , från latinska -arius.

Synonymer: -irsk f, -sk f

-borgjar

1. -bo

   Varianter: -burgjar

   Synonymer: -bó

-burgjar

• "Mall:uttal"

1. -bo

   Varianter: -borgjar

   Sammansättningar: Úmburgjar

   Synonymer: -bó

-dóm m

1. -dom

   Sammansättningar: eigindóm, fǫtugdóm, spærdóm

-eð suffix

• "Mall:uttal"

1. -ad

   Varianter: -að (kortstaviga ord)

2. -at

   Varianter: -að (kortstaviga ord)

-en

• "Mall:uttal"

1. bildar bestämd form i dativ singular för neutra ord

   sołgjen

   söljan

-es

• "Mall:uttal"

1. bildar deponensverb

   dom fäläsä

   de färdades

   Sammansättningar: affektes, allres, ares, bähltkjes, brättes, ärves, ähnskes, ältes, ännes, ärtes, farskes, fäjes, fäjenes, fäles, fjärkes, fules, fönnes, gantes, ginnes, gleses, gones, gränjes, grotes, hanganges, hanskes, härnes, hurves, huskes, hwännes, ides, kalles, käppes, köjes, langläjes, lures, skjalges, skjangles, skälges, skägles, miskes, mönnes/munnes, nåkes, nännes, nappes, noskäs, åjes, onnäs, riväs, roskäs, skyssnes, snögges, spönnes, styves, tykkjes, tylläs, ongles, vinnäs, vones, vrinskes

   Varianter: -as

-est (suffix)

1. -ast, -aste

   Varianter: -ast (ovanligare)

-fǫllug

• "Mall:uttal"

1. -faldig

   Sammansättningar: mærgfǫllug

-fǿtt

• "Mall:uttal"

1. -fotad

   Etymologi: Av .

   Jämför: -beint, -hent, -tent, -øygd, -hylt

   Sammansättningar: ǫumfǿtt, smáfǿtt, snæbbfǿtt, stapafǿtt, tóngfǿtt, útfǿtt

-heit f

1. -het

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bærmheit, yfirheit, ynkheit, róligheit, tríeinigheit, makligheit

-in

• "Mall:uttal"

1. bildar kollektivform

   Jag it ínt’ skurfin.

   Jag äter inte skaldjur.

2. bildar imperativ i pluralis

   Vyrin ínt’ svø fyrbełsamm! Setin é!

   Var inte så förbehållsamma! Sätt er!'

   Gǫjin ínt’!

   Gå inte!

   Tǫgjin nú!

   Ta nu!

-ing

1. som tillhör, kommer ifrån, nedstiger från

   Etymologi: Av , av urgermanska *-ingaz.

   Sammansättningar: ǫuring, billing, byrðing, býting, einfóting, einføting, ettføring, fyhlsing, geiting, glýting, kjelling, kinning, lǽring, óviting, óvurðing, pýring, sanðing, senning, velling, vinding

   Varianter: -ling

   Synonymer: -ning

-inn

• "Mall:uttal"

1. bildar perfektparticip och adjektiv till verb

   síinn

   uppmärksam

   Varianter: -nn, -i

2. bildar adverb

   týdliginn

   tydligt

Etymologi: Av .

-jin

1. bildar bestämd plural till vissa femininer

   grænjin

   granarna

   Varianter: -in

2. bildar bestämd plural till vissa maskuliner

   synjin

   sönerna

   Varianter: -in

-kynðis

• "Mall:uttal"

1. betecknar slag, släkte, art

   Alt hvoð línkynðis ér brinn heftigt.

   Allt som är av lin brinner häftigt.

   Etymologi: Fornnordiska kyn "släktig, släkt, art, sort, kön", kynni "sätt, omständigheter, släkt, släktingar", avl. av kunnʀ, kuðʀ.

   Användning: Ändelsen används för att ända åtskilliga adjektiv.

   Sammansättningar: kvinnkynðis, mænnkynðis, hampkynðis

-ling

1. diminutivändelse

   Sammansättningar: belling, rekling, rympling

-lǫus

• "Mall:uttal"

1. -lös; efterled som anger avsaknad av en egenskap; som saknar

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: agalǫus, ǫuglǫus, áhugalǫus, gagnlǫus, limalǫus, líflǫus, máłlǫus, ráþlǫus, takklǫus, tanklǫus, vurþislǫus, vegalǫus

-lǫust f

• "Mall:uttal"

1. brist, behov

   Sammansättningar: brǿðlǫust, penninglǫust

-lundum

• "Mall:uttal" (Umeå); /lũːtʊ̃/ (Kalix)

1. som av sin art är fallen till något (som framgår av förleden)

   Sammansättningar: gikłlundum, gykłlundum, hvikalundum, kægrlundum, kikalundum, kuntrlundum, ómagalundum, pikkrlundum, sekalundum, słómrlundum, słikalundum, słutalundum, stakkarlundum

2. -lunda; på något sätt (som framgår av förleden)

   Sammansättningar: allumlundum, mangumlundum, mærgilundum

-mokar m

1. -mokare

   Sammansättningar: andrmokar, faklmokar, happmokar, heklmokar

-n’

• "Mall:uttal"

1. inkoativbildning

   Sammansättningar: baksn’, bitn’, blán’, blotn’, blinkn’, bogn’, brakn’, búln’, bytn’, dragn’, drokn’, drotn’, drúkn’, fegn’, femn’, flagn’, gistn’, gristn’, krakn’, krønkn’, kvafn’, kvinkn’, kyln’, létn’, lifn’, lygn’, magn’, myrkn’, rétn’, rifn’, sofn’, sign’, skúltn’, slakn’, slokn’, smogn’, søtmn’, søtn’, storkn’, strogn’, strokn’, stefn’, stirðn’, striðn’, súltn’, tjokkn’, togn’, tétn’, tiðn’, tøfn’, trøyntn’, vøkn’, visn’

-neð m & f

1. -nad

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: frǫuðneð, fyrstneð, kvałneð, misskilneð, ráneð, skilneð

-ning

• "Mall:uttal" (styr grav accent och stamvokalens längd)

1. -ning

   Sammansättningar: brúkning, búłning, hjáning, húsning, kłining, kłippning, roðning, smorning

   Synonymer: -ing

-ǫugd

1. -ögd

   Etymologi: Av .

   Varianter: -øygd

   Sammansättningar: skúmǫugd, stinnǫugd, stórǫugd

   Jämför: -beint, -fǿtt, -hent, -hylt, -tent

-r

• "Mall:uttal"

1. bildar nominativ obestämd form pluralis till vissa maskuliner och femininer som har bevarat r i bestämd form pluralis

   ein mænn, tvá mennr, mennrĭn dernă

   en man, två män, de där männen

   ei mús, tvá mǿssr, mǿssrĭn dernă

   en mus, två möss, de där mössen

   ei lús, tvá lýss eller lǿssr osv

   Användning: Denna böjning är analogskt införd ifrån nom. bfpl. -rĭn.

-sk f

1. -ska

   Se även: -ar

-skæp n

• "Mall:uttal"

1. -skap

   Sammansättningar: rótskæp, hærrskæp, mænnskæp

-st

1. ändelse till åtskilliga adjektiv

   Sammansättningar: víðrekst

2. -ast

   Varianter: -est

3. variant av -stæðs

-stæðs

• "Mall:uttal"

1. -städes

   Sammansättningar: allstæðs, nærstæðs, słíkumstæðs, sumligstæðs

   Etymologi: Till stæð.

-ug

• "Mall:uttal" (Umeå); /ˌɐ/ (Kalix)

1. -ig

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bakkug, deilaktug, dílug, fǫuskug, -fǫllug, ferðug, fjákug, fłeinskallug, fłínkferðug, fǫtug, girug, gissug, gnatug, głámug, głǫpug, gnetug, greiðug, grádug, grúfakslug, gurug, hallug, hendug, hittug, hóngrug, hvabbug, kylug, lynkug, mótug, nǫudug, púług, rummstigug, rósug, seinferðug, skyssnug, smátókug, spjútug, steinug, stómbług, svalkug, słangug, torftug, trǫug, treipug, tyrstug, tuług, tǫług, velug, vrangstýrug, ǫ́dug

   Synonymer: -útt, -ig, -al

-um (suffix)

• "Mall:uttal"

1. maskulin dativändelse i singularis, och alla genus pluralis

   Báðnę̆ kǿr’ eð pá ett’ mætum.

   Barnen ropar efter mat.

2. bildar adverb

   Sammansättningar: árum, bráttum, dagum, gønum, løytum, słíkumstæðs, sumligstæðsum, téttum, tómum, pærum, pæssum

-útt

• "Mall:uttal" (Nordmaling); /ˌʉtʰ/ (Umeå); /ˌɐtʰ/ (Kalix)

1. -ig

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: báðnútt, fǫuskútt, frǫudútt, fyllútt, fyłútt, gǫuðútt, gǫłútt, ginðútt, hvambútt, hvaskútt, iskútt, kærútt, mygłútt, mýútt, nagłútt, słangútt, słyðrútt, stekkútt, strímútt, sømnkúrútt, tagútt, tałútt, tjúrútt, treipútt, trǫllútt, tvillútt, tókútt

   Synonymer: -ig, -ug, -al

-øygd

1. -ögd

   Etymologi: Av .

   Varianter: -ǫugd

   Sammansättningar: dragnøygd, kłeinøygd

   Jämför: -beint, -fǿtt, -hent, -hylt, -tent

á f

• "Mall:uttal"

1. å, älv

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Nom. bfsg. áĕnn eller áĭnn.

   Sammansättningar: ábórð, Ábórðę̆, áfrekn’

   Synonymer: ełf

á

1. på

   Etymologi: Av .

á

1. på

á

1. på

Fraser: á fýrum fótum, fall’ á skall’, ligg’ á, setj’ át sýnę̆ á ein

Sammansättningar: áburð, ágáinn, áhuga, ufęná, pá, uppá

á fýrum fótum

1. på alla fyra

abbar m

• "Mall:uttal"

1. abborre

   Meitkrókjĕnn hindt’ knæpt nidí fyr nn abbarĕnn snipt’ nð.

   Metkroken hann knappt ner i vattenbrynet förrän abborren nafsade åt sig den.

   Sammansättningar: abbarbłæð, abbargres, kłóabbar, skrættabbar, tallabbar

abisbók f

• "Mall:uttal" (Skellefteå); /apɪsˈpóʊ̯ːk/ (Luleå)

1. abc-bok

   Besläktade ord: abisdeðbáðn, abisdeð

abisdeð n

• "Mall:uttal"

1. alfabet

   Sammansättningar: abisdeðbáðn

   Grammatik: Nom. bfsg. abisdeðĕð.

   Besläktade ord: abisbók

abisdeðĕð

• "Mall:uttal"

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-n ábórð n

• "Mall:uttal"

1. holme som ligger i utloppet av en flod

   Se även: Ábórðę̆

ábórðę̆ n pl

• "Mall:uttal"

1. böjning: "holmarna"

Ábórðę̆ n pl

• "Mall:uttal"

1. Obbola, en tätort i Umeå kommun

áburð f

1. gröda, avkastning av åker och äng, i synnerhet råg och korn, som blivit inbärgade, men ännu icke tröskade^[1]

   stór áburð i ákrum

   Etymologi: Jämför norska åbur.

Mall:gmq-bot-subst-f-4 áð f

• "Mall:uttal"

1. honan av ejderfågeln Somateria mollissima fæmina

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: áðguda

Mall:gmq-bot-subst-m-an áðguda m

• "Mall:uttal"

1. gudunge, hane av ejderfågeln Somateria mollissima mas.
2. en som mycket väsnas och stojar

   Dú ér sum nn áðguda.

   Du är som en bullerbas.

   Sammansättningar: áðgudasam

Mall:gmq-bot-subst-f áðr f

• "Mall:uttal"

1. ådra; blodådra, vattenådra

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: ádr’

ádr’

• "Mall:uttal"

1. öppna ådern
2. åderlåta
3. ådra, måla träimitation

Besläktade ord: áðr

áf

• "Mall:uttal"

1. av

   Etymologi: Av .

áf

1. av

áf

1. av

   Honn vart bryti áf nn tvart.

   Den bröts rätt av.

2. på

Fraser: áf og ænn, áf nn tvart, finð’ áf, gá áf við líðsum, gnika áf, gøra áf, næ áf dý, pilk’ áf, reið’ áf, sig ínt’ áf, setj’ áf, stærf’ áf, varð’ áf, varð’ áf við, veni áf

Sammansättningar: áftǫgji, áftenkj’, áf veg

áf dí

• "Mall:uttal"

1. av olika saker

   Heð vær mykjið áf dí.

   Det var många olika saker.

   Etymologi: Egentligen áf dí "av det"

áf dý

1. i och med det, på grund av det

   Etymologi: Jämför isländska af því að "eftersom".

   Jämför: fyr dý

áf nn tvart

• "Mall:uttal"

1. tvärt av, t. ex. tvärt av brutit

   Rennstæfĕnn (skíð) gikk áf nn tvart.

   Skidstaven (skidan) gick av tvärsöver.

2. av ändes eller vad som förekommer utan val

   Tag áf nn tvart.

   Ta av ändes, ta i ordning liksom tvärt av vad som förekommer utan allt val.

áf og ænn

• "Mall:uttal"

1. tur och retur

áf veg

1. bort, ur vägen

   Varianter: áf vegj

Mall:gmq-bot-subst-n áfbrut n

• "Mall:uttal"

1. avbrott
2. underlag för hävstång

áfdrǫgji

1. som dragit sin kos, bortgått

Mall:gmq-bot-subst-f-4 affekt f

• "Mall:uttal"

1. gester, fäktande

   Hǫnð predíkeð bra menn hǫnð hæfð’ svø mykjið affektern.

   Han predikade bra, men han hade så många kroppsotillbörliga rörelser.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: affektǽr, affektes

affektes

• "Mall:uttal"

1. fäkta med armarna, livligt gestikulera

   Etymologi: Av affekt och verbändelsen -es.

   Synonymer: figulǽr

áffǫlli

• "Mall:uttal"

1. avfallen, magrad

afinsjón m

• "Mall:uttal"

1. auktion

   Besläktade ord: afinsjónǽr

afinsjónǽr

• "Mall:uttal"

1. auktionera

   Besläktade ord: afinsjón

áfrekn’ n

1. sjöfräken, dyfräken Equisetum fluviatile

áftenkj’

• "Mall:uttal"

1. glömma

   Etymologi: Jämför fornnordiska afhugast med samma betydelse.

áftǫgji

• "Mall:uttal"

1. fotograferad

ág’

• "Mall:uttal"

1. äga^[2]

   Nǽrmestgrænn’nn dil húsbónd’nn hænnars vær nn óng einkling, sum att’ ið gutt heimęn, og stóð sig veł.

   Hennes husbondes närmaste granne var en ung enkling, som ägde ett gott hemman, och stod sig väl.

   Etymologi: Av , pres. sg. á, átt, á, plur. eigum, eiguð, eigu, pret. sg. átta, áttir, átti, pl. áttum, áttuð, áttu; jämför fornsvenska āgha, svenska åga.

   Grammatik: Pret. átt’, att’ eller ágd’, sup. ágdt.

   Besläktade ord: útag, ǽtt

   Synonymer: eig’

aga palindrom

• "Mall:uttal"

1. aga

ágáinn

• "Mall:uttal"

1. tanklös, bekymmerslös, en som ej vårdar sig om något, som föga har den minsta omtanke, som glömmer och förgäter allting

agasamm

1. som väcker fruktan
2. mödosam, som fordrar mycken omsorg eller uppmärksamhet

   agasammt arbeit

   mödosamt arbete

Etymologi: Av .

agg

• "Mall:uttal"

1. agg, fiendeskap

   Heð vær næ gamalt agg.

   Det var något gammalt agg.

agg

1. avig

   Trǫyję ér agg.

   Tröjan är avig.

   aggsíðę

   den aviga sidan

   Sammansättningar: agghennis, aggumt

Mall:gmq-bot-subst-f-1-oräkn agg’ f

1. en sådan ström i åar eller bäckar, som vid landet eller nederom stenar går tillbaka emot strömmen, eller en ström, som går i virvlar runtomkring

   Fraser: słá aggę

2. imma

   Heð ér aggę miðlę fynstrę̆.

   Det är imma mellan fönstren.

agg’

1. förarga, reta
2. imma
3. gå krabb sjö

aggumt

• "Mall:uttal"

1. omlott

aggumt

1. varannan^[3]

   Synonymer: ænnhvor

ágjórð

1. mogen; om säd

   Kurnĕð skín nóv vara ágjórt.

   Kornet synes nog vara moget.

   Etymologi: Fornnordiska gerr "gjord".

   Varianter: gør, gyrð, gjórð

áholl n

1. anordning med vilken man reglerar hastigheten när man släpper ned ett tungt föremål

   Etymologi: Jämför fornnordiska aptrhald, athald.

Mall:gmq-bot-subst-m-oräkn áhuga m

• "Mall:uttal"

1. omsorg, bekymmer, omtanke

   Ínt’ bihǿf dú ha áhugan fyr mig.

   Inte behöver du ha bekymmer för mig.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: áhugadrúg, áhugalǫus, áhugasam, áhugasfúll

   Fraser: ligg’ pá áhuga

áhugadrúg

1. som fordrar mycken omsorg

áhugalǫus

1. bekymmerslös, obekymrad, likgiltig

áhugasfúll

1. nyfiken

ák’

• "Mall:uttal"

1. åka

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ákreið’

akatér

• "Mall:uttal"

1. anlita

akkorder

• "Mall:uttal"

1. ackordera

   Etymologi: Av ; jämför norska akkordere, älvdalska akudira.

Mall:gmq-bot-subst-m ákr m

• "Mall:uttal"

1. åker

   Ákrĭnn ér gjórð.

   Åkern är mogen till skörd.

   Ákrĭnn głeð dig ínt’ meir enn ei gang’.

   Åkern glädjer dig inte mer än en gång.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ákrber, ákrbúlt, ákrfłak, ákrhaga, ákrhǿns, ákrspǿkj’

ákreið’ n

• "Mall:uttal"

1. seltyg, alla de delar silann (selen) består av

ákrhǿns f

1. ljungpipare
2. rapphöna

Sammansättningar: stórákrhǿns, smáákrhǿns

Mall:gmq-bot-subst-n aks n

1. (botanik) ax, kornax
2. nyckelax
3. aktie

   Hvurrig mang’ aks hæf dú ti megjeríen?

   Hur många aktier har du i mejeriet?

   Jämför: anðdeil

aksa

1. böjning

aksoł m

• "Mall:uttal"

1. dragslå i kälke; det tvärträ som sitter nederst i skacklorna, i vilket tugun sitter, eller det tvärträ, som är främst i stöttingar eller slädar, i vilket tugun sitter

   Etymologi: Av .

akt’

1. värdera, giva akt på, göra avseende på

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. och sup. akteð.

   Fraser: akt’ pá lýrę

akt’ pá lýrę

1. (idiomatiskt) passa på tillfället, akta på lägenheten

aktivir

• "Mall:uttal"

1. duktig och ivrig att hjälpa till

   Synonymer: idug, íliggjinn, tagútt, trǽgal

ákumi

1. besläktad

Mall:gmq-bot-subst-m áł m

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /ɔːɳ/

1. ål Anguilla anguilla

   Áłĕn slíreð sig létt og fórt útfyr hellę.

   Ålen slingrade sig så lätt och fort utför hällen.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: áłóng’

Mall:gmq-bot-subst-m-an ała m

• "Mall:uttal"

1. selstroppe; den rem som trädes genom skakeln och vari selstickan sättes

   Användning: Om i st. f rem en järnhasp begagnas, kallas den ałǫsp f.

ała

1. att fämna längsefter telan på noten eller nätet ifrån den ena ändan till den andra för att så mycket bättre se, var det är söndert, eller för att lägga det redigt

   Användning: Det senare heter ała upp nótĕnn.

2. fortplanta, alstra

   ała áf sig

   föröka sig

   Varianter: ałas, eła, ełas

áligginn

• "Mall:uttal"

1. efterhängsen

   Jämför: ligg’ á

álít’

1. uppmana, framföra en önskan hos någon
2. begagna

   Dem hafa nóv’ vurtið hart álíteð histęn hǫns.

   Hans hästar har nog blivit hårt begagnade.

álíteð

1. begagnad

álítt

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. anlitad

all

• "Mall:uttal"

1. mycket trött, utmattad (av arbete eller ålder)
2. alldeles förbi, slut

Etymologi: Av , av , av

Besläktade ord: alt

all

1. alldeles

   Skógjĕnn vær alldeilis fúll áf fugłęn og hærană kúteð kríngum knútęn all hvítt.

   Skogen var alldeles full med fåglar och hararna sprang runt knutarna så det var alldeles vitt.

   Ég ér all alein.

   Jag är alldeles ensam.

Etymologi: Av , av , av

Sammansättningar: alldeilis, all suma

all suma

1. hel och hållen^[4]

   Ji jär lakablaut allsåmå.

   Jag är helt genomblöt.

all’

• "Mall:uttal"

1. alla

   All’ fłæskin érę bort’.

   Alla flaskor är borta.

   Grammatik: Dat. allum.

allbeðst

• "Mall:uttal"

1. allra bäst

aller m

• "Mall:uttal"

1. ålder

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: allres

aller

• "Mall:uttal"

1. aldrig

   Hä jär mahn i aller sä litä.

   Det är gott och en förmån, om det är en smula.

   Vanliga konstruktioner: aller sä litä

   Etymologi: Av .

aller sä litä

• "Mall:uttal"

1. en smula

allsęnt’

• "Mall:uttal"

1. ingenting

   Varianter: allsint’

allsint’

• "Mall:uttal"

1. ingenting

   Varianter: allsęnt’

allstæðs

1. överallt

Mall:gmq-bot-subst-f-4 ałn f

• "Mall:uttal"

1. (längdmått) aln

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: ałnnáł, ałnstráð, ałnsvið

áłóng’ m

• "Mall:uttal"

1. linål Lampetra fluviatilis

alt

• "Mall:uttal"

1. slut

   ...svø vart entelig tułumóðeð hǫns alt, svø nn gikk dil ę ..

   ...så tog äntligen hans tålamod slut, så han gick till henne ..

alt n

1. böjning

alt n

1. böjning

alt fyr eitt

• "Mall:uttal"

1. hela tiden, jämt och ständigt, alltjämt

   Dú varð svø (út)sugað áf heð hvæssare słepĕð alt fyr eitt.

   Man blir så utmattad av det vassare släpet alltjämt.

alt heð dil ér

1. allt möjligt

álufa

1. försäkra
2. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/0 sig) försäkra sig
3. hota att ta itu med något, utlova hämnd eller straff

   Varianter: álufas

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn ałvar f

• "Mall:uttal"

1. allvar

   og heð vær ałvarę̆

   det var bestämt sagt ifrån

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: ałvarsamm

ámynn’ n

1. åmynning

Mall:gmq-bot-subst-f-r and f

• "Mall:uttal" (Umeå); /ǽnː/ (Skellefteå)

1. and Anas

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: andkæll, gresand, ísand, vríðand, viggand, spíkand

and’

• "Mall:uttal" (Hössjö); /ɒ̀nː/ (Skellefteå); /ɛ̀ːt/ (Luleå)

1. andas

   Heð vær svø pæss vé høyrð’ hǫnn andeð.

   Det var bara så pass att vi hörde att han andades.

   Etymologi: Av .

and’ m

1. anda, luft, andedräkt

   Hǫnn fikk ínt’ át sig and’nn.

   Han fick inte luft.

   Hǫnn dró át sig and’nn.

   Han drog åt sig andan.

   Hón hípeð ett’ and’nn.

   Hon kämpade för att få luft.

   Hó miste and’nn.

   Hon tappade andan.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Bestämd form and’nn.

   Sammansättningar: andfátt, andfúll, andtepp’, súrand’

andfátt

• "Mall:uttal"

1. andtruten, andfådd

   Etymologi: Av ett äldre *andafátt, av ett adj. *andafár, "andtruten".

   Synonymer: hipinn

andor m

• "Mall:uttal"

1. det kortare eller högra snöskidet

   Etymologi: Av .

   Grammatik: I pl. andręn "skidor".

   Sammansättningar: andorbrák, andorǫuhl’, andorpar, andylj, andyrj, vaddandor

andrmokar m

1. skidmakare

andrstang f

1. den ribba som borras fast på yttre sidorna av en arbetssläde för att kvarhålla bräderna därpå

   Sammansättningar: andrstangsnafar

andrstangsnafar m

1. navare som nyttjas när man skall fästa en ribba på yttre sidorna av en arbetssläde för att kvarhålla bräderna därå

   Synonymer: andrstangsburr

andrstugu f

• "Mall:uttal"

1. sal

   Synonymer: hærrstugu, stórstugu

Mall:gmq-bot-subst-n anðsikt n

1. (anatomi) panna

   Anðsiktĕð ér uppsvullið.

   Pannan är uppsvullen.

   Synonymer: fłínt, enn’, ǿglæpp

andsǿns

• "Mall:uttal"

1. motsols

   Veðrĕð gár andsǿns i dag.

   Vädret vänder sig motsols i dag.

   Hǫnð gár andsǿns kríngum steinĕnn.

   Han går motsols runt stenen.

2. att göra någonting bakvänt eller bakfram

   Hǫnð ber sig svø andsǿns át.

   Han bär sig så bakvänt åt.

Antonymer: réttsǿns

anfekt’

1. bearbeta, angripa

ang

• "Mall:uttal"

1. småilsk, småelak, småond

   Hǫnð vær færlig ang og svang.

   Han var ganska småelak.

   Sammansättningar: angbit, angbitinn

angbit

• "Mall:uttal"

1. ondsint, argsint; om djur

angr m

• "Mall:uttal"

1. ånger

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: angrbýtt

   Besläktade ord: angrst

angr’

1. ångra

   Etymologi: Av .

angrbýtt

1. missnöjd

angrmænn m

1. ångermanlänning ^[5]

angrst

1. harmsen
2. ångerfull

   Synonymer: angrsk

annvara

1. noga se på, betrakta, bliva varse

   Dú varð annvara neð betr.

   Du måste se på det med större uppmärksamhet.

   Sí hvurrig hann annvara dig.

   Se hur uppmärksamt han ser på dig.

   Heð dróg ínt’ um fyr enn stíntę annvarað fołkjĕð.

   Det dröjde ej länge förrän flickan åtskiljde folk, kände igen var för sig.

   Användning: Säges mest om små barn, när de ser på främmande folk.

   Synonymer: varð’ vís

Ant’ m

1. ett mansnamn

ánýest

1. på nytt, åter, återigen

Mall:gmq-bot-subst-f-3 apuni f

1. apa^[6]

   Etymologi: Jämför fornnordiska api m, apynja f.

ar m

• "Mall:uttal"

1. örn^[7], Aquila chrysaetos och Haliaeetus albicilla

   Etymologi: Av fornbottniska *arn, av .

   Grammatik: Nom. bfsg. arĕnn eller arĭnn.

ár n

• "Mall:uttal"

1. (tidsuttryck) år

   Ér eð ársĭns (kurn) heller ér eð borti fjórðeð?

   Är det av årets (korn) eller är det av fjolårets skörd (t. ex. om mjöl)?

   Vanliga konstruktioner: át áre

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Nom. bfsg. árĕð, dat. obfsg. áre, bfsg. áren, gen. ársĭns, nom. pl. ár, bf. árę̆, dat. pl. árum.

   Varianter: jár

   Sammansättningar: áratał, árbǽr, árgang, ársvið, árum, árveg, fyrár, fyræneár, óár, nýár

   Besläktade ord: áres

áráð n

• "Mall:uttal"

1. möjlighet

   Jag sí mig íngin áráð.

   Jag ser ingen möjlighet (för mig).

árapa m

1. en som pratar stort och brett samt skrytsamt och utan att tänka sig för

   Dú ér altið sum nn árapa dú.

   Du är alltid som en storskrävlare, en storgastare, stojare du.

2. tok

   Synonymer: gǫuð’, tók

Etymologi: Fornnordiska api m "apa, dåre".

Varianter: áræp

árbǽr

1. (om ko) som bär (föder) tidigt om hösten eller vintern före jul

   Synonymer: bráþbǽr

   Antonymer: seinbǽr

arð m

• "Mall:uttal"

1. årder, träkrok, som köres i träde med ett åkerredskap varmed åkerjorden uppluckras

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kłóarð, pǽrarð, sǽðisarð, trettankłóigarð, trésarð

   Varianter: ǫrdr, odr

Mall:gmq-bot-subst-f-1 arð’ f

• "Mall:uttal"

1. avlånga järnmärlor, som sitter i bógskǫutę

   Sammansättningar: arðmerl’

arð’

1. ärja

arĕnn

• "Mall:uttal"

1. böjning

áres

1. vara ett gott år, med hänseende till skörden, giva hopp om god skörd

árgang m

1. väderlekens och skördens beskaffenhet under ett år

   góð árgang

   som ger god gröda

   svag árgang

   som ger liten eller skadad gröda, missväxt

2. vad som under året varit gängse

arĭnn

• "Mall:uttal"

1. böjning

arrt f

• "Mall:uttal"

1. sort, slag
2. karaktärsdrag, personlighet

Grammatik: Def. arrta.

Synonymer: slag, sorrt

Sammansättningar: hvelparrt

árum

• "Mall:uttal"

1. vartannat år; det ena eller andra året

árveg m

1. årsväxt

Mall:gmq-bot-subst-m ás m

• "Mall:uttal"

1. bjälke, stock
2. skogsbacke, hög, lång och smal skogsrygg, ås

Etymologi: Av .

Sammansättningar: bróás, kroppás, ryggás

Synonymer: kjał, kamb

ásĕn m sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

asfórð f

1. oskickligt, nötaktigt uppförande

át

• "Mall:uttal"

1. åt, vid, till

   Nú fer jag át skógjum.

   Nu går jag till skogs.

   kǿr’ át

   köra, fara till någon

   stíg’ át sig

   maka, flytta på sig

   Kæst dig át sǽngę̆!

   Lägg dig till sängs!

   Vanliga konstruktioner: át áre, át dil, át dí, át nǫ́ttĕnn

   Etymologi: Fornnordiska at, át; etymologiskt identisk med at.

   Grammatik: Styr dativ.

   Sammansättningar: ettát, átkÿminn, átvið, átyfir, át a, átfórirn

   Fraser: kenn át, setj’ át sýnę̆ á ein, vara rítt át ǿgum á ein, bera sig át

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn át n

• "Mall:uttal"

1. varjehanda flygfä i skogen, som med sitt bitande besvära människor och boskapen, såsom brömsar, flugor, myggor, knott etc.

   Etymologi: Av ett indoeuropeiskt *ēd-, avljudsform till ita.

   Sammansättningar: húldát

   Besläktade ord: atoł, ita

át

• "Mall:uttal"

1. tillbaka

   fræmm og át

   fram och tillbaka

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: át a, átrst

át a

• "Mall:uttal"

1. baktill

   ein bát sum ér tver át a

   en båt som är tvär baktill eller i bakstammen

   Sammansättningar: át á bak

át á bak

• "Mall:uttal"

1. tillbaks, baklänges, bakåt

   gá át a bak

   gå baklänges eller med ryggen förut

   Etymologi: Av .

át áre

• "Mall:uttal"

1. (tidsuttryck) nästa år

   Etymologi: Fornnordiska at ári med samma betydelse.

   Antonymer: fjórð

át dí

1. till dess

   Varianter: át dý, átti

át dil

• "Mall:uttal"

1. bredvid

   Vi grov ne ṣläan å rypen åtell sten å for tellbâka väst i Ransarn.

   Vi grävde ned släden och riporna bredvid stenen, och for tillbaka till västra sidan av Ransarn.

   Synonymer: átvið

2. fram till

át myrgnum

1. i morgon

   Synonymer: á myrgnum, i myrgnum, i morgjęns

át nǫ́ttĕnn

1. i natt

át og fræmm

1. fram och åter

   Varianter: fræmm og át

át sumri

1. till sommaren

atan

1. arton

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: atandt’nn

atandt’n m

• "Mall:uttal"

1. (ordningstal) den artonde

   Etymologi: Av .

átfera

1. bära sig åt. Brukas mest i supinum

   Heð vær ill’ átfyrið.

   Det var illa handlat.

   Grammatik: Pret. átfór, sup. átfarið eller átfyrið.

   Varianter: fera át

   Besläktade ord: átferð

átferð f

• "Mall:uttal"

1. uppförande, beteende, handlingssätt
2. dåligt handlingssätt

Etymologi: Av "handlingssätt"; jämför norska åtferd, danska adfærd; besläktat med átfera, fera och fær.

Synonymer: átfórð’

átfórern f pl

1. åtbörder

atoł m

• "Mall:uttal"

1. åtel

   Etymologi: Av urgermanska *ātula-, avledning av ett ord motsvarande át.

átrst

1. ytterst, bakerst, längst bort

   Jämför: fremdrst, hítrst

átrst

1. ytterst, bakerst, längst bort

   Jämför: fremdrst, hítrst

átsíinn

• "Mall:uttal"

1. seende sig före, uppmärksam på, försiktig

átt’

• "Mall:uttal"

1. åtta

   Etymologi: Av .

átt’

1. böjning
2. böjning

átti

• "Mall:uttal"

1. till dess, innan

   Átti dú hæf míngłeð út hednă svø ska dú nóv varð’ leiðs.

   Du kommer att tröttna innan du har sålt allt det där.

   Kum inn átti heð ta pá regn’!

   Kom in innan det börjar regna!

   ná átti knéę̆

   räcka ända till knäna

   Etymologi: Sammandragning av át dí.

átvið

• "Mall:uttal"

1. bredvid, åttill

   átvið býĕn eller bekkjĕn

   bredvid byn eller bäcken

   Synonymer: át dil, útvið

Mall:gmq-bot-subst-m-an ava m

• "Mall:uttal"

1. grund och trång vik (av sjö eller ström)

   Etymologi: Fornnordiska á f "å, vatten"; gotiska 𐌰𐍈𐌰, f "flod"; fornhögtyska aha f "flod"; medelhögtyska ahe, ach f; schweiziska ache, a; bayerska ach, achen; plattyska ahe, aa, eë, "vatten, bäck"; österrikiska ach, ahen f "vatten, bäck, flod"; kärntyska ache f "vattensamling, träsk"; schweiziska auw f "sank äng"; nyhögtyska (dialektala) ouwe f 1. "ström, vatten"; 2. "ö"; norska ave m 1. "vattenpuss"; 2. "liten bukt eller arm av en älv"; 3. "vattenvirvel"; latinska aqua f "vatten"; franska eau; fornpersiska âp "vatten"; persiska av; kurdiska ave; sanskrit ap f "flod", ava f "vatten".

   Sammansättningar: Heimavan

báð

• "Mall:uttal"

1. både

   pá báð vís

   på båda sätten

   Sammansättningar: báðrádd

Mall:gmq-bot-subst-n báðn n

• "Mall:uttal"

1. barn

   Heð ér bæra báðnĕð.

   Det är bara barnet.

   Spút eð ti hnæppĕnn át báðnen.

   Sprut uti nappen åt barnet.

   vera við báðn

   vara havande

   dukkę deres báðnen

   barnets docka

   Etymologi: Av ; utvecklingen tör ha varit → → → , som i östnorska dialekter. I äldre sammansättningar, där n hade fallit bort, kunde inte r bli ð, och ej heller kunde då a förlängas till á, och blev i stället æ genom r-omljud.

   Grammatik: Vokatviform báðnið.

   Besläktade ord: báðn’, báðnútt

   Synonymer: búk, kłepp, smáfołk

   Sammansättningar: abisdeðbáðn, bærfǿdd, bærsǽngj, bærslig, bærslík, bærsjúk, bærsøł, báðnómaga, báðnænn, báðnreif, báðnsjúk, báðnsýtar, báðnsýtirsk, stafarbáðn, stíntbáðn, stjúbáðn, stugubáðn, tigubáðn

báðn’

• "Mall:uttal"

1. föda barn

   Hón hallpá báðn’.

   Hon håller på att föda barn.

báðnið n pl

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. tilltalsform (vokativ) i pluralis av báðn "barn"

báðnreif m

1. mantlar, i vilka nyfödda barn inlindas

   Synonymer: reif

báðnsýtar m

• "Mall:uttal"

1. barnskötare

   Se även: báðnsýtirsk

báðnútt

• "Mall:uttal"

1. vara havande

   Hón ér báðnútt.

   Hon är med barn.

   vera báðnútt

   vara havande

báðrádd

1. villrådig, tvekande

baka m

1. kniv- eller lierygg
2. första och sista brädan ur en rund stock

   Sammansättningar: bakastæbb’, ságbaka

Etymologi: Fornnordiska bak n dat. baki "rygg; hästrygg; baksida".

baka

1. bak på

baka

1. baka

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: głǿðbakað

bakaní

• "Mall:uttal" (Obetonat)

1. bakom

bakatóng

• "Mall:uttal"

1. tung i bakersta änden

   Varianter: baktóng

bakavís

1. efteråt klok^[8]

Mall:gmq-bot-subst-m-3 bakk’ m

• "Mall:uttal"

1. backe

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bakksulv, bakktrełgj, dałabakk’, grafabakk’, rennbakk’

bakktrełgj m

• "Mall:uttal"

1. en krokig träkluns, under vilken flera spikar är till hälften inslagna, som med vidjor bindes och knäppes under medan på slädan, när man vill åka utför stora och tvärbranta backar, och som då håller igen, att slädan ej får gå så fort

bakland n

1. terräng som ofta ligger i skugga, det ställe eller område där snön ligger kvar allra längst om våren, sluttning mot norr

baklíð f

1. norra sidan av ett högland; den delen av ett högland, som lutar från solen

bakslengis

1. bakåt, baklänges

baksn’

• "Mall:uttal"

1. åtra sig, rygga, icke våga, draga i betänkande

   Grammatik: Pret. baksneð.

bakst m

1. bak, allt vad på en gång bakas

   Etymologi: Av ; jämför isländska bakstur.

bakukafł’ m

1. brödkavel

bałgj’ f

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /b̥ɒ̀ɽjɐ/; nom. bfpl. /b̥ɒ̀ɽjenː/

1. (kärl) ovalformigt, laggat käril med lock, som ej är högt

   Etymologi: Av . Detta anses bero på ett medellatinskt *bacula.

   Användning: Skillnaden mellan detta och kærs är att bałgjen vidd överstiger dess höjd, men kærsum höjd överstiger alltid dess vidd.

   Jämför: kærs

bałk m

• "Mall:uttal" (Överkalix)

1. avbalkning, mellanvägg, skrank

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: bałk’, bjałk

bałk’

1. avbalka, avstänga

   Besläktade ord: bałk

Mall:gmq-bot-subst-f-1 ball’ f

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) pung
2. såsom skällsord

Sammansättningar: ballbess’, ballkórn, balluks’

bamm m

• "Mall:uttal"

1. stjälk, stam^[9], trädstam

   Jämför: stjałk, tein

band n

• "Mall:uttal"

1. band, smal och lång remsa

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: bend, bend’

   Sammansättningar: háband, kékband, rómpband, rósband, strúkband, styntband

barðsmess’ f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. bartelsmässa 24 augusti

Mall:gmq-bot-subst-n bás n

1. bås

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: bés’

Mall:gmq-bot-subst-m bát m

• "Mall:uttal"

1. båt

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bátlenning, bátshaka, ferðbát, feribát, fýrbyrðingsbát, tríbyrðingsbát

batterí n

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. batteri

   Hvur lengs hall’ di batteríę̆ ja heð biró vel hvur mykjið mænn spila.

begil m

• "Mall:uttal"

1. bukt, bygla (skålformig eller kupig)

   Etymologi: Av fornnordiska beygja^[10].

   Varianter: bygł

beiðs’

• "Mall:uttal"

1. begära, tigga

   Beiðs vakrt sá fá dú.

   Be snällt så får du.

   Hann gár og beiðs.

   Han går och tigger.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. beiddis eller beiðst’, sup. beiðseð.

   Besläktade ord: bið

beiðsl n

• "Mall:uttal"

1. betsel

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n bein n

• "Mall:uttal"

1. ben

   Jag haf ónt uti vínstrbeinen.

   Jag har ont i vänsterbenet.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: beinrangl, beinsterk, belling, fébein, kinnbein

2. redskap, don

   Etymologi: Norska beine m "redskap, verktyg"; jämför fornnordiska beina "att hjälpa, göra färdig"; beini m "hjälp" (se bein’); norska beina "hjälpa, tjäna till".

   Sammansättningar: íðbein, kaflbein, nystbein, skíðbein

   Synonymer: bein’

beinrangl n

1. benrangel

beinsterk

1. som har starka, stadiga ben
2. som har många ben

beist f

• "Mall:uttal"

1. bast

   Heð ér íngar beist ti líntráðĕn.

   dvs. den slits lätt av.

2. ett linstrå, sedan det blivit berett
3. beredd lintråd

beit f

• "Mall:uttal"

1. bete, mulbete

   Nú ska vé słepp’ út kóirn pá beitĕnn.

   Nu ska vi släppa uta korna på bete.

   Etymologi: Av .

   Synonymer: beit’

   Besläktade ord: beit’

bekl’

1. fumla, bära sig valhänt åt

bekr’ m

• "Mall:uttal"

1. gumse

   Etymologi: Av .

   Synonymer: bess’

beks

1. besk

   Synonymer: brisk

bełi

• "Mall:uttal"

1. vråla, ryta, böla; så kallas kornas läte, när de är eller tror sig vara i fara, eller tjurars, när de är onda

   Etymologi: Jämför fornsvenska bælia, "vråla"; fornnordiska baula, belja; norska baula, belja; fornengelska bellan; engelska bellow; mededellatinska baulare; fornnordiska belja f "ko".

   Jämför: rǫut’, remi

   Sammansättningar: bełihúnd

bełkjes

• "Mall:uttal"

1. göra fula åtbörder
2. snegla

   Synonymer: hvǽnnes, snigł’

bell’

• "Mall:uttal"

1. försöka göra något, utan att ha tillräcklig skicklighet eller förmåga
2. fuska, arbeta illa, bönhasa

   Hǫnn belleð fell við dí, menn heð vart int’.

   Han bjöd väl till, men det vart bara fusk.

Etymologi: Av .

belling m

• "Mall:uttal"

1. den särskilda avflådda huden av kreaturens ben, då den är avskuren strax uppom knäet ifrån den övriga huden

   Sammansättningar: bakfræmbelling, histbelling, kóbelling, óksbelling

2. (skämtsamt) själva benen

   akt bellingęn dín’

   akta dina ben

   langbellingęn dín’

Etymologi: Sammandragning av beinling.

bend n

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /bɛ́nːɛ/; nom. bfpl. /bɛ́nːɐ/

1. vart och ett, helst fördolt spänne, som håller ihop någonting

   Användning: Såsom när man klyver ved och någon dold spjäla i klabben envist håller ihop den, eller när man hackar is och något spänne nere i vattnet ännu håller ihop, så att isstycket inte lossnar så fort som man väntat sig.

2. 80 tátta ohäcklat lin

Besläktade ord: band, bend’

bend’ n

1. korg vid klövjande, ett tunnband med vidjelänkar och öglor, vari saker fastbindas på hästryggen vid klövjande

bend’

• "Mall:uttal"

1. allt som spänner snett emot något, hälst stäner, stockar och annat sådant, som när fimmelstången tar emot portstolpen

   Ta bort stǿrĕn dernă, sum bend mót.

   Tag bort stören där, som tager emot och hindrar.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: band, bend

Mall:gmq-bot-subst-n ber n

• "Mall:uttal"

1. (botanik) bär

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ákrber, berkang, błáber, brammber, énber, głæsber, hǿnsber, jórðber, jómfruber, kællber, kellingber, linnber, mýrber, utrber, ræssberrís, tágber, trǫnuber

bera

• "Mall:uttal"

1. bära

   Hjałp mig at bera skápĕnn.

   Hjälp mig att bära skåpet.

   Dim bár’ heð dim rádd’ við.

   De bar allt vad de orkade.

   Um dú byr undę dig nænn gang’.

   Om du kunde bära undan det du haft någon gång.

2. (konstruktion: bera nið) regna, snöa

Etymologi: Av .

Grammatik: Pres. sg. ber, pl. bera, pret. bær, pl. bár’, sup. burið, byryð, byrið, konjunktiv byr; pass. form beres, perf.part. berinn.

Fraser: bera dil, bera fyr, bera upp, Hann fá við rádum beres., beres dil

Besläktade ord: árbǽr, bær, bærhent, berinn, bitiber, børð’, bráðbǽr, seinbǽr

bera dil

1. börja, företaga

   ”Hä bar dill arbait”

   man började arbeta.

   ”Hä bar dill å laup”

   man började springa.

   ”När bär ä dill?”

   när börjar det?

   ”Hä bärs no sä dill”

   sådant händer nog.

   ”Hä bar å mot hä för a vörä”

   det var helt annorlunda än tillförene varit

   Jämför: beres dil

bera fyr

1. hända, händelsevis inträffa

   ”Hä bar för ji mött’n”

   händelsevis mötte jag honom.

2. föregiva, förebära

   ”Han bar för”

   han föregav, ursäktade sig med

bera upp

1. (idiomatiskt) få skulden för något

beres

• "Mall:uttal"

1. klara sig, stå ut med

   Grammatik: Pres. sg. bers, pret. sg. bærs.

   Fraser: beres dil

beres dil

• "Mall:uttal" (Pres. sg.)

1. hända, gå till

   Svø bers heð dil.

   Så går det till.

   Um eð svø bers dil at dú treff’ nð, svø bið nð heils’ uppá mig.

   Om du händelsevis träffar honom, så bed honom besöka mig.

   Heð bers nóv svø dil.

   Sådant händer nog.

   Heð bærs svø dil at dá nð skúll’ gá uppett’ stiganum pá taken, svø fuld nð og brǫut áf sig beinĕð.

   Det gick så till, att då han skulle gå uppför stegen på taket så föll han och bröt benet.

berg n

• "Mall:uttal"

1. (naturgeografi, pitemål) berg

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n bergj n

• "Mall:uttal"

1. berg

   Etymologi: Av .

   Varianter: berg

   Sammansättningar: bergjnafar, bergjúf

bergj’

• "Mall:uttal"

1. (jordbruk) bärga, skörda
2. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/0 sig) föda sig, ha sin nödtorft, utkomst

Grammatik: Pret. bergd’, sup. bergdt, perf.part. bergjinn (animat) och bergd (inanimat).

bergjinn

1. välbärgad

   Etymologi: Till bergj’.

bergjnafar m

1. (teknik) stenborr

bergjúf m

• "Mall:uttal"

1. berguv^[11]

berinn

1. som kan bäras

   Heðdernă ér ínt’ berinn, heð ér fyr mykjið tóngt.

   Det här går inte att bära, det är alltför tungt.

bernoppar m

• "Mall:uttal"

1. bärplockare

   Jag tró heð ér gutt um bernopparę̆n ti skógjĕnn i dag.

   Jag tror att det är gott om bärplockare i skogen i dag.

beró

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. bero

berr’

• "Mall:uttal"

1. sträcka ut, spärra ut

   Hǫnn sæt og berreð við fíngrum.

   Han satt och spärrade ut fingrarna.

   Hǫnn berreð út fíngręn sín’, kłónă sín’.

   Tallĕnn berr’ kvistę sín’.

bers um

1. (idiomatiskt) kunna avstå

bés’

• "Mall:uttal"

1. båsa

   bés’ kóirn

   binda korna

   Etymologi: Med vokalbalans av , avledning av báss; se bás.

Mall:gmq-bot-subst-m-3

bess’ m

1. bagge

   bessęn bukas

   baggarna stångas

   Sammansättningar: ballbess’

   Synonymer: bekr’

betr

• "Mall:uttal"

1. böjning
2. böjning
3. böjning

bið

1. bedja

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. sg. bæð, sup. bidt.

   Besläktade ord: beiðs’

bíð’

1. vänta, dröja

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. biddi eller bíðeð, sup. bídt.

bidónelig

• "Mall:uttal"

1. besynnerlig, behändig, konstigt gjord, artigt och konstigt gjort, kvick, att göra någonting fintligt och på ett oväntat sätt^[12]

   Heð vær nn bidónelig tilstellning.

   Det var en besynnerlig och artig tillställning.

   Synonymer: hittug

Mall:gmq-bot-subst-n bifaland n

• "Mall:uttal"

1. gungfly

bigerning f

1. bård eller bräm omkring kläder (t. ex. dukar, kjortlar), väggar o. d

   Jämför: kvarð

bigrǫfi

1. begraven

   Antonymer: óbigrǫfi

bika

• "Mall:uttal"

1. becka, bestryka med beck

   Besläktade ord: bik

bika

• "Mall:uttal"

1. becka, bestryka med beck

   Besläktade ord: bik

bikjil m

• "Mall:uttal"

1. en lång stav med trissa på ändan, med vilken man pulsar i ina-noten

   Sammansättningar: inabikjil

bikæijeð

1. besvärad, behäftad med, bekajad

   Varianter: bikæijin

Mall:gmq-bot-subst-n bil n

• "Mall:uttal"

1. kort tid, stund, mellantid

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m bíl m

1. (fordon) bil

   fyrst’n sum hæfð’ bílĕn

   den förste som hade bil

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: túrbíl

bíld m

• "Mall:uttal", "Mall:uttal"

1. vinkel

   Sammansättningar: engjisbíld

2. ett eggjärn, bildat såsom en vinkel, varmed öppnas hål på is

   Sammansättningar: ísbíld

3. plogbill

Etymologi: Av .

billing u

• "Mall:uttal"

1. tvilling

   Etymologi: Av .

bilum

1. böjning

bind’

• "Mall:uttal"

1. binda

   Grammatik: Pret. sg. bænd, sup. bundið.

biráð n

1. avsikt, uppsåt, överläggning om, förslag till

   Hann vær i biráð at reis’ bort, menn heð vart int’ áf.

   Han hade för avsikt att resa bort, men det blev inte av.

birn’ f

• "Mall:uttal" (nom. bfsg.)

1. björnhona^[13]

   Etymologi: Av , till *bjarn (?), bjǫrn = bjern.

bísłag n

1. förstukvist; med sittbänkar försett täckt utbygge över huvudingången till en mansbyggnad

bisversfátig

• "Mall:uttal"

1. lat

   Synonymer: læt

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn Mall:gmq-bot-subst-n bit n

• "Mall:uttal"

1. allehanda ohyra i huvud eller kläder; säges generellt om alla sorters ohyra, vilka dock alla har sina särskilda rätta namn, t. ex. lúsə, loppa m. m.
2. bett

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: húndbit, loppbit

3. så kallas en större rot över båten, som håller ihop honom

   Sett byttæ breveþ biteþ.

   Sätt byttan bredvid binningsroten.

   Diverse: Därmellan och botten är ofta ett, två à tre kvarter, allteftersom båten är stor till.

Mall:gmq-bot-subst-m-an bita m

• "Mall:uttal"

1. bit

   Sit ínt’ og einkunðes pá kytbitann dærna, súp supann og.

   Sitt inte och snålas efter köttbiten där, sup soppan också.

   Etymologi: Av .

bĭtemi

• "Mall:uttal"

1. anstå, hövas, passa sig
2. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/0 sig) förmå sig till, låta sig övertalas

   Hǫnð bĭtemjeð sig dil eð.

   Han lät sig övertalas.

Etymologi: Jämför nederländska betamen, engelska beteem.

bitn’

• "Mall:uttal"

1. (om dricka, mjölk o. d.) surna^[14]

   Grammatik: Preteritum bitneð.

bjałk f

1. bjälke

   Hjałp mig at lypt’ upp bjałkę̆.

   Hjälp mig att lyfta upp bjälken.

   Etymologi: Jämför fornnordiska bjalki m.

   Besläktade ord: bałk

Mall:gmq-bot-subst-f-1 bjell’ f

1. skälla på boskap

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bjellekó

   Synonymer: kjúk’

bjerg’

1. samtala

Mall:gmq-bot-subst-f-4 bjerk f

• "Mall:uttal"

1. björk

   Etymologi: Av .

   Varianter: bjerkj

   Sammansättningar: bjerkkang, bjerkkomar, bjerkrýð, kjellingbjerk

bjerkkang m

1. kvist av hängbjörk

bjerkom

• "Mall:uttal" (Överkalix)

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-m bjern m

• "Mall:uttal"

1. björn
2. verktyg för att sträcka timmerkätting

Etymologi: Av ; jämför jämtska bjenn, norska bjønn, älvdalska byönn.

Varianter: bjǿr

Besläktade ord: birn’, bjúr, brún

Sammansättningar: bjernbiling, bjernhón’, bjernkærk’, bjernlúðr, bjernmǫur, bjernmusa, bjernóng’, bjernpissmǫur, bjernrǫuf, bjernstút, bjernhíð

bjern’

1. kräva, återfordra
2. binda med bjern

   Varianter: bjǿr’

bjern’ m pl

1. böjning

bjernhíð n

1. björnide

bjernlúðr m

• "Mall:uttal"

1. en av den inre björkbarken förfärdigad lur, i vilken vallhjonet blåser sina låtar för att skrämma bort björn, om han skulle finnas i grannskapet

bjernstút m

1. strätta Angelica sylvestris
2. björnloka Heracleum sphondylium

bjett

• "Mall:uttal"

1. högfärdig

   Etymologi: Av .(?)

bjúð’

• "Mall:uttal"

1. bjuda

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. bóð eller bǫud, sup. byðið, perf. part. bóðin.

bjúgbeint

• "Mall:uttal"

1. hjulbent

   Etymologi: Fornnordiska bjúgr "böjd, krokig"; jämför isländska bjúgur m "vattusot", svenska skörbjugg.

bjúr m

• "Mall:uttal"

1. bäver

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: brún, bjern

Mall:gmq-bot-subst-m bjǿr m

• "Mall:uttal"

1. (däggdjur) björn

   Etymologi: Fornnordiska bjǫrn, dubblett till bjern.

   Sammansättningar: bjǿróng’

2. (redskap) hävstångskrok i björnbindsle

   Sammansättningar: bjǿrbind’, bjǿrkrók

   Besläktade ord: bjǿr’

bjǿr’

1. spänna fast med björnbindsel

   Bjǿr át læssĕð!

   Spänn fast lasset med björnbindslet!

   Jämför: bjern’

bjǿr’

1. böjning

błá

1. blå

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: błáber, błámjǫłk

   Besläktade ord: błán’, błáning

błáber n

1. blåbär

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: błáberlyngj

błada

• "Mall:uttal"

1. vända blad, bläddra

   Etymologi: Jämför skånska blaða "bläddra".

   Besläktade ord: błæð

błaka

1. bila timmer, väggar, tälja med yxa slät

   Etymologi: Jämför fornnordiska blaka "slå, hugga".

   Sammansättningar: błakatveit

2. trampa ner i dy och snö

błakatveit m

1. spån vid bilning

błakk

1. ljusnad, urblekt, som förlorat något av sin ursprungliga färg
2. pank

Etymologi: Med ursprungligt -nk- assimilerat till -kk- liksom i fornsvenska blakker, äldre danska och norska blak, norska blakk, isländska blakkr; jämför medellågtyska, nederländska och tyska blank, varav blank samt franska blanc (varav engelska blank), italienska bianco.

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn błán f

• "Mall:uttal"

1. blår

   Hall dú pá spinn’ błánę̆ i dag?

   Håller du på spinna blår i dag?

błán’

• "Mall:uttal"

1. bliva blå

   Brystĕð hæ błáneð áf siúkdómĕn.

   Bröstet har blånat av sjukdomen.

błand’ f

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /bɽɑ̀ːnɐ/, /bɽɑ̀nːɐ/, /bɽɛ̀ndɐ/

1. mjölk och vatten till dryck

   Etymologi: Av .

błand’

• "Mall:uttal"

1. blanda

   svø heð błantĭs ihóp

   så att det blandades ihop

   Dim błænt uti vellingjĕn.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: błandsǽð

błeik

• "Mall:uttal"

1. blek

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: błinkn’

   Sammansättningar: błeikfís

błekt n

1. hastande göromål, brådska
2. fjäsk

błekt’

1. fläkta, röra hit och dit
2. fjäska, hava bråttom, skyndsamt göra något

   Hvoð ér eð dú nú błekt’ við?

   Vad är det du nu brådskar, bråkar med?

Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn błik n

• "Mall:uttal"

1. släta fält, varifrån vädret spelar, helst myrar

   Etymologi: Av . Jämför svenska bleke.

błinkn’

• "Mall:uttal"

1. blekna

   Etymologi: Av ; om den oväntade nasalen jämför krǿnkn’ och trøyntn’.

   Grammatik: Pret. błinkneð.

błístr’

• "Mall:uttal"

1. vissla

   Varianter: błystr’

   Etymologi: Av .

błístr’ f

1. vissla

   Synonymer: błystr n

Mall:gmq-bot-subst-m-oräkn błóð m

• "Mall:uttal"

1. blod

   Hǫnð kłǿst’ mig svø błóðĕnn rinn’.

   Han klöste mig så att blodet rinner.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: błódug

   Sammansättningar: błóðkams’, błóðsjúk, nesabłóð

   Fraser: stedi błóðĕnn

błóðĕnn

• "Mall:uttal"

1. böjning

błóðsjúk

1. som har rödsot

błǫdu f

1. hjulskovel

   Varianter: błǫdi (pl.?)

błódug

• "Mall:uttal"

1. blodig

Mall:gmq-bot-subst-f-3 błóm’ f

• "Mall:uttal"

1. (botanik) blomma

   Etymologi: Fornnordiska blóm; jämför färöiska blóma.

   Varianter: błumm’

   Sammansättningar: lúsbłóm’, rugbłóm’, sjǿbłóm’

blǫsu f

• "Mall:uttal"

1. anhopning av kvistar, ved e.d. som brinner; eld; kase; brasa

   Blǫsun brinn nú.

   Brasan brinner nu.

   Etymologi: Till verbet brasa; jämför u-omljudet i vǫru, mǫru, tvǫru.

   Varianter: brǫsu

   Synonymer: eld

błotn’

• "Mall:uttal"

1. bli blöt, uppmjukas, lösas upp i vätska
2. vissna, falna

   Synonymer: fałnes, kvałnes

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. och sup. błotneð.

Besläktade ord: błǫut

błǫut

• "Mall:uttal"

1. blöt

   berę̆ vara svø błǫut’

   bären är så blöta

2. svag

   błǫut nn kær

   en svag karl

   błǫut i hendrĭn

   svag i händerna

Etymologi: Från "mjuk, blöt"; jämför norska blaut; danska blød.

Besläktade ord: błotn’, błøyt’

Sammansättningar: błǫutóng’, lakabłǫut, lakkbłǫut, lǿkbłǫut

błúg

• "Mall:uttal"

1. blyg

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn błýgærts n

• "Mall:uttal" (Hössjö); /bɽǿʏ̯ːaʂ/ (Luleå)

1. blyerts

błæsk’

1. blinka

   Hvoð dú sit dá og błæsk’ við ǿgum.

   Vad du sitter då och blinkar med ögonen.

   Synonymer: błyskj’

bó netę̆

1. sätta telnar på näten, laga näten

Mall:gmq-bot-subst-f bóð f

1. härbre
2. handelsbod, butik, affär
3. bagarstuga

   Synonymer: bǫkustugu

Etymologi: Av .

Sammansättningar: bóðnykjil, fébóð

Mall:gmq-bot-subst-m bóg m

• "Mall:uttal" (dat. bf(sg)., Kalix)

1. (anatomi) bog

   og dá skjút dú i bógum ełgjum

   och då skjuter du älgen i bogen

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bógskǫut, bógskridinn

bógang m

1. betesmark, mulbete

   Etymologi: Fornnordiska bú n "boskap".