Se Appendix:Oattesterade språk/Bottniska

vé

• "Mall:uttal"

1. vi

   Etymologi: Av .

vedi

• "Mall:uttal"

1. snöploga; ploga genom djup snö (om t. ex. häst)

   Grammatik: Pret. vædd.

   Besläktade ord: vædd

vedis

• "Mall:uttal"

1. vädja

   Grammatik: Pret. vesseð eller veddis.

veðmałn m & n

1. vadmal

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn veðr n

• "Mall:uttal"

1. vind

   Hann ér i veðr og vætn.

   Han flyger och far.

2. väder

   Vrangt vær eð i veðren og sniǿdd’ ógafligt, heð úrð’ læpphanðskęn verst.

   Hemskt väder var det och snöade omständligt, det yrde stora snöflingor något förfärligt.

3. vittring

Etymologi: Av , jämför isländska veður, norska vêr.

Sammansättningar: dúrveðr, garaveðr, gistveðr, nórðęveðr, veðrbarð, veðrfæst, veðrhana, veðrhvell’, veðrhvirfil, veðrkórn, veðrsmǫkug, veðrsółęn, veðrspjałk’, veðrstinn, veðrstøyt, veðrstýl’, veðrtef, veðrvill’, vótveðr

Besläktade ord: viðr’

veðrbarð

1. väderbiten

   Etymologi: Jämför fornnordiska barðr, p. p. av berja (ipf. barði), "slå".

veðren

• "Mall:uttal"

1. böjning

veðrhvell’ f

1. ett slags fågelskrämma, bestående av små väderkvarnsvingar, vilka driver hamrar, som slå på styret

veðrhvirfil m

• "Mall:uttal"

1. virvelvind

veðrsmǫkug

• "Mall:uttal"

1. om smak som uppstår när luften kommer åt mat, en lätt härsknad

veðrstøyt

• "Mall:uttal"

1. cykelpump

Mall:gmq-bot-subst-m-a vef m

• "Mall:uttal"

1. väv

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: vefa, vipt

   Sammansättningar: kanguróvef, strýgvef

vefa

• "Mall:uttal"

1. väva

   A Ánna hæ vivið sig næ handdúkęn.

   Anna har vävt sig några handdukar.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. vóf, sup. vifið, vefið eller vyfeð.

   Besläktade ord: vef, vipt

Mall:gmq-bot-subst-m-a veg m

• "Mall:uttal"

1. väg

   Etymologi: Av .

   Varianter: vegj

   Sammansättningar: árveg, áf veg, hvurrig, miðlaveg, óvegað, vegakunðug, vegalǫus, vegamót, vegaskil, vegastǫdu

veg

1. böjning

vega

• "Mall:uttal"

1. väga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. vóg, sup. vegið eller vigið, perf.part. vegi.

vega m pl

1. böjning

vegalǫus

1. som ej har väg

   vegalǫust land

vegamót n

1. vägmöte, korsväg

   Etymologi: Av .

   Synonymer: vegaskil

vegaskil n

1. vägskillnad, korsväg

   Etymologi: Av .

   Synonymer: vegamót

vegastǫdu f

1. vägkant

   Användning: Gärna pl.

Mall:gmq-bot-subst-m vegg m

• "Mall:uttal"

1. vägg

   húllr’ett’ átve veggjem

   alldeles bredvid väggen

   Sammansättningar: gaflvegg, norvegg, veggsmið

2. vigg

   Sammansättningar: tórveggj, tvervegg

Etymologi: Av .

Varianter: veggj

Mall:gmq-bot-subst-m veggj m

• "Mall:uttal"

1. variant av vegg

veggjenn m sing

• "Mall:uttal"

1. böjning
2. böjning

veggsmið m

• "Mall:uttal"

1. Anobium punctatum

vegj m

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /ʋɛ́ɪ̯ːjen/, /ʋɑ́ɪ̯ːjen/

1. variant av veg

vegjĕn m sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

veik

• "Mall:uttal"

1. vek, böjlig

   Etymologi: Av .

veik

1. böjning

veip’

• "Mall:uttal"

1. svepa, hölja, ombinda, inveckla^[1]

veip’ f

1. segel
2. tunt sängtäcke av grövre ull eller nöthår; yllelakan eller filt att lägga över sänghalmen

Etymologi: Av f ett slags klädningsstycke; jämför finska vaippa.

veis’ f

• "Mall:uttal"

1. seg gyttja eller dy på botten av ett träsk^[2]

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: veislund "samling av växande sjögräs, såsom arter av Potamogeton o. d."

veis’

1. hålla vad

vekj

• "Mall:uttal"

1. varse

   Jag vart ínt’ vekj við neð.

   Jag upptäckte det inte.

   Synonymer: vís, sýnt

vekj sing

1. böjning

vekj’

• "Mall:uttal"

1. väcka (upp o. d.)

   Varianter: vøkj’

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: voka, vekj, vekjar, vøkn’

2. slå hål i isen för fiske i vak

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: vak, vekjar

   Synonymer: vakk’

3. ge korta skall (om hund som varsnar villebråd)

   Besläktade ord: vekning

Mall:gmq-bot-subst-n Mall:gmq-bot-subst-m vekjar 1 n, 2 m

1. en art liten båtshake, som sälfiskare brukar, dels att pröva isen med, dels ock att hugga fast i sälen med, om han ännu lever efter skottet och vill krypa bort

   Synonymer: kjeks’, vekkar

2. väckarklocka

   Synonymer: rallar, rall-klokk’, vekkar

veks’

• "Mall:uttal"

1. växa

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. væks eller vóks, sup. vuksið, perf. part. vuksi.

   Besläktade ord: ihópvuksi, samvuksi, skrǫnugvekst, vekst

vekstveðr n

1. växtlig väderlek^[3]

vektar m

1. väggklocka, som vid den timma man önskar, medelst en särskild inrättning slamrar och slår i båda bräddarna av en klocka

veł

• "Mall:uttal"

1. väl, bra

   Etymologi: Av m. fl. varianter.

   Grammatik: Ordet böjs betr (maskulinum betr’n, femininum betrę, neutrum betreð), beðst eller vełast, som dock har sin egen särskilda betydelse.

   Besläktade ord: velug, vełĭs, vełnas

   Sammansättningar: líkveł, vełfór, vełgerðirn, vełpłeganing, vełvili, vełvilisamm, vełskyldt

   Homofoner: verð

veł

1. böjning

vełast

• "Mall:uttal"

1. böjning

   Dú hæf gjórt eð vełast.

   Du har gjort det bäst.

   Användning: Beðst brukas ock, men vełast sägs egentligen om arbeten och hantverk, när något är gjort mycket väl.

vełdrǫgu f

1. redskap för findragning av lin

vełi

• "Mall:uttal"

1. välja

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. sg. veł, pret. væłd’, sup. væłdt.

   Jämför: ełi

vełĭs

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. hell

   Vełĭs dig!

   Lycklig du!

   Etymologi: Till veł "väl, bra".

velling m

• "Mall:uttal"

1. välling

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: vǫtuvelling

vełskyldt

1. som anser sig förtjänt till välfägnad; om snyltgäster

velt m

• "Mall:uttal"

1. vändplog, vältplog, varmed man kör upp åker^[4]

   Etymologi: Jämför fornsvenska vælter, norska velt.^[5] Han kallas så, eftersom han välter jorden opp och ned eller det ned som har varit upp och tvärtom.^[4]

   Sammansättningar: ristvelt, ristveltfor, veltbíld, veltkǿr’, veltfjǫł

   Synonymer: búlt, rist

velug

• "Mall:uttal"

1. välvillig, god^[6], givmild^[7]

   Dú ér nóv velug, sum hjałp mig.

   Du är nog god, som hjälper mig.

   Kurs svø velugt ið báðn!

vełvilisamm

1. välvillig

vendgres n

1. vänderot Valeriana officinalis

veni f

• "Mall:uttal"

1. vana

   Etymologi: Av .

   Synonymer: vana

veni

1. (konstruktion: veni áf) avvänja

   Etymologi: Av .

venis

• "Mall:uttal"

1. bemärkelsen giver tillkänna någon visshet och säkerhet

   Nóv venis jag heð varð.

   Nog tror jag säkert det blir, nog blir det alltid.

   Användning: Det brukas endast i detta talesätt.

vera

• "Mall:uttal"

1. vara

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. vær eller væ, sup. vyrið eller vurið.

   Varianter: vara, væra

verð

• "Mall:uttal"; neutr. /ʋɛ́ɖʈ/

1. värdig
2. värd

   Ja var dú verð eð.

   Ja var du det värd.

   Hǫnn ér ínt’ næ gutt verð.

   Han är inte något gott värd.

Etymologi: Av och verð, jämför isländska verð "pris, kostnad".

Sammansättningar: minnisverð

Homofoner: veł

verð m

• "Mall:uttal"

1. mat

   Etymologi: Av .

   Varianter: varð

   Sammansättningar: morgjęverð, kveldsverð, æptęverð

   Synonymer: mæt

veri

• "Mall:uttal"

1. försvara, beskydda^[8]
2. bärga, försörja sig^[8]

   Hǫnð veri sig við sett ærrbeit.

   Han försörjer sig med sitt arbete.

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. och sup. verjeð.

Besläktade ord: vǫrn, verj

verj n

• "Mall:uttal"

1. näringsfång, födkrok, yrke, arbetsförtjänst^[9]

   Ég hæf ínt’ næ verj.

   Jag har ingen försörjning.

   Besläktade ord: veri, vǫrn

verkjelig

• "Mall:uttal"

1. stor och kraftig

verłd f

• "Mall:uttal"

1. värld

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Nom. bfsg. verłdę̆, dat. verłdĕnn.

   Fraser: fyr i verłdĕnn

verst

1. mest, i hög grad; tillägges adj. för att öka bemärkelsen

   verst jælak

   högst elak

   verst hungrig

   uthungrig

   Heð vær sum verst vær at eð gikk.

   Det var med stor möda att det gick, det var nära att misslyckas.

   verst vakr, góð

   Etymologi: Av .

vestę

• "Mall:uttal"

1. väster, västan

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: vestędil, vestęnett’, vestęsønnę, vestęveðr

   Antonymer: ǫustę

vestęnett’

1. västerifrån

   Antonymer: ǫustęnett’

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn við m

• "Mall:uttal"

1. ved
2. växande träd i skog
3. träd

   íkurnĕnn fór upp ett’ viðĕnn

   ekorren for uppefter trädet

Etymologi: Av .

Sammansättningar: dałatyrvið, emnisvið, faruvið, færvið, kłomnvið, takvið, vida, viðahús, viðabrut, viðatré, viðákó, viðband, viðtræf

við

• "Mall:uttal"

1. med

   Fer og mala við eð svø varð eð.

   Far helt sakta med det, så blir det.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: útvið

víð n & f

• "Mall:uttal"

1. vide

   Heð veks fúlt áf víð ti grófern.

   Det växter fullt med vide i groparna.

   Etymologi: Fornnordiska víðir.

við deð suma

• "Mall:uttal"

1. med detsamma

vida

• "Mall:uttal"

1. hoppa från träd till träd (såsom t. ex. ekorrar, lekattor)

   Synonymer: vara

viða-

• "Mall:uttal"

1. som har med ved att göra

   Användning: Se við.

viðahús n

• "Mall:uttal"

1. vedbod

viðĕnn

• "Mall:uttal"

1. böjning

víðferðing m

1. landstrykare

   Jämför: rekling

   Se även: víðrekal, víðrekst

viðgádd

1. förbrukad, helt och hållet använd

   Heile faðrsærfĕð ér viðgádt.

Mall:gmq-bot-subst-f-i viði f

• "Mall:uttal"

1. vidja

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nǫutviði

   Varianter: hviði

víðrekal

• "Mall:uttal"

1. som gärna driver omkring när och fjärran

víðrekst

• "Mall:uttal"

1. som far vida omkring: 1) om människor och djur; 2) även om växter som utbreder sig mycket

   Etymologi: Av reka "vandra efter vägarna".

viindt

• "Mall:uttal"

1. falla hastig och lätt, utan buller

   Ji råhdt armäst vä’n, sä vandt’n

   Jag rörde knappast vid honom, så föll han.

   Ji nössä bara ti’n, sä vandt’n sóm’n dunsäkk.

   Han vandt ópp nea.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. vandt, sup. våndti, våndtä el. vöntä.

Mall:gmq-bot-subst-f-4 vík f

• "Mall:uttal"

1. vik

   Fiskän ha gaddä säg ti nätä, i vikä.

   Fisken har gått ymnigt på nätet, samlat sig i viken.

   Etymologi: Av .

vikj’

1. vittja nät och krok

   Grammatik: Pret. vikt’, sup. vikt.

   Varianter: vikk’

Víkstrǿm m

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /víːkstrœmen/

1. ett efternamn

   Heð vær vestum ákrhagan, hæfð’ Víkstrǿmĕn sagdt, dera skógjum mínum.

   Det var väst om gärdsgården (som skiljer den odlade marken från betesmarken), hade Víkstrǿm sagt, på min skog.

Mall:gmq-bot-subst-f-2 viku f

•  "Mall:uttal"

1. (tidsenhet) vecka

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kunuvikun

vilað

• "Mall:uttal"

1. böjning

vildgóð’

• "Mall:uttal"

1. göra en så gott igen, vedergälla, ersätta

   Etymologi: Jämför fornnordiska vild f "vilja, välvilja; gunst".

   Grammatik: Pret. vildgódd’, sup. vildgódt.

   Besläktade ord: góð, vildgóðning

vildgóðning f

1. återtjänst, vedergällning, betalning
2. hövlighet, liten gåva, undfägnad, i synnerhet för att göra någon sig bevågen, muta någon

Etymologi: Jämför fornnordiska vild f "vilja, välvilja; gunst".

Besläktade ord: vildgóð’

vildt’

• "Mall:uttal"

1. böjning

vili

• "Mall:uttal" (Umeå, Skellefteå, Kalix)
• "Mall:uttal" (Hössjö); /ʋèljɐ/, /ʋèljen/(Skellefteå)

1. vilja

   Etymologi: Av ; jämför jämtska vili.

   Grammatik: Pres. vilð pl. vili, pret. vildt’, sup. vilað.

2. vilja

   Bæra viljenn ér góð, ér eð rummĕð nóv.

   Bara viljan är god, är det rum nog.

   Etymologi: Av .

vilk’ n

• "Mall:uttal"

1. virke^[10]

   Varianter: vilkj’

vill’

1. dra av skinnet av djur utan att upprista eller skada det

vill’ bort

1. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/10 sig) komma vilse, på "villstråk"; förvilla sig, gå miste

villfyrsýn f

1. trolldom, taskspeleri

villr

• "Mall:uttal"

1. bättre

   Etymologi: Av (vildri, vildari; vilztr, vildastr).

   Sammansättningar: æðrvillr

villskipting m

1. vildbasare, ostyrig människa

Mall:gmq-bot-subst-m vimpling m

1. gråsiska Carduelis flammea flammea

   Synonymer: ǫldrspærr

2. skällsord för den, som är yster och ostadig

   Áh dín vimpling dig!

   Åh du yrkropp, som gastar utan att se och tänka för dig.

vind

• "Mall:uttal"

1. vind, skev

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: vind’, vindes, vinding

vind m

1. vind

   Etymologi: Av .

2. värk i leder på armar och ben liksom vore de vridna ur sitt rätta skick

   Jag hæf tukkin vind i handlófen.

   Jag har en sådan värk i handleden.

   Etymologi: Till ordet motsvarande fornnordiska vinna "utföra, verkställa, arbeta, förslå till".

   Sammansättningar: vindtág

Mall:gmq-bot-subst-f-1 vind’ f

1. krokigt skaft på navare eller spikborr

   Besläktade ord: vinding, vind

   Sammansättningar: vindnafar

   Synonymer: nafarvind’

vindes

• "Mall:uttal"

1. bliva vind, sned, skeva

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. och sup. vindeseð.

Mall:gmq-bot-subst-m vinding m

1. utur vinda stockar kluvna och täljda korta plankor eller bräder, som sätts i fram- och bakstäven på båtar

vindnafar m

1. borrsväng

   Etymologi: Av vind’ "krokigt borrskaft" och nafar "navare".

vindtág f

1. linnea Linnæa borealis

   Synonymer: kveisgres, róhaltgres

víngł’

1. vara ostadig, ombytlig i handling och tänkesätt
2. handla bedrägligt, vingla

Mall:gmq-bot-subst-m víngskekł m

• "Mall:uttal"

1. plockad fågelvinge

vínk’

1. luta

vínstr

• "Mall:uttal"

1. vänster, vänster tillhörig

   Etymologi: Av .

vínstr

1. mot vänstra handen, på vänstra sidan

   Hǫnn ér á vínstr.

   Han gör allt tvärtom.

vínstr f

1. en av boskapens inälvor, den är invändigt full med veck eller fållar längsåt (tolvfingertarm?)

   Etymologi: Fornnordiska vinstr "fjärde magen hos idisslande kreatur".

Mall:gmq-bot-subst-m víntr m

• "Mall:uttal"

1. vinter

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: víntrreiþ’, víntrvegg, vórvíntr

   Se även: vór, sumar, hǫust

vipp’

1. lätt och hastigt kasta, stöta kull

   vipp’ áf vegj

   kasta bort

   vipp’ uppniðá

   stöta omkull, överända

   Användning: Ordet antyder vanligen att det sker hastigt och lätt och att det, som kastas eller kullstötes, är lätt, eller i motsatt fall, att den verkande kraften är i samma mon av övervägande styrka.

2. falla hastigt och lätt
3. svänga, vinka

   Húndĕnn vippeð rómpę.

   Fugłĕnn vippeð stýleð.

Etymologi: Av .

vippstjett f & m

• "Mall:uttal"

1. sädesärla Motacilla alba

   Synonymer: erl’

2. gosse eller flicka, som hoppar och är i ständig rörelse; ystert och livligt barn
3. flyktig och opålitlig människa

   Synonymer: hvikil

Etymologi: Fornnordiska stertr, jämför stjart.

vipt m

• "Mall:uttal"

1. bukull, vinterull, kort ull under buken; klippes om våren eller hösten^[11]

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: vef, vefa

vírak m

1. kåda ifrån myrstackar

vís

1. vis
2. varse

   Vanliga konstruktioner: varð’ vís

Etymologi: Av .

Sammansättningar: bakavís, kangvís, mærkvís, vískær

vísar m

1. väggur utan slagverk

vískær m

1. synsk, fjärrskådare

visn’

• "Mall:uttal"

1. vissna

   Etymologi: Av .

   Synonymer: fałnes, kvałnes

Mall:gmq-bot-subst-f-1-oräkn viss’ f

• "Mall:uttal" (dat. bfsg.)

1. visshet, säkerhet

   Hǫnð gikk i viss’nn ett’ histum.

   Han gick efter hästen förvissad att finna honom.

   Dú kænn gá i viss’nn dil móðrę̆ dín’.

   Du kan gå till din moder, säker att få det du önskar.

   Vanliga konstruktioner: i viss’nn

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn vit n

• "Mall:uttal"

1. vett

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: óviting, óvitug, vittænn, vitvilling

vita

• "Mall:uttal"

1. veta

   Ég veit ínt’ hvórt nð ér heim’.

   Jag vet ej om han är hemma.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. vist’, sup. vitað.

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn vítr f

• "Mall:uttal"

1. (mytologi) (oftast i bestämd form) en spökvarelse, som tros bo i berg, helst bredvid insjöar, över vilka och deras fiskar hon skall hava ett oinskränkt välde^[12]

   Etymologi: Fornnordiska véttʀ, vétʀ, vǽttʀ, vǽtʀ, vítʀ.

   Diverse: Hon skall ibland visa sig för dem, som äro i syne som man säger, såsom ett rödklätt fruntimmer. Hon skall ock äga kor, som än är synliga och än osynliga som kallas vítrkóin /ʋìːtəɾkuːen/. Hon skall ock äga makt att bergtaga människor, vilket dock mera tillägnas andra arter bergsrån, som kallas trǫllę̆ /trɞ́lːɐ/ i plur.

vittænn f

• "Mall:uttal"

1. visdomstand

vitvilling m

1. vettvilling

   Etymologi: Jämför fornsvenska vitvillinger, vetvillinger.

Mall:gmq-bot-subst-f-4 vóð f

• "Mall:uttal"

1. våd

   Etymologi: Av .

vódelig

1. vådlig, riskabel

vóf

• "Mall:uttal"

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn Mall:gmq-bot-subst-f-4 vóg 1 m, 2 - 4 f

• "Mall:uttal"

1. var

   Heð rinn’ út vógjĕnn.

   Det rinner ut var.

   Etymologi: Fornnordiska vágr.

   Sammansättningar: vógmóðr

   Besläktade ord: vóges

2. våg, bölja, svängning i rummet

   Etymologi: Liksom fornsvenska vāgh f, svenska våg u, danska vove u troligtvis av f, motsvarande tyska Woge f.

3. våg, som man väger med
4. hävstång

Etymologi: Av f, jämför isländska vog f.

Sammansättningar: vógmæt

vóg’

• "Mall:uttal"

1. våga, våga på, drista sig till

   Jag vóg’ mig ínt’ dil eð.

   Jag vågar mig ej därtill.

   Etymologi: Av .

   Synonymer: nennes, trøyst’

   Fraser: słíkt vógeð

vóg’

1. böjning

vógern

1. böjning

vógjĕnn

• "Mall:uttal"

1. böjning

vógjirn

• "Mall:uttal"

1. böjning

vógmæt m

1. vikt eller tyngd till våg

vók

• "Mall:uttal"

1. böjning

voka

• "Mall:uttal"

1. vaka

   Etymologi: Av , jämför norska vake, vaka, danska våge; av samma rot som nederländska waken, tyska wachen, engelska wake jämte watch.

   Grammatik: Pret. vók eller voka, sup. vakhi eller voka, perf.part. vøkinn eller vǫkinn.

   Besläktade ord: vak, vakk’, vekj’, vektar, vøkn’

voka f pl

1. böjning

vǫkinn

• "Mall:uttal"

1. vaken

   Etymologi: Av .

   Varianter: vøkinn

   Besläktade ord: vak, voka, vøkn’

Vóldrum (dat. ?)

• "Mall:uttal"

1. tätorten Vuollerim i Jokkmokks kommun

Mall:gmq-bot-subst-f-4 vón f

• "Mall:uttal"

1. förhoppning, anledning att vänta något, förväntan att något skall ske; utväg, möjlighet, tillfälle, lämplighet, läglighet

   Etymologi: Av .

   Varianter: ván

   Besläktade ord: vænes, vænt’

   Sammansättningar: lífsvón

   Fraser: drepa vóna, pá vónvora, Um dú haf dóna, nóv haf dú vóna.

2. viss bredd av något längs en sida, vad som t. ex. på en åker harvas med harvens bredd, slås med lie eller räfsas när räfserskan går rakt fram

vón’ f

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. redskap, giller, vari man fångar djur eller fisk

   Sammansättningar: fiskvón’, vónvær

vón’

1. umbärande, som kan umbära, välvilligt giver eller är i tillfälle att låna

   Lán með knífĕn, um dú ér vón’.

   Låna mig kniven om du kan umbära honom.

   Ég ér int’ vón’ eð.

   Jag umbär det ej (kan ej låna, giva dig det).

   Ér dú vón’ yksę?

   Kan du (utan olägenhet) umbära yxan?

   Användning: I nekande satser utmärker det både att man ej kan umbära och att man ej vill, om man det kunde.

   Besläktade ord: vónes

Mall:gmq-bot-subst-m vóneð m

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. markremsa

vónes

1. umbära, vara villig eller i tillfälle att låna, dela med sig

   Vónes dú lán’ mig nælta miøł?

   Kan du låna mig lite mjöl?

   Vónes dú ge mig ein bita brǿð við dig?

   Vill du låta mig äta en brödbit hos dig?

   Ég vónes eð int’.

   Jag umbär det ej, kan ej lämna det.

   Besläktade ord: vón’

vónvær

1. som aktar sig för giller, snaror; om räv, järv m. fl

   Etymologi: vón’ "giller" och vær "varsam"

vór m

• "Mall:uttal"

1. vår

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: vórann, vórgjera, vórprypp’

   Se även: sumar, hǫust, víntr

vór

1. vår

   Etymologi: Av .

   Varianter: vur, vuren, vór’, vóren, vóreð

vór’

• "Mall:uttal"

1. præt. plur. av vara

vór’ f

1. vår

   Etymologi: Av .

   Varianter: vur, vuren, vóren, vóreð

vórðinn

• "Mall:uttal"

1. beskaffad, skapad, danad, artad

   Heð ér ínt’ svø vórðeð.

   Det är ej så beskaffat.

2. tjänlig, skicklig, läglig, väl passande

Etymologi: Av "bliven", perf. part. till verða = varð’.

Sammansättningar: lætvórðinn, nǫutvórðinn, trǫugvórðinn

vóren m

• "Mall:uttal"

1. vår

   Varianter: vur, vuren, vór, vóreð

vórgjera

1. tillreda jorden för vårsädet, förrätta sysslor hörande till våranden

Mall:gmq-bot-subst-f-2 vǫru f

• "Mall:uttal"

1. vara, handelsvara
2. (i bestämd form) brännvin

Etymologi: Av , ack., dat. och gen, vǫru, pl. vǫruʀ; jämför färöiska vøra.

Varianter: varu

Sammansättningar: handlsvǫru, vǫruhandl, vǫruverð, vótvǫru

vǫruhandl m

1. varuhandel

vǫruverð n

1. varuvärde, varupris^[13]

vórvíntr m

1. vårvinter

vót

• "Mall:uttal"

1. våt

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: vǽt’, vótnes

   Sammansättningar: lakkvót, lǿkenavót, lǿkvót, vótprypp’, vótveðr, vótvǫru

vótnes

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. bli fuktig

   Heð vótnes ti ǿgróĕn.

   Det blir fuktigt i ögonvrån.

   Besläktade ord: vót

vótprypp’ f

1. spillkråka Dryocopus martius

   Synonymer: spillkrák’, spillskír, støhnkrák’, regnprypp’

vǫtu-

• "Mall:uttal"

1. som har med vatten att göra

   Etymologi: Jämför fornsvenska vatu-, svenska vattu-.

   Sammansättningar: vǫtubrýn, vǫtudíkj’, vǫtudrag, vǫtugirug, vǫtugrænn, vǫtuhempr’, vǫtukæll, vǫtukær, vǫtukeld’, vǫtusulv, vǫtuskóp’, vǫtuskáł, vǫtusetj’, vǫtustǫfu, vǫtusót, vǫtusjúk’, vǫtusá, vǫtutagg, vǫtuvelling, vǫtupæss, vǫtusiga, vǫtusterk, vǫtulók, vǫtudrǿł, vǫturák

Mall:gmq-bot-subst-n vǫtubrýn n

1. vattenbryn

vǫtudrag n

1. vattendrag

vǫtudrǿł f

1. vattensamling efter regn, vattenpuss

vǫtugirug

1. som vill ha mycket vatten; törstig

vǫtugrænn

1. som ej dricker vad vatten som helst bjudes; om hästar och andra kreatur

vǫtukeld’ f

1. vattenkälla, brunn

vǫtukæll m

1. vattenhjul i kvarn

   Synonymer: kvarnkæll

vǫtukær n

1. vattenkärl

vǫtulók m

1. lók

   Heð læk frá takĕð, svø heð stóð vǫtulókĕnn ettir eð pá gułfĕð.

   Det läckte från taket, så att ett vattenflöde blev längs golvet.

vǫtupæss n

1. vattenpass

vǫtusetj’

1. lägga i vatten

   vǫtusetj’ fiskjĕnn

   vattenlägga (salt) fisk

vǫtusjúk’ f

1. vattusot

   Synonymer: vǫtusót

   Användning: Används nog egentligen bara i bestämd form: vǫtusjúkę.

vǫtuskóp’ f

1. vattenskopa

vǫtusót f

1. vattusot

   Synonymer: vǫtusjúk’

vǫtustǫfu f

1. vattenstäva, varmed man öser eller vari man bär vatten

vǫtusulv f

1. smalnäbbad simsnäppa

vótveðr n

1. regnväder, blötväder

vótvǫru f

1. våtvara, flytande ämne, såsom mjölk, öl, brännvin m. m.

   Hæf dú nænn vótvǫru át mig fyr tyrstum?

   Har du något vått åt mig, som kan släcka törsten?

   Hǫnð ér nóv næ bigifinn pá vótvǫrum.

   Han älskar nog mycket drickesvaror (öl och brännvin).

vrang

• "Mall:uttal"

1. vresig, motvillig, ond

   Sammansättningar: vrangstýrug

2. svår att bevandra, trång att genomgå

   vrangt land, vrang skóg, vrang vegj

Mall:gmq-bot-subst-f-r vrang f

1. (sjöfart) spant

   Sammansättningar: vranghǽł

vrangstýrug

1. ostyrig, våldsam

vrangt

1. böjning

vríð m & f

• "Mall:uttal"

1. en stor utväxt eller knöl på sidan av träds stammar, som är såsom en sammangyttring av masur
2. ett fat eller skål, gjord eller urholkad ur en sådan knöl på trän
3. stark människa

   Hann vær sterk, hann vær sum ein vríð.

   Han var stark, han var som en vril.

Synonymer: hvíð, rýð

Varianter: vríl

vríðand f

1. bläsand Anas penelope

   Etymologi: Kallas så av sitt läte.

vríl f & m

• "Mall:uttal"

1. knölig utväxt på trädstammar
2. av sådan knöl förfärdigad skål, fat

Synonymer: vríð

vrín’

1. gnägga

   Etymologi: Fornnordiska hrína (hrein, hrinit) "gnägga".

   Besläktade ord: vrinsk, vrinsk’, vrinskes

   Synonymer: rynsk’

vrinsk m

1. hingst

vrinsk’

• "Mall:uttal"

1. gnägga högljutt

vugg’

• "Mall:uttal"

1. vagga

   Etymologi: Av .

   Synonymer: túll’

Mall:gmq-bot-subst-f-3 vugg’ f

1. vagga

   Sí hvurrig hǫnð sit og brettes i vuggę.

   Se hur han försöker sätta sig upp i vaggan.

   Etymologi: Av fornnordiska vagga, ack. vǫggu, ifrån verbet; jämför färöiska vøgga, norska vogge, svenska vagga, danska vugge.

   Synonymer: túll’

vultr

• "Mall:uttal"

1. ovig, som har lätt för att falla

   Etymologi: Av .

   Varianter: valt, vult

vur

• "Mall:uttal"

1. variant av vór

vurðislǫus

• "Mall:uttal"

1. vårdslös, oaktsam^[8]

vuren m

• "Mall:uttal"

1. vår^[14]

   histnn vuren

   vår häst

   Varianter: vur, vór, vóren, vóre

vurt

• "Mall:uttal"

1. böjning

   Varianter: vart

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn vyrt f

• "Mall:uttal"

1. vört^[15], söttnat och kokat öl- eller brännvinsämne ^[16]

   Vyrtę̆ ér sterk.

   Etymologi: Av .

vysj

1. hyssj

   Besläktade ord: kvysj’, vysj’

væ

1. böjning

væð n

• "Mall:uttal"

1. vadställe eller ett smalt, grunt vatten, som man kan vada över
2. en smal, låg och obetydlig skog emellan myrar eller kärr och mossar
3. vad

Etymologi: Av .

Besläktade ord: vada

Mall:gmq-bot-subst-m vædd m

1. snöplogning; snöplogningsskyldighet

   Sammansättningar: væddandor

vædd sing

1. böjning

vǽgj’

• "Mall:uttal"

1. väja

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. vǽgd’, sup. vǽgdt.

vǽnes

• "Mall:uttal"; pret. "Mall:uttal"

1. förmoda, hoppas, vänta, mena

   Ég vǽnes dú heils’ uppa mig.

   Jag hoppas att du hälsar på mig.

   Dú hæf full fátt bréfĕð, vǽnes ég.

   Du har väl fått brevet, hoppas jag.

   Ég vǽndtis ég skúll’ æ fátt mig nælta mæt.

   Etymologi: Från "giva hopp om, lova, hoppas, vänta"; jämför älvdalska wenas; till vón.

vǽngj m

• "Mall:uttal"

1. vinge^[17]

   Etymologi: Av ; jämför norska veng.

vær

• "Mall:uttal"

1. varsam

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: skutvær, vónvær

   Antonymer: óvær

vær m

1. varsel

   Heð gár værĕnn fyri num.

   Det går varsel före honom.

2. skydd

   Hærann tag værĕnn áf menniskję.

   Haren tar skydd från människan (när den blir jagad).

vær

1. böjning

væra

• "Mall:uttal"

1. variant av vara

   Etymologi: Av .

værm

• "Mall:uttal"

1. varm

   Hǫuva hvoð heð ér værmt i dag!

   Usch vad varmt det är i dag!

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Neutrum værmt.

   Sammansättningar: værmlífeð, værmtak

   Besläktade ord: verm’

værmt n

• "Mall:uttal"

1. böjning

vǽt’ f

• "Mall:uttal"

1. mjölk eller annan vätska som ätes till gröt
2. fuktigt väder

Etymologi: Av .

Sammansättningar: grǫutvǽt’

Mall:gmq-bot-subst-n vætn n

• "Mall:uttal"

1. vatten

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: uppstupvætn, lútvætn

   Besläktade ord: vætn’

vættring f (?)

1. vågrätt plan

   Brǽðę ligg i vættring.

   Brädan ligger vågrät.

vøkinn

• "Mall:uttal"

1. vaken

   Báðne ér vøkinn.

   Barnet är vaket.

   Báðna éra vøkinn.

   Barnen är vakna.

   Etymologi: Av .

   Varianter: vǫkinn

   Besläktade ord: vak, vaka, vøkn’

   Sammansättningar: kveldsvøkinn

vøkn’

• "Mall:uttal"

1. vakna

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. vøkne.

   Varianter: vakn’, vankn’

   Besläktade ord: vak, voka, vakk’, vøkinn

vørð’

• "Mall:uttal"

1. vårda sig, bemöda sig att göra något

   vørðen ínt’!

   Låt bli!

   É skúll’ ínt’ vørð’.

   Ni skulle inte bemöda er.

   Hánn vørðe sig ínt’ um nn.

   Han brydde sig inte om honom.

   Etymologi: Av .

   Användning: Detta talesätt har ock därjämte en art gäckande bemärkelse, såsom ville man säga: "Jag föraktar ert bemödande"; vørð dig nælta "rör på dig". Säges uppmanande åt en lat.

   Besläktade ord: óvurðing, óvørðug, vørðislǫus

yfir

• "Mall:uttal"

1. över

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: yfirdeil, yfirgifin, yfirheit, yfirhefł, yfirtág, yfirum, yfirvall, yfiventin

yfir

1. över

   Grammatik: Styr liksom á, ettir, fyri, í, við, úndir och með, både ackusativ och dativ beroende om predikatet indikerar rörelse eller befintlighet.

yfirtág n

1. överdrag på kuddar och bolster^[18]

yfirum

• "Mall:uttal" (Västerbotten); /ʏːʋɛɾʊ̃/ (Kalix)

1. ovanför

   Heð hengdt’ lang a ístæppęn yfirum finstrĕð.

   Det hängde långa istappar ovanför fönstret.

yfirvǽnt

1. trött på att vänta

Mall:gmq-bot-subst-f-1 ygł’ f

• "Mall:uttal"

1. ögla, lycka, märla av en tråd, band, tåg eller rep^[19]

   Synonymer: lykkj’

ygł’

1. kräkas, känna hos sig en benägenhet till att kräkas och vomera^[19]

   Heð vær svø styggt at jag tóv pá ygł’ át dý.

   Det var så otäckt, att jag började kräkas av det.

   Varianter: ýgł’, ygłes

   Besläktade ord: ygłig

   Synonymer: køyjes

Mall:gmq-bot-subst-f-1 yks’ f

• "Mall:uttal"

1. yxa

   Etymologi: Till .

ýl’

• "Mall:uttal"

1. yla

   Etymologi: Av .

   Varianter: úł’

Mall:gmq-bot-subst-f-4 ylj f

• "Mall:uttal"

1. långa, smala trän på sidorna av skrindor så upptill som nertill, varuti vidjorna är bundna; sidostycke eller sidobåge i en hö- eller färdskrinda
2. botten i en sälsko

Varianter: yrj

Sammansättningar: skríndylj

yms’

• "Mall:uttal"

1. ömse

   Honn ragað át yms’ veggę.

   Han raglade åt ömse väggar.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ymsleiðs

yms’

1. byta

   Jag git steð yms’ kjórðslęn.

   Jag bör väl byta kjol.

   Etymologi: Av föregående ord.

ymsleiðs

• "Mall:uttal"

1. på varjehanda sätt, än så och än så

   Jag gør eð ymsleiðs.

   Jag gör det på varjehanda vis, än så och än så, ibland på det ena viset och ibland på det andra.

   Besläktade ord: yms’

ynk f

• "Mall:uttal"

1. uselhet, dålighet, ömtålighet

   Sammansättningar: ynkheit

ynkheit f

• "Mall:uttal"

1. ömklighet, elände

   Heð vær ynkheit dil hist.

   Det var ett elände till häst.

ypi

• "Mall:uttal"

1. öppen

   Dyra / dyrnn ér ypi.

   Dörren är öppen.

   Durana éra ypi.

   Dörrarna är öppna.

   Etymologi: Såsom fornsvenska ypin av .

   Varianter: upi

   Sammansättningar: ypispís

   Besläktade ord: ypn’, ypning

ypi

1. till

   Synonymer: át, pá, dil

ýr’

• "Mall:uttal"

1. yra

   Heð úrð’ sindrirn.

   Det yrde gnistor.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. úrð’, sup. úrt.

   Fraser: ýr’ upp

ýr’ upp

• "Mall:uttal"

1. spritta upp, studsa upp såsom bollar

yrk’ n

• "Mall:uttal"

1. arbete, yrke, strängt arbete^[20]

   hæft yrk’ i dag

   haft strängt arbete i dag.

   hełgjinndag og yrk’

   helgedag och arbetsdag

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: hvurk’

   Fraser: sjú daga yrk’

   Sammansättningar: yrkdag

yrk’

1. yrka

   Og dá hǫnð derett’, undir tíðĕnn, fłeir’ gang’ yrkeð pá deðsama,...

yrkdag m

• "Mall:uttal"

1. söknedag, arbetsdag, vardag

   Sammansättningar: yrkdagskłǽdd

   Synonymer: hvurkdag

   Antonymer: hełgjdag

ysil m

• "Mall:uttal"

1. borst på becktråd, svinborst såsom spets på becktråd

   Etymologi: Ombildning av hys(l)ing se SAOB.

yskig

• "Mall:uttal"

1. gråskymlig, skiftande mellan tvenne färger^[21]

   Varianter: yskjug

   Sammansättningar: gráyskig

yskjug

1. spräcklig; ojämn i färg

   Varianter: yskig

ýtrst

• "Mall:uttal"

1. ytterst

   Hón sýteð um kóĕn fyr hón vær hvít og svart ýtrst i øyrað.

   Hon tog hand om kon eftersom hon vad vit och svart ytterst på örat.

   Stórfiskjĕnn sæt ýtrst pá smítę̆.

   Den stora fisken satt ytterst på änden på nätet.

   Etymologi: Av , avledning till út.

   Varianter: ýðst

æ

• "Mall:uttal"

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-m æðl m

• "Mall:uttal"

1. kreaturens urin med deras gödsel blandad, som plär samlas under fähusgolv och är av vällings tjocklek

   Etymologi: Motsvarande svenska dialektala al, adel, m "urin (av kreatur), gödselvatten", motsvarande danska dialektala addel, al, "gödselvatten, nnt. (?) adel, addel, al med båda betydelser.

æðl’

• "Mall:uttal"

1. ösa æðl

æðlĕn

• "Mall:uttal" (umeå)

1. böjning

æðrum

• "Mall:uttal"

1. bestämd form dativus pluralis av ænn’ "annan"

æðrvillr

• "Mall:uttal"

1. vida bättre (än en annan); förträfflig; som vill anses bättre och förnämare än undra

ǽfintýr n

1. äventyr

   um jag dil ǽfintýrs skúll’ tverdøyj’

   om jag till äventyrs skulle tvärdö

   Etymologi: Jämför färöiska ævintýr, isländska ævintýri.

   Besläktade ord: ǽfintýrlig

Mall:gmq-bot-subst-f-1 Mall:gmq-bot-subst-n-1 ækkj’ n & f

1. lappsläde

   Etymologi: Av .

   Varianter: ækké

   Sammansättningar: læssækkj’

ǽł’

1. fortplanta, föda

   Ég fikk mig nægr’ Íslanðspǽrę i fjórð, og nú ha dim ǽłeð sig heile tunnę.

   Besläktade ord: ełas

ænn f

• "Mall:uttal"

1. bestämd tid för jordbruk, men även annat^[22][23]

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ænntíð, báðnænn, pǽrænn, sǽðisænn, sjałænn, skyrðænn, słáttænn, vórænn

ænn’

• "Mall:uttal"

1. annan^[24]

   Ænn’ ér betr.

   Den andra är bättre.

   Ta æðr’ strómpirn.

   Tag de andra strumporna.

   vara út fyr æðrum

   vara hos andra, tjäna

   Grammatik: Nominativ eller femininum ænnar, neutrum ænneð, pluralis æðr’, næðr’, æðrirn eller næðrirn, med skillnaden att de två senare mest brukas om människor.

   Varianter: nænn’

   Sammansättningar: æðrvillr, ænnhvor, hvor æðr’, hvor ænn’

Ænn’ f

1. ett kvinnonamn

   Etymologi: Av .

   Homofoner: ænn’

   Besläktade ord: Ánna

ænnar f eller m

1. annan

   ein ænnar fłikk’

   en annan flicka

   Jag fá sig sum ænnar kær.

   Jag säger som en annan karl (säger).

   Grammatik: Maskulinum nominativ eller ackusativ ein ænn’, neutrum eitt ænneð.

   Varianter: ær

ænnars

• "Mall:uttal"

1. annorlunda

ænnars

1. annorlunda

ænneð

• "Mall:uttal"

1. bestämd form neutrum singular av ænn’

   Vanliga konstruktioner: ænneð hvórt

ænneð

1. andra

ænneð

1. bra

   Heð gikk sum ænneð.

   Det gick bra.

ænneð hvórt

• "Mall:uttal"

1. antingen det ena eller det andra, ettdera, vilketdera

   Jag vill vita ænneð hvórt.

   Jag vill veta visst, vilketdera det skall vara, antingen det ena eller det andra.

   Heð varð varð’ ænneð hvórt.

   Det måste bliva eller beslutas ettdera, det måste visst avgöras.

   Ér eð svø heð nænnsinð ska varð’ ałvar við dý, svø varð dú nú ænneð hvórt gifa samtykk’ dil lýsningę̆, heller og gár ég dil próstum og let lýs’ fyr mig og ein ænnar fłikk’.

   Etymologi: Fornnordiska annat hvárt, färöiska annaðhvørt med samma betydelse.

   Användning: Talesättet utmärker en fodrad visshet, i vilketdera fallet något skall ske.

ænneðtukkeð

1. lika mycket (till), en gång till så mycket^[25]

   – Fíng’ é lík’ mykið i ár sum i fjórð?

   – Vé fíng’ ænneðtukkeð dil.

ænnhvor

1. varannan

   Jó, vé ha fiskeð ænnhvor dag.

   Ja, vi har fiskat varannan dag.

   Etymologi: Av ænn’ "annan" och hvor "var, varje"; jfr färöiska annarhvør, isländska annar hver med samma betydelse, fornnordiska annar hvǫr, annar hvárr "en av två".

   Varianter: ænnehvor, ænneðhvort

   Synonymer: aggumt

ænnt

1. brått, skyndsamt

   Ég hæf svø ænnt um tómĕð.

   Etymologi: Av .

æptę m

• "Mall:uttal"

1. afton, kväll^[26]

   i gár um æptęnn

   i går kväll

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Nom. bfsg. æptęnn, pl. æptnęn.

   Sammansättningar: æptęvarð, æptęverð, nýársæptę

   Synonymer: kveld

æptęvarð

1. mellanmål som ätes klockan 4—5 e. m.^[27]
2. kvällsvard, kvällsmat^[28]

Varianter: æptęverð

Synonymer: kvéllsvarð

æptęverð m

1. mellanmål som ätes klockan 4—5 e. m.^[29]
2. aftonvard^[30]

Varianter: æptęvarð

ær

1. variant av ænnar

   Heð væ ínt’ hǫnð, heð vær ein ær.

ærgj

• "Mall:uttal"

1. ond
2. duktig, driftig, rask, duglig

   ærgj at lesa

   dugtig att läsa

   Heð vær n ærgj stínt’ dil oð ærrbeit.

   Det var en rask flicka till att arbeta.

Etymologi: Av .

Grammatik: Kompar. ærgjændĭ, superl. ærgjest.

Sammansättningar: handærgj

ærgulǽr

• "Mall:uttal"

1. utmärker något häftigt bemödande, stretande, t. ex. om tvenne oxar stångas, eller om dem som brottas

   Sí hvurrig dum ærgulǽr.

   Se huru de bråkar.

ærm m

• "Mall:uttal"

1. arm

   Etymologi: Av .

2. ärm

   Etymologi: Av .

ærm

1. arm

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: ærmest

   Se även: ærmmon

ærmbuga m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) armbåge

   Etymologi: Som i svenskan en folketymologisk förändring av .

ærmest

1. knappast

ærmmon m

• "Mall:uttal"

1. i bristande mån, ett obetydligt bristande eller felande för att vara fullkomligt

   Heð kum júst pá ærmmonĕn.

   Det kom just bara an på en obetydlig brist för att vara fullt.

Mall:gmq-bot-subst-n-1 ærrbeit’ n

• "Mall:uttal"

1. arbete

   Etymologi: Liksom norska arbeid n, danska arbejde n, av medellågtyska arbeit.

   Besläktade ord: ærrbeitar

   Sammansättningar: ærrbiðsjælak, ærrbiðsmǫur

ærrbeit’

1. arbeta

   Ærrbeit um dægjĕnn og ínt’ um nǫ́ttę̆.

   Arbeta om dagen och inte om natten.

   Etymologi: Liksom danska arbejde lånat av medellågtyska arbeiden, avledning av arbeit (se ovan), och motsvarande gotiska arbaidjan, fornhögtyska arabeitjan och arabeiton, tyska arbeiten.

ærrbeitar m

1. arbetare

ærrbiðsjælak

• "Mall:uttal"

1. effektiv i arbetet

ærrtig

1. präktig

   Heð vær i ærrtigęnĭ suff’.

   Det var en präktigare soffa.

2. läraktig

   Poikĕn ér ærrtig.

   Pojken har lätt att lära.

Mall:gmq-bot-subst-m æsk m

1. (träd) ask
2. (kärl) ask

Etymologi: Av .

Varianter: æskj

Mall:gmq-bot-subst-f-1-oräkn æsk’ f

1. aska

   Etymologi: Av .

   Fraser: Fǫtugdómĕn og hǿgferðę̆ spynnes ti heitæskę.

   Sammansättningar: æsktórsdag

2. böjning

æsp f

• "Mall:uttal"

1. (träd) asp

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: æspskæf

Mall:gmq-bot-subst-f-1 ǽt’ f

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. krubba, ho

   Etymologi: Av .

   Synonymer: etu f

ǽtt f

• "Mall:uttal"

1. ätt, släkt

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: ág’, ǽtteð

ǽtteð

• "Mall:uttal"

1. ättad, härstammande från

   Hvoðanaf ér hǫnð ǽtteð?

   Varifrån är han bördig?

   Hvoran ér dú ǽtteð?

   Var kommer du ifrån?

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n-1 ǿg’ n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) öga

   Hǫnð ér svø pikk inni ǿgum.

   Han har så kvicka, eldiga ögon.

   Etymologi: Av ; jämför norska auge, jämtska ouge, älvdalska oga, svenska öga, skånska ýva, danska øje.

   Besläktade ord: ǿgę

   Sammansättningar: głæsǿgę, głosǿgę, herðǿg’, ǿghár, ǿglæpp, sółǿg’

   Varianter: ǫug’

ǿgę n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) ansikte^[31]

   Tvǽtt dig uppi ǿgum.

   Tvätta dig i ansiktet.

   Etymologi: Bestämd form pluralis av ǿg’ "öga".

   Synonymer: sýnę̆

2. böjning

ǿghár n

1. (anatomi) ögonfrans

ǿglæpp m

1. (anatomi) ansikte

   Synonymer: ǿgę, sýnę̆

2. (anatomi) panna

   Synonymer: anðsikt, enn’

öir n

1. (anatomi) öra

   Besläktade ord: åirhaindj

   Sammansättningar: sloköir

øł n

1. öl
2. gästabud

Etymologi: Av .

Sammansättningar: bærsøł, græføł, gubbøł, heimkumøł, kroppásøł, øłfegjinn, øłsjúk

øłsjúk

1. bakfull

   Etymologi: Jämför norska ølsjuk, danska ølsyg.

Mall:gmq-bot-subst-f-1 ørr’ f

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /ø̀rːɐ/; nom. bfpl. /ø̀rːen/

1. orrhona, orrhöna^[32]

   Varianter: hvørr’

   Besläktade ord: hvurr’, hvurrfugł

Mall:gmq-bot-subst-f øy f

• "Mall:uttal"

1. ö^[33]

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: Bjerkøyjĕn, Brendøyjĕn, Býøyjĕn, Digrøyjĕn, Grenøyjĕn, Hindrsøyjĕn, Hułmøyjĕn, Kunuøyjĕn, Langøyjĕn, Maurøyjĕn, Mænnøyjĕn, Múłøyjĕn, Øyjebýjĕn, Sandøyjĕn, Stórbrendøyjĕn

øyð’

• "Mall:uttal"

1. (för)öda

   Hǫnda hæ full snart øyðeð áveg allt heð hǫnð hæf.

   Han där har väl snart förödat bort allt han har.

   heð vær øyð’ bort tíðĕnn

   het var att öda bort tiden

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. øyðeð eller øydt’, sup. øydt.

Øyjebýĕnn

• "Mall:uttal" (Piteå)

1. en by i Norrbotten^[34]

   Etymologi: Av øy och bý.

øyjęn

• "Mall:uttal"

1. böjning

øymgát n

• "Mall:uttal"

1. örngott

   Sammansättningar: øymgátsvær

   Jämför: yfirtág

Mall:gmq-bot-subst-n-1 øyr’ n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) öra

   Hann fjønteð n ti øyreð.

   Han gav honom ett lätt slag vid örat.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: øyrkóð’, øyrlǫus, øyrsnǽll’, øyrstół, sáøyr’, słókøyr’

øyrsníp m

1. (anatomi) örsnibb
2. (överfört) trollslända

   Synonymer: øyrsnǽll’, øyrsnirf’, øyrsnerf’

øyrsnǽll’ f

1. trollslända

Synonymer: øyrsnal, ausnorra, stórskallesnǽll’, øyrsníp, øyrsnurr’, trǫllsnǽll’

øyrstół m

1. ytteröra

øys’

• "Mall:uttal"

1. ösa

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: øyst

   Sammansättningar: ǫuskær

   Synonymer: hǿs’

øyst m

• "Mall:uttal"

1. (sjöfart) det ställe vid botten av en båt, varest vattnet samlar sig och varifrån man öser ut det

   Etymologi: Av øys’ "ösa".