Se Appendix:Oattesterade språk/Bottniska

gǫ́rðstré n

1. vårdträd

gǫ́rðvarð m

• "Mall:uttal"

1. gårdshund

   Etymologi: Fornnordiska varðʀ, vǫrðʀ m "vakt, väktare", urgermanska *wardaz, *warduz.

Mall:gmq-bot-subst-f-2 gǫtu f

• "Mall:uttal"

1. gata

   Etymologi: Av .

   Varianter: gatu (yngre)

gǫuð’ m

• "Mall:uttal"

1. tok, galning

   Nei sí tukkinn gǫuð’!

   Nej se en sådan tok!

2. en sorts talgljus, som stöps i storboskapens matstrupar

Besläktade ord: gǫuðútt, gǫuðug

gǫuðútt

• "Mall:uttal"

1. galen, tokig^[1]

   Var ínt’ gǫuðútt.

   Var inte tokig.

   Etymologi: Av gǫuð’.

   Synonymer: gæł’nn, gǫlig, gǫlútt

Mall:gmq-bot-subst-m gǫuk m

• "Mall:uttal"

1. gök Cuculus canorus^[2]

   Etymologi: Av , jämför norn gokk.

   Besläktade ord: gǫuk’

   Synonymer: guku

gǫuk’

1. gala; om gök och hönstuppen

   Gǫukĕnn gǫukeð.

   Göken gol.

2. sjunga, ropa, prata ideligen ett och detsamma

   Hǫnð gǫukeð heile vegjĕnn hǫnð fór.

   Han sjöng och ropade under hela vägen, där han färdades.

3. härma göken

gǫukn f

• "Mall:uttal"

1. den ihåliga handen, (när fingrarna är till hälften inböjda), en handfull (med båda händerna)
2. en handfull

Etymologi: Av "den ihåliga handen; en handfull"; jämför norska gaupn, gauvn, dalska gäpn, danska dialektala gøve, gøvve, giøben, giøbn; om övergången -pn → -kn jämför vaknhús.

Varianter: gǫunkn, gǫupn

Sammansättningar: gǫuknfyll’

Besläktade ord: gupt

gǫuknfyll’ f

1. vad som ryms i en kupad hand

   Synonymer: nefafyll’

gǫunkn f

• "Mall:uttal"

1. en handfull

   Etymologi: Se gǫukn.

   Grammatik: Def. gǫunknę̆.

grá u

1. grå

grá

1. grå

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: grán’

grádug

• "Mall:uttal"

1. utsvulten och som därför äter mycket och hos vilken maten ej tycks något verka eller fylla och som straxt åter blir hungrig^[3]

   Let int’ fołkjĕð dett varð’ grádug.

   Svält inte ut ditt folk.

   Etymologi: Motsvarande fornsvenska gradhogher, gradhugher, "glupsk", danska grådig, norska grådug, isländska gráðugur, gotiska grĕdags, fornhögtyska grătag, fornengelska grǽdiȝ, engelska greedy, avledning av stammen i fornsvenska gradh, "matlust", isländska gráður, "glupskhet".

   Antonymer: gesk

grafa

• "Mall:uttal"

1. gräva

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. gróf, sup. grǫfið eller grifið.

   Besläktade ord: bigrafa, græf

   Synonymer: grefa, grept’

grafa

1. böjning

grafabakk’ m

1. kyrkogård, begravningsställe^[4]

   Varianter: græfbakk’

   Synonymer: bógǫ́rð

grágnǽr

• "Mall:uttal"

1. larma, småträta, tvista

   Etymologi: Av .

grán’

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. gråna

   Satteð hárĕð hall pá grán’ fyr dig og.

   Så att håret håller på att gråna för dig också.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: grá

gráskinn n

1. ekorre

   Synonymer: íkurn

greddspóð m

1. ugnsspade

Mall:gmq-bot-subst-n gref n

• "Mall:uttal"

1. bred hacka i järn som man gräver i jorden eller åkern med

   Etymologi: Jämför norska dialektala grev, "hacka, hake på hästsko", isländska gref, "jordhacka".

   Besläktade ord: grafa, græf, grefa, grept’, gróf, grǿf’

   Sammansättningar: pǽrgref

grefa

• "Mall:uttal"

1. gräva

   Grammatik: Pret. græf, sup. grefið, gryfið eller grifið.

   Synonymer: grafa

   Besläktade ord: gref, grept’, grefł’ grúf’

grefł’

• "Mall:uttal"

1. gräva, söka

   Besläktade ord: grafa, græf, gref, grefa

greið’

1. reda ut, utreda, ordna

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: greiðar, greiðug

   Sammansättningar: greiðkamb

   Antonymer: ógreið’

greiðkamb m

• "Mall:uttal"

1. redkam i en väv

greifenn m

• "Mall:uttal" (nom. bfsg.)

1. ordet brukas för att uttrycka värdet, dugligheten, märkvärdigheten av något

   Heð vær greifenn!

   Det var märkvärdigt!

   Greifenn svø gutt!

   Vad det är gott!

   Greifenn svø veł gjórt!

   Det är riktigt väl gjort!

grein f

1. gren

grein sing

1. böjning

greip f

1. grepe

   Besläktade ord: gripa

gremi

1. ångra

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. gremdt’, sup. gremt, reflexivform gremjes, particip gremjinn.

gremi f

1. ilska, grämselse

   słá gremję pá

   låta ilskan gå ut över

   Etymologi: Fornnordiska gremi f "vrede".

gremjes

1. gräma sig, sörja över något, ängslas

   Etymologi: Av .

   Varianter: gremes

Mall:gmq-bot-subst-f gren f

• "Mall:uttal"

1. gran

   Etymologi: Av en urnordisk kollektivform *granja-; jämför gres.

   Varianter: græn

   Sammansättningar: grenkegł’

greni

• "Mall:uttal"

1. rynka på näsan; visa tänderna, morra

   Etymologi: Av "tjuta, gråta".

   Grammatik: Pret. grenieð.

   Besläktade ord: grenjes

greni f pl

1. böjning

grenjes

• "Mall:uttal"

1. rynka näsan åt, grina illa åt, bli ond

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. grenjeseð.

   Besläktade ord: greni

Mall:gmq-bot-subst-f-1 grept’ f

• "Mall:uttal"

1. kraftigare flåhacka, gräfta

   Besläktade ord: gróf, gref, grǿf’

grept’

1. att med gref hacka upp jorden eller övertäcka säden

   Etymologi: Av .

gres n

1. gräs

   Etymologi: Urgermanska *grasja-, kollektivbildning till *grasą; jämför nordiska gras.

   Sammansättningar: abbargres, einfǿtingsgres, fłeingres, grænigres, gresand, lúsgres, mótgres, ræspgres, róhaltgres, síkgres, skallgres, stíghaltgres, tágres, téttgres, tyrverksgres, vendgres

greselig

• "Mall:uttal"

1. faslig

grét sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

grif m

• "Mall:uttal"

1. kvarleva efter smält talg; används som sovel till potäter eller bröd

grilr’

1. grubbla, ej ha reda på

   Heð grilreð fyr n.

   Det svävade oredigt i tankarna för honom.

2. prata oförståndigt, prata tok, ej vara rätt vid sina sinnen

Etymologi: Av .

grím’ f

1. grimma

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: langgrím’

grímig

• "Mall:uttal"

1. smutsig, brokig av smuts i ansiktet
2. brokig i huvudet; om boskap, som har vita ränder i huvudet

Mall:gmq-bot-subst-n grín

1. gråt

   Grínĕð vær ýtrst i nefĕð á nð.

   Gråten var färdig att komma.

   Sammansättningar: gríngárlig, grínkilð’, grínstruku, grínkjúk’, grínóng’, grínveðr

   Besläktade ord: grín’, grínútt

grín’

1. skratta, vanligen på ohöviskt sätt, med långt uppdragen mun
2. gråta
3. (konstruktion: grín’ ill’) grina

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. grein eller grínt’, sup. grinið eller grínt.

Mall:gmq-bot-subst-f grínd f

• "Mall:uttal"

1. grind^[5]

   Hef i genn gríndę̆.

   Stäng grinden.

   Hǫnn kumeð át gríndę̆.

   Han kom till grinden.

   Sammansättningar: gríndstołp’

   Fraser: Heð ér int’ gott dá hann ska va báð’ haga og grínd.

gríndę̆

• "Mall:uttal"

1. böjning

gríp’

• "Mall:uttal"

1. gripa

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. greip, sup. gripið

   Besläktade ord: gripa

Mall:gmq-bot-subst-m-an gripa m

• "Mall:uttal"

1. handtag

   Heð vær bæra gripan sum słeppt’.

   Det var bara örat som släppte.

2. liten grepe

Etymologi: Fornnordiska greip f "handtag".

Sammansättningar: duragripa

grist

• "Mall:uttal"

1. gles; om skog, där det är långt emellan träden^[6]
2. sällsynt^[6]

   Heð ér grist miðlę tukkna kæra.

   Det är ont om (brist på) sådana män.

   Besläktade ord: gristn’

gristn’

• "Mall:uttal"

1. gistna; börja vara otät; om kärl

   Synonymer: gistn’

gróbłæð n

1. Plantago major

Mall:gmq-bot-subst-f-4 gróf f

• "Mall:uttal"

1. dike, gravit till vattnets avlopp

   langgrófę̆

   det långa diket

   Besläktade ord: grafa, gref, grept’, grǿf’

   Etymologi: Av .

gróf

1. böjning
2. böjning

gróft’ f

1. groda

gróms n

1. grums

gróp

• "Mall:uttal"

1. grov

   gróprugmjøł

   groft rågmjöl

   Etymologi: Av .^[7]

   Grammatik: Neutrum grópt, kompar. grǿfr, superl. grǿfst.

   Besläktade ord: grǿfd

   Sammansättningar: grópbłán, grópfýrskæpt, gróphekł’, gróphylt, grópmjøł, grópstýl, gróptent

   Synonymer: grott

gróphylt

1. som har grov och ojämn hy

grópstýl m

• "Mall:uttal"

1. (typografi) fetstil

   He jer grópstýln ti salmbókę mennar.

   Det är fetstil i min psalmbok.

gróptent

1. grovtandad

   Ságę̆ é gróptent.

   Sågen har breda tänder.

grótes

1. hota, uttala hotelser, yttra ont uppsåt

   Hann gróteseð tí eð, at n skúll’ shlá i hehl n.

grott

1. grov, tjock

   Synonymer: tjokk

2. grov, grovhyad

   Hó vær svø grott i sýnę̆.

   Hon var så grov i ansiktet.

3. ful, stygg

   Heð vær líkul nn grott nn kær.

   Det var då en ful och grov karl.

Etymologi: Av .

grǫut m

• "Mall:uttal"

1. gröt

   Etymologi: Av .

   Fraser: Heð ér rǫutĕnn sum ska gøra grǫutĕnn.

   Sammansättningar: grǫutvǽt’

Mall:gmq-bot-subst-f-3 grubb’ f

• "Mall:uttal"

1. större eller mindre graven grop

   Báðnę̆ sitj’ og grefa i sandgrubbę.

   Barnen sitter och gräver i sandgropen.

   Etymologi: Motsvarande norska dialektala grubba; jämför lågtyska grubb "litet avloppsdike mellan två åkerfält", engelska grub "gräva" (se grubba v.); besläktat med isländska gryfja "fördjupning i marken".

   Synonymer: græf

   Sammansättningar: kóngsgrubb’

   Fraser: kæst’ grubb’

grunn 1 n, 2-3 f

• "Mall:uttal"

1. grund
2. husgrund

   Hæ dú grunnę̆ ferðug?

   Har du grunden färdig?

   Synonymer: grúnd m

3. orsak

   heð eig ínginn grunn

   det finns inte belägg för det

grunn

1. grund

   heð é grunnt i bekkjĕnn

   det är grunt i bäcken

2. obegåvad

grunn’

• "Mall:uttal"

1. begrunda, överlägga

   Etymologi: Av .

grúp’

1. grovmala, gröpa

   Etymologi: Jämför norska grupe, grjupe "krossa, mala grovt".

   Grammatik: Pret. grúpeð.

grút n

1. gryt

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: grút’

Mall:gmq-bot-subst-f-1-oräkn grút’ f

• "Mall:uttal"

1. en liten smula av något, en helt liten kvantitet

   Jag hæf bera nn lít’nn grút’.

   Jag har bara en helt obetydlig smula.

   Heð vær nóv gutt denn grútę heð vær.

   Det var nog gott, den smulan det var.

   Etymologi: Fornnordiska grjót n "stenar, grus"; jämför grút.

   Sammansättningar: piligrút’

grút’

1. skjuta till, hjälpa

   Jag grúteð tí nælta át ę.

   Jag sköt till lite åt henne.

gryðsl’ f

• "Mall:uttal"

1. tobisgrissla Cepphus grylle

Mall:gmq-bot-subst-f-1 grýt’ f

1. gryta

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: grýtbrædd, grýtfatan, grýthædd, grýthúnd

   Besläktade ord: grút’

Mall:gmq-bot-subst-m grýtbrædd

1. grytans övre kant

Mall:gmq-bot-subst-m grýthædd m

1. grytgrepe, grytkrok; egentligen, ett järn med led mittpå och krok på båda ändarna att därmed lyfta kokgrytan i och ur eldstaden

Mall:gmq-bot-subst-f-a græf f

1. grop

   Synonymer: grubb’

2. insjö

   Synonymer: innsjǿ

3. spis

   Synonymer: stekk

Etymologi: Av .

Sammansättningar: grafabakk’, græføł

Besläktade ord: grafa

Synonymer: grubb’

græf

1. böjning

græfsyll f

1. spisbräde^[8]

   Etymologi: Græf, "spisel", syll, "bräde".

   Synonymer: spíssyll

grǽł’

1. gräla

   Synonymer: dorg’, kék’, tjagg’

Mall:gmq-bot-subst-f græn f

• "Mall:uttal"

1. gran^[9]

   Etymologi: Av .

   Varianter: gren

   Sammansättningar: grænigres, grænkegł’, grænlǫup

grænę̆

• "Mall:uttal"

1. böjning

græni f

• "Mall:uttal"

1. böjning

grænigres n

1. Equisetum sylvaticum

   Synonymer: einfǿtingsgres

grænjin

• "Mall:uttal"

1. böjning

grænkegł’ f

1. grankotte

grænn

• "Mall:uttal"

1. fin, ej tjock

   Dú hæf fyr grænn tráð.

   Du har så fin tråd.

   grænt gærn

   finspunnet garn

   Användning: Säges om tråd, snören, rep och linor.

   Synonymer: tunn

   Antonymer: grott, gróp, tjokk

2. vacker, grann

   Áh svø grænn i dag!

   Åh så väl och vackert klädd i dag!

   Användning: Säges om kläder och annat, som ser väl ut, men ej om vackert ansikte.

Etymologi: Av .

Grammatik: Kompar. grænnændĭ, superl. grænnest.

Sammansättningar: grænntykt, sýtisgrænn, vǫtugrænn

Besläktade ord: grænt

Mall:gmq-bot-subst-m grænn’ m

• "Mall:uttal"

1. granne

   Etymologi: Av .

   Grammatik: I gen. pl. grænnars .

grænntykt

1. känslig, noga

grænstafor m

1. lång och smal granstör och småskog, som ibland växer så tätt att man knappt kan gå igenom

   Synonymer: stafor

grænt

1. noga, tydligt

grænum

• "Mall:uttal"

1. böjning

græsǽr

• "Mall:uttal"

1. grassera, väsnas

grǿðhúld n

1. läkekött, kött som lätt läkes efter mottagen skada

   Hǫnn hæf gutt grǿðhúld.

   Han har bra läkekött.

   Etymologi: Fornnordiska grœða "läka, bota"; jämför norska grohold.

grǿf’

1. dika

   Grammatik: Pret. gróf, sup. grǿfið.

   Besläktade ord: grafa, græf, gróf, grǿfar, gref, grept’

   Sammansättningar: grǿfskufl

grǿfar m

1. dikesgrävare

   Besläktade ord: grǿf’

grǿfskufl f

1. (redskap) dikesskovel

grǿn

• "Mall:uttal"

1. grön

   Etymologi: Av .

grøyp’

1. holka, göra ihålig

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m-3 gubb’ m

• "Mall:uttal"

1. gift man
2. gubbe, gammal man (även skämtsamt)

   Heð vær gubben.

   Rätta man.

Sammansättningar: gubbghlíng’, gubbøhl, gubbstein

gúðslán n

1. födoämnen i allmänhet

Mall:gmq-bot-subst-m-oräkn gufa m

• "Mall:uttal"

1. ånga som uppstiger av varm mat och kokande grytor

   Etymologi: Maskulin variant av gufu.

gufa

1. blåsa; ånga ifrån sig, imma, avdunsta

   Heð gufa kalt, værmt.

   Det blåser kallt, varmt.

   Heð gufa svø gutt.

   Det dunstar så godt.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: guft’, guła, gufu

guft’

• "Mall:uttal"

1. dofta, lukta

   Heð gufteð svø gutt.

   Det luktade så gott.

   Heð gufteð bera brennvínę̆ borti munðum á nn.

   Det luktade bara brännvin från hans mun.

   Besläktade ord: gufa, gufu, guła

gufteð

• "Mall:uttal"

1. böjning

gufu f (singulare tantum)

1. ånga

   Etymologi: Av .

   Synonymer: gufa

guła

• "Mall:uttal"

1. att blåsa helt sakta och vackert så att vädret obetydligt tar på vattnet men är knutet hårdare än ám’

   Etymologi: Fornnordiska gul, gol n "lätt fläkt", gula, gola f "vind".

Mall:gmq-bot-subst-n gułf n

• "Mall:uttal"

1. golv

   Hǫnð fuld raklang útett’ gułfen.

   Han föll raklång utefter golvet.

   Etymologi: Av , av ovisst ursprung.

   Sammansättningar: lógułf

gułfen

• "Mall:uttal"

1. böjning

gúll n

• "Mall:uttal"^[10]

1. guld

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: gúllfíngr, gúlltypp’, gúllsmið

Mall:gmq-bot-subst-n gúllfíngr n

1. (anatomi) ringfinger, närmast lillfingret

   Synonymer: miðling

gúllsmið m

• "Mall:uttal"

1. guldsmed

   Etymologi: Av .

gúlltypp’ f

1. så heter alla små skalbaggar med punkter eller coccinellerna allesamman, men i synnerhet Coccinella septempunctata

   Synonymer: gǽtirsk, gúllkó

gupt f

1. den fördjupning, som bildas av den halvöppna handen
2. så mycket som däri kan rymmas; därav hnefagupt

Besläktade ord: gǫukn

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn gur n

• "Mall:uttal"

1. smuts, gorr i kreaturs inälvor eller tarmar; orenlighet, i synnerhet avfall vid slakt
2. var, blodvar
3. strunt

   Heð vær bæra gurĕð.

   Det var bara strunt, odugligt.

Etymologi: Av urgermanska *gurą.

Besläktade ord: garaíl, garaveðr, gurm, grum, gurm’, gurug, gárútt, gyrj’

Sammansättningar: gurkveis, gurgren, gurskóg, gurtall

gur

1. riktig, äkta, alldeles, helt och hållet

   Sammansättningar: gurbłaut, gurlæt, gursnáł

gura

• "Mall:uttal"

1. klämma, trycka

   Gura int’ sond eggæ!

   Kläm inte sönder eggen!

gurm n

• "Mall:uttal"

1. smuts, lort

   Heð vær bæra gurmĕð inni svýnhóĕnn.

   Det var bara lort i svinhon.

   Sammansättningar: gurmkell’, gurmstøyt

   Besläktade ord: gur, gurm’

gurmstøyt m

• "Mall:uttal"

1. smutsgris

gurtall m

1. martall, krokig tall utan fasthet och kärna

gurug

• "Mall:uttal"

1. smutsig, oren

gusa

• "Mall:uttal" (Nordmaling)

1. prata, sladdra

Mall:gmq-bot-subst-m-3 guss’ m

• "Mall:uttal"

1. gosse

   Gá dil gussum.

   Då till gossen.

   Tró dú jag ér rǽdd dig gusse!

   Tror du att jag är rädd för dig, gosse!

   Hirnă vær guss’n fyr dem heð.

   Det där var en som ville något vara det.

   Grammatik: Vokativ gusse, vid skrytsamt tilltal även gussekær.

   Synonymer: gút, pǿs, strík

guss’n

• "Mall:uttal"

1. böjning

gust m

1. fasa, vidrig känsla vid att åse något

   Varianter: kust

gút m

• "Mall:uttal"

1. pojke^[11]

   Synonymer: głunt, guss’

gutt n

• "Mall:uttal" (Umeå); /ɡ̊ótʰː/ (Skellefteå)

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-f-1-oräkn gutt’ f

• "Mall:uttal" (Umeå); /ɡòtʰː/ (Skellefteå)

1. godsaker, sötsaker av alla slag, godis

Mall:gmq-bot-subst-f-3 gyrj’ f

• "Mall:uttal"

1. gyttja, träck, orenlighet, helst sådan som är på vägar efter regn och tramp, bestående av vatten, lera och sand etc.

   gyrję gikk mitt i beinĕð.

   Gyttjan gick upp till knäna.

   Stá int’ og pæsk’ úti gyrjenn!

   Stå inte och plaska i gyttjan!

   Varianter: guri

   Besläktade ord: gur

gyrp n & f

1. något hopblandat av flera slag (med bibegrepp av slask och smet)
2. illa lagad mat

Sammansättningar: gyrpgøra

gæ

• "Mall:uttal"

1. gå

   Täin, hån gja som laksamt då man jär åong, å seran fåortan ju äller man bLei.

   Tiden går långsamt då man är ung, och sedan fortare ju äldre man blir.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. sg. gæ eller gær, pl. gæ, pret. sg. gikk, pl. gíng’, sup. gækk eller gǫjið, imper. sg. gæ, pl. gǫjin.

   Varianter: gá

2. böjning

gæbb n

1. åtlöje, gäck

gæbb’

1. begabba, bespotta

Mall:gmq-bot-subst-m Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn gædd m

• "Mall:uttal"

1. gadd, udd, spets

   gjeitinggædd

2. spetsig, stenig landtunga, utskjutande stenigt skär
3. tjärved, tallstubbar och tullar, som innehåller mycket tjära, eller rättare själva den sammangyttrade, tjäriga ämnet i veden

   Hejnă ér bæra gæddĕn.

   Det här är rena tjärved med mycket tjärämne.

   Synonymer: tjerugædd

4. variant av gnædd (båda betydelser)

Etymologi: Av .

gædd’

1. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/3 sig) samla sig

   Fiskän ha gaddä säg ti nätä, i vikä.

   Fisken har gått ymnigt på nätet, samlat sig i viken.

gǽf

• "Mall:uttal"

1. givande

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Neutr. gǽft.

   Antonymer: ógǽf

gǽfesta

• "Mall:uttal"

1. vanligen, merendels, oftast

   Hérnă ér gǽfesta fisk.

   Här är merendels fisk.

   Heð ér gǽfesta bra dil oð gøra svø.

   Det är merendels bra till att göra så.

   Etymologi: Superlat. av gǽf.

   Varianter: gifest

gæł’nn

1. galen, tokig

   Besläktade ord: gæłnes

   Sammansättningar: gæł’nnfær, gæł’nnpræt, gæł’nnskæp

   Synonymer: gǫłinn, tókug, tókútt

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn gæn f

• "Mall:uttal"

1. mun

   Synonymer: snút

2. gälar hos fiskar

   Geddę hæf hvæssgæn.

   Gäddan har vassa gälar.

Etymologi: Av n "gapande"; jämför danska, norska, svenska gan, norska gøn, gån.

Homofoner: gærn (Umeå)

gæp n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) gap

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: gæps’n

gæps’n

• "Mall:uttal"

1. häpen, bestört

   Jag kænn júst varð’ gæps’n áf alltihóp.

   Jag kan just bliva bestört av alltsammans.

   Jag vart rakt gæps’n.

   Etymologi: Av gæp.

gærf

• "Mall:uttal"

1. djärv, duktig, modig, stark och tilltagsen

   Användning: Används om späda barn, som tidigt börjar sitta, gå, tala och visa klokhet, men bráðgjør säges om större ungdom, som snart blir manbar och tilltagsen.

2. arbetsam

Etymologi: Fornnordiska gǫrr; jämför gør.

Synonymer: aktivir, ærgj, idug, trǽgal

gærn n

• "Mall:uttal"

1. garn

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: gærnknǫus

   Homofoner: gæn (Umeå)

gærnknǫus m

1. noppa

Mall:gmq-bot-subst-m gæst m

• "Mall:uttal"

1. en som lever bullersamt och överdådigt

   Etymologi: Troligen av östfrisiska gāst "(ond) ande"; besläktat med engelska ghost och tyska Geist.

   Besläktade ord: gæstrǽr "väsnas, hålla oväsen, larma"

gætningbyll’ f

1. (kalixmål) getingbo^[12]

   Synonymer: gætingbyll’

gǿł n

1. gråt, tjut

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: gǿł’

gǿł’

• "Mall:uttal"

1. gråta, grina, gråta fult och av någon ondska eller storsinne och även högt^[13]

   At dú kænn stá og gǿł’ svødna.

   Att du kan stå och grina så där.

   Etymologi: Låneord ursprungligen av ; jämför mǫuł’.

   Användning: Är sämre än ginðes.

   Besläktade ord: gǿł

gøning

1. genom, igenom

   Heð fłǫug sindrirn gøning múrum borti brǫsun.

   Eldgnistorna flög genom skorstenen ifrån brasan.

   Hann kum snyggest inn gøning dyrę̆.

   Han kom nätt och jämnt in genom dörren.

   Synonymer: gønum

gønum

• "Mall:uttal"

1. genom, igenom

   Heð ér svø tunnt heð sjá gønum eð.

   Det är så tunt att det lyser igenom det.

   Etymologi: Av .

   Synonymer: gøning

gør

• "Mall:uttal"

1. mogen, fullmogen; säges om bär och frukter

   Brammberę̆ vara gør reið’.

   Hallonen är redan mogna.

   Etymologi: Fornnordiska gǫrr, gerr, av äldre *garwaz.

   Varianter: gø, gyrð, gjórð, ágjórð

   Sammansättningar: bráðgør

gør sing

1. böjning

gøra

• "Mall:uttal"

1. (umemål) göra

   Jag veit ínt’ hvoð jag gør áf e.

   Jag vet inte vad jag ska göra av det.

   Etymologi: Av .

   Varianter: gjera

   Besläktade ord: gør, mýrgøril

   Sammansättningar: tvergøra

gøym’

• "Mall:uttal"

1. gömma

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: gøymsl’, vangøym

gøymsl’ f

1. gömställe, förvar

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: gøym’

há f

• "Mall:uttal", "Mall:uttal"

1. årfäste, årtulle, roddtulle; det i båtsidan fastsatta och över relingen något upphöjda trästycke, mot vilket åran stöder sig då man ror

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: háband

háband n

• "Mall:uttal", "Mall:uttal"

1. en ögla av vidjor eller tåg, som under rodd fasthåller åran vid roddtullen

   Etymologi: Av .

hafa

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. hava

   Jag hæf ið grænhogst der og der.

   Jag har barkad gran till att hugga till bränsle där och där.

   Gif dum hvoð di vili hafa!

   Ge dem vad de vill ha!

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. hæf, hæ eller æ, pl. hafa, pret. hæfð’, sup. hæfdt, imper. hæf eller hæ, pl. hæfin.

   Fraser: Heð sum hæfs heð skæfs.

hafa i húldum handum

1. (idiomatiskt) ta väl hand om någonting; se efter

Mall:gmq-bot-subst-n hag n

1. stängsel av ris

   Gikk dem (fåglarna) ettir hagĕð?

   Vé sette upp lang ę hag borti bjerkrísĕð.

   Vi satte upp långa björkrisstängsel.

   Sammansättningar: bóhag, hagstyð, rýphag

   Besläktade ord: haga

Mall:gmq-bot-subst-m-an haga m

• "Mall:uttal"

1. gärdesgård

   Kłíf yfir hagann.

   Kliv över gärdesgården.

   Etymologi: Motsvarande fornsvenska haghi, "inhägnad, gärdsgård, betesmark", svenska hage, forndanska haghi, danska have, "inhägnad mark, trädgård", isländska hagi, "bete, betesmark", medellågtyska hage, fornengelska haȝa; av den germanska stammen hazan-, avledning till den germanska stammen haza-, som föreligger i fornhögtyska och tyska Hag m.

   Sammansättningar: ákrhaga, gíghaga, hagatróð, hagaskíð, hagasamm, hagastóð, skíðhaga

   Besläktade ord: hag

hagaskíð n

1. gärdselstång

   Synonymer: hagatróð

hagatróð n

1. gärdselstång

   Synonymer: hagaskíð

hagr’ m

1. havre

   Varianter: hafr’ m & f

hai

1. häpen, överraskad

   Varianter: hei

hák m

1. kåk, straffpåle för spöstraff

hakk’

• "Mall:uttal"

1. hacka

   Sammansättningar: krákhakk’

   Varianter: kakk’

hakkspík m

1. hackspett

   Synonymer: hakkspít, tyrviðaknærr

   Sammansättningar: kegłhakkspík

hakkspít m

• "Mall:uttal"

1. hackspett

   Synonymer: kakkspít, hakkspík, tyrviðaknærr

   Sammansättningar: lillhakkspít

Háknes n

• "Mall:uttal"

1. Håknäs i Nordmalings kommun

haks’ m

1. mindre fartyg, skuta (med en mast)

   Etymologi: Av .

hałf

• "Mall:uttal"; neut. /hɑ́ɖʈ/

1. halv

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hałfdeilin, hałffuri, hałffyri, hałfkjałing

   Besläktade ord: hałft

hałfkjałing m

1. halvvuxen pojke

   Synonymer: hvædd, kvædd

hałft f

• "Mall:uttal"

1. hälft

   hałft um hałft

   till hälften

   Vé sku deil’ hałft um hałft.

   Vi ska dela hälften vardera.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Bfsg. hałftę̆.

hałft n

1. böjning

hałk’

1. hjälpa sig fram så gott man kan

   Hǫnn hałkeð við dí ein tíð.

   Han halp sig fram en tid.

   hałkeð sig fræmm

   Etymologi: Av .

hall’

1. hålla
2. hålla för, anse, förmoda

   Ég hall heð ér ínt’ svø feilt.

   Jag förmodar att det ej är så angeläget.

3. väga

   Stáłĕð huld tvá mærk.

   Stålet vägde två .

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. huld, sup. hullið.

Besläktade ord: skæðhullinn

Fraser: hall’ á, hall’ át, hall’ dil, hall’ her, hall’ við

hall’ á

1. (idiomatiskt) börja

   Synonymer: byrj’, ta pá

hall’ át

1. sikta mot

hall’ dil

1. bo, vistas, hålla till^[14]

   Hvars hall n dil?

   Var bor han?

hall’ her

1. hålla ordning, hålla strängt regemente

   hall’ her yfir

   hålla ordning på

   Etymologi: Fornnordiska herr m "folkmassa, stort antal; här, soldater".

hall’ vakt um

1. (idiomatiskt, transitivt) vakta

   Hǫnð ér svø rasand, dum git hall’ vakt um nð.

   Han är så ursinnig, att de måste vakta honom.

hall’ við

1. uthärda

   Heð hall int’ við.

   Det står ej bi, det går sönder.

hallug

1. som håller, som ej går av

   Antonymer: óhallug

Mall:gmq-bot-subst-m hałs m

• "Mall:uttal"

1. hals^[15]

   tjokkhałs

   tjock hals

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bærhałsig, gapahałs, hałsdúk, hałsfres, hałsknærr, hałshuggitá, hałssłit, kjellarhałsbusk’, skíðhałs

halsfres m

1. (kläder) halskrås

hałshuggitá f

1. (idiomatiskt) sägs om tår, när de undertill i leden är sårade, liksom de till hälften vore halshuggna^[16]

hałssłit n

1. halskläde, halsduk

   Etymologi: Fornnordiska slit n "avrivning; slitage; bristning, brott"; slet n "slitning; utslitet plagg".

   Synonymer: hałsdúk

hamar m

• "Mall:uttal"

1. hammare
2. slutet eller ändan av någon stenbacke, som är något mer upphögd än det övriga av backen, med vilket han är sammanhängande, och således formerar någon likhet av en hammare på avstånd; den är fri från skog men merendels beväxt med gräs

Etymologi: Av .

hamp’

1. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/3 sig) oförmodat ske, slumpa till, lyckas
2. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/3 sig) passa sig, passa för tillfället, komma till pass, bära sig

   Heð hampeð sig ill’.

   Det passade sig illa.

   Heð hampeð sig veł at dú kum.

   Det kom väl till pass att du anlände.

hampes

1. slumpa sig

hana m

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. tupp

   Hanann hvín typpę.

   Tuppen träder hönan.

   Synonymer: kank

2. bösshane

Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-r hand f

• "Mall:uttal" (Umeå); /hɒ́nː/ (Skellefteå); /hɛ́nd/, /hǽːt/ (Luleå); /hɑ̃ːt/ (Kalix); nom. bfpl. /hɛ́ndren/, /héːnren/

1. (anatomi) hand

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: handærgj, handganges, handhvæss, handsterk

   Besläktade ord: agghennis, hendug, nǽrhennelig, nǽrhennis, hent, -hent

   Fraser: ettir handę̆, fyr hand, hafa i húldum handum, lifa i handum og munðum, rít’ frá sig handę̆

handę̆

• "Mall:uttal"

1. böjning

   Etymologi: Fornnordiska hǫndin (nom.), hǫndina (ack.).

handl m

• "Mall:uttal"

1. handel

   Sammansättningar: handlsmænn, handlsvǫru, vǫruhandl

   Besläktade ord: handl’

handl’

• "Mall:uttal"

1. handla

   Besläktade ord: handl

Mall:gmq-bot-subst-m handlóf’ m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) handled

   Jag hæf tukkinn vind i handlófenn.

   Jag har en sådan värk i handleden.

handlsvǫru f

1. handelsvara

Mall:gmq-bot-subst-m-1 hanðsk’ m

1. handske

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: hanðskes

   Sammansättningar: læpphanðsk’

hanðskes

1. pröva varandras styrka, brottas
2. tävla om ägandet av något

Besläktade ord: hanðsk’

handærgj

1. klåfingrig

   Synonymer: nagłútt

hann m

• "Mall:uttal"

1. han som subjekt och ackusativ; personligt pronomen i tredje person singular ackusativ maskulinum
2. man

   Synonymer: dú

3. den

Etymologi: Av .

Grammatik: Ack. hann, gen. hans, dat. hǫ́num, fem. hón eller hú, ack. ę eller nę, gen. hænnars, dat. hænnar.

hannhérnă

• "Mall:uttal"

1. han här, den här

   Hannhérnă ér ferðug.

   Den här är färdig.

   Besläktade ord: hanndernă, hónhérnă, heðdernă, heðhérnă

hans m

• "Mall:uttal"

1. hans

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m háp m

1. båt, forsbåt; båt, tjänlig att begagnas på älvar, där forsar är

   Hápĕnn ér hall.

   Båten står snett.

   Etymologi: Av , av haapa "asp"; jämför Haparanda "aspstrand".

Mall:gmq-bot-subst-n hár n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) hår

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hárfleit’ "fläta", hárgjerð "beskaffenhet hos hår", hárludinn "oredigt i hår el. päls", hárskjurð "hårfäste", hársvarð "hårbotten", øghár "ögonfrans"

   Besläktade ord: hár’, nýhæring

harð

• "Mall:uttal" (Umeå, Skellefteå)

1. hård^[17]

   Hǫnð ér svø harð sum stein.

   Den är hård som sten.

2. hårdhänt
3. hårdsinnad, styvsint, hårdhjärtad

Etymologi: Av .

Grammatik: Kompar. harðændĭ, superl. harðest, neutr. hart.

Besläktade ord: harðenn, herð’

Sammansättningar: harðbeitt, harðlútę, harðreimas, steinharð

harðlútę f

1. ofruktbar, bar backe, hård, stenig omgivning kring en gård

   Fraser: kuma pá harðlútę

hárgjerð f

1. hårets utseende, färg, beskaffenhet; säges både om människor och djur
2. sätt att putsa håret

hás

1. hes^[18]

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: hǽsj’

   Synonymer: rám

hasa

1. avskära senorna i den bakåt böjda delen av ett djurs bakben
2. gå illa, dra fötterna efter sig
3. gå i strumplästen

hasaværp n

1. en ovanlig tilldragelse; ett stort vågsamt företag, lyckligt eller olyckligt
   1. stor fångst (t. ex. av fisk)

      Heð var rétte hasaværp dú gjórð’ denn gangę.

   2. stor förlust, olycka

   Användning: Bådadera såsom beroende av slump.

hask’

1. göra odugligt arbete

   Jämför: task’

2. skynda, löpa efter för att upphinna eller förfölja

   Etymologi: Fornnordiska háski m "fara".

hátt m

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. sätt, läggning

   Hǫnð vær á denn háttĕnn.

   Etymologi: Av , av urgermanska *hahtuz.

   Sammansättningar: veðrhátt

   Besläktade ord: hátt’

hátt’

1. likna

   Heð hátteð nóv át heð.

   Det liknade nog något sådant.

   Besläktade ord: hátt

hebr’ n

• "Mall:uttal"

1. visthus, visthusbod, förrådshus, spannmålsbod

   Etymologi: Av . Jämför svenska härbärge.

heð n

• "Mall:uttal"

1. det

   Jag sprangeð heð jag kunðe.

   Jag sprang allt vad jag kunde.

   Användning: Obetonad form eð eller neð, dat. dí eller dý, gen. ess (endast efter dil) eller diss.

   Sammansättningar: heðdernă, heðhérnă

   Fraser: fá dá heð

heð

1. i betydelsen en blandning av när och där

heð ónt ér

1. (mytologi) vissa svåra sjukdomar, fulslag, värk och bulnader i kroppen, som tros fås i vattnet eller var som helst av någon trolldoms verkan eller rättare av underjordiska spöken eller varelser, som där bor eller förbifar

   Hann hæf kumeð útfyr heð ónt ér.

   Han har träffat ut för spökens åverkan.

   Diverse: Och tros att en sådan sjukdom ej kan botas annorlunda än med utkastade, sammanblandade, skrapade metaller, lite av varje eller andra slika signerier.

Heð sum hæfs heð skæfs.

1. Det som havas det blir skavt.

héðanaf

• "Mall:uttal"

1. hädanefter

   Héðanaf i ár gár eð ínt’ ænn.

   Hädanefter i år går det inte an.

héðanhérnă

• "Mall:uttal"

1. härifrån

   Heð lýs pá n Per Ółs héðanhérnă.

   Man ser Per Olssons (gård) härifrån.

heðdernă n

• "Mall:uttal"

1. det där

   Hvoð ér heðdernă?.

   Vad är det där?

   Besläktade ord: hanndernă, hannhérnă, hóndernă, hónhérnă, heðhérnă

heðhérnă

• "Mall:uttal"

1. det här

   Heðhérnă ér gutt.

   Det här är gott.

   Besläktade ord: hanndernă, hannhérnă, hóndernă, hónhérnă, heðdernă

hefa

• "Mall:uttal"; imp. sg. och pres. sg. /héˑ/, /hɛ́ˑʋ/

1. häva, höja, vräka^[20]

   Hef eð ti eldum!

   Kasta det i elden!

   Hef undę heð sum stár i vegjum!

   Skaffa undan det som står i vägen!

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. hóf, sup. hefið eller hyfið.

   Besläktade ord: he, hefamænn

hefamænn m

• "Mall:uttal"

1. (teknik) fjärrkontroll

hegg’

1. hejda
2. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/3 sig) hejda sig

Etymologi: Till hegd, besläktat med haga.

Varianter: hegd’

hegn f

• "Mall:uttal"

1. inhägnad mark för kreatursbete, bete, betesmark, beteshage

hei

1. rädd, skraj

   Ég vart svø hei.

   Jag blev så skraj.

   Varianter: hai

hei

1. hej

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-4 heið f

• "Mall:uttal"

1. hed, sandhed, sandig slätt

   Heð skúll’ vara uppa heiðĕnn nyrðum Gásmýrę.

   Det skulle vara på heden norr om Gåsmyren.

   Etymologi: Av .

heil

• "Mall:uttal"

1. hel

   Etymologi: Av .

heiligtórsdag m

1. Kristi himmelsfärdsdag

heils’

• "Mall:uttal"

1. hälsa

   heils’ uppá

   hälsa på

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-1-oräkn heils’ f

1. hälsa

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n heim n

1. hem
2. vistelseort, boningsställe

   Synonymer: setustell’

Etymologi: Av .

Besläktade ord: heim’, heimę, heimęnĕ

heim

1. hem

   Dim skú gá heim.

   De skulle gå hem.

heim’

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. hemma

   Vara é heim’ i æptę?

   Är ni hemma i afton?

   Hǫnð ér int’ heim’.

   Han är ej hemma.

   Hvors ér dú heim’?

   Var bor du?

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: heim, heimę, heimęnĕ

heimę

• "Mall:uttal"

1. hemifrån

   Jag gikk heimę fyr n tím’ seðan.

   Jag gick hemifrån för en timme sedan.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: heim, heim’

   Sammansättningar: heimęfołiskó, heimęfołissǽng

Mall:gmq-bot-subst-n heimęnĕ n

• "Mall:uttal" (Umeå); /hèɪ̯ːmɐn/ (Luleå)

1. hemman

   Etymologi: Av en äldre utvidgad from av heim’, till heim.

   Sammansättningar: heimęnslagar

heimkumøł n

1. det gästabud, som hålles hemma, sedan ett nygift par kommit hem

Mall:gmq-bot-subst-m heist m

• "Mall:uttal"

1. häst, Equus caballus^[21]

   Etymologi: Fornnordiska hestʀ, urgermanska *hanheistaz, *hangistaz.

   Sammansättningar: heistskjell’, heistskrǫpu, heistskjerr’

heistom

• "Mall:uttal"

1. böjning

heit

1. het

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: heitvegg

heit

1. böjning

heit’

1. heta, kallas

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. hét.

   Besläktade ord: heites

Mall:gmq-bot-subst-n-1-oräkn heit’ n

1. namn

   Hó hæfð’ ið underlig heit’.

   Hon hade ett underligt namn.

   Etymologi: Av .

heites

1. hetas, sägs

   Heð heites heð bódt næ fołk dernă.

   Det sägs ha bott folk där.

   Besläktade ord: heit’

heitvegg m

1. semla

   Etymologi: Av .

hekl’ f

1. häckla, linhäckla
2. tadel, kritik

Sammansättningar: heklmokar

hekl’

1. häckla
2. tadla, klandra

helðst

• "Mall:uttal"

1. helst

   Etymologi: Av ; av komp. heldr.

Mall:gmq-bot-subst-f-4 hełgj f

• "Mall:uttal"

1. helg

   Nǽsta hełgj kum jag.

   Nästa söndag så kommer jag.

   Etymologi: Fornnordiska helgi f  "helighet", helgr f "helg".

   Sammansättningar: júłhełgj, hełgjindag, hełgjdag

Mall:gmq-bot-subst-m-a hełgjindag

1. helgdag

hell

1. böjning

hell

1. eller

   Varianter: hell’, heller

hell’ f

• "Mall:uttal"

1. häll

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: skółhell’

   Besläktade ord: hall

hell’

1. hälla^[22]

   Hell vætnĕð borti sáĕnn.

   Slå vattnet utur sån.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. hellt’, sup. hellt.

hell’

1. variant av heller

   Kum dú sunðęnett’ hell’ ǫustęnórðęnett’?

   Kommer du söderifrån eller ifrån nordost?

heller

1. eller

   Hvórt vill dú gá dít heller heim?

   Vilketdera vill du, antingen gå dit eller hem?

   Varianter: eller, hell’, ell’

helt’ f

1. hälta

   Etymologi: Av .

hełvítis

• "Mall:uttal"

1. helvete

   Etymologi: Fornnordiska helvítis, genitiv singular av helvíti "helvete".

hendug

1. händig, konstfärdig

   Etymologi: Jämför norska dialektala hendug, hødug.

   Antonymer: óhendug

hengj’

1. hänga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. heng, pret. hæng, hængdt’ eller hengdt’, sup. hǫngið, hengt eller hengið.

   Besläktade ord: hangł, hangł’, hengł’

hent

1. händig

   Synonymer: hendug, słǿg

hept’

1. hindra

   Ég vart hepteþ se ég int’ kund’ fara dil brǿþlópiþ.

   Jag hindrades från att fara till bröllopet.

   Etymologi: Av .

hér

• "Mall:uttal"

1. här^[23]

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: hérnă, héran

hér og der

1. här och där

hera m

1. stagg Nardus stricta

héran

• "Mall:uttal"

1. (ovanligt) härifrån

herð f

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) skuldra, axel

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: herðǿg’

herð’

• "Mall:uttal"

1. härda, göra hårt

   herð’ yksę

   härda yxan

   herð’ stálę̆

2. uthärda, stå ut med

   Hǫnn herðeð út eð riktig.

   Han uthärdade det fullkomligt.

   Hǫnn herðeð heile vikun við dý.

   Han uthärdade därmed hela veckan.

3. vänta på något

   Bæra dú kænn herð’ við dý dil át áre.

   Bara du kan vänta därpå till nästa år.

   Dú gjit herð’ enn ein stond.

   Du måste vänta än en stund.

Etymologi: Av , motsvarande danska hærde, isländska herða, nederländska harden, tyska härten; avledning till harð.

Fraser: Nú herðeð neð læssĕð.

herðǿg’ n

1. (anatomi) axelled

Mall:gmq-bot-subst-f-3 herf’ f

• "Mall:uttal"

1. räfsa, varmed hö hopräfsas

   Etymologi: Fornnordiska herfi, hervi n "harv"; danska harv; norska horv; engelska harrow; grekiska ἁρπάγη f "harv".

   Sammansättningar: herftýg, repsherf’

   Synonymer: hærf, reps’

herf’

1. räfsa (hö)

   Synonymer: reps’

   Jämför: hærk’

2. varpa (en väv)

   Sammansättningar: herftré

herftré n

1. varpträ

herftýg n

• "Mall:uttal"

1. räfsskaft

heri

• "Mall:uttal"

1. harkla med rännstav i snön, då man ränner på skidor utför en backe, för att hejda farten^[24]

   Grammatik: Pres. sg. her, pret. herjeð eller herd’, sup. hert.

   Jämför: herf’

herkjinn

• "Mall:uttal"

1. ömtålig, en som ej kan uthärda de minsta kroppsplågor^[25]

   Heð vær dá hvætt svø herkjinn dú ér.

   Det var då hiskeligt så ömtålig du är, du tål då ingenting.

   Antonymer: tuług, hǫggtuług

Mall:gmq-bot-subst-f-4 hern f

• "Mall:uttal"

1. panna, eller huden i pannan på storboskapen, som brukas som botten i sälskinnsskor

   Besläktade ord: hernes

   Sammansättningar: hernskó "långskaftad lappsko av renens pannhud"

2. lugg

   Akt dig, ég gi dig in hern.

   Akta dig jag ger dig en lugg.

   Besläktade ord: hern’

Mall:gmq-bot-subst-f-3 hern’ f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. hårlugg

   sko ég taga dig i hernę

   ska jag ta dig i hårluggen

2. böjning

hérnă

• "Mall:uttal"

1. (som är) på den här platsen^[26]

   Heð tý ínginnting i gǫ́rðŭm hérnă.

   Det räcker ingenting till i den här gården.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: hér

   Sammansättningar: hannhérnă, heðhérnă, héðanhérnă, hónhérnă

hernes

1. luggas

   Synonymer: nóskes

hersk

1. härsken

   Smørĕð é herskt.

   Smöret är härsket.

herskneð m ( f?)

1. härsknad; egenskap att vara eller kännas härsken; om smör, grädde o. s. v. därav kall-herskneð

Mall:gmq-bot-subst-f-3 hesi f

• "Mall:uttal"

1. hässja

   Sammansättningar: hesibałk, hesirítning, hesistang, hesistod, hesitog, hesitróð, hesiveðr

hesi

1. upphänga i hässja hö eller säd till torkning

   Grammatik: Pret. hesjeð, sup. hest.

hesjeð

• "Mall:uttal"

1. böjning

   Homofoner: hǽsjeð

hét sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

híð n

• "Mall:uttal"

1. ide, gryt, gömsle

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bjernhíð, híðfłaka

higsn’

• "Mall:uttal"

1. hisna, häpna^[27]

   Grammatik: Pret. higsneð.

hila

• "Mall:uttal"

1. söla, förhala

   hila og hila

   söla och söla

Mall:gmq-bot-subst-f-1 hilð’ f

1. hylla

hilk’ f

• "Mall:uttal"

1. hilka; huvudbonad för fruntimmer; fruntimmerskråka, fruntimmersmössa av lärft, som brukas om sommaren för att förekomma solbränna

   Etymologi: Av (dialektalt på tyska hilche), en diminutivform till medellågtyska hulle (tyska Hülle), "huvudduk", till hullen.^[28]

himilis

1. väldigt, mycket

   Heð gár himilis létt hirnă.

   Det går väldigt lätt, det här.

   Etymologi: Genitiv av himil: "som hör till himlen"; jämför jävla, helvetes

himilsgeit f

1. enkelbeckasin

   Synonymer: mýrmekr’, mýrgøril

hinð’

1. hinna

   Pären frös just söm däm kömmä opp bårtė joḷa å korne hânn aller sjut.^[29]

   Potatisen frös so fort den kom upp ur jorden, och kornet hann aldrig komma upp.

   Grammatik: Pres. hinð, pret. hænn eller hænt, sup. hunðið.

híp’

1. draga hårt efter andan, av häpenhet över något

   Híp’ ettir and’nn.

   Kippa efter anden.

   Besläktade ord: hipinn

hipinn

1. andtruten

   Synonymer: andfátt

2. bestört, häpen

Besläktade ord: híp’

hír’

1. rysa av köld eller plötslig skrämsel

   Heð hír’ i tendrĭn.

   Det ränner i tänderna.

   Heð hirreð dil i kroppum.

   Det gick en rysning genom kroppen.

   Besläktade ord: hirr’

hirr’

1. rulla hastigt utför, halka fort och lätt

   Vagnĕn hirreð niðfyr bakken.

   Vagnen rullade med fart utför backen.

2. den känsla man erfar vid sådana tillfällen

   Heð hirreð tí mig.

Varianter: hurr’

Besläktade ord: hír’

hisse

1. (kalixmål) där borta

   Etymologi: Möjligen en försvagad form av hinðsíðę "hinsidan".

   Se även: isi, hissafyr, hissadil

hít

• "Mall:uttal" (Luleå); /hɛ́ɪ̯ːt/ (Överkalix)

1. hit

   Grammatik: Kom. hítr, superl. hítrst.

   Sammansättningar: hítan, hítanfyr, hítdiles, hített’, híthérnă

hítan

• "Mall:uttal" (Nordmaling)

1. hit

hített’

1. hitåt

híthérnă

• "Mall:uttal"

1. här, här på stället^[30]

   Set stółĕnn híthérnă.

   Sätt stolen här på stället.

hítrst

1. närmast hit

   Jämför: átrst, fremdrst

hítrst

1. närmast hit

   Jämför: átrst, fremdrst

hittug

1. fintlig, förslagen, uppfinningsrik

   Synonymer: bidónelig

hjá

1. lite blåst

   Besläktade ord: hjá’, hjáning

hjá’

1. andas, flåsa

   Fárę̆ stóð’ og błást’ og hjádd’.

   Fåren stod och flämtade och flåsade.

   Grammatik: Pret. hjádd’, sup. hjádt.

   Besläktade ord: hjá, hjáning

hjall’ m

1. ett slags hinna eller nät, som stundom betäcker rågbrodden, då snön om våren avtinat

hjalp f

• "Mall:uttal"

1. hjälp

   Han järmtäs å rofft hjalpa men måjen gjol ingenting för å hjalp n bårti nöa.

   Han jämrades og ropade på hjälp, men mågen gjorde ingenting för att hjälpa honom ur nöden.

2. den öppning på isen där noten uppdrages

   Jämför: kast

Etymologi: Av .

Sammansättningar: hjalprå

hjalp

• "Mall:uttal"

1. hjälpa

   Grammatik: Pret. hjart, sup. hjart.

   Etymologi: Av .

hjakpráð n

1. hjälpmedel, tillflykt

hjan

• "Mall:uttal"

1. härifrån, hädan^[31][32]

   Ta hjan ’n.

   Tag honom hädan.

   Jarn jenna gå vi, jenna jäll hä ju int va.

   Varianter: hjäda, jea, sjan

   Sammansättningar: hjana, jarnjänna, hjädaför, hjädanom, hjädanätter

   Etymologi: Av . Brytning hedhan → hjadhan och progr. i-omljud → hjedhan, med edha → a: i vissa mål som i wahus för vedahus och sahn för sedan. Kalix har hj → sj liksom i sjer för hjär.

hjáning f (oböjligt)

1. andande, flåsande

hjún n

• "Mall:uttal" (Hössjö); /jʉ́ːɳ/ (Skellefteå)

1. person, människa, man eller kvinna

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: hjúnslig

hjæpp

• "Mall:uttal"

1. ett utrop, som nyttjas när man vill köra och skrämma bort getter

   Hjæpp gjeitið, hjæpp bukkið, hjæpp, hjæpp.

   Synonymer: tjætt

hljóm m

1. avlägset, doft, otydligt ljud, klang, genljud

   Varianter: hljǿm

   Besläktade ord: hljóm’

hljóm’

1. genljuda, ge genljud, klinga, dåna, bullra

   Etymologi: Av .

   Varianter: hljǿm’

   Besläktade ord: hljóm

Mall:gmq-bot-subst-m hnakk’ m

1. (anatomi) nakke

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: fúnderhnakk’, forshnakk’, hnakksperr’

hnjúp’

• "Mall:uttal"

1. nypa^[33]

   Grammatik: Pret. hnǫup, sup. hnupið.

   Besläktade ord: hnjúp

hnjúp’ f

1. nypa

hnjús’

1. nysa^[34]

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. hnǫus, sup. hnusið.

hnǫup sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

hnǫus sing

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. böjning

hó m

• "Mall:uttal"

1. urholkat stycke trä till att slå vatten i
2. kvarnränna, vattenränna eller s. k. sump i en skvaltkvarn

   Synonymer: kvarnhó

hó

1. vem

   Synonymer: hvim, hvum

2. hon

   Varianter: hón

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn Mall:gmq-bot-subst-m hóf 1 n, 2 m & f

• "Mall:uttal"

1. vett, förstånd, begrepp

   Tags við hǫnn sum ínt’ hæf hófĕð.

   Tags med den, som inte har vett.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: hóflig, hóflít’nn, magahóf, heimgangshóf, hǿft’

   Synonymer: fataskipt’, vit

2. (anatomi) hov

   Etymologi: Av .

hóf sing

1. böjning

hófes

• "Mall:uttal"

1. förstå, av egen eftertanke fatta, höfta, ungefärligen beräkna

   Jag hófes nóv hvurrig heð gár dil.

   Jag begriper nog, hur det går till.

   Hófes mátt sum ligg ti pottę dernă.

   Gissa, beräkna ungefär huru mycket den där flaskan rymmer.

hóflig

1. vettig, klok, förståndig

hóflít’nn

1. mindre vettig, fånig, halvtokig

   Ér dú hóflít’nn, sum ber dig svødna át?

   Är du mindre vettig, som bär dig så där åt?

   Besläktade ord: hóf, hóflig

Mall:gmq-bot-subst-n-1 hǫfuð n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) huvud

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hǫfuðgjerð, hǫfuðsterk, hǫfuðsvag, hǫfuðvild, hǫfuðvildbrims, naglhǫfuð, neglhǫfuð

hǫfuðę

• "Mall:uttal"

1. böjning

hǫfuðen

• "Mall:uttal"

1. böjning

hǫfuðgjerð f

1. huvudgärd i en säng

   Etymologi: Jämför fornsvenska hovudhgærdh, hofþagærþ, hofdagærdh.

hǫgg n

• "Mall:uttal"

1. hugg
2. hygge

   Synonymer: hǫgst

Etymologi: Av .

Sammansättningar: dufahǫgg, hǫggkæbb’, hǫggligt, hǫggtuług, hǫggurm, kæpphǫgg

hǫgg

1. böjning

hǫgg’

• "Mall:uttal" (Umeå); /hɔ̀:k/ (Kalix)

1. hugga^[35]

   Hǫgg út a mærkę̆ hvoð dú finð.

   Hugg allt vad som förekommer.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. sg. hugg /hɞ́ɡː/, sup. huggið /hɞ̀ɡʲːɪ/.

   Besläktade ord: hǫgg, hǫgst, hałshuggitá, kæpphǫgg, múshugginn

hǫggligt

• "Mall:uttal"

1. väl träffat, träffande

hǫggtuług

1. huggtålig; som tål stryk, ej frågar efter eller gnäller över slag, stryk eller huggsår

   Antonymer: herkjinn

hǫggurm m

1. huggorm^[36]

   Etymologi: Av .

hǫgst m

• "Mall:uttal" (Hössjö, Umeå)

1. ställe i skogen, där man hugger ved eller timmer
2. barkad gran till att hugga till bränsle

Etymologi: Jämför danska hugst, hågster, norska hogst, hogster, till hǫgg’.

Sammansättningar: grenhǫgst, tallhǫgst, tímbrhǫgst, viðahǫgst, tyrviðahǫgst

hǫku f

• "Mall:uttal"

1. haka^[37]

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n Mall:gmq-bot-subst-f-4 holl 1 n, 2 f

• "Mall:uttal"

1. styrka, varaktighet, uthållighet

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: holl’

2. liten backe eller upphöjning i skogen högre än det omkringliggande landet, den må vara beväxt med skog eller ej, bestå av någon liten bergklint eller snarare av kullerstenbacke

   Etymologi: Jämför danska hald, norska hal, hall m, fornnordiska hallr m, gotiska 𐌷𐌰𐌻𐌻𐌿𐍃 m; biform till hell’; av germanska *hallu-.

   Användning: De får sina namn, såsom Brattholla, Skupaholla, Ryðsholla, Miðholla m. m. Härifrån är byars namnet Hall eller Hallen.

3. håll, ryggskott

   ligg’ i hollen

holl

1. lutande åt ena sidan, snett liggande, hällande

   Hápenn ér holl.

   Båten står snett.

   Sit ínt’ bátnn holl.

   Sitt inte så att båten kränger.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hollfota, hollest, hollsett

   Synonymer: slakk

hǫług

• "Mall:uttal"

1. hal

   Heð vær hǫługt uppá gǫ́rðĕnn.

   Vanliga konstruktioner: næ hǫługt "tvättmedel"

   Synonymer: głakk, głank, głínk, głíngug, kłakk, kłank