Se Appendix:Oattesterade språk/Bottniska

mǫłk’

1. mjölka^[1]

   Besläktade ord: mjǫłk

moll’ m

• "Mall:uttal"

1. (oräkneligt) höfrö som faller och samlas på ladugolv efter hö^[2]

   Synonymer: høymoll’

   Homofoner: mall’

Mall:gmq-bot-subst-n mołn n

• "Mall:uttal" (Umeå); /móːɳ/ (Skellefteå); /mʊ́nː/ (Luleå); /móɳː/ (Kalix)

1. moln på himmelen

   Etymologi: Jämför fornsvenska moln, molin, mulin, äldre danska moln, muln, "dunkelhet", varav danska mulm "mörker".

   Sammansättningar: kuparmołn, mołnbút, mołnstút, mołnug, mołnvegg

mołnstút m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. stackmoln

   Synonymer: mołnbút

mon m

• "Mall:uttal"

1. liten skillnad, liten påökning av något

   Heð vær nn mon meir.

2. liten fördel, båtnad

   Heð vær mon í.

   Det är dock något, något att ej förakta; bättre än intet.

Vanliga konstruktioner: mon í

Etymologi: Av .

Sammansättningar: ærmmon, fyrimon, tognmon

Homofoner: mołn (Umeå, Skellefteå)

mǫn n

1. (anatomi) man

   Etymologi: Av .

mon í

• "Mall:uttal"

1. bra nog, fördelaktigt

   Heð vær nóv mon í hǫnð fikk fyrtén’ nælta.

   Det var nog honom en fördel, att han erhöll arbetsförtjänst.

   Heð vær mon í.

   Det är dock något, något att ej förakta; bättre än intet.

2. väl förtjänt

   Heð vær mon í hǫnð fikk strýk.

   Han förtjänade väl sitt straff.

mona

• "Mall:uttal"

1. mana (på hästen)
2. påminna, påyrka, anmana, skynda på

   Hann moneð pá mig um stæzreisę.

   Hann moneð mig dil ærrbeit.

   Mon pá histum!

Montengrymmr m

1. Montgomery

mór f

• "Mall:uttal"

1. lågt land, bevuxet med granskog; skogbeväxt myrland; eu sådan del av en myr, som är mindre sank och bevuxen, vanligen med granskog; därav mórgræhn f gran, som växer på mór; mórland n mark, som har myrblandad jord och är bevuxen vanligen med granskog; sankmark

   Grammatik: Nom. bfsg. mórę̆, dat. mórĕnn.

   Homofoner: móðr

mórasam

1. rolig, lustig, glättig, munter

mórð

• "Mall:uttal"

1. övermåttan^[3]

   mórðvakr, mórðsnál

   ganska vacker, på det högsta snål

   Användning: Sättes ihop med adjektiva för att därmed höja bemärkelse till superlativus, men ej ensamt.

   Sammansättningar: mórðjælak, mórðlít’nn, mórðsterk, mórðstór, mórðvełgjórt, stillmórðallein

   Synonymer: mórðende

mǫ́rð m

• "Mall:uttal"

1. mård

   Mǫ́rðĕnn vara líksum íkurnĕnn.

   Mården hoppar trämellan liksom ekorren.

   Etymologi: Av .

mórðstór

1. ofantligt stor

Mall:gmq-bot-subst-m morgję m

• "Mall:uttal"

1. morgon

   brátt um morgjęnn

   tidigt på morgonen

   i myrgjest

   i morse

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: morgn’, ómorgneð

   Sammansättningar: morgjęverð

   Fraser: át myrgnum, i myrgjest, i myrgn’, i myrgnum, i morgjęns, át myrgnum, i myrgnum

morgjęnn m

• "Mall:uttal"

1. böjning

morgjęvarð m

1. frukost

   Varianter: morgjęverð

morgn’

1. börja dagas, bli dager

   Heð hall á morgn’.

   Det dagas.

2. morna sig

   Git fell morgn’ mig ingę ég kænn stíg’ upp.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: morgję, ómorgneð

Mall:gmq-bot-subst-f-1 mort’ f

• "Mall:uttal"

1. (inredning) matta, golvmatta

   Etymologi: Av .

mórtǽr n

• "Mall:uttal"

1. mortel

Mall:gmq-bot-subst-f-2 mǫru f

• "Mall:uttal"

1. (mytologi) ett förment trollväsende, som under kvinnoskepnad tros sätta sig över den sovandes bröst

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: mæras

   Sammansättningar: mǫrutúll, mǫruridinn, mǫrusamm, mǫrutalltré

mǫruridinn

1. riden av maran; säges om häst eller ko, då de står och svettas samt ej har någon matlust

mǫrutúll m

1. trädtoppar som i en kluns är sammanväxta och sammangyttrade, så att nästan inget ljus lyser igenom, martall

mót n

• "Mall:uttal"

1. gjutform, form att gjuta något i

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: mótug

   Sammansättningar: kúłmót

2. del av en hjulring
3. mått

   Varianter: mát

   Besläktade ord: mátt

   Sammansättningar: krútmót, kúłmót

mót

1. om riktning

   hafa næ mót nægum

   att ha något emot någon

mótefyr

1. jämfört med

   Heð vær mykjinn fugł dá mótefyr nú.

   Det var gott om fågel då jämfört med nu.

   Varianter: mótfyr

mótug

1. motig, hinderlig

   Etymologi: Av mót 1.

mǫuk’

• "Mall:uttal"

1. göra mjukt, gnugga, valka (skinn, läder m. m.)

   Hǫnð hæf mǫukeð húdę̆ svø hón ér riktigt mjúk.

   Han har garvat huden så att den är riktigt mjuk.

   mǫuk’ leðrĕð

   göra lädret mjukt

   mǫuk’ ryggjĕnn

   göra ryggen mjuk

   Hǫnð hæf mǫukeð dil ryggjĕnn lætstyłingum.

   Han har gjort den late pojkens rygg mjuk.

   Hǫnð æ mǫukeð dil stýfryggjĕnn.

2. tämja, göra spak

   Hǫnð mǫukeð histĕnn.

   Han gjorde hästen spak.

   Hǫnð mǫukte piltĕnn.

   Han gjorde gossen mjuk och lydig.

   Synonymer: tǿfl’

3. pulsa sig fram

Etymologi: Jämför fornsvenska mø̄kia, svenska dialektala möka, norska dialektala møykja; av ett germansk maukian, bildat (med avljudsväxling) till (roten i) mjúk; jämför fornnordiska mýkja "göra mjuk, uppmjuka".

Grammatik: Pret. mǫukeð, sup. mǫukt.

Varianter: møykj’

mǫukar m

• "Mall:uttal"

1. slägga

   gá pá ve mǫukarnn

2. padda

mǫuł’

• "Mall:uttal" (Umeå); /mɑ̀ʊ̯ːɽ/ (Skellefteå)

1. att äta torr mat utan sovel eller supanmat

   Dú kænn mǫuł’ brǿð.

   Du kan äta torra brödet, utan sovel.

   Etymologi: Av , motsvarande jämtska moułe, norska maule.

mǫur m ( f )

• "Mall:uttal"

1. myra Formica^[4]
2. arbetsam människa
3. liten stackare

Etymologi: Av .

Sammansättningar: ærrbismǫur, kłórmǫur, mǫurkæs, mǫurkrank, pissmǫur

mǫur

• "Mall:uttal", neutr. /mɑ́ʊ̯ːʈʰ/ (Skellefteå)

1. mör^[5]

   Etymologi: Jämför fornnordiska meyrr, av urgermanska *marwaz, *maurijaz, *maurwuz.

   Varianter: møyr

mǫurkæs m

1. myrstack

mudd m

1. lapparnas päls eller rock av renhud

   Etymologi: Finska muti, fornnordiska mǫttull "överrock, mantel", fornfrisiska mother, medelhögtyska muoder, müeder.

mukkrumm n

• "Mall:uttal"

1. gödselränna i fähus och stall

múł’ m

• "Mall:uttal"

1. mule

   Etymologi: Av .

   Användning: Säges om kors, hästars, getters och fårens munnar.

   Sammansättningar: Múłøyĕn

Mall:gmq-bot-subst-m munð m

• "Mall:uttal" (Hössjö, Umeå); /mónː/ (Skellefteå, Kalix) /mʊ́nː/ (Luleå)

1. (anatomi) mun

   Etymologi: Av , av urgermanska *munþaz; jämför älvdalska muð.

   Besläktade ord: munðljút, munðlag, munnsk, munðsłíp, munðsmít, munðstýf, mynnes/munnes, munðreið’, munðvær

   Synonymer: gæn, snút, trút

   Fraser: lifa i handum og munðum, mata munðĕnn, muta munðĕnn

munðlag n

1. säges om hästar som lätt lyder töm och tygel

munnes

1. variant av mynnes

Mall:gmq-bot-subst-m múr m

• "Mall:uttal" (Umeå, Skellefteå); /méʊ̯ːɾ/ (Luleå)

1. skorsten, spis, skortstenspipa

   upp ett’ múrĕnn

   upp efter skorstenspipan

   múrum éðrum

   eran mur

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bógǫ́rðsmúr, kǿksmúr, múrpíp’ (syn.), múrsópar

mura

• "Mall:uttal"

1. sakta och fördoldt brinna, brinna trögt, glimma under askan

   Heð mura nælta ti æskę.

   Det brinner en smula under askan.

   Besläktade ord: muri, mulj

2. gå i djup sand
3. gräva i jorden

mura áf

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. bryta upp, börja

   Synonymer: byrj’, ta pá

murk’ m & f

• "Mall:uttal"

1. så kallas de ställen av vägen, som löper igenom någon liten skogstrakt, när vägen vanligen annars löper längs åt åar eller andra slätter, vilken skogstrakt i jämförelse emot slätterna anses såsom ett mörkt rum^[6]

   Etymologi: Fornnordiska myrkr n "mörker", myrkvi m "mörker, tjock dimma".

   Varianter: mułk’

   Jämför: mærk

múrsópar m

1. sotare

murt m

• "Mall:uttal"

1. mört

   Etymologi: Av .

musa m

• "Mall:uttal"

1. mossa

   tyrmusatorfhóp

   en hop torvor med torr mossa

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hvítmusa, musakelling, musaró, rǫuðmusa, reinmusa

   Besläktade ord: mysj’

musaró m

1. sopvrå vid spisel, där sopor samlas

musatrampar m

1. trög, saktfärdig människa

   Synonymer: musatrudar

múshugginn

1. nedslagen, skamfilad och därjämte något sorgsen, likasom man vore biten av en liten råtta^[7]

   Hǫnð sá enndá nælta múshugginn út.

   Han såg ändå lite skamfilad och bedrövad ut.

musk n

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /mɞ́sʨɛ/

1. (oräkneligt) så kallas avskrädet av hö, som lämnas kvar i krubban, sedan hästar har ätit, och består mest av mossa^[8]

musk’

• "Mall:uttal"

1. äta, säges mest skämtevis^[9]

   Dú varð musk’ meðan dú hæf nænnting.

   Du måste äta, medan du har någonting.

muta munðĕnn

• "Mall:uttal"

1. belåtet och stilla röra läpparna

mútkurf m

1. mutkolv; en som tar mutor

mý 1 n, 2 f

• "Mall:uttal"

1. mygg, mygga
2. mygga

Etymologi: Av .

Sammansättningar: mýskank, mýskrank, mýútt

Mall:gmq-bot-subst-f-1 myðs’ f

• "Mall:uttal"

1. mössa

   Etymologi: Från ; jämför tyska Mütze.

   Sammansättningar: tuppmyðs’

mygłútt

• "Mall:uttal"

1. möglig

mykjið n

• "Mall:uttal"

1. böjning

mykjið

1. mycket

   Sammansättningar: ómykjið

   Synonymer: gódi

mykjinn

• "Mall:uttal"

1. mycken

   mykjinn hærană

   många harar

   Etymologi: Av , ackusativform till mikill.

   Grammatik: Neutrum mykjið, genitivbildning mykils-.

   Sammansättningar: tykkmykjinn

mýl m

• "Mall:uttal"

1. boll; liten kopkramad boll eller klimp
2. trasigt bylte, boll av klutar

Etymologi: Av m med samma betydelse.

Besläktade ord: mylt’

Sammansättningar: snjǿmýl

Fraser: słá mýl

myłjes

• "Mall:uttal"

1. mulna

myłnar m

1. mjölnare

   Synonymer: malar

mylt’

• "Mall:uttal"

1. vårdslöst linda, rulla ihop, så att det blir skrynklig

   mylt’ kłǽðę

   skrynkla kläderna

   Besläktade ord: mýl

   Synonymer: myrð’

mynnes

• "Mall:uttal" (Hössjö, Skellefteå)

1. munvexla, samspråka, munhuggas

   Varianter: munnes

   Besläktade ord: munð

   Sammansättningar: fámynnes, kursmynnes

Mall:gmq-bot-subst-f-1 mýr’ f

• "Mall:uttal"

1. kärr, mossa, sankt kärr

   "he gLöye bårta vätne på möyre"

   Det glimmade av vatten på myren.

   Sammansättningar: mýrmekr’, mýrgøril, mýrsłók, mýrsłý, mýrsvert’

   Etymologi: Av .

mýr’

1. krypa hoptals som myror i en myrstack, kräla om varannan, vimla; om barn, även om äldre personer

   Heð mýreð með fołk pá mærkneðĕnn.

   Det kryllade av folk på marknaden.

   Etymologi: Fornnordiska mýr n "en otalig mängd"; danska dialektala myrle "kräla i myckenhet"; danska myle; norska maura med samma betydelse; troligen av fornnordiska maurr m "myra".

myrð’

• "Mall:uttal"

1. trycka ihop, knåda

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: mórð

   Synonymer: mylt’

myrgn’

1. morse

   i myrgn’

   i morse

2. böjning

myrgnęn

• "Mall:uttal"

1. böjning

myrgnum

• "Mall:uttal"

1. böjning

mýrgøril m

1. småspov

   Etymologi: Han har sitt namn därav, at han gör sitt bo på tuvor på myror. Den har ett skrikande och kvirande läte.

2. strandpipare
3. grönbena

   Synonymer: lillmýrgøril, mýrsníp’

4. enkelbeckasin

   Synonymer: himilsgeit

myrj’ f

• "Mall:uttal"

1. glöd

myrj’

1. pyra

   Grammatik: Pret. myrd’, sup. myrt.

myrk

• "Mall:uttal", neutr. /mɞ́ːʈ/, /mʏ́ːʈ/

1. mörk, ej upplyst:

   Heð ér nóv næ myrkt i dag, menn eð vær myrkændĭ i gár.

   Det är ganska mörkt i dag, men det var mörkare i går.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. myrkændĭ, superl. myrkest.

   Besläktade ord: myrk’, myrkn’, myrkr

   Sammansättningar: kæfmyrk

myrk’

• "Mall:uttal"

1. mörkna

   Synonymer: myrkn’

myrkn’

• "Mall:uttal"

1. mörkna, övergå till skymning

   Heð hall á myrkn’.

   Det håller på att mörkna.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. myrkneð.

   Synonymer: myrk’

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn myrkr n

1. mörker

   i myrkren

   i mörkret

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: myrk, myrk’, myrkn’

mýrsłók m

1. myrbjörn

mysj’

• "Mall:uttal"

1. isolera med mossa, täta en vägg med mossa, lägga mossa mellan timmerfogarna i trähusväggar

   Etymologi: Jämför norska mysja, av musa.

   Grammatik: Pret. myst’ eller mysjeð, sup. myst.

   Besläktade ord: musa, myst’

mystl’

• "Mall:uttal"

1. vissla, göra ett fint läte med munnen, då man vill hava hästar att springa och oxar att stanna

mýútt

• "Mall:uttal"

1. mycket mygg

Mæðs m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Sammansättningar: Mæðssęn

   Besläktade ord: Mætis

mæðsk’

1. äta

   Besläktade ord: mæt

   Synonymer: ita

Mæðssęn m

• "Mall:uttal"

1. ett efternamn

mægr

• "Mall:uttal"

1. mager

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: magn’, mægr’

   Sammansättningar: mægrkrák’

Mall:gmq-bot-subst-m mænn m

• "Mall:uttal"

1. (ovanligt) man

   Etymologi: Av , av urgermanska *mannaz.

   Sammansättningar: angrmænn, bǿnmænn, danemænn, forgangsmænn, fǫtugmænn, handlsmænn, hefamænn, mænnkynðis, mænnsaldr, mænnskæp, ókknugmænn, spilmænn, tǫłumænn, tułfmænn

   Synonymer: kær (allmännare)

   Antonymer: kelling, kunu

mænnkynðis

1. män tillhörig, som har med män att göra

   Antonymer: kvinnkynðis

mænnskæp n

1. samling av män

mæras

1. hångla eller på ett lösaktigt sätt hålla sig till en, eller, som man säger, gnida upp efter en

   Hann gár og mæras upp ett’ a alltjamt.

   Han går och gnider upp efter henne ständigt.

   Användning: Säges mest om ungdom, som på ett otuktigt sätt håller sig ständigt till varannan.

   Besläktade ord: mǫru

mærgfǫllug

1. flerfaldig^[10]

   Etymologi: Fornnordiska margfaldligʀ, margfaldʀ.

   Besläktade ord: mærgilundum, mangumlundum, mærgihanda

mærgi pl

1. många^[11]

   Etymologi: Av den gamla pluralformen margiʀ; fornnordiska margʀ "mången".

   Besläktade ord: mærgilundum, mangumlundum, mærgfǫllug, mærgihanda

mærgihanda

1. mångahanda^[12]

   mærgihanda kunster

   Besläktade ord: mærgilundum, mangumlundum, mærgfǫllug

mærgilundum

1. på många vis

   Synonymer: mangumlundum

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn Mall:gmq-bot-subst-m mærk 1-6 f, 7-8 m

• "Mall:uttal"

1. själva jorden

   Sit nið pá mærkę̆.

   Sitt ned på jorden.

   Synonymer: jórð

2. ödemark, vild skogstrakt

   Sammansättningar: mærkvís

3. skog, skogsmark, mark

   Hǫnð ér ufęni mærkę̆.

   Han är ifrån skogsbygden (kommen), d. ä. han hörer ej till dem, som bo på landsbygden.

   Veks eð nænnting nǽst é ufęni mærkę̆?

   Erhålles någon årsväxt och gröda hos er uppe i skogen?

4. skogssträcka invid en älv, på vilken man färdas båtledes och vilken skogssträcka alltid måste genomvandras för att komma förbi forsarna att man sedan kan fortsätta båtfärden

   Jämför: murk’

5. skogbevuxen landtunga mellan tvenne sjöar, där båtleden avbrytes av en fors, vattenfall eller mellanliggande land och vilken landtunga man måste genomvandra samt forsla sina saker till nästa sjöstrand eller spakvatten för att komma förbi forsen eller till nästa sjö, där åter båtled är möjlig
6. (viktenhet) mark

   Etymologi: Av "märke, tecken".

7. mask, matk; larv av vilken sort som helst

   Etymologi: Motsvarande isländska maðkur, norska mark, makk, av fornnordiska maðkr.

   Varianter: mærkj

   Sammansättningar: mærkstónginn, meitmærk

Etymologi: Av "skog".

Grammatik: Bfsg. mærkę̆, dat. mærkenn.

Fraser: út a mærkę̆

Sammansättningar: Ansmærkę̆, Anumærkę̆, Arnimærkę̆, Błásmærkę̆, Búllmærkę̆, Bótsmærkę̆, Einsmærkę̆, Eisteinsmærkę̆, Eirksmærkę̆, Fałemærkę̆, Fłurkmærkę̆, Gagsmærkę̆, Græfmærkę̆, Grímsmærkę̆, Gúmmærkę̆, Gúnnismærkę̆, Haukmærkę̆, Hemmismærkę̆, Hjaggmærkę̆, Hákmærkę̆, Kasamærkę̆, Kjałamærkę̆, Sjúłsmærkę̆, Tímbrmærkę̆, Tułfsmærkę̆, Tvaramærkę̆, Vibómærkę̆, Øynnismærkę̆

mærkenn f

1. ute, utomhus^[13]

   Hǫnð ér útę mærkenn.

   Han är ute.

2. böjning

mærkj m

• "Mall:uttal"

1. mask, matk

   Varianter: mærk

   Sammansättningar: meitmærkj

Mall:gmq-bot-subst-m mærkneð m

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /mæ̀ːʈnɛn/, /mǽʈn̩/ (Umeå), eller /mɑ̀ːrknen/ (Luleå)

1. marknad

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: mærkneðsferð, mærkneðshełgj, mærkneðskunfekt, mærkneðsvíst

mærkneðsferð f

1. marknadsfärd

mærkneðsvíst f

1. marknadshus

mærkstónginn

1. maskäten

mærkvís

• "Mall:uttal"

1. som har lätt för att finna väg i vild skog; ej gärna där går vilse

Mall:gmq-bot-subst-f mærr f

• "Mall:uttal", gen. /mæːɾa/

1. sto

   Etymologi: Av .

   Synonymer: skjút

mærrĕnn

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn mæt m

• "Mall:uttal"

1. mat

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bíðmæt, ferðmæt, innmæt, mætkýl, mætspænn, mættóm, ómætslig, rakkarmæt, vógmæt

   Besläktade ord: mæðsk’

   Fraser: fá dil mæts

mætĕnn

1. böjning

Mætis m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Besläktade ord: Mæðs

mætreiðstóm (oböjligt)

1. en mycket kort tid, en tid som behövs att i hast äta sitt mål eller att tillreda maten

   Fá jag bæra nn mætreiðstóm pá mig nóv skał heð varð’.

   Får jag bara en liten stund på mig, så ska det nog bli gjort.

mættóm n

1. ledighet att äta
2. måltidsvila

mætŭm

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-m mǿbl m

• "Mall:uttal"

1. möbel
2. figur, typ

   Hann ér ein nák mǿbl.

   Han är en obehaglig typ.

møyj’ f

1. fästmö

   Etymologi: Av .

   Varianter: mæj’

   Grammatik: Bestämd form møyja.

   Sammansättningar: festmøyj’

Mall:gmq-bot-subst-m nafar m

• "Mall:uttal"

1. navare

   Etymologi: Av .

   Varianter: nara

   Sammansättningar: andrstangsnafar, bergjnafar, vindnafar, nafarvind’

   Se även: vriðskæpt

nagg

• "Mall:uttal"

1. allt vad som är nätto, för litet, snävt, felande till ändamålet, men allt i en liten mån, såsom ett ämne något litet för litet eller otillräckligt att göra det tilltänkta därav

   Hejnă ér nagt vegið.

   Det här är för nätt vägt.

2. snål, njugg^[14]

Jämför: snǫgg, snøgg

nagł’ m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) fingernagel
2. spik

Etymologi: Av .

Sammansättningar: nagłtó, nagłútt, nagłhǫfuð

Besläktade ord: negł, negł’, nygł’

nagł’

1. nagla fast, spika

   Synonymer: negł’

nagłfuri

1. noga undersökt^[15]

nagłhǫfuð n

1. spikhuvud

   Synonymer: negłhǫfuð

nagłtó m

1. det verktyg, varmed smeder slår eller tillverkar huvuden på spikar och nitnaglar

nagłútt

1. klåfingrig

   Synonymer: handærgj

nák

• "Mall:uttal"

1. njugg, karg, som giver liten tillgång

   Jag hæf nákt um tómĕð.

   Jag har ont om tid.

   Nákt um mætĕnn.

2. dålig

   nák mæt, kníf

   Heð ér nákt ið słag.

   Det är en dålig sort.

3. illasinnad, föga ansedd

   nák nn kær

   dålig karl

4. svag, illamående, sjuklig

   Ég ér nák i dag.

   nák dil fyrstándĕð

   som har svagt begrepp

   nákt minð’

   svagt minne

   nák dil heils’nn

   sjuklig

5. dålig, klen, usel

   Hǫnð ér ínt’ svø nák heldr.

   Han är ej så klen heller.

   Hǫnð ér nákændĭ enn jag.

   Han är sämre än jag.

6. elak, ogin

Grammatik: Kompar. nákændĭ, superl. nákest.

nákes

1. nå, närmas, träffas, hinna

   Nákes dú yksę, svø send mig ę.

   Når du yxan, så ge mig den.

   Ég nákes ínt’ finstrĕð.

   Jag når ej upp till fönstret.

   Vé nákes nóv hvor æðr’.

   Vi träffas väl.

   Turnĕð dernă ér svø hǿgt at heð nákes skýnŭm.

   Det där tornet är så högt att det räcker upp till skyn.

   Etymologi: Fornnordiska naka "nalkas".

namm’

1. taga, fatta

nár

1. när

   Nár ska dú kuma og hja łp’ mig?

   När ska du komma och hjälpa mig?

   Jag veit ínt’ átałĕð nár heð vær.

   Jag minns inte när åtalet var.

   Etymologi: Jämför fornnordiska hvenær, jämtska nur, svenska när.

   Användning: Ordet används mest interrogativt; i andra fall brukas ofta dá.

nara m

• "Mall:uttal"

1. (verktyg) navare

   Synonymer: nafar

2. pinne, dymling eller tvärslå på en dörr, botten eller bräder för att sammanhålla dem

   Sammansättningar: narahuhl

   Synonymer: tréhǽhl

nara

1. förse med dymling

   Etymologi: Fornnordiska nara "beständigt vara hos en".

2. nara, sammanfoga

Mall:gmq-bot-subst-n nát n

• "Mall:uttal"

1. fog, såt, fogning, öppning mellan stockarna i väggen av ett båthus, mellan plankor och bräder, som sammanfogas

   Se även: sát

nattúr m

• "Mall:uttal"

1. natur

   Og deð ér fell fyr dý heð gár gǫligt mang’ gang’, fyr dý dum tróes ráð’ yfir nattúrum og all’ sorrtan, menn heð ér jó fyrsteð n mennisk ska vita at n ska innrikt’ sig útí sum nattúrn ér og int’ nattúrn ett’ menniskinn.

   Och det är väl för därför som det går galet många gånger, för att de tror att de rår över naturen och alla andra sorter, men det är ju det första en människa ska veta att man ska inrikta sig efter hur naturen är och inte naturen efter människan.

   Etymologi: Såsom norska, svenska, danska natur, isländska och färöiska náttúra av ; till nāscī "födas".

nð

• "Mall:uttal"

1. obetonad form av hǫnð

   Hvors nð gár, svø skał nð rák’ nð.

   Vart man går, så skall man råka honom.

nð

1. variant av hǫnð som används framför karlars namn och nomina personalia masculini generis, som orden far, bror och son

   Hæf dú sítt nð Eirk’?

   Har du sett Erik?

   Tag og ge um nælta og let nð gá.

   Tag och ge honom något litet och låt honom gå.

nę f

• "Mall:uttal"

1. henne; objektform av hón eller hú

   Hvors hæf dú nę?

   Var har du henne?

   Användning: Formen nę används gärna efter vokal; jämför neð.

   Varianter: ę

neding m

• "Mall:uttal"

1. stockeld ute på marken i skogen sommartiden, bestående av tvenne mot varandra lagda torra stockar af 5 eller 6 alnars längd med inhuggna skar i de mot varandra liggande sidorna, i vilka elden sättes. Nedingen brinner till följe härav med eld nedåt sidorna, ej uppåt, värmande sålunda dem, som ligger invid honom

   Synonymer: nídingseld

neðsl f

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. nässla, brännässla

   Sammansättningar: neðsllund

Mall:gmq-bot-subst-n nef n

• "Mall:uttal" (Umeå); /néːʋ/ (Luleå); /néɪ̯ːʋ/ (Kalix)

1. näbb, fågelnäbb
2. (skämtsamt) småbarn

Etymologi: Av ; av ett germanskt naƀja-; besläktat med næbb.

Mall:gmq-bot-subst-m-an nefa m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) näve

   Hánn fjønteð dil um ve nefanum.

   Han gav honom en smäll med näven.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nefahvæss, nefafyll’, nefahǫgg, nefarykkj’, nefasterk, nefasvag

nefa

1. taga med handen, omfatta med handen, t. ex. då säd upphemtas med handskära
2. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/6 sig) få sendrag i handen, t.ex, då säd upphämtas med handskära

   Ég haf nefa mig, svø ég ér ínt’ svø skjere lengr.

3. hala (ömsa tag med händerna)

Etymologi: Av .

nefafyll’ f

1. en handfull

   Gif mig nn nefafyll’ mjøł.

   Etymologi: Fornnordiska fylli f.

   Synonymer: gǫuknfyll’

nefahvæss

1. stark i händerna

nefarykkj’

1. handhälsa

nefasterk

1. handstark; som har mycken styrka i händerna

   Etymologi: Jämför norska nevestark.

   Synonymer: handsterk

negł m

• "Mall:uttal"

1. nitnagel^[16]

   Besläktade ord: nagł’, negł’, negłing

   Sammansättningar: negłhǫfuð

negł’

• "Mall:uttal"

1. fästa med nagel, fastnagla, nita

   Etymologi: Fornnordiska negla, nagla.

   Besläktade ord: nagł’, negł

nelik m

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. kryddnejlika

   Etymologi: Jämför färöiska nelikur, av .

nemn’

• "Mall:uttal"

1. säga

   Etymologi: Av .

   Synonymer: segj’

   Besläktade ord: næmn

nennes

• "Mall:uttal"

1. våga

   Synonymer: trøyst’, vóg’

2. vara snål, spara för mycket

Etymologi: Av .

ner

• "Mall:uttal"

1. hos

   Etymologi: Av ; dubblett till nǽr.

   Synonymer: nǽst

nesahuł n

1. näsborre

nesj’

• "Mall:uttal"

1. djärvt titta fram (liksom sticka näsan fram), våga, vidröra, drista sig

   Grammatik: Pret. nesjað /nɛ̀ʂʲːa/, sup. nesið /nɛ̀ːsɪ/.

   Synonymer: nesk’

nesk’

1. nosa sig åstad, våga på, vara näsvist framme

   Nesk int dít n ænn’ gang’.

   Var inte näsvis en annan gång.

   Dú varð nesk’ ástæð um dú tyrs.

   Du må nosa dig åstad, om du törs.

   Synonymer: nesj’

nest m

• "Mall:uttal"

1. matsäck, vägkost, resekost

   Besläktade ord: nestgjera, nestgjerð

2. avgäld i lappmarken till präster, häradshövdingar och fogdar och består av renstekar, rentungor, fågel och gråverk

   Sammansättningar: fógdenest, heradshyfdinganest

Etymologi: Av .

nest’

• "Mall:uttal"

1. tråckla fast något, sy fast något ovårdigt och i hast

   Etymologi: Av .

   Synonymer: lynk’, snerp’

nestgjera

1. utrusta med reskost, lägga i matsäck

   Grammatik: Pret. nestgjórð’, sup. nestgjórt.

   Varianter: nestgjøra

   Besläktade ord: nestgjerð

nestgjerð f

• "Mall:uttal"

1. reskost, matsäck, arbetskost

   Besläktade ord: nestgjera

   Synonymer: ferðmat, førning

nestl’

• "Mall:uttal", "Mall:uttal"

1. snärja, trassla ihop
2. innästla sig, ställa sig in hos någon genom smicker eller list

   Hann nestleð inn sig.

Etymologi: Av ett äldre nestla, efter (motsvarande engelska nestle; jämför tyska nisteln).

Mall:gmq-bot-subst-n Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn net n

• "Mall:uttal"

1. nät

   Sammansättningar: kułknet, netiknút, netistikk’, netitill’, síknet, skatanet

2. håll, mjälthugg

   Ég hæf fǫjið sum ið net átúndi brystĕð.

   Jag har som ett håll under bröstet.

Etymologi: Av .

Fraser: bó netę̆

neting m

• "Mall:uttal"

1. nejonöga Petromyzon fluviatilis

ní

• "Mall:uttal"

1. ned i

   Etymologi: Sammadragning av nidi.

   Homofoner: níð

ní

1. nio

   all’ níirn

   alla nio

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Nom. och ack. níe, maskulinum níendt’n, femininum níendtę, neutrum níendteð, pluralis níirn.

nið

• "Mall:uttal"

1. ned

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nið a, niðett’, uppnið, uppniðá, nidí, nidrdeil

níð n

• "Mall:uttal"

1. hån, begabberi, skamlig beskyllning

   gøra níð táf nænn

   göra spe, narr av någon

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nídingseld, níðsverk, níðsverkar

   Homofoner: ní

nið a

• "Mall:uttal"

1. nerpå

   Sikłĕð rinn’ enda nið a magann.

   Spotten rinner enda ned på magen.

   Sammansättningar: uppniðá

niðę

• "Mall:uttal"

1. nedan

   Jag hæ vurtið vót niðę.

   Jag har blivit våt nedtill.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: niðędeil, niðędillę, niðęnett’, niðęfyr, nidęmyrkr

niðett’

• "Mall:uttal"

1. nedefter, ned längs

niðfłídd

• "Mall:uttal"

1. misshandlad

níðsverk n

1. rackartyg, ogärning

   Sammansättningar: níðsverkar

niðum

• "Mall:uttal"

1. nedanför

niffl’

• "Mall:uttal"

1. slå lätt, lindrigt och hastigt

   Hǫnð niffleð nð ein øyrfíl.

   Han gav honom ett lätt slag vid örat.

2. med hastighet och häftighet rycka något från sitt ställe och kasta eller skuffa det till ett annat

   Jag lǽr kuma dil oð nyffl’ dig bortaf stółĕnn.

   Jag lär komma till att rycka dig från stolen.

Varianter: nyffl’, niffles, nyffles

Nikkj’ m

1. ett mansnamn

Nikkus n

1. ett mansnamn

nima

• "Mall:uttal"

1. taga, draga åt sig i sakta mak (vid notdrägt); draga åt sig noten, näve för näve på notvepet och notarmen

Nings m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Varianter: Niłs

   Sammansättningar: Ningssęn

Ningssęn m

• "Mall:uttal"

1. ett efternamn

   Varianter: Niłssęn

nipr

1. snyggt klädd

   Etymologi: Av .

nips’

• "Mall:uttal"

1. nappa åt sig i hast

   Besläktade ord: nopp’

nittan

• "Mall:uttal"

1. nitton

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: nittandt’n

níttitig

• "Mall:uttal"; i sammansättningar /nɪ̀tːe-/

1. nittio

   —Hvurrig gamal ér é?

   —Jag ér níttitig og tag ti níttitigfyrsteð.

   Jag är nittio år och tar på det nittioförsta.

njúł’

• "Mall:uttal"

1. hårt rulla hop, klämma hop, krama tillhopa med handen

   Hǫnð njúłeð hóp eð svø heð vart fyrderfeð.

   Hann klämde ihop det så att det blev fördärvat.

2. (verbum aktivum och neutrum) i hemlighet borttaga någonting, smussla undan någonting: obemärkt smyga sig undan med någonting (t. ex. pengar, sippor o. d., som tas med och kläms in i handen)

Grammatik: Pret. nǫuł (njúłeð), pl. nułu, sup. nułið.

njúrann n

• "Mall:uttal"

1. njure

   Etymologi: Av en pluralform till .

   Sammansättningar: njúrannfeit’

   Synonymer: pypil, typilpalt

njúrannfeit’ f

1. njurfett

njút’

1. njuta^[17]

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. sg. nǫut, sup. nutið.

   Jämför: nykk’, nytj’, nytt’

nn

1. en, obestämd artikel singularis maskulinum (även femininum)

   Heð ér nn kær sum vill tała við dig.

   Det är en karl som till tala med dig.

   Tag nn kvæst og sóp.

   Tag en kvast och sopa.

   Etymologi: Av .

nó

1. urholka, göra ihålig

nó m

1. ho, urholkad stock, i vilken vatten slås åt boskapen och mat åt svin

   Sammansättningar: svínnó

2. ränna

   Sammansättningar: kvarnnó

Etymologi: Fornnordiska nói m "litet kärl"; norska no m "kärl av en urholkad stock".

Homofoner: nóv

nogal

1. nogräknad^[18]

nǫkjinn

1. naken

   Etymologi: Av .

nopp’

• "Mall:uttal"

1. plocka
2. nappa i, ta fatt

   Hann noppeð tí n.

   nopp’ dil sig

Besläktade ord: noppes, nips’

noppes

• "Mall:uttal"

1. tävla om

   Besläktade ord: nopp’

nor

• "Mall:uttal"

1. norr

   Etymologi: Av .

   Varianter: nórð

   Sammansättningar: norbyggar, norett’, norlenning, norvegg

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn nor m

1. nordanvinden

nór n

• "Mall:uttal",

1. sund mellan tvenne sjöar, å eller flod som förenar tvenne sjöar
2. lågländ och smal skogstrakt emellan myrar och sjöar, som är såsom en hals och är merendels beväxt med små och mycket tät skog samt är igenomskuren antingen av en liten bäck eller något långt och smalt sankaktigt ställe

Etymologi: Motsvarande danska nor, "(grund) havsvik med smal öppning", fornsvenska och svenska dialektala nor, "trångt sund", norska nor "sund, smalt vattendrag"; av ett germanskt nŏra-; i avljudsförhållande till fornsaxiska naru, fornengelska nearo, engelska narrow "trång" (jfr isländska Nǫrvasund, Njǫrvasund "Gibraltar sund".

nórð m

• "Mall:uttal"

1. norr

nórð

1. norr

   nórð i býnum

   norr på byn

   nórð i róĕn

   norr i vrån

   Varianter: nor

   Besläktade ord: nórðę, nórðest, nyrð

nórðę

1. norrifrån

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ǫustanórðęnett’, nórðęnettir, nórðęveðr

   Besläktade ord: nyrð, nórð

   Antonymer: sunðę

nórðęveðr n

• "Mall:uttal"

1. nordlig vind^[19]

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nórðęveðrspigg

Nórðmærning

• "Mall:uttal"

1. Nordmaling

nórðvið

1. norr vid

   Etymologi: Jämför älvdalska nordwið.

Mall:gmq-bot-subst-m norvegg m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. norrvägg

nóskes

1. luggas

   Synonymer: hernes

nósstyng n

1. Cephenemyia trompe

   Synonymer: reinstyngj

Mall:gmq-bot-subst-f-r nót f

• "Mall:uttal"

1. (fiske) not, fisknot

   Dú stæ der, sum bónd’n fyr nótę̆.

   Du står där alldeles handfallen.

   Besläktade ord: net, nǿt’

2. (musik) not

   Kund’ dú spila ettir nǿtrĭn?

   Kan du spela efter noterna?

3. skåra, ränna i bräder

nota m

• "Mall:uttal"

1. gäddnate Potamogeton natans
2. medförd egenskap

   He ér denn notann tí nn.

   Det sitter i honom, det är hans medförda egenskap.

   Sammansättningar: gǫ́rðsnota

   Jämför: pábrá, gjerð

1. artad, beskaffad

   hánn ér ínt’ svø nota

   han är inte så beskaffad

nóten

1. böjning

nótom

1. böjning

nótt

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-f-r nǫ́tt f

• "Mall:uttal"

1. natt
2. slut, omöjlighet

   Heð vart nǫ́ttę̆ fyr nð.

   Det blev alldeles omöjligt för honom.

   Heð vart nǫ́ttę̆ ti fæten.

   Det blev slut i fatet.

Vanliga konstruktioner: át nǫ́ttĕnn

Etymologi: Av .

Sammansättningar: nǫ́ttfyðril, nǫ́ttygł’, nǫ́ttskǫtu, nǫ́ttvǫku

nótt’

• "Mall:uttal" (Hössjö, Skellefteå)

1. nynna

   Hǫnð gár ǫ́g nótt og sjóng alltjamnt.

   Han går och småsjunger alltjämt.

nǫ́ttfyðril m

1. nattfjäril Noctua^[20]

nǫ́ttskǫtu f

• "Mall:uttal"

1. flädermus Vespertilio^[21]; fladdermus Vespertilio murinus
2. sägs skämtsamt och som skällsord åt dem som går och oroar sig om nätterna

   Áh dú nǫ́ttskǫtu dú skúll’ ligg’ heim’ i gǫ́rðŭm!

   Åh du mörkrädde, du skulle så gärna sova hemma!

nǫ́ttvǫku f

1. tallbit Pinicola enucleator
2. taltrast

   Synonymer: spiltræst, skáłtræst, trǫnutræst, tǫłutræst

nǫ́ttygł’ f

1. nattuggla: kattuggla: Strix aluco

   Etymologi: Fornnordiska náttugla f.

   Synonymer: kættygł’

nǫuðstig n

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. skada (blodgjutning) som uppstår när man t. ex. i skogen stigit på något hårt

nǫuðstøytt

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. stött så att man fått blåmärke

nǫudug

• "Mall:uttal"

1. ovillig, trög, obenägen att göra något man blir tillsagd

   Hann vær nǫudug at gá dil skógs.

   Han ville inte gå till skogen.

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n nǫut n

• "Mall:uttal"

1. nöt, nötkreatur, Bos taurus^[22]

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kłafanǫut, nǫutstíg, nǫutstónginn, nǫutviði, nǫuttá, nǫutug

   Se även: nǫutfórð, nǫutvórðinn, nǫuttá

nǫut sing

1. böjning
2. böjning

nǫut’

1. nöta^[23]

   nǫut’ kłǽðę

   genom nyttjande nöta kläderna

   Grammatik: Pret. nǫuteð.

nǫutstíg n

1. boskapsstig, boskapsväg

nǫutstónginn

1. stångad av hornboskap

   Synonymer: nǫutstukki (nybildning efter stækk, pret. av stíng’)

nǫuttá n

1. boskapsgata

nǫutug

1. nötaktig, dum som ett nöt
2. smutsig, vårdslös

nǫutviði f

• "Mall:uttal"

1. ett långt spö eller vidja, varmed man driver boskap

nǫutvórðinn

1. benägen till nötaktighet, smutsighet, vårdslöshet

nóv

• "Mall:uttal"

1. nog

   Etymologi: Av , med en äldre övergång g /ɣ/ → v /w/ efter fornnordiskt ó.

   Vanliga konstruktioner: nóv áf dý, bra nóv

   Besläktade ord: nógal, nǿgd

   Homofoner: nó

nóv’

• "Mall:uttal"

1. skada, ha en elak följd med sig

   Jag tenkt’ heð skúll’ ínt’ nóv’, menn heð nóveð nóv enndá.

   Jag trodde inte att det skulle göra något, men det skadade nog ändå.

2. lida brist

   Hǫnð nóvd’ ínt’ denn tíðĕnn hǫnð vær dreng.

   Han saknade inte drängarbetet.

   Hǫnð nóv’ ínt’.

   Det går ingen nöd hos honom.

   Hǫnð nóv’ ínt’ der nð ér.

   Han lider ingen brist där han vistas.

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. nóvd’ /nùdː/, sup. nóvdt.

nú

• "Mall:uttal"

1. nu

Mall:gmq-bot-subst-m nubb m

• "Mall:uttal"

1. nubb

   Se även: pligg

Mall:gmq-bot-subst-n nud n

• "Mall:uttal"

1. så heter den kroken, som göres på yttersta ändan av en inslagen spik, som har gått ut igenom på andra sidan, varmedelst dess ända åter slås in i veden, på det spiken ej måtte draga sig ut igen

   Ég tró dú gjórð’ nudĕð pá neð.

   Jag tror att du tog kol på det.

   Etymologi: Motsvarande norska nod (med kort vokal), isländska hnoð n; verbalsubstantiv till nuda.

   Varianter: nod

nuda

• "Mall:uttal"

1. att fästa spiken på ett sätt, som vid ordet nud sagt är

   Ég ska bæra nuda uti histskóĕn.

   Jag ska bara kröka sömmen i hästskonn.

   Etymologi: Jämför fornsvenska niudha, "nita, fästa", isländska hnjóða, "slå, hamra".

   Varianter: noda

2. knoga
3. gå sakta, dra benen efter sig

nummer f

1. nummer

núnnes

1. alldeles nyss

ný

• "Mall:uttal"

1. ny

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nýár, nýbółað, nýbółin, nýheit, nýland

   Antonymer: gamal

nýár n

1. nyår

   Sammansättningar: nýársæptę

nýársæptę m

• "Mall:uttal"

1. nyårsafton

Mall:gmq-bot-subst-m nýbyggjar m

• "Mall:uttal"

1. nybyggare

nýest

• "Mall:uttal"

1. nyss

   Synonymer: i jaðanst, stondrs

Mall:gmq-bot-subst-f-1 nygł’ f

• "Mall:uttal"

1. (sjöfart) en tapp eller pinne i botten av båten, som tas upp när båten är dragen i land, så att vattnet kan rinna ur båten

   Etymologi: Jämför fornnordiska negla f, norska nygla f.

   Besläktade ord: nagł’, negł’

nygł’

1. insätta tappen (se ovan) i hålet på en båt

   Grammatik: Pret. nygłeð.

nýheit f

• "Mall:uttal"

1. nyhet

   Etymologi: Jämför danska nyhed, tyska Neuheit; avledning av ný.

nýhæring

1. (säljakt) om säl som nyss ömsat hår på våren

nykjil m

• "Mall:uttal"

1. nyckel

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bóðnykjil, nykjilhuł

nykk’

1. njuta
2. nyttja

Grammatik: Pret. nykte sup. nykt.

Se även: njút’, nytj’, nytt’

nýland n

1. mark som röjs till åkerodling

   Jämför: roðning

2. nyligen odlad jord

nyrð

• "Mall:uttal"

1. i norr, norrut, norråt, åt norden

   Etymologi: Fornnordiska nyrðri "norrare", komp. till norðr "norr".

   Användning: Brukas knappt ensamt men någon gång i sådana ord, nämligen nyrðallt "åt norra sidan men helt litet", nyrðifrá "norrifrån".

   Besläktade ord: nórð, nórðę

   Sammansättningar: nyrðett’

   Antonymer: søð

nyrðum

• "Mall:uttal"

1. norr om

nyst’

• "Mall:uttal"

1. nysta

nyst’ n

1. nystan

   Heð vær bæ sum ið nyst’, heð.

   Det var bara som ett nystan, det.

   Sammansättningar: nystbein

nystbein n

• "Mall:uttal"

1. nystfot

nytj’

• "Mall:uttal"

1. nyttja, använda

   Grammatik: Pret. nykt’, sup. nykt.

   Se även: nytt’, nykk’

nýtt

• "Mall:uttal"

1. ytterligare

   Dá umkríng tvá fjerðingęn vær lagt dít i græfę̆, svø vær eð dil oð vík’ yfir nǽfrĕð, sum vær uppum fiskĕnn, og legg’ dít nýtt trí hverf ettirsum deð fatas, svø deð vart sum heilguteð.

   När omkring två fjärdingar var lagda i gropen, så var det dags att vika över nävern, som var ovanpå fisken, och lägga dit ytterligare tre varv allteftersom det fattades, så det blev helt tillslutet.

nýtt

1. böjning

nytt’

1. njuta, ha nytta av^[24]

   Hǫnð nytt ínt’ næ á dý.

   Han hade ej nytta av det, han njöt inget därav.

   Etymologi: Fornnordiska nýta; fornengelska nyttjan; danska benytte; fornnordiska nyttja; fornhögtyska nuzjan; nyhögtyska nützen.

   Grammatik: Pret. och sup. nytteð.

   Synonymer: nykk’

næ n

• "Mall:uttal"

1. några, något

   Etymologi: Kortform av nægeð; jämför fornnordiska nǫkkut med samma betydelse

   Sammansättningar: nælta

næ

1. ungefär, något

   næ svø nǽr

   något så nära

   næ stæð nǽr

   nästan intill

   næ og næ

   någorlunda

   kłǫ́kkę næ tvá um nǫ́ttę̆

   ungefär klockan två på natten

   Fraser: næ hvorn deil, næ hvort, næ og næ, næ svø nǽr

næ áf dý

1. mycket, nog mycket av det, otaligt

   Heð vær næ áf dý hérnă.

   Det var nog mycket här, intet litet av det.

   Användning: Om samma talesätt sägs ironiskt, så betyder det: mycket litet, obetydligt, av ringa antal.

   Varianter: næ áf dí

næ líta

• "Mall:uttal"

1. lite grann

   Hérnă fatas næ líta enn.

   Här felar eller brister litet ännu.

   Synonymer: piligrút’, pjott, phlutt

næ og næ

1. någorlunda

   Synonymer: bra nóv, næ svø nǽr

næ svø nǽr

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. något så när

   Synonymer: næ og næ, bra nóv

2. i närheten av

næbb m

• "Mall:uttal"

1. lång och smal landsudde, som hugger sig ut i sjön eller ligger mellan en älvs eller bäcks krökningar

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: nef

nædd m

• "Mall:uttal"

1. ringsäl, vikare Pusa hispida

   Hyperonymer: sjał

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn nǽfr n

• "Mall:uttal"

1. näver

   Kłamr’ nǽfrĕð svø heð ínt’ tylles bort.

   Klamra nävern så att det ej ihoprullar sig.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nǽfrlúðr, nǽfrstút, nǽfrkunt, nǽfrtyll’, nǽfrdós’, nǽfrrýf’, nǽfrtegt, skúrnǽfr, nǽfrtak

   Besläktade ord: nǽfr’

Mall:gmq-bot-subst-f-1 nǽfr’ f

• "Mall:uttal"

1. ett stycke näver

   Besläktade ord: nǽfr

nǽfrlúðr m

1. lur av näver, som nyttjas av vallhjon

nægar f

1. någon

   nægar einke fá gang’.

   Någon enstaka gång.

   nægar gang’ (nærrgang’)

   någon gång, någonsin

   Grammatik: Mask. nægenn, neutr. nægeð, pl. nægr’, dat. nægum

nægeð n

• "Mall:uttal"

1. något

   Grammatik: Mask. nægenn, fem. nægar.

nægenn m

• "Mall:uttal"

1. någon

   Etymologi: Av ; jämför jämtska nugun.

   Grammatik: Femininum nægar, neutrum nægeð, pluralis nægr’, dativus nægum.

   Varianter: nægær

nægnstinð

1. någonsin

   Varianter: nænnsinð

nægnting

• "Mall:uttal"

1. någonting

   Varianter: nænnting

nægr’

• "Mall:uttal"

1. några

   Jag hæf nægr’ eik gærn ónysteð.

   Jag har några små passmar garn onystade.

   Besläktade ord: nægær, nægenn, nægeð, nægærst

nægum

1. dativform av næger

nægær m

• "Mall:uttal"

1. någon

   Etymologi: Av ; jämför jämtska nugun.

   Grammatik: Femininum nægar, neuturum nægeð, pluralis nægr’, dativus nægum.

   Varianter: nægenn

   Sammansättningar: nægærst, nærstæðs, næstæðs

nægærst

• "Mall:uttal"

1. någonstans

   Hvors nægærst?

   Var någonstans?

   Varianter: nærstæðs, næstæðs

   Sammansättningar: nægærstnǽr

   Antonymer: íngærst, íngærstæðs

næmn n

• "Mall:uttal"

1. namn

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: næmnlǫus

   Besläktade ord: nemn’

nǽmn

• "Mall:uttal"

1. läraktig kvick, som har god fattningsgåva, lätt att lära och förstå

   Etymologi: Av .

   Varianter: nǽm, nǽmd, nimb

   Synonymer: fallinn

   Antonymer: ónǽmn, ófallinn

næmnlǫus

• "Mall:uttal"

1. namnlös

   Etymologi: Av .

nænn’

1. variant av ænn’

nænnting

• "Mall:uttal"

1. någonting

   Varianter: nægnting

nǽr

• "Mall:uttal"; kompar. /nèmːene/; superl. /nèmːɛst/, /némst/

1. nära, intill

   nǽmstgrænn’nn

   den närmaste grannen

   Etymologi: Av ; se även ner.

   Grammatik: Kompar. nǽrmændĭ, superl. nǽrmest eller nǽmst.

   Sammansättningar: nǽrkvinn’, nǽrligginn, nǽrhennelig, nǽrhennis, nǽrskyldt, nǽryfir

   Fraser: næ svø nǽr, nǽr dí, nǽr sig sjøłf

nǽr dí

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. nära ögat

nǽrhennelig

• "Mall:uttal"

1. nära belägen, nära till hands

   Se även: nǽrhennis

nǽrhennis

• "Mall:uttal"

1. nära till hands

   Se även: nǽrhennelig

nǽrkvinn’ f

1. barnmorska

nǽrligginn

1. angränsande

nærr’

1. lura

   Besläktade ord: nærr

nǽrskyldt

1. nära släkt

nǽryfir

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. nedåt

nǽst

1. hos

   Hann vístes nǽst mig.

   Han bor hos mig.

   Etymologi: Av .

   Synonymer: ner

nǽt’

• "Mall:uttal"

1. avknappa

nǿðg’

• "Mall:uttal"

1. tvinga, nödga, övertala

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Passiv form nǿðges, pres. nǿdgis.

nǿgd

• "Mall:uttal"

1. nöjd

   Dú má fell va nǿgd dá dú hæf fátt hall’ pá gómp’ heile nǫ́ttę̆.

   Du får väl vara nöjd, när du har fått hålla på och dansa hela natten.

   Etymologi: Till nóv.

   Varianter: nǿgdĭr

   Besläktade ord: ónǿgd

nǿł’

• "Mall:uttal"

1. söla mod något, som skall göras, dröja, vara senfärdig

   Etymologi: Såsom danska nøle av lågtyska eller frisiska nölen "vara ovillig".

nøss’

1. helt lätt vidröra, stöta till helt litet

   Ég nøsseð bæra tí eð, og enndá svø fuld eð.

   Jag vidrörde det bara helt lätt, och ändå så föll det.

   Varianter: nøsl’

nǿt’

• "Mall:uttal"

1. draga not, fiska med not

   Nǿt’ dum i dag?

   Drager de not i dag?

   Besläktade ord: nót

   Sammansättningar: ísnǿt’

nǿtren

1. böjning

nøyt’

• "Mall:uttal"

1. nöta

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. nøytt’, sup. nøytt.

ó-

• "Mall:uttal"

1. o-, prefix som indikerar nekande
2. påvisar att något som skall göras ej är gjort ännu

   Heð hæf jag ógjórt.

   Det har jag inte gjort ännu.

Etymologi: Av .

Användning: Som regel får jakande betydelser omvänd innebörd, och nekande betydelser stärks. Till supinumformer menas att det som skall göras inte är gort ännu.

Sammansättningar: óár, óbærkeð, óbeitt, óbidrǫgji, óbigrípelig, óbigrǫfi, óbeiteð, óbidinn, óbillig, óbyggjinn, óbýtt, ódillátinn, ódjerf, ódainn, ófallinn, ófanzelig, óferð, óferðug, ófǿr’, ófrǫgjinn, ófyrhæppendis, ófyrsíinn, ófyrsvarand, ófyrvart, ófyrvarinn, óvær, ógaflig, ógárlig, ógimein, ógimeint, ógént, ógernum, ógóð, óhallug, óhendug, óhiskelig, óhugað, óhugasamm, óhuglig, óhúld, óhvæss, ókknugmænn, ókknug, ókunðug, ólaga, ólagsamm, ólídug, ólík’, ólíkt, ólíklig, ólítsamm, ólǫgum, ólústig, ómaga, ómagadǿm’, ómagafórð, ómagalig, ómagalundum, ómaka, ómaksamm, ómætslig, óminn’, ómuglig, ómorgneð, ómykjið, ónǽmn, óráðlig, ósein, óskyldt, óskynsamm, ósłétt, ósłjǿg, ósłǿg, ósterk, ótokt, ótoktug, ótrøystand, ótrifinn, ótrygg, ótyłd, ótýtt, óvarand, óvegað, óvegelig, óvert, óvitug, óviting, óvurðug, óvurðing

óár n

• "Mall:uttal"

1. hårt missväxtår, missväxt

   Vé fing’ óárĕð i ár og.

   Vi fingo missväxt i år även.

   Etymologi: Av .

óbservǽr

• "Mall:uttal"

1. observera

   Etymologi: Jämför tyska observieren, engelska observe, franska observer; av "ge akt på, vakta på, åtlyda".

   Varianter: óbsalvǽr

óbyggjinn

• "Mall:uttal"

1. slösaktig, osparsam, ödsam, den som för mycket tager till i hushållningen i början och aldrig tänker på att det kan bliva allt

   Synonymer: óhúld

óbærkeð

1. eg. ej avbarkad; a) om timmer; b) om hudar och skinn
2. rå, ohyfsad

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn óð n

1. smått om, klen skörd, klent fiske etc, även om småväxta människor

ódillátinn

1. som gör något utan tillåtelse

ódjerf

1. blyg, blygsam

ódl’

• "Mall:uttal"

1. odla

óðnsdag m

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. onsdag

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: æskóðnsdag

ódúfinn

1. ej modig, ej vågsam; räddlivad

ǫ́dug

• "Mall:uttal" (Umeå); /ɑ̀ːdä/ (Luleå)

1. förödsam, den som slösar allt och ingenting sparar, glupsk

   Etymologi: Jämför isländska auður "tom, öde".

   Synonymer: ǫuðsksamm

ófallinn

1. en som ej är fallen eller händig att göra något

   Synonymer: ónǽmn

   Antonymer: nǽmn, fallinn

ófanzelig

1. ofantlig, oformligt stor, obäklig

   Varianter: ófanzlig

óferð f

1. ofärd, olycksfall

óferðug

• "Mall:uttal"

1. ofärdig, handikappad

ófrǫgjinn

• "Mall:uttal"

1. olustig, omornad, ruskig, illamående, inte munter

   Användning: Är motsatsen till frǫgjinn men mera i bruk än det.

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn ǫfund f

• "Mall:uttal"

1. avund

   Fołkjĕð ér svø fúlt við ǫfund svø dú kænn ínt’ vara lavið dum.

   Folket är så fullt med avund, så att man inte kan bo ibland dem.

2. förtretlighet, förarglighet, besynnerlighet

   Heð vær líkveł ǫfundę̆ dú skúll’ varð’ uppsett.

   Det var högst förtretligt, att man inte skulle bli någonting till.

Etymologi: Av .

ófyrhæppendis

1. oförmodat och mot ens önskan

ófyrsíinn

1. oförsiktig; som ej ser sig för

ófætt

1. oäven

   Heð vær ínt’ ófætt.

   Det var inte oävet.

og

• "Mall:uttal"

1. och, ock (åldrigt)

Etymologi: Av , av , av

og

1. också, även

   Ho var 'n fager stiint, å hä tykt a själv åg, sä a no gjernom villt vahl firä å ong-kära.

2. visst

   Han vȧr å tahttu sȯm to hodna.

   Han var visst nödträngd, som tog den där (nämligen till hustru).

Etymologi: Av , av , av

ógaflig

1. otymplig^[25]

ógárlig

1. ej tillreds, ej för tillfället färdig eller användbar

   Hann ér ógárlig dil oð fera.

   Han är ej resfärdig.

   Heð ér ógárligt.

   Det är ej färdigt till att begagnas.

   Antonymer: gárlig

ógént

1. icke gent

   ógént at gá denn vegjĕn

   en krokväg

ógernum

1. ogärna

ógimein

• "Mall:uttal"

1. utomordentlig, ovanlig, ganska stor

   Besläktade ord: ógimeint

ógimeint

1. ovanligt, utmärkt

ógóð

1. för god, avundsvärd, skadlig

   Heð vær ínt’ ógott um.

   Det var ej för mycket åt honom; han förtjänade det väl.

   Användning: Brukas både i god och ond bemärkelse.

ógreið’

1. bringa i oreda, hoptrassla

ǫgug

1. ilsken, otålig

ogústi

• "Mall:uttal"

1. augusti

ógǽf

• "Mall:uttal"

1. ej givande; säges om vånor och bragder

   Grammatik: Neutr. ógǽft.

   Antonymer: gǽf

óhallug

1. som ej håller, som lätt går av

ȯhdderskog m

1. alskog

ȯhdderspȧrr m

1. gråsiska Carduelis flammea flammea

   Synonymer: vimpling

óhendug

1. som ej är händig, ej har någon slags konstfärdighet

   Synonymer: ófallinn, ónǽmn

   Antonymer: hendug

óhúld

• "Mall:uttal"

1. slösaktig

   vara óhúld við płæðsĕnn

   att ta upp för mycket plats

   Synonymer: óbyggjinn, rummstigug, ǫuðsksamm

   Sammansättningar: óhúldfé

óhvæss

1. slö, som ej biter

   Synonymer: słiǿg

okk’

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. addera

ókknug

• "Mall:uttal"

1. främmande, främling, okänd

   ókknugfołkjĕð

   okänt folk

   Etymologi: Jfr fno úkunnʀ.

ókknugmænn m

1. främmande, okänd person

óknytt

• "Mall:uttal"

1. oknytt

   Heð vær óknytt ti Pér Ółs.

   Det brukade spöka hos Per Olssons.

ókunðug

• "Mall:uttal"

1. okunnig av ställen, okunnig av landet, främmande på en ort

   Let nð ínt’ gá einsamminn sum ér ókunðug.

   Låt honom inte gå ensam, som är okunnig av landet.

   Etymologi: Fornnordiska kunnʀ, kuðʀ "känd; bekant".

ólaga

1. bringa i olag, oordning

ólagsamm

1. svår att göra i lag^[26]

Mall:gmq-bot-subst-f-4 oldr f

• "Mall:uttal"

1. al, alträd^[27], gråal Alnus incana^[28]

   Varianter: ȯhdder, aldr, auler

   Etymologi: Av , Jämför älvdalska ålder, svenska alder.

   Sammansättningar: ȯhdderspȧrr, ȯhdderskog

Mall:gmq-bot-subst-m olg m

1. sälhane

ólídug

• "Mall:uttal"

1. otålig, en som ej kan lida eller tåla det minsta

   Kurs hvoð dú ér ólídug.

   Kors bevars vad du är otålig.

   Användning: Det syftar mest på svårigheter, som kunna möta kroppens känslor.

ólík’

1. ogilla
2. anse otroligt’

   Ég ólík’ eð int’.

   Jag anser det ej osannolikt.

ólíklig

• "Mall:uttal"

1. överväldigande

   Etymologi: Av .

ólíkt

1. opassande
2. orimligt
3. ganska, övermåttan

   ólíkt bra, illa, snáhl, stór, vakr

ólítsam

1. olydig, gensträvig

   Antonymer: lítsam

2. ej att lita på

Óll’ m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Etymologi: Av .

   Varianter: Ół’

   Sammansättningar: Ółssęn

ólǫgum

1. opassande^[29]

   Heð vær ólǫgum gjórt.

2. alltför mycket, omåttligt, orimligt^[29]

   ólǫgum rík, ólǫgum stygg

Mall:gmq-bot-subst-m-oräkn ǫłu m

1. (kemi) alun
2. alunjord, ofruktbar jord

Etymologi: Såsom i andra germanska språk via franskan; möjligen besläktat med øł.

Sammansättningar: ǫłumærk, ǫłurík, ǫłustrǽk

ólústig

1. otrevlig

   ólústigt veðr

   otrevlig väderlek

ómaga u

1. barn, övermage

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ómagadǿm’

ómaga

1. barnslig, ej fullvuxen; omyndig

   Etymologi: Av .

   Synonymer: bærslig

ómaka

1. besvära
2. besvära en sittande att uppstiga eller att maka åt sig
3. oroa, uppväcka (en sovande)

Etymologi: Av .

Besläktade ord: makligheit, ómaksamm

ómaksamm

1. besvärlig

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: ómaka, makligheit

Mall:gmq-bot-subst-m ómn m

• "Mall:uttal"

1. ugn

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kakłómn, bǫkuómn, tigłómn, ómnstunn’, ómnskelling

ómætslig

1. som ej kan ätas; osmaklig

   Antonymer: itanis, mætslig, spíssam

óndes

1. bli ond
2. krångla, när något inte lätt låter sig göras

Besläktade ord: hvǽnnes

óng

• "Mall:uttal"

1. ung

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: óng’

   Antonymer: gamal

óng’ m

1. unge

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: áłóng’, eitróng’, hæraóng’, hǿnsóng’, khissóng’, tissóng’

óngł n

1. mögel

   Besläktade ord: óngłes

óngłes

1. mögla (om mjölk, ost o. d.)

   Besläktade ord: óngł

ónǿgd

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. missnöjd

ópparǽr

• "Mall:uttal"

1. operera

   Besläktade ord: ópprasjón

ópprasjón f

• "Mall:uttal"

1. operation

   Besläktade ord: ópparǽr

óráðlig

• "Mall:uttal"

1. otäck, obehaglig,

   Heð vær færlig óráðligt.

   Det var hiskeligt otäckt.

   Etymologi: Motsvarande fornsvenska oradhliker, isländska úráðlegur, tyska unrätlich.

Mall:gmq-bot-subst-n órð n

• "Mall:uttal"

1. ord

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: forórð, krúsigórð

   Besläktade ord: órð’

órð’

• "Mall:uttal"

1. orda, omtala^[30]

   Han órðeð int’ um na.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: forórð’

   Besläktade ord: órð

órne

1. unken, fuktig, orig; om mjöl och bröd

   Besläktade ord: órnes

órnes

1. bliva vidbrunnen av värme, bliva unken; om spannemål som tagit skada

   Etymologi: Av "uppvärma; bli varmt".

   Grammatik: Pret. órnese.

   Besläktade ord: órne

órt

• "Mall:uttal"

1. (viktsmått) ort, 4,25 gram

   I hałf órt vær sum dúft.

   En halv ort var som en nypa.

   Etymologi: Av medellågtyska eller tyska ort.

   Sammansättningar: órtbissmał

ósein

1. rask, hurtig, snabb

   Etymologi: Av .

   Synonymer: snjell

óskynsamm

• "Mall:uttal"

1. hård och känslolös mot andra, en som oömt hanterar någon

   Dum vara færlig óskynsamm við báðnę̆.

   De är ganska vårdslösa med sina barn.

   Etymologi: Av .

   Synonymer: óvurðug

ósłjǿg

• "Mall:uttal"

1. som ej är vass

   ósłjǿg kníf

   Synonymer: óhvæss

ósłǿg

1. som gör dåligt handarbete

   ósłǿg hantverkar, snikkar

   Etymologi: Av .

oss

• "Mall:uttal"

1. oss

   Ja vé sí nóv heimdǿmę um eð, heð ér nóv svø ner oss og.

   Ja vi se nog huru hemma tillgår, det är nog så hos oss också.

   Stakkare oss um faðrĕnn fall frá.

   Stackars oss om vår far går bort.

   Etymologi: Av .

ósterk

1. svag, utan styrka

óstǫdug

1. ostadig

   óstǫdug veðrleik

2. svag

   óstǫdug tráð

   Synonymer: błǫut, kłǫsug, magteslít’nn, słym

3. lättsinnig

   óstǫdug yngling

   Synonymer: słentelig

Etymologi: Av .

ósǿf

1. som har svårt att sova eller sover oroligt

   Etymologi: Fornnordiska sœfr, svæfr.

ótrifinn

• "Mall:uttal"

1. som vantrivs, mår illa

ótrygg

1. rädd, blyg, förlägen, skrikig; om barn, som är rädda för främmande
2. som ej rätt trivs; om kreatur

ótrøystand

1. tröstlös

   Besläktade ord: trøyst’

ótt’ f

1. otta

   Jag fór í ótt’.

   Jag for i ottan.

   Etymologi: Av .

ótýtt

1. olyckligt, osäkert, utsatt för spöke

   Heð ér ótýtt der i gǫ́rðŭm.

ótýtt

1. olyckligt, oturligt

   Heð gikk svø ótýtt fyr mig.

   Jag hade sådan otur.

ǫuðkendt

• "Mall:uttal"

1. den eller det, som har så säkra, egna kännetecken att den av var och en ganska lätt igenkännes

   Etymologi: Av .

ǫuðskefúrútt

• "Mall:uttal"

1. olustig, nedstämd, modfälld, olustig, ur slag

ǫug’ n

1. (anatomi) öga^[31]

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pl. ǫugenn; avledningar slutar på -ǫugd.

   Sammansättningar: ǫughvæss, ǫuglǫus, ǫugsterk, ǫugstinn

   Varianter: ǿg’

ǫughvæss

1. som har sträng uppsyn

ǫuglǫus

1. blind

ǫugsterk

1. som har starka ögon^[32]

ǫugstinn

1. stirrande

   Jämför: stinnǫugd

ǫuk’

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. öka

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. ǫukte, sup. ǫukt.

Mall:gmq-bot-subst-f-1 ǫuł’ f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. rem i skidan över foten

   Varianter: ǿł’ n

   Sammansättningar: andorǫuł’, ǫułhuł

ǫum

• "Mall:uttal"

1. öm, ömtålig, lidande av värk^[33]

   Sammansättningar: ǫumfǿtt, ǫumkell, ǫumkýl’, ǫumskint

   Besläktade ord: ǫum’

ǫum’

1. ömma, hysa ömhet
2. känna ömhet, värk i någon kroppslem

Besläktade ord: ǫum

ǫumfǿtt

1. ömfotad

   Ég æ lupið pá steinęn, svø ég ér ǫumfǿtt.

   Jag har sprungit på stenar(na), så jag är ömfotad.

ǫumskint

• "Mall:uttal"

1. ömtålig, en som ej tål det minsta hårda vidrörandet, som kommer åt dess kropp eller hud

Mall:gmq-bot-subst-m ǫur m

• "Mall:uttal" (Umeå, Holmön); /éʊ̯ːɾ/ (Luleå)

1. ör, stenör eller ett litet stengrund i sjöar och fjärdar, som är lite över och tittar i vattubrynet
2. stenig strand

   Synonymer: fjeru

Etymologi: Av .

Besläktade ord: ǫuring

ǫuring m

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. öring

ǫuskær n

1. öskar, kärl varmed vatten öses ur båten

   Etymologi: Av .

ǫustę

• "Mall:uttal"

1. österifrån

   Etymologi: Av .

   Varianter: óstę

   Sammansättningar: ǫustędil, ǫustęfyr, ǫustęnórðę, ǫustęnett’, ǫustęni, ǫustęsunðę, ǫustęveðr, ǫustęfyri, ǫustęnórðęnett’

   Antonymer: vestę

ǫustędil

1. i öster, österut

ǫustęfyr

1. österom

ǫustęfyri

1. österom

ǫustęni

1. österut, i östra sidan eller delen av^[34]

   ǫustęni veggum

   i östra sidan av väggen

ǫustęnórðę

1. nordost

óvarand

1. odräglig

óvegað

1. ofarbar, ej plogad; om vinterväg

   Etymologi: Av .

óvegelig

1. oundviklig
2. omätlig, ofantlig

   óvegelig stór, lít’nn

Etymologi: Till vega.

óvellug

1. oväldig

óvert

• "Mall:uttal"

1. oförtjänt

   Heð fikk dú óvert.

   Det förtjänade du inte.

2. ändamålslöst, utan ändamål

   Heð ér óvert heð dú gár dil um.

   Det är inte värt för dig att gå till honom.

Etymologi: Fornnordiska úverđugr "ovärdig".

óviting m

• "Mall:uttal"

1. ovettig, stursk människa

óvitug

• "Mall:uttal"

1. ovettig

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: óviting

óvǫrn f

1. vårdslöshet

óvurðing m

1. oordentlig, odygdig pojke

óvurðug

1. vårdslös

   Synonymer: óskynsamm

óvær

1. ovarsam, oförsiktig

   Etymologi: Av .

oyjes

• "Mall:uttal"

1. beklaga sig, kvida, jämra sig

   Hǫnn væ svø sjúk heð hǫnn oyddis.

   Han var så sjuk att han jämrade sig.

   Etymologi: Jämför fornnordiska óast.

   Grammatik: Pret. oyddis, sup. oyddĭs.

pá vónvara

1. på försök, på vinst och förlust

   Ég tóv mig ein lutsedil pá vónvara.

   Hǫnð fór ástæð skóg’ pá vónvara.

   Han gick ut att jaga, för den händelsen att något villebråd kunde träffas.

   set út ein refsaks pá vónvara

2. på försök, ifall det skulle behövas

   Tag eð við dig pá vónvara.

   Ta det med dig för säkerhets skull.

pábrá n

• "Mall:uttal"

1. släkttycke, ärvd likhet, egenhet för släkten

   Jämför: nota, gjerð

   Se även: brá pá

pafa

• "Mall:uttal"

1. plumsa (i snö)

Páł m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. ett mansnamn

paltsłóng’ f

1. postväska, matväska, ryggsäck, handväska

   Grammatik: Def. paltsłóngę, pl. paltsłóngin.

panel n

1. dörr- och fönsterfoder

pank n (singulare tantum)

1. stök, skräp, ihopkastat på ett ställe, flyttningsgods, allehanda saker

   Heð ér svø mykjið pank hér.

   Det är så mycket skräp här.

   Besläktade ord: pank’

pank

1. klen, dålig, eftergiven, len

   Jag ér ínt’ pank jag.

   Jag är inte klen jag.

   Hǫnð ér ínt’ pank dá hǫnð gár ástæð.

   Han är inte efterlåten, han ger sig ej strax eller med det minsta motstånd, då han går åstad.

   Användning: Brukas alltid i liknande talesätt, och alltid efter ínt’.

pank

1. böjning

pank’

• "Mall:uttal"

1. packa ihop skräp, städa ihop skräp, inpacka skräp

   Kǽrið pank i hóp læssĕð nælta.

   Kära packa eller städa ihop lasset lite.

   Besläktade ord: pank

patrón m

1. (nedsättande) skälm

peð m

• "Mall:uttal"

1. cykel, velociped

   Synonymer: sýkl

peis m

1. penis hos människan och i synnerhet boskap

Pell’ m

1. ett mansnamn

pembl’

1. (frekventativum) supa i smått, men ofta

   Dim sæt og pembleð heile nǫ́ttę̆.

   Varianter: pimpl’

penning m

• "Mall:uttal"

1. penning

   Hvors ér penningęn?

   Var är pengarna?

   Hæf dú ínt’ næ penningum?

   Har du inga pengar?

   Hvoð dú yps’ við penningęn!

   Vad du slösar med pengarna!

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: leiðpenning, penningkætt’, penninglǫust

   Fraser: sí penning

Pét’ m

1. ett mansnamn

   Etymologi: Av , från (Pétros), från πέτρος (pétros, “sten”), besläktat med πέτρα (pétra).

píg’ f

1. piga, hembiträde

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: brúðrpíg’, píglæt

   Synonymer: pígirskj

pigg’

1. (reflexvt: pigg’ sig) tillfriskna; uppmuntras

pígirskj f

• "Mall:uttal"

1. (nedsättande) piga

   Synonymer: píg’

píglæt f

1. smuts under dörrhandtag som ej torkats bort

pikkelig

1. liten, mycket liten

   pikkelig grút’

   en allra minsta del av något

   Besläktade ord: pikkr, pikkug

   Synonymer: pillerig

pikkelig

1. helt litet

píl’

1. ila snabbt som en pil

   Hann píleð fræmm nórðett’ vegjum.

pila

• "Mall:uttal"

1. småröras, småröra sig, småröra fingrarna, ungefär som när man spelar på en klaveret

   Hǫnn pilað við fíngrĕð pá akslĕnn.

   Han lekte med fingrarna på axeln.

   Vanliga konstruktioner: pila pá

   Sammansättningar: pilabǫll

   Synonymer: pilr’

pilabǫll m

1. en barnlek, då barn tävlar att med käpp peta en boll i något för tillfället öppet hål på marken

   Synonymer: pitabǫll

piligrút’ f

1. något pyttelitet

   Jämför: grút’, pjott, phlott, nælta

pilk’

1. springa smått, trippa med små lätta steg; om barn

   pilk’ áf gárþi

   springa sin väg

   Vanliga konstruktioner: pilk’ áf

pilk’ áf

1. ge sig av, gå motvilligt

pill’ f

1. en art insekt, skräddare
2. mygglarv

pilles

1. träget röra på händer och fötter; sparka, sprattla, ej kunna hålla sig stilla
2. bemöda sig att uppstiga då man ligger illa på rygg, t. ex. i en grop eller ett dike

   Hǫnð lág der og pilleseð og vær ínt’ svø stíg’ upp.

   Han låg där och bråkade med händer och fötter, men förmådde ej resa sig upp.

   Tórdyfilĕnn lág og pilleseð pá vegjum, menn vær ínt’ svø kuma pá beinum.

pinn’ m

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. pinne

pírelig

1. (om djur, människor, växter) späd, klen

pissmǫur m

1. pissmyra, ettermyra Formica rubra

pit m

• "Mall:uttal"

1. dålig arbetare, som ej får något ur sina händer färdigt gjort

   Besläktade ord: pitabǫll

pít’

1. pipa

   Fughlĕn píteð.

Pít’

• "Mall:uttal"

1. Piteå

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: pítmáł

pitabǫll m

1. en barnlek, då barn tävlar att med käpp peta en boll i något för tillfället öppet hål på marken

   Varianter: pilabǫll

pjáł’

1. pjunka

pjekk’

1. knacka, slå helt lätt

   Hǫnð pjekkeð pá nubbĕnn.

   Hann pjekkeð ti dyrę̆.

   Etymologi: Av .

   Jämför: dónk’, kłakk’

pjen

1. liten, dålig

pjollr’

1. pratsjukeprata, låta käften gå

   pjollr’ pá sum lambstymmilĕnn

   prata på som lammsvansen går

pjosar m

1. stackare, en usel stackare, usling, eländig varelse, som varken kan eller förmår någonting uträtta eller göra

pjott m

• "Mall:uttal"

1. lite grann

   Synonymer: nælta, piligrút’, płott

pjún n

1. stagg, en liten fisk, spigg

płág’ f

1. plåga

płág’

1. plåga

   Grammatik: Passiv form płáges.

płagat n (?)

• "Mall:uttal"

1. affisch^[35]

płagg n

1. slag, stryk

   Besläktade ord: płagg’

płagg’

1. slå, ge stryk

   Grammatik: Pret. och sup. płaggeð.

   Besläktade ord: płagg

płánǽtrĭn f pl

1. de synliga linjerna i huden på flata handen, av vilka teckningar man förmenar sig kunna förutse en människas öde

   lesa płánǽtrĭn á einum

   se någons öde i handflatan

płega

1. förpläga, undfägna

   Hǫnð płegað mig svø ólíkligt.

   Etymologi: Av , motsvarande tyska pflegen; av omstritt ursprung.

   Besläktade ord: płegað, płegall, płegalig, płeganing, płegasam

   Jämför: płǽg’

płent’

• "Mall:uttal"

1. pränta, skriva vackert
2. härma tryck, texta

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. płenteð.

płett’

1. smälla dovt

   Dim płetteð og skǫut við nælta lǫuskrút.

płett’ f

1. liten tunn pannkaka

   Sammansättningar: płettlogg, płettpænn’

płimm m

1. paraply

plogg n

1. plagg

pługg’

• "Mall:uttal"

1. plugga

   Jag pługgeð i genn hułĕð ti tunnę.

   Jag satte tapp i tunnan.

   Heð ér int’ gutt oð pługg’ utí hǫnnda næ vit.

   Det är inte lätt att plugga vett i den där.

płút m

1. (anatomi) läpp, tjock och framstående hängläpp

   Vanliga konstruktioner: heng’ płútĕn, setj’ út płútĕn

   Besläktade ord: płút’

płút’

• "Mall:uttal"

1. prata^[36]

   Besläktade ord: płút

2. pruta

   Mykjið fá jag płút’?

   Hur mycket får jag pruta?

   Sammansättningar: płútmon

Mall:gmq-bot-subst-m płæðs m

• "Mall:uttal"

1. plats

   Hǫnð rǿgd’ ínt’ płæðsĕnn.

   Han angav inte platsen.

   Hirnă ér nn dálig płæðs fyr dig.

   Det här är en olämplig plats för dig.

płǽg’

• "Mall:uttal"

1. förpläga med rusdrycker
2. bruka

   Heð płǽg’ hæ vyrið vanligt.

Grammatik: Pret. płǽgeð.

Jämför: płega

pórt m

1. förrum till fähus eller stall

   Etymologi: Av .

pót m

1. lustigkurre, fiffig ooh livlig person

   Besläktade ord: pótelig

   Se även: pótĕnn

pótelig

• "Mall:uttal"

1. lämplig, behändig, väl till pass, förträfflig, storståtlig; lustig (om folk, kläder)

   Besläktade ord: pót, pótĕnn

pótĕnn m

• "Mall:uttal"

1. förträffligt medel till visst ändamål, något väl passande till en viss sak

   Hvítlǿkjĕnn ér pótĕnn át faðnum.

   Vitlöken är förträfflig att fördriva Fan med.

   Heð vór pótĕnn át um.

   Det vore lagomt åt honom.

2. bestämd form singularis nominativus av pót

Mall:gmq-bot-subst-f-1 pott’ f

• "Mall:uttal"

1. butelj, glasflaska

   Heð ér int’ veł um int’ pottę stár pá bórðĕð alltjamt.

   Det är inte bra, om inte brännvinsflaskan fortfarande står på bordet.

   Etymologi: Av .

prekatór m

1. skällsord åt karlar

primp

1. som tar illa upp, blir stött, ond^[37]

   Synonymer: snarstikjinn

priskurant m

1. postorderkatalog

prǫtug

1. pratig

   Sammansättningar: prǫtugfǿr

prypp’

1. fjärta, släppa väder

   Synonymer: drunt’, frypp’

púf m

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /pʉ́ːven/; nom. bfpl. /pʉ́ːvɐ/

1. odygdigt barn (även om djur)

Mall:gmq-bot-subst-m púł m

•  "Mall:uttal"; nom. bfsg. /pʰʉ́ːɳ/; nom. bfpl. /pʰʉ̀ːɽɐ/ (Umeå)

1. stursk och envis man

   Besläktade ord: púług

   Jämför: súrpúł’

pull’ f

• "Mall:uttal"

1. bubbla

pull’

1. bubbla

pund n

• "Mall:uttal"

1. (viktenhet) pund

   Hǫnð vóg tíe pund.

   Han vägde tio pund.

Mall:gmq-bot-subst-m-an pusa m

• "Mall:uttal" (Umeå); /pùːsa/ (Överkalix)

1. påse

   Hvoð hæf dú inni pusanum?

   Vad har du i påsen?

   Etymologi: Av .

pyls’ f

1. korv, blodkorv
2. hackmat a lever, lunga, hjärta, huvud m. m. vid slakt

pynt’

• "Mall:uttal"

1. sorgfälligt putsa, tillreda; smycka, göra rent och snyggt

   Dú gjit pynt’ dig nælta innę dú gár dil stædum.

   Du lär väl snygga till dig något innan du går till staden.

2. (konstruktion: pynt’ nið) smutsa ner

   Dú hæf líkul pynteð nið dig.

   Pynt int’ nið gułfen við vótpjeksin dín’!

   Söla inte ned golvet med dina blöta pjäxor!

   Nú hæf dú pynteð dig i sóten.

   Fyrbærmese hvurrig dú æ pynteð kłǽðę dín’!

pypil m

1. (anatomi) njure

   Sammansättningar: pypilgres, pypilnas, pypilpalt

   Synonymer: njúrann, typilpalt

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn pýr n

1. tråkigt småarbete, småsysslor, göromål, som går sakta och fordrar mycken tid

   Heð vær ið færlig pýr sum altið rekk dil.

   Det var ett hiskeligt prackarbete, som alltid räcker till.

2. besvär

   Heð ér ið hæsklig pýr við heðdernă.

Besläktade ord: pýr’

Synonymer: pýring, pýrning

pytt m

• "Mall:uttal"

1. liten gosse

pænnkǫku f

1. pannkaka

pænnpíning m (singulare tantum)

1. det sämsta survattnet som blir kvar i brännvinspannan, sedan efterlanken är överrunnen, panndrav

pær n

1. par, något i tvefald

   Etymologi: Av .

   Fraser: pærum, pær um pær

Mall:gmq-bot-subst-f-1 pǽr’ f

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /pʰɛ̀ːɾɐ/; nom. bfpl. /pʰɛ̀ːɾɛn

1. potatis

   Etymologi: Av .

   Grammatik: När man talar om potatis i kollektiv eller allmän betydelse brukas nom. bfpl. pǽrern.

   Sammansättningar: pǽrarð, pǽrænn, pǽrgref, pǽrhínk, pǽrkáł, pǽrmjøł, pǽrknupp, pǽruhvænn, pǽrpúł, pǽrpubb, pǽrrand, pǽrrís, pǽrskír, sǽðispǽrin

pǽrgref n

1. hacka varmed man gräver upp potäter

pǽrkáł m

1. potatisblast

   Synonymer: pǽrrís

pærl’

• "Mall:uttal"

1. pärla

   Heð kumeð upp næ gúł’ a pærl’.

   Det kom upp några gula pärlor.

   Etymologi: Av ett vulgärlatinskt perla, sannolikt ombildning av eller bildat till latinska perna, ursprungligen betecknande en musselart.

pǽrrand f

• "Mall:uttal"

1. potatisfåra

   Se även: ristefor

pǽrskír f

1. nötskrika^[38]

   Synonymer: skógskír, skógskǫtu, rugskír, rugskrík’

pæsk’

1. plaska, slå med händerna eller annat i vatten eller annan vätska såsom barn pläga göra

   Hǫnð pæskeð ti vǫtufætĕð svø eð skvimpeð pá allum sídum.

   Han plaskade i vattenfatet så att det skvätte åt alla håll.

   Synonymer: skuła

pæsl’

• "Mall:uttal"

1. vispa

pæss

• "Mall:uttal"

1. hur mycket

   Pæss rík vart dú?

   Hur rik blev du?

   Pæss langt ér eð dil stæðĕnn?

   Hur långt ungefär är det till staden?

2. ungefär

   (svø) pæss sum nn fjeðndeil

   ungefär 1/4 mil

   Heð ér svø pæss sum i dag.

   Det är ungefär i dag.

Synonymer: mátt

Sammansättningar: pæssum

pǿs m

1. pust, hård suck

   Hann vær gárlig słepp’ síztpǿsn.

   Han var färdig att släppa sista pusten.

2. en liten väderpust, som strax är förbi
3. fjärt
4. (anatomi) pung: scrotum

   ta pǿs á nænn

   ta kol på någon

5. pojke

   Synonymer: guss’, gút, strík

Besläktade ord: pǿs’

pǿs’

1. koka över
2. yva sig
3. brinna dåligt, utan låga; om sur ved
4. blåsa hastigt med munnen, pusta tungt en och annan gång, flåsa häftigt och ojämnt

   Jó dú hæf næ pǿs’ yfir.

   Nog har du att oroa dig över.

   Hvurrig lengj’ ska dú stá og pǿs’ og enndá ínt’ fá upp eldĕnn?

   Hur länge ska du stå och blåsa och ändå inte få upp elden?

5. jäsa upp, svälla upp, helst med luftbubblor

Grammatik: Pret. pǿst’, sup. pǿst.

Besläktade ord: pǿs

Sammansättningar: pǿsleirę

pǿsleirę f (oböjligt)

1. jäslera

   Synonymer: kiku

rá n

1. rågång

   Sammansättningar: rálinj

   Synonymer: linj

Mall:gmq-bot-subst-f-a rað f

• "Mall:uttal"

1. rad

   Dú haf ínt’ lisi nn rað ti abisbóka.

   Du har inte läst en rad i abc-boken.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: rada, roda

   Sammansättningar: rodarétt

rað

1. snar

   He ér ratt gjórt.

   He ér radernde sagdt enn gjórt.

2. som är nära till hands, tjänlig till, lätt att göra; som fort kan ske

   He ér radernde drikk’ enn súp’ ve skéda.

   Det går fortare att dricka än äta med sked.

   radest gjórt

   lättast, fortast gjort

   radeste vegjenn

   ginaste vägen

3. rak

Etymologi: Av .

Grammatik: Kompar. radernde, superl. radest, neutr. ratt.

Sammansättningar: óratt, raðbergd, raðfyri, raðpissebyksern, raðveg, rattátmat

Fraser: vora ratt át

ráð n

• "Mall:uttal"

1. råd

   Hann słó áf rádĕð.

   Han ångrade sig.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: áráð, hjałpráð, ráðlǫus

   Besläktade ord: ráð’

ráð’

1. (ofta: ráð’ við) förmå, hava makt, förmåga, tillstånd eller rättighet till

   Ráð dú við lypt’ tjerutunnę?

   Förmår du lyfta tjärtunnan?

   Ráð dú gera heð?

   Ég hæf rádt mig ein hist.

   Användning: När ráð’ við betonas betyder det "klara av, orka", men obetonat betyder det "komma åt".

2. (konstruktion: ráð’ dil) förskaffa, förvärva, uppköpa

   Synonymer: dilráð’

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. rádd’, sup. rádt.

Besläktade ord: ráð

rada

• "Mall:uttal"

1. placera i rader

rada f sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

rafa

• "Mall:uttal"

1. skälla

   Sammansättningar: rafalás, rafatré

ragg m

1. frost

   Besläktade ord: ragg’

   Synonymer: frøyst

ragg’

1. bilda rimfrost

   Heð raggeð pá skjeggĕð.

   Det bildades rimfrost på skägget.

   Besläktade ord: ragg

rak

1. rak

   Etymologi: Av , sammanhörande med rekj’, rétt och rák’.

   Sammansättningar: raklang

Mall:gmq-bot-subst-f-4 rák f

• "Mall:uttal"

1. fåra i hö, hösträng
2. bena (i huvudet)
3. strömfåra

   Hann ródd’ mitt i strǿmrákę̆.

   Han rodde mitt i strömfåran.

   Hann stǫupt’ nið i strǿmrákę̆.

   Han föll ned i strömfåran.

   Synonymer: mergj

4. rännil av något flytande ämne

   Sammansättningar: vǫturák

Etymologi: Av .