Mall:gmq-bot-subst-f-1 fiðl’ f

• "Mall:uttal"

1. fiol

   Rǿr pá fiðlę!

   Spela upp till dans!

   Etymologi: Av .

   Homofoner: fél’

figulǽr

• "Mall:uttal"

1. fäkta, gestikulera

   Etymologi: Ytterst av

   Synonymer: affektes

Mall:gmq-bot-subst-n fíkęnĕ n

• "Mall:uttal"

1. fikon

fíkinn

• "Mall:uttal"

1. arbetsam, ivrig
2. lysten, begärlig efter något

Etymologi: Av .

Sammansättningar: bráðfíkinn

fíl n

• "Mall:uttal"

1. grädde

   Synonymer: romm’, snærk’

2. tätmjölk, mjölk som sammanlupit genom därtill gagnat s. k. täte, vartill ursprungligen använts Pingvicula vulgaris, men sedan i dess ställe vanligen ett skedblad av tätmjölken, d. v. s. fíleþ

Etymologi: Jämför isländska þél n "löpnad mjölk".

Sammansättningar: rommfíl

fílfras m

1. järv^[1]

   Etymologi: Av tyska Vielfraß, kopplat till viel fressen "äter mycket"; ursprungligen av norska fjeldfross "bergskatt"^[2]

fim

• "Mall:uttal"

1. fem

   kłǫ́kkę fór varð’ um fim um morgjęnn

   klockan började vara kring fem på morgonen

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fimtan

fimpr

1. munter, fiffig, kvick och yster, glad och nöjd

   Hǫnð vær svø fimpr svø heð vær lúst át.

   Han var så nyter, så att det var lust åt.

   Etymologi: Av ; jämför jämtska fjempr.

   Varianter: pimpr

fimtan

• "Mall:uttal"

1. femton

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Mask. fimtandt’n, fem. fimtandtę, neutr. fimtandteð.

fimtandt’n m

1. (ordningstal) femtonde

   Etymologi: Av .

fín

• "Mall:uttal"

1. fin
2. tunn

   Synonymer: grann, tunn

Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m finð m

• "Mall:uttal"

1. finne (folkslag)

   Etymologi: Motsvarande norska finn "lapp", fornnordiska finnr, fiðr "lapp", ävensom de från de germanska språken lånade latinska fenni, grekiska φίννοι; av ovisst ursprung; möjligen till finð’ då finnar (lappar) "fann" sin mat.

2. kvissla

finð sing

1. böjning

finð’

• "Mall:uttal"

1. hitta något, finna något

   Jag finð nð ínt’.

   Jag hittar honom inte.

2. hitta fram, hitta rätta vägen

   Jag finð ínt’ dít.

   Jag hittar inte dit.

Etymologi: Av "finna, möta, besöka, upptäcka, uppfatta" m. m. Möjligen är finð besläktat; "den som finner sin mat". Den korta vokalen beror som i hinð’ och minðes på the urgermanska skillnaden på ursprungligt långt -nn- och assimilering av -n- och en annan konsonant; jämför rinn’ och brinn’ med långt vokal av ursprungligt -nn-.

Grammatik: Pret. 1:a och 3:a pers. sing. fænn, i 2:a pers. fænt, pl. funð’, sup. funðið.

Fraser: finð’ áf

finð’ áf

1. pricka, träffa

   Fyr heð gæll aldr’ finð’ áf nysteð dernă, og ínt’ gæll eð ta fæst eð heldr.

   För det gick aldrig att träffa det där nystanet, och inte gick det att ta fast det heller.

Mall:gmq-bot-subst-n fíngr n

• "Mall:uttal" (Umeå); /fǿʏ̯ŋ(ɡ)əɾ/ (Luleå); /fɛ́ɪ̯ŋəɾ/ (Kalix)

1. (anatomi) finger

   Heð skvitr’ bæra miðlę fíngrum.

   Det skvätter bara mellan fingrarna.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: gúllfíngr, gyllrfíngr, lillfíngr, tomasfíngr

Mall:gmq-bot-subst-n finstr n

• "Mall:uttal"

1. fönster

   Etymologi: Av .

   Varianter: fynstr

   Synonymer: głæs

fínt n

• "Mall:uttal"

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-m-3 fisk m

• "Mall:uttal"; ngn. gg. /fésc/

1. fisk

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: klófisk, fiskkærs, fiskres, fiskspenning, fiskstrýt’, fisktjúf, fiskvón’, trǫllfisk

   Besläktade ord: fisk’, fiskjelig

fisk’

1. fiska

   Ænnehórt dú disk’ eller fera og fisk’.

   Antingen får du diska eller åka på fisketur.

   Etymologi: Av .

fiskelig

1. variant av fiskjelig

fiskjelig

1. tjänlig för fiske; fiskrik

   fiskjelig sjø

   en sjö, där fisk finnes och kan fångas

   fiskjelig viðr

   bra fiskeväder

fiskjenn

• "Mall:uttal"

1. böjning

fiskkærs m

1. nätpåse för fisk

fiskres m

1. innanmäte i fisk
2. fiskfjäll

fiskspenning   m

1. fiskgjuse

   Synonymer: gjús’, fiskgjúþ, fisktjúf

fisktjúf m

1. fiskgjuse

   Synonymer: fiskspenning

Mall:gmq-bot-subst-n fit n

• "Mall:uttal"

1. fjät, steg

   Hǫnn gekk fitum fyri mig.

   Han gick alldeles tätt framför mig.

   Etymologi: Av , av urgermanska *fetą, av urindoeuropeiska *pedóm, av *ped-.

fjant m

1. fåne, fjolle, tok, som pratar hit och dit

   Synonymer: árapa, gǫuð’, tók

Mall:gmq-bot-subst-m-a fjarð m

• "Mall:uttal"

1. liten vik, fjärd

   Etymologi: Av .

fjeðr f

• "Mall:uttal"

1. (zoologi, anatomi) fjäder

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fjedr’

fjedr’

• "Mall:uttal"

1. fjädra, gunga^[3]

   Besläktade ord: fjeðr

fjell

1. bergås

   Jag hæf gátt yfir fjelleþ.

   Jag har gått över berget.

2. fjäll

   uppí fjellinn

   uppe i fjället

Etymologi: Av .

Sammansättningar: fjellerúp’, fjellmús

fjellmús f

1. fjällämmel Lemmus lemmus

   Synonymer: fjellrott’, lymil

fjellútt

1. mycket skämtsam, halvgalen, besynnerlig

fjerð’

• "Mall:uttal"

1. böjning

fjerkes

1. gruva sig för, blygas, sky
2. ha avsmak för; om mat

   Besläktade ord: farkas, færlig, fjerkinn, fjerkesamm

fjeru f

• "Mall:uttal"

1. strand, helst stenstrand^[4], strandbrädd, sjöstrand^[5]

   Etymologi: Av ; jämför jämtska fjuru.

   Synonymer: steinfjeru, ǫur

fjetreð

• "Mall:uttal"

1. (om hästar) senfärdig, trögkörd, lat

fjǫł f

• "Mall:uttal"

1. ett bräde lagt på tvenne pinnar såsom en hylla att lägga upp något på

   Legg pá fjǫłę̆.

   Lägg på brädet.

2. hylla under taket
3. tvärbräde i hylla eller skåp
4. bakspade

   Sammansättningar: bǫkufjǫł, brǿðfjǫł

Etymologi: Av .

Synonymer: brík

fjórð

1. fjol

   Heð vær i fjórð heð hent’.

   Det var i fjol det hände.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Dat. fjórðum, såsom substantiv fjórðeð.

   Antonymer: át áre

fjórðeð sing

• "Mall:uttal"

1. fjolårets skörd och dylikt

   Fjórðeð væ betr enn járeð.

   Fjolårets mjöl var bättre än årets.

fjórtan

• "Mall:uttal"

1. fjorton; talet mellan trettan och fimtan

   Besläktade ord: fjórtandt’n

fjórtandt’n m

• "Mall:uttal"

1. (ordningstal) den fjortonde

   Etymologi: Av .

fjúk n

• "Mall:uttal"

1. alla lätta ämnen, som flyger omkring i luften, såsom dun, läderartade frön av växter, m. m.

   Besläktade ord: fjúk’

   Sammansättningar: snjǿfjúk, fjúksnjǿ

fjúk’

• "Mall:uttal"

1. flyga omkring (såsom dun)^[6]

   Heð fjúkeð dúnfjeðrin bortaf tjedorĕn, dá eð smæll.

   Dunfjädrar flög från tjädern då skottet small.

   Snjǿĕn fjúk’.

   Snöflingor flyger omkring.

   Heð fjúk’ læpphanðskęn.

   Det snöar stora, lätta snöflingor.

2. fjäska, gå och smågunga med kroppen
3. ha kättefulla åtbörder med kroppen

Etymologi: Av .

Besläktade ord: fjúk, fǫuk’, fǫuk

Mall:gmq-bot-subst-n fjún n

• "Mall:uttal"

1. fjun

   Etymologi: Jämför norska fjon, fjun; av omstritt ursprung, troligen en kontamination av dún och ord på fi- (fjeðr, fjúk m. fl.).

fjønt’

1. slå till sakta, stöta till helt lätt och hastigt

   Hǫnn fjønteð dil um við pískę.

   Han gav honom ett lindrigt slag med piskan.

   Hǫnn fjønteð nn ti øyreð.

   Han gav honom ett lätt slag vid örat

   Synonymer: fłínt’

fjǿrð’

• "Mall:uttal"

1. (ordningstal) fjärde, nummer fyra i ordningen

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Maskulinum fjǿrð’nn, femininum fjǿrðę, neutrum fjǿrðeð.

   Besläktade ord: fjǿrðing

fłagn’

• "Mall:uttal"

1. flagna

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fłagu

fłagu f

1. flaga

   Besläktade ord: fłagn’

Mall:gmq-bot-subst-n fłak n

1. en större eller mindre flat, utbredd yta; om åker, äng, bröd, hav, is

   Sammansättningar: ákrfłak, brǿðfłak

Mall:gmq-bot-subst-m-an fłaka m

• "Mall:uttal"

1. hopslagna bräder, botten

   Sammansättningar: kerrfłaka

2. fågelgiller, ett giller med fälla till att fånga stor skogsfogel

   Sammansättningar: híðfłaka, víkfłaka, lerptfłaka, fłakafugł, fłakastíg, fłakastrit

Etymologi: Av .

fłakafugł m

1. fågel fångad under fłaka-giller

fłakastíg m

1. skogsstig, över vilket gillret ställs

fłakastrit

1. gångstig i skog, varpå fłaka-giller utsätts att fånga skogsfågel

fłakk’

• "Mall:uttal"

1. resa omkring, skoja, fara hit och dit såsom en landstrykare

   Hann fer og fłakk’ kríng vegană alltjamnt.

   Han far och skojar omkring alla vägar alltjämt.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. fłakkeð.

flár m

1. tallbark
2. flöte, en av bark eller trä gjord skiva, som fästes vid övre delen av ett nät
3. en liten träplätt, trästycke, som fästes om boskapens hals med ägarens märke inbränt
4. plastbit, flik eller dylikt, som man fäster som adresslapp, nyckelring m. m.

Etymologi: Fornnordiska flá "nätflöte", pl. flár; jämför älvdalska flar "barkflöte".

Sammansättningar: flártæhl

fłasa

1. brinna häftigt och hastigt men en hög och mycket fladdrande låga, såsom när halm brinner

   Heð fłasa hvætt.

   Det brinner med en förskräckelig låga.

   Etymologi: Fornnordiska flasa "rusa", eller kanske hellre ett ord motsvarande det allmänt nordiska frasa, fræsa, fräsa, fræse, fråsa.

2. skala

   Etymologi: Samhörigt med norska flasast "rämna, splittras".

   Besläktade ord: fłos

fłein 1 n, 2-3 m

1. svallis, isskorpa på marken, gator och vägar; islupen jord
2. en sjukdom; rosartad svullnad eller svullnad i kojuvret

   Sammansättningar: fłeingres

3. magsyra, magkramp, magspänning: cardialgia

fłeingres n

1. rölleka Aehillæa millefolium; nyttjas som botemedel mot fłein

fłeinskallug

1. skallig på mitten av huvudet

   Etymologi: Besläktat är norska flein, adj. blottad, bar; i synnerhet om träd när barken på något ställe är avriven; fleine f, ett bart ställe i en skog eller på träd; fleine, v. n. bliva bar, t. ex. på huvudet när håret avfaller.

fłeip m

1. en som bifaller allt; tasker, slinker

fłeit’

1. fläta

   – Hæ dú fłeitt gentę innan hón ska ti skółę? – Ja heð hæf jag hón gnæll ínt’ líteð.

   – Har du flätat håret på flickan innan hon ska till skolan? – Ja, det har jag, hon gnällde inte litet.

   Etymologi: Motsvarande fornsvenska flæta, flætta, danska flette, isländska flétta, tyska flechten, fornengelska fleohtan, av samma stam som latinska plectere "fläta".

   Grammatik: Pret. fłeitt’, sup. fłeitt.

fłeit’ f

1. fläta

   Sammansättningar: hárfłeit’

fłí

1. tilltyga, mörbulta, misshandla

   Grammatik: Pret. fłídd’, sup. fłídt.

   Sammansättningar: niðfłídd

fłín’

• "Mall:uttal"

1. småillskratta med ett argt och ilsket löje, flina

   Der stóð hǫnð ǫ́g fłínt’ át alltihóp.

   Där stod han och illskrattade åt alltihop.

   Besläktade ord: fłiss, fłiss’, fłitr, fłitr’

fłínkferðug

1. som färdas fort, flink att färdas

fłínt m

1. (anatomi) främre delen av huvudet, panna, hjässa, skalle

Mall:gmq-bot-subst-f-1-oräkn fłínt’ f

1. flinta

fłínt’

1. (med flinta) slå

   fłínt upp eldĕnn

   (med flinta och eldstål) slå eld

2. (bildligt) slå till

   Hǫnn fłínteð nn við øyreð.

   Han gav honom en örfil.

   Hǫnn fłínteð dil nn mitt i trútĕnn.

   Han slog honom mitt på munnen.

   Synonymer: fjønt’

fłíp m

1. (anatomi) munläpp

   Synonymer: słíp, płút

fłís f

1. en liten avriven sticka, spillra, skärva
2. en liten del av något, flisa

Etymologi: Av .

Besläktade ord: fłasa, fłistr, fłos

fłiss n

1. fnitter

   Besläktade ord: fłín’, fłiss’, fłitr, fłitr’

fłiss’

1. fnissa

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fłín’, fłiss, fłitr, fłitr’

fłitr n

1. löje

   Besläktade ord: fłín’, fłiss, fłiss’, fłitr’

fłitr’

1. småskratta

   Etymologi: Tyska dialektala flittern.

   Besläktade ord: fłín’, fłiss, fłiss’, fłitr

   Varianter: fłætr’

fłokk’

• "Mall:uttal"

1. plocka (dun av fogel)

   Vill dú fłokk’ fugłęn hérnă át mig?

   Vill du plocka de här fåglarna åt mig?

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n fłos n

• "Mall:uttal"

1. skal på jordfrukter

   Besläktade ord: fłasa, fłís, fłistr, fłøsi

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn fłot n

• "Mall:uttal"

1. flott

   Hǫnð sko smyrj’ sig við fłotĕð kríngum tútĕnn dá hǫnð sko leigj’ sig nn píg’.

   Man ska smörja sig med flott kring munnen när man ska leja sig en piga.

Mall:gmq-bot-subst-f-4 fłott f

• "Mall:uttal"

1. flatlöss Pthirus pubis

   Denn og denn hæf fłottin.

   Den och den har flatlöss.

   Etymologi: Jämför norska flått, danska flåt.

fłǫug sing

• "Mall:uttal"

1. böjning
2. böjning

fłúg’

• "Mall:uttal"

1. flyga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. sg. fłǫug, sup. fługið

   Varianter: fłýg’

   Fraser: Kugs fyrst og fłúg senn.

fługju f

• "Mall:uttal"

1. variant av fługu

Mall:gmq-bot-subst-f-2 fługu f

• "Mall:uttal"

1. fluga
2. fnatt

   Hann hæ fǫjið fługun, hann hæ lagað sig hvít a bøksum.

   Han har fått fnatt, han har skaffat sig vita byxor.

Etymologi: Av .

Varianter: fługju

Sammansättningar: fługudǿðĕn, fługurót, fługuskjít, fługusopp, fługuverk

fługurót f

1. stormhatt

fługusopp m

1. flugsvamp

fłúks m

1. sjukdomen ögon-, halsfluss

fłút’

1. flyta

   Etymologi: Av .

   Varianter: fłýt’

fłuta

• "Mall:uttal"

1. transportera något på flotte

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m-an fłuta m

1. flotte

   Fyr i verłdĕnn hæfð’ dim sjú fłutană ti sjǿnŭm.

   Förr i tiden hade de sju flottar i sjön.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: tímbrfłuta

fłý n

• "Mall:uttal"

1. kärr, skogskärr, kärrmark

fłý

1. sända, räcka

   fłý mig saksę̆

   sänd mig saksen

fłyggj n

1. brant bergs- eller klippvägg, brant klippa^[7]

   Varianter: fłygg

fłyggj’ f

1. brant, söndersprängd bergvägg

fłyktning f

• "Mall:uttal"

1. flyttning

   É vara ti fłyktningen?

   Håller ni på att flytta?

   Besläktade ord: fłytj’

fłýt

1. som hinner mycket

   Ę Ánna ér fłýt ti alt heð hón gør.

   Anna är rask i allt vad hon har för händer.

   Varianter: fłút

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Neutrum fłýtt.

fłytj’

• "Mall:uttal"

1. flytta, boflytta

   Dem fłytteð út ti sumarstugunn.

   Man flyttade ut i sommarstugan.

2. flotta något utför åar

   Vé fłykt’ ti Hǿrnáĕnn.

   Vi flottade timmer i Hörnån.

Etymologi: Av "flytta (på), boflytta".

Varianter: fłykt’

Grammatik: Pres. sg. fłykt, pret. fłykt’, fłykteð eller fłytteð, sup. fłykteð.

Besläktade ord: fłytjar, fłyktning

Mall:gmq-bot-subst-n-1 fłytj’ n

1. flöte på revar
2. virke och timmer som flottas
3. ihopkastat sjögräs, som flytandes såsom en flotte förs till lands

fłytjar m

• "Mall:uttal"

1. flottningsarbetare

   Besläktade ord: fłytj’

fłytjen

• "Mall:uttal"

1. böjning

fłýtt n

1. böjning

fłýtt

1. snabbt, lätt, utan svårighet

   Ærrbeiteð gár fłýtt fyr um.

   Arbetet går fort för honom, han arbetar raskt.

   Besläktade ord: fłút’, fłytj’, fłǿt

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn fłæbb m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) hela framdelen av en människa men i synnerhet bröstet och ansiktet

   Jag słó nð mitt i fłæbbĕnn.

   Jag slog honom mitt i ansiktet.

fłædr n

• "Mall:uttal"

1. fåfänga (i klädsel)

   Besläktade ord: fłædr’

fłædr’

• "Mall:uttal"

1. pladdra, skvallra

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fłædr

fłærk m

1. gungfly, hängfly, bottenlös myr; träsk, övervuxet med grästuvor, så att det med möda bär en gående

fłæt f

1. åkervidd

   nið a fłætĕnn

   nere på den platta vidden

fłæt

1. förlägen, eftergiven

fłǿg f

1. liten enkel flagga, duk

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fłag’

   Jämför: fłagg’

fłǿg’

1. flagga

   Besläktade ord: fłǿg

   Synonymer: fłagg’

fłøygj’

• "Mall:uttal"

1. så säges hästar eller annan boskap göra, när de hoppar över gärdsgårdar eller annan stängsel^[8]

   Kóĕn fłøygd’ hagann.

   Kon hoppade över gärdesgården.

   Óks’nn fłøygj kóĕnn.

   Tjuren betäcker kon.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. fłøygd’, sup. fłøygdt.

fnyks’

1. fnissa

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn Mall:gmq-bot-subst-n fóðr n

• "Mall:uttal"

1. foder^[9]

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: døyðfóðr, fangfóðr

   Synonymer: fóras

2. omslag, foder, fodral

   Sammansättningar: kambfóðr

   Synonymer: fótral

Mall:gmq-bot-subst-m fogel m

• "Mall:uttal"

1. fågel

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: feigfogel, flakafogel, fogelärd, fogelsnöru, hwȯrrfȯgehl, ofogel, röufohl, stornäsfogel, swifogel

fogel

• "Mall:uttal"

1. snara fågel

   Hyperonymer: skog

fóghyfil m

• "Mall:uttal"

1. rubank

fohl

• "Mall:uttal"

1. fortskaffa något, forsla, föra, forthjälpa något på sitt ställe, förfoga sig till någon ort^[10][11]

   Du wahl laga sä du fohl däg hjahn.

   Du måste laga så, att du förfogar dig hädan.

   Hȯrä ska ja kȯnna fohl frȧm hejna alt?

   Hur ska jag kunna skaffa fram allt det här?

2. (reflexivt: fohl säg) föra sig an, skicka sig, uppföra sig

   Han fol säg int ill.

   Han uppför sig inte illa.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: åtfohl, fohnesskȧp

fohl f

1. förning, lass, fora; så mycket som på en gång forslas efter en häst
2. hop, samling av saker och ting

   ”Stora folä"

   stora hopen, bra nog mycket.

   ”Hä kosta stora folä”

   det kostade hela hopen, ej så litet.

   ”Han a vodhtä store fola förmer”

   han har blivit hela hopen bättre

fohnesskȧp m

• "Mall:uttal"

1. fordon, åkdon, körredskap^[12]

   Hwa hȧf du fȯr fohnesskȧp?

   Vad har du för åkdon?

2. säges om allt vad som är obehagligt eller svarar emot spåsändning, trollskap, såsom vore den en påförd

   Hwa jär hejna fȯr fohnesskȧp?

   Vad är det här för trollskap?

Besläktade ord: fohl

fołgd’

• "Mall:uttal"

1. böjning

fołgj sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

fołgj’

• "Mall:uttal"

1. följa, följa med^[13]

   Fá jag fołgj’?

   Får jag följa med?

   Etymologi: Av runtröndska *folgja, av .

   Grammatik: Pres. fołgj, pl. fołgj’, pret. fołgd’, sup. fołgdt, passiv form fołgjes, pret. fołgdis, sup. fołgdĭs.

fołgj’ n

1. följe

   Heð vær ið langt ið fołgj’.

   Det var ett långt följe.

   Etymologi: Av .

fołk n

• "Mall:uttal"; dat. bfsg. /fɑ̀ɽʨeɳ/

1. folk, människor

   Jag vilð ínt’ rák’ fołkjĕð.

   Jag vill inte träffa folk.

   Etymologi: Av .

   Varianter: fołkj

   Sammansättningar: fołkfætt, kunufołk, smáfołk

   Antonymer: kłøtr’, krek

fołkj 1 m, 2 n

• "Mall:uttal"

1. den delen av ljustern, varuti skaftet fästes, och i anledning därav även ibland själva skaftet, men inget annat skaft heter så

   Etymologi: Av .

   Användning: Pluralis är fołkęn men är sällan bruklig.

   Synonymer: liústrfołkj

2. folk

   Hæf hann mykjið fołkj?

   Har han mycket folk?

   Etymologi: Av .

   Varianter: fołk

Mall:gmq-bot-subst-f-a for f

• "Mall:uttal"

1. fåra

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ristefor

fór

• "Mall:uttal"

1. böjning

   Homofoner: fóðr

for-

1. ett betydelseförändrande affix i betydelser som före, framför, innan

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: forfót, forgang, forórð, forórð’, forstall

fóras m

• "Mall:uttal"

1. kreatursfoder

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fórasǽr

   Synonymer: fóðr

fórasǽr

• "Mall:uttal"

1. proviantera

   Besläktade ord: fóras

forfót m

1. strumpläst, strumpfot

forgangsmænn m

1. födorådstagare, förgångsman, fördelsman, undantagsman

fork’

• "Mall:uttal"

1. förmana

   Heðdernă brúkeð altinn móðrmóðrę fork’ oss at vé ínt’ skúll’ głøym’ áf.

   Hǫnn forkeð mig at ég ínt’ skúll’ gá pá svagísum.

2. med en bärling driva fram en båt uppför strömdrag

forkunð

• "Mall:uttal"

1. högst begärlig och efterlängtad; sägs helst om god mat, som man så sällan får och därför är så begärlig och smakar väl

   Heð vær forkunðmætĕnn rétt hejnă, jag hæf ínt’ itið n senn dá og dá.

   Det var högst begärlig maträtt det här, jag har inte ätit den sedan då och då.

2. angelägen, begärlig på, nödig om

   Jag ér ínt’ svø forkunð um eð.

   Jag är inte angelägen om det.

   Gá dú sum ér svø forkunð.

   Gå du som är så angelägen.

3. som längtar efter något
4. begärlig efter mat, glupsk; lysten, t. ex. om havande kvinna, som längtar efter ett visst slags mat

   Synonymer: lengtinn

5. (det) som är begärligt, rart, nytt och behagligt

   Heð vær forkunt fyr n dil oð fá sí hæfĕð.

   Det var honom ett nytt behag att få se havet.

Etymologi: Fornnordiska forkuðr (gen. forkunnar) f angelägen önskan; forkunnliga, forkunnarliga adv. "innerligt" (biðja forkunnliga); "ytterst" (forkunnliga fríðr); forkunnligr "förträfflig"; kunnr "känd; bekant".

forórð n

• "Mall:uttal"

1. förbehåll

   Jag jórð’ dig forórðĕð.

   Besläktade ord: forórð’

forórð’

• "Mall:uttal"

1. förorda, göra  förbehåll^[14][15]

   Besläktade ord: forórð

Mall:gmq-bot-subst-m fors m

• "Mall:uttal"

1. fors

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fors’

   Sammansättningar: forsspærr, forshnakk’

forshnakk’ m

1. yttersta randen av en fors

forsspærr m

1. strömstare

   Diverse: När han visar sig, så är det det säkraste tecken till snart instundande vinter.

forstall m

1. sämre stall för resandes hästar

   Synonymer: ferþstall

forstugu f

• "Mall:uttal" (Luleå), farstu (Umeå)

1. farstu

   Heð kum nægenn inni forstugun.

   Det kommer någon i förstugan.

   Hǫnð ér útan forstugu.

   Han är utan hänsyn, utan hejd.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: forstugudyr, forstugukamar

forstugudyr f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. farstudörr

fórt

• "Mall:uttal"

1. fort

   Synonymer: fæst

fóss

1. genast, strax

Mall:gmq-bot-subst-n fóstr n

• "Mall:uttal"

1. foster

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fóstr’

fǫsu f

• "Mall:uttal"

1. skrapa, uppsträckning

Mall:gmq-bot-subst-m fót m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) fot

   Jag hæf illt i fótum.

   Jag har ont i fötterna.

   Etymologi: Av .

   Användning: Många adjektiv bildas till -fǿtt eller -fót.

   Sammansättningar: bærfót, einfóting, einfǿtingsgres, forfót, fótbusu, fótfallinn, fótlag, skæfǿtis

   Besläktade ord: fǿtt’

   Fraser: á fýrum fótum, fót um fót, skuri um fótĕn

fót um fót

1. steg för steg

fótfallinn

1. som har ont i fötterna och svårt för att gå; stapplande, som går illa

fótlag n

1. sätt att gå

fǫtug

• "Mall:uttal"

1. fattig

   Sammansättningar: fǫtugdeil, fǫtugdóm, fǫtugmænn

   Varianter: fátig

fǫtugdeil m

1. fattigdel, utdelning till de fattiga i socknen

fǫtugdóm m

1. fattigdom

   Fraser: Fǫtugdómĕn og hǿgferðę̆ spynnes ti heitæskę.

fǫtugmænn m

1. fattig man

   Ríkmænns siúkdóm og fǫtugmænns pænnkǫku ér mest umtałaþ. (ordspråk)

fǫuk m

• "Mall:uttal"

1. rök

   Besläktade ord: fǫuk’, fjǫuksopp

2. stund, liten stund, sista arbetsstunden på aftonen

   Sammansättningar: kveldsfǫuk

3. ett arbete som man skyndar att medhinna på aftonen

fǫuk’

• "Mall:uttal"

1. ryka

   Besläktade ord: fǫuk, fjúk’, fjúk

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn fǫusk m

• "Mall:uttal"

1. ruttet och murket trä, sådant som med händerna kan gnuggas sönder; fornad, murken ved, ruttnat trä

   Heð ér bæra fǫuskjĕnn.

   Det är alldeles utruttet eller förmurknat till fnas.

   Besläktade ord: fǫuskig, fǫuskug, fǫuskútt

   Sammansättningar: fǫuskstóm’

fǫuskjĕnn m sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

frá

• "Mall:uttal"

1. från

   Etymologi: Av .

   Fraser: fall’ frá, rít’ frá sig handę̆

frábregdug

• "Mall:uttal"

1. knarrig, trätgirig

   Faðrĕnn hæf dá vurtið svø greselig frábregdug svø ínginn kænn vara við nn snart.

   Fadern har då blivit så fasligt knarrig, så att ingen kan vara med honom snart.

   Etymologi: Omkastning av bráðfregdug?

fráhóf

1. slösande, frikostig

frega

• "Mall:uttal"

1. fråga

   Hæf nð næ fregdt ettir mig?

   Har han något frågat efter mig?

   Ég fregd’ nð ínt’ um eð.

   Jag frågade honom ej därom.

   Etymologi: Antingen genom analogisk förlust av n av , eller av .^[16]

   Grammatik: Pret. fregd’, sup. fregdt.

Mall:gmq-bot-subst-m-an frega m

1. fråga

   Etymologi: Av verbet.

fregann

1. böjning

freist’

• "Mall:uttal"

1. försöka, pröva, fresta

   Hæf dú freisteð knífĕnn?

   Har du försökt (med) kniven?

   Hǫnð freisteð nóv meit’, menn fikk ínt’ næ’nn fisk.

   Han försökte väl meta, men fick ingen fisk.

   Etymologi: Av .

fremdrst

1. främst, som är belägen längst fram

   Jämför: átrst, hítrst

fremdrst

1. främst, som är belägen längst fram

   Jämför: átrst, hítrst

fremęnd

• "Mall:uttal"

1. främmande

fremęnd (oböjeligt)

1. främmande

Fremęndǿgę sí veł.

• "Mall:uttal" (Örträsk)

1. främmande ögon ser väl

fres m

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. hankatt

   Etymologi: Av m.

   Varianter: fress

2. krås, fransar, krusiga remsor på kläder

   Etymologi: Av .

   Varianter: frǿs

   Sammansättningar: hałsfres

frett’

• "Mall:uttal"

1. sprätta ut, sprätta bort (med fingrarna)

   frett’ út høy

   sprätta ut hö

frí’

• "Mall:uttal"

1. (verbum aktivum) befria, frälsa, rädda
2. (verbum neutrum) älska, göra nattbesök bos kullan; fria "ligga på tro och loven" med flicka

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. frídd’, sup. frídt eller fríeð.

Besläktade ord: fríar

Mall:gmq-bot-subst-m fríar m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. friare

friða bó

• "Mall:uttal" (pres.)

1. leka kurragömma

   Synonymer: galigant

friða pá

• "Mall:uttal" (pres.)

1. en fras som används av barn i en sorts anspråksbesvärjelse

   Tvý jag frið pá bertúfę dernă!

   Tvi detta bärris är nu mitt!

fridug

• "Mall:uttal"

1. befriad, fri ifrån

   Ég hæ vurtið fridug sjúkdómĕn.

   Jag har blivit befriad från sjukdomen.

   Nú va vé fridug kyłdę̆.

   Nu är vi befriade från kölden.

   Synonymer: frideð

frígjdag m

• "Mall:uttal"

1. fredag

   Etymologi: Fornnordiska frjádagr, *friggjardagr.

   Sammansättningar: frígjdagsrís

frisk

1. hälsosam
2. vid gott mod, munter
3. färsk
4. kylig

   Synonymer: kylug

Etymologi: Av .

frǫgjinn

• "Mall:uttal"

1. munter, vaken, mornad

   Etymologi: Jämför fornvästnordiska frár. Att ordet har ô-vokal beror säkerligen på att det har fått sekundär kortstavighet; i samband med förkortningen har /å/ blivit /ô/.

   Antonymer: ófrǫgjinn

frósk m

1. svullnad i gomen eller halsen på hästar

frǫuð f

• "Mall:uttal"

1. fradga, skum

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: frǫudug, fruða

frǫuð

1. saftrik, som genom för stark växtlighet blivit mindre fast till sin byggnad; frodig; säges blott om träd och eg. i sammansättningar

   frǫuðbjerk

   frǫuðtall

   en tall, som består mest av ytved, har liten kärna och begagnas ej gärna till byggnadsvirke

   frǫuðgræn

   sämre gran, mera blottstäld för röta

2. fet, frodig; om boskap

Etymologi: Jämför norska fraudig, frøy.

Besläktade ord: frǫudug, frǫudútt, frǫuðneð

Sammansättningar: frǫuðtall

frǫuðneð f

• "Mall:uttal"

1. frodnad, frodighet, fruktbarhet; om jordmon

   Nóv hæf jórðę̆ frǫuðneðĕnn, um dú ínt’ snáłas við ę.

   Nog är jorden fruktbar, om du ej nekar henne gödsel.

frǫuðtall m

• "Mall:uttal"

1. tall, som genom för hastig växt blivit mindre fast

frǫudug

• "Mall:uttal"

1. saftrik, frodig, fruktbärande, om åker, äng, skog och växter

   frǫudug ákr

   fet, frodig åker

   frǫudug eng

   fet, fruktbärande äng

   frǫudugt gres, frǫudug jórðmon

   Varianter: frǫudútt

   Besläktade ord: frǫuð

fruða

• "Mall:uttal"

1. fradga, skumma, löddra

   Hápĕnn fruða.

   Båten går så fort, att det fradgar eller skummar framför honom.

   Besläktade ord: frǫuð

Mall:gmq-bot-subst-f-4 frúkt f

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. frukt

   Etymologi: Troligen svenskt lån; jfr. fno. fruktr.

frús’

• "Mall:uttal"

1. frysa

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. frǫus, sup. frusið, p. p. frusinn /frʉ̀sːɪn/, /frʉ̀sːen/ = "som lätt fryser".

   Varianter: frýs’

frý

1. utmana, egga någon till slagsmål, brottning, vad o. d.
2. våga, ha mod

   Hann frýdd’ sig int’ gá dil siǿs.

   Han hade inte mod att bege sig på sjön.

3. ett avskräckelsesord till att avskräcka någon ifrån något företagande

   Frý dig at słá.

   Om du slår, så skall du råka illa ut.

4. ett anmaningsord som används för att egga eller reta någon

   Frý dig kum hít!

   Törs du komma hit!

   Frý dig hít!

   Kom hit om du vågar!

Etymologi: Av .

frýn’

1. rynka på näsan, genom grimaser visa sig missbelåten, draga på munnen

   Etymologi: Troligen besläktat med frý.

   Användning: Säges mest om hästar.

frǽ n

• "Mall:uttal"

1. frö

   Etymologi: Av .

fræmlenning m

1. en som bor längre fram i landet (söderut)

   Etymologi: Så kallas ångermanlänningarna av Nordmalingsborna.

fræmm

• "Mall:uttal"

1. fram

   Vanliga konstruktioner: át og fræmm, fræmm og át

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: frá, fremęnd

   Sammansättningar: fræmmferð, fræmmęnett’, fræmmgrúfendis, fræmmlag, fræmmlengis, fræmmlenning, fræmmlest, fræmmsett, fræmmstæmn, fræmmstǫług, fræmmtǫług, fræmmtóng

fræmmęnett’

1. framifrån
2. från nedra landet, söderifrån

fræmmlag n

1. den på logen till tröskning framlagda säden

fræmmtǫług

1. oförsynt gapig, obetänksam, dristig, plump i tal; som säger oförsynt eller rent ut vad han tänker, ej har tand för tunga
2. rättfram i språket

fræmstǫług

1. pratsam, högljudd

frǽs n

• "Mall:uttal"

1. fräsning, susning av stekning i panna
2. sus och skum av en fors
3. uppbrusning, missnöje

Etymologi: Fornnordiska fræs f "väsande".

Besläktade ord: frǽs’

frǽs’

1. fräsa, sjuda

   Heð frǽs ti grýtę.

   Grytan kokar upp.

2. susa och brusa; om en fors
3. yttra missnöje, hårt tilltala, vara ond

   Hann frǽst’ dil um.

Besläktade ord: frǽs

frǿ

1. förkyla, ömkyla

   Grammatik: Pret. frǿdd’, sup. frǿdt.

frǿkjinn

• "Mall:uttal"

1. matgirig, glupsk, snål; som äter vad som bjudes honom

   Etymologi: Fornnordiska frekr "glupsk; begärlig; ofantlig, talrik"; frækn "tapper, behjärtad"; frækinn "rask, livlig, tapper"; norska fræk "glupsk; duktig", frøkjen "glupsk, som behöver mycken mat".

Mall:gmq-bot-subst-m frøkust m

1. frukost

   Synonymer: morgjęvarð, morgjęverð

frǿs f

1. garnering, krås, grannlåt på damkläder

   Synonymer: fres

2. skum

   Synonymer: frǫuð, skúm

frøys’

1. (reflexiv: frøys’ sig) bli förkyld eller lättare förfrusen till någon lem, så att det uppkommer blemmor och sår

   Jag frøyst’ mig um hendrĭn i gár.

   Jag förfrös mina händer i går.

   Sí át dú frøys dig!

   Se till att du inte förfryser dig!

   Grammatik: Pret. frøyst’, sup. frøyst.

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn frøyst f

• "Mall:uttal" (Umeå, Kalix); /frʊ́st/ (Luleå)

1. rimfrost, frost

   Heð hæ vyrið frøystę̆ i nǫ́tt.

   Det har varit frost i natt.

   Etymologi: Fornnordiska frost n "frost", frosta, frysta; frjósa "frysa"; jämför frøys’ "förfrysa".

frøyst

1. böjning

   Heð é svø kalt jag tródd’ jag skúll’ ha frøyst áf mig øyrę.

   Det är så kallt att jag trodde att jag skulle ha förfrusit mina öron.

fuð f

• "Mall:uttal"

1. bakdel (på människor och djur)^[17]

   Etymologi: Av .

fúł

• "Mall:uttal"

1. rutten, skämd, sur

   Køtĕð ér fúłt.

   Köttet är skämt.

2. (om djur) kåt, brunstig
3. (om människor) kokett

   Áh heð ér ein fúłkána.

   Åh, det är en horkåna.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: fúłes, fúłest’nn

fúll

• "Mall:uttal"

1. full

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: áhugasfúll

funð’

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. böjning

fúnder

• "Mall:uttal"

1. fundera

   Sammansättningar: fúnderhnakk’, fúndersam, fúndrasjón

fúnderhnakk’ m

• "Mall:uttal"

1. klok och uppfinningsrik människa

   Hǫnð ér nn stór fúnderhnakk’.

   Han är mycket fintlig att påhitta nya, konstiga knep, som ingen annan kan.

fúndrasjón f

• "Mall:uttal"

1. plan
2. fundering

Besläktade ord: fúnder, fúndersam

furu f

1. tallbark, tillredd åt boskap till foder, åt människor till bröd

   Sammansättningar: furubrǿð

   Synonymer: hvítfín

furubrǿð n

1. barkbröd, bröd av furubark

fús

1. ivrig

   Etymologi: Fornnordiska fúss "begärlig, som åstundar".

   Sammansättningar: fræmfús, fræmfúsinn, fræmfúsing, ferðfús

Mall:gmq-bot-subst-m fyðril m

• "Mall:uttal"

1. fjäril
2. fiskefluga

Etymologi: Fornnordiska fífrildi, ynge form fiðrildi.

Varianter: fiðril

Sammansättningar: nǫ́ttfyðril, fyðrillín’

fyllneð

1. fullt, till fullo

fyllsamm

1. begiven på dryckenskap

   Synonymer: fyllaktug, fyllútt

fyłsing m

1. fölunge, eller föl i andra till fjärde året

   Besläktade ord: fył, fuła

   Se även: rympling

fyr

• "Mall:uttal" (betonat); /fɞ́ɾ/ (obetonat)

1. förr

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fyri, fyrst

   Fraser: fyr i verłdĕnn

fyr

1. för, eftersom

   Synonymer: fyr dí, fyr dý, tý

fyr

1. för
2. framför

fyr m

1. (sjöfart) för

fýr m

1. galopp, fyrsprång

   Heð gikk pá fýrĕnn.

   Histĕnn tóv i fýrĕnn.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: fýrsprang

fyr dí

• "Mall:uttal"

1. eftersom, då

   Å̂ sä mönnä-n dit dill krotjen, å̂ hoṇ dro opp djäddkrotjen å̂ sa å̂t lappgubben, gubben sin: »Å större ha°´k», fördi lappa kall djädda för ha°´tjen.

   Etymologi: Av .

   Varianter: fyr dý

   Synonymer: tý, fyr

fyr dý

• "Mall:uttal"

1. eftersom, då

   Heð vær dá ínt’ fyr dý dem ínt’ hæfð’ ráð.

   Det var inte för att de ej hade råd.

   Jag herðeð nóv pá i lengstljúð menn ínt’ fyr dý.

   Etymologi: Av .

   Varianter: fyr dí

   Synonymer: tý, fyr

fyr gamalt

1. förr i tiden
2. alltifrån forna tider

Varianter: senn gamalt

fyr i verłdĕnn

• "Mall:uttal"

1. förr i tiden

fýr’

• "Mall:uttal"

1. fyra

   fýr’ kæra

   fyra man

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fjórtan, fyritig

   Sammansättningar: fýrbyrðing, fýrsprang

   Fraser: á fýrum fótum

fyrár n

1. fjolår

fyrbudi

1. förbjuden

fyrhæbb’

1. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/2 sig) förhasta sig, tillfälligtvis missta sig, genom förhastande missta sig

fyri

• "Mall:uttal"

1. framför, innan

   Hǫnð stýr læssĕð fyri sig við ein hand.

   Han skjuter lasset framför sig med en hand.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fyr, fyrst

   Sammansättningar: ǫustęfyri, fyrimon

   Homofoner: fyrið

fyrið

• "Mall:uttal"

1. böjning

fyrimon m

• "Mall:uttal"

1. försprång

fyritig

1. fyrtio

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fjórtan, fyritigęndt, fýr’

fyrivís

1. förutseende

fyrkvakl’

1. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/2 sig) skada sig genom förtäring av för många eller otjänliga läkemedel

   Jämför: kvakl’

Mall:gmq-bot-subst-f-1-oräkn fyrn’ f

• "Mall:uttal"

1. fjorgammalt visset gräs; kvarstående grässtubb sedan förra året; vissnat gräs från föregående året, som ej avbergats, stundom av den anledningen för att därigenom öka avkastningen följande året av magra myrängar

   Sammansättningar: gamfyrn’

   Besläktade ord: fyrnes

fyrnes

• "Mall:uttal"

1. att bli gammalt, vissna

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fyrn’, fyrn

   Synonymer: fałnes, kvałnes, visn’

fýrsprang n (oböjeligt)

1. kort galopp, språng, men ej så häftigt

   Hann reið i fýrsprang.

   Han red i kort galopp.

fyrstneð m

1. början

   Synonymer: byggjinn, fyrstkæst

fyrtén’

1. förvärva

fyrtreffelig

• "Mall:uttal"

1. stark, mycket häftig, svår

   fyrtreffelig veðr

   mycket svårt väder

   Etymologi: Av .

fy̆rtrega

• "Mall:uttal"

1. förarga, förträta någon

   Hǫnð fy̆rtregað mig svø pæss.

   Han förargade mig så övermåttan.

fyrvarð’

1. ändra sig

   Allting fyrvarð sig.

   Allt ändrar sig.

fægr

1. vacker

   Etymologi: Av (kompar. fagrari eller fegri, superl. fagrastr eller fegrstr).

   Grammatik: Kompar. fegr, superl. fegst.

   Synonymer: vakr

Mall:gmq-bot-subst-f-4 fäl 1-3 f, 4-5 äv. m

• "Mall:uttal"

1. (ofta i plural) spår

   hwârifälen

   vargspår

   Sammansättningar: bakfäl, skofäl

2. resa, färd
3. färd, utfärd; i synerhet om utfärd till sälfiske, sälskytte

   Jag ska fera i fäla nu.

   Jag skall fara på sälfiske nu.

   Han ha förä ti fäla.

   Han har begivit sig i sälfiske.

4. buller, oväsen

   Hä var n fäl å dôm då dôm skull ut.

   Det var ett stort buller och stoj av dem, då de skulle ut.

5. mycket bråk och bestyr med något, t. ex. vid tillredelsen till bröllop, bosättning, flyttning, byggnadsinredning

Sammansättningar: åtfäl, fälmat, fälmål, fälstall, fälbåt, fälfus, likfäl, marknäsfäl, slafäl

Besläktade ord: fäles

Etymologi: Av .

fäles

• "Mall:uttal"

1. färdas
2. väsnas

Mall:gmq-bot-subst-n fær n

• "Mall:uttal"

1. smittosam, gångbar sjukdom; farsot

   Ég hæf fǫjið borti færĕð.

   Jag har blivit smittad av sjukdomen som går.

   Etymologi: Av

   Sammansättningar: gæł’nnfær, rangłfær

2. upptrampad djurstig

   Kóirn hæfð’ færę̆ ti skógjĕnn og dem gikk altinn sama fær.

   Korna hade sina stigar i skogen och de gick alltid samma stig.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: færvið

færk’

1. med en bärling driva fram en båt uppför strömdrag

   Besläktade ord: færk

2. förmana, varna med iver

   Hann færkeð mig at ég ínt’ skúll’ gá pá svagísum.

   Han varnade mig att jag inte skulle gå på den svaga isen.

færlig

• "Mall:uttal"

1. farlig^[18]
2. förträfflig, övermåttan, ganska mycket^[18]

   Heð vær færlig bra hednă.

   Det var ganska bra det här.

Etymologi: Av .

færvið m

• "Mall:uttal"

1. bräder eller plank som täcker åsarna på en bro

   Synonymer: brótré

fæst

1. fast

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: byrfæst, fæstmélt "tungmjölkad (om ko)"

fæst

1. fort

   kǽrið kǿr ínt’ fæst

   kära kör inte så fort

Mall:gmq-bot-subst-n fæt n

• "Mall:uttal"

1. (serveringskärl) fat

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: słæfæt

fǿr’ n

• "Mall:uttal"

1. väglag

   Heð ér dáligt ið fǿr’.

   Det är dåligt väglag.

2. smuts, slask

   Heð ér ið færlig fǿr’ ti kǿken.

   Det är rysligt osnyggt i köket.

3. oordning, oväsen

   Hvoð fǿr’ heð ér kríngum dig.

   Vilken oreda du har kring dig.

   Synonymer: ferðmáł

Etymologi: Av .

Sammansättningar: kłæbbfǿr’, ófǿr’, skíðfǿr’

fǿr’

1. föra

   Hann fǿrd’ við sig ein bra gǫ́rðsnata.

   Han förde med sig en bra gårdssed.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. foyrð’, sup. foyrt.

förstkast n

1. (idiomatiskt, i frasen: i förstkasten) början, i begynnelsen av något

   Han var no sträng i förstkasten.

   Han var nog sträng i början.

fǿtt’

1. springa

   Hó fǿtteþ dil nǽssgrænnan.

   Hon sprang till nästgrannarna.

   Besläktade ord: fót

Mall:gmq-bot-subst-f-1 føys’ f

• "Mall:uttal"

1. bandros, tofs

   Hón hæfð’ svø mykjið føysern fræmm i bærmĕnn.

   Hon hade så mycket bandrosor fram i barmen.

   Synonymer: bandføys’

2. slips

gá

• "Mall:uttal"

1. att gå, förflytta sig till fots

   Gakk aldr’ dít!

   Försök inte (att göra om det)!

2. röra sig (om saker)

   Jag ska fera og leta gá næ kurn.

   Jag ska fara och låta mala (lite) korn.

3. uppgå till

   Heð gá dil mykjið penning.

   Det blir mycket pengar.

Etymologi: Av .

Grammatik: Pres. sg. gá eller gár, pl. gá, pret. sg. gikk eller ghikk, pl. gíng’, sup. gátt, ghejið, eller gáið, imper. sg. gá eller gakk, pl. gáin eller gǫjin.

Varianter: gæ

Sammansättningar: misgá

Besläktade ord: ágáinn, gangj

Fraser: gá á, gá dil, gá ett’, gá fyr sig, gá um, gá við

gá dil

1. (idiomatiskt) avrättas

   Synonymer: gá dil dǿþn

gá i gǫ́rðĕnn

1. gifta sig och därmed få egen gård

gá uppá býĕn

1. (idiomatiskt) ryktas, omtalas

Mall:gmq-bot-subst-namn-m Gabril m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

gafł m

• "Mall:uttal"

1. tvärväggen på ett hus eller byggning
2. vid, stor öppning

   Stell dyrę̆ pá gafłĕnn.

   Ställ dörren på gavel.

   Set ínt’ dyrĕnn uppa gafł.

   Sätt inte dörren vidöppen.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: gafłvegg

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn gagn n

1. gagn

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: gagnlǫus

gagnlǫus

• "Mall:uttal"

1. ogagnelig, onyttig

   Etymologi: Av .

gała

• "Mall:uttal"

1. gala

   Túppęn ghełað ti hvorn nn gǫ́rð.

   Tupparna gol i varje gård.

   Grammatik: Pres. sg. gheł, pret. sg. gół eller ghełd’, pl. ghełað, sup. ghełdt, ghełið eller gǫłið.

galantǽr

1. garantera

gallkó f

1. ko, som icke har kalv eller mjölkar

   Etymologi: Fornnordiska geldkú, norska och danska dialektala gjeldku; skotska yeldcow; ryska яловъ "ofruktsam", яловая корова "torr ko".

galm m

1. skrik, rop, larm

   Etymologi: Urgermanska *galmaz.

   Besläktade ord: gell’, galm’

galt m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. galt

   Etymologi: Av .

gamal

• "Mall:uttal"

1. gammal

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. gamlændĭ, superl. gamlest.

   Antonymer: óng, ný

   Fraser: senn gamalt

gams’

1. prata tok, gyckla lättsinnigt, skratta

   Dim sæt og gamseð heile ettirmiðdagĕn.

   Ee satt och pratade tok hela eftermiddagen.

   Etymologi: Fornnordiska gaman n "skämt, glädje, lustighet"; gama "skämta".

gang m

1. det att gå

   Etymologi: Av .

   Varianter: gangj

   Sammansättningar: árgang

Mall:gmq-bot-subst-f-3 gang’ f

• "Mall:uttal" (Umeå); /ɡɛ̀ːk/ (Luleå); /ɡɑ̃ːk/ (Kalix)

1. tillfälle

   Vanliga konstruktioner: i gangenn "per gång"

   Sammansättningar: forgang’

gangj m

1. sätt att gå
2. passage

Etymologi: Av .

gantes

1. rasa, stoja, stimma

   Etymologi: Av .

gapahałs m

• "Mall:uttal"

1. gaphals; en storskrikare, som skriker och ropar med full hals, storpartare, som talar högt och mycket

   Hæf dú høyrt tukkin gapahałs?

   Har du hört en sådan storskrikare?

Mall:gmq-bot-subst-m gár m

• "Mall:uttal"

1. hudfåra (om narven på ett skinn)
2. årsringar i ved

   Se även: ár, fíngáreð

gár

1. (formulering: i gár) igår

   i gár um morgjęnn

   i går morse

   i gár um æptęnn

   i går kväll

garaíl n

1. snabbt övergående regnskur, snöoväder eller någon blandning därav

   Se även: garaveðr

garaveðr n

• "Mall:uttal"

1. elakt och omskiftande väder, med snö, blåst, regn och hagel om vartannat

   Heð ér ið færlig garaveðr í dag.

   Det är ett ganska elakt och omskifteligt väder i dag.

   Besläktade ord: gur, gara, garaíl

gardist m

1. kanalje

gárlig

• "Mall:uttal"

1. redo, färdig att gå, färdig att företaga ett arbete, att fara; till reds, i synnerhet resfärdig^[19]

   Ér dú gárlig gá?

   Är du redo att gå?

   Hǫnð ér gárlig stíg’ upp.

   Han är färdig att uppstiga.

   Hǫnð ér gárlig døyj’.

   Han är nära döden.

   Varianter: gárlinn

   Sammansättningar: sǽnggárlig, reisgárlig

   Synonymer: ferðug

   Antonymer: ógárlig

gárlinn

1. variant av gárlig

   Ér dú gárlinn?

   Är du färdig?

gáspypil m

1. åkerfräken

   Synonymer: mórgres

Mall:gmq-bot-subst-f-4 gát f

• "Mall:uttal"

1. dörrpost eller ett sådant trä egentligen, som inhugges i stockändarna på sidan av dörren såsom en tunga^[20][21]

   Etymologi: Av .

   Användning: Bruklig i uthus, dock brukas det promiscue om alla sorter dörrpostar.

   Sammansättningar: duragát, finstrgát, kłǫufrgát

gát’ f

1. liten berättelse, skämthistoria
2. böjning

Mall:gmq-bot-subst-f-2 gatu f

• "Mall:uttal"

1. gata

   Etymologi: Av , påverkat av svenska gata.

   Varianter: gǫtu (äldre)

Mall:gmq-bot-subst-f-1 gedd’ f

1. gädda

   Etymologi: Av .

gefa

• "Mall:uttal"

1. giva
2. (konstruktion: gefa dil) ursäkta, förlåta

Etymologi: Av .

Grammatik: Pres. sg. gef eller ge, pret. sg. gaf, ga, gæf eller gæ, sup. gifið.

Besläktade ord: gjef

Fraser: ge við sig

gegał m

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. tuvtåtel

   Varianter: gegar

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn gegar m

1. tåtel, täckttåtel Aira cæspitosa

   Etymologi: Av ett äldre *gæ̆ghaɽ.

   Varianter: gegał

   Sammansättningar: gegartúf’

géhýr n

1. gehör

Mall:gmq-bot-subst-f-r geit f

• "Mall:uttal"

1. get

   Gétarĕnn git gét’ geitrĭn.

   Vallpojken måste vakta getterna.

2. talltita
3. bröstvårta, kvinnobröst

   Etymologi: Möjligen till fornnordiska geta.

Etymologi: Av , av urgermanska *gaits.

Sammansättningar: geitkett’, geitskell’, geittypp’, gippgeit, himilsgeit, spitigeit

Besläktade ord: geiting

geiting m

• "Mall:uttal"

1. geting

   Etymologi: Av .

   Varianter: gæting, gætning

   Sammansättningar: geitingdyll

geittypp’ f

1. entita, en fogel av messlägtet Parus palustris

gén

1. (om resväg) kort

   Heð ér gént yfir skógjĕnn.

   Det är nära väg över skogen.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: génhǿft’, génskjút’, génstíg, génsvǫrug, génsegjin, génveg

   Besläktade ord: génum, gøning, gønum, i genn

gengł’ f

• "Mall:uttal"

1. styltor eller långa käppar med en tvär pinne uti att hålla foten på, med vilka gossar pläga gå och roa sig^[22][23]

   Hann kænn gá pá gengłin.

   Han kan gå på styltor.

   Etymologi: Sannolikt en inhemsk bildning och avledning av stammen i ganga "gå".

génhǿft’

1. möta, hindra, göra motstånd, stoppa

   Jag génhǿfteð nę jag.

   Jämför: génhǿt’

génhǿt’

1. svara spotskt och ohövligt

   Jämför: génhǿft’

génsvǫrug

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. som gärna ger retfulla och spydiga svar

Mall:gmq-bot-subst-f-1 gent’ f

1. flicka

   Etymologi: Av .

   Synonymer: fłikk’, stínt’, tǫus

gernum

• "Mall:uttal"

1. gärna

   Etymologi: Fornnordiska gjarna, gjarnan, gerna.

   Sammansättningar: ógernum

gesk

• "Mall:uttal"

1. välfödd, så att maten av blott vällevnad inte smakar eller därför, att en rätt för ofta efter vart annat måste ätas, så att man blir less därav

   Antonymer: grádug

gesk m

1. ormbunke, Polypodium

   Etymologi: Ordet sammanhänger med get och betyder möjligen från början "getmat" eller dylikt; bland tamboskapen är det nämligen nästan bara getterna som förtär ormbunkar; mindre troligt förefaller att ordet skulle vara identiskt med norska dialektala geitskor, geiske, gjeske, "mjölke", sannolikt egentligen: getsko, vilket senare ord synes tillhöra ett väl begränsat område i sydvästra Norge, under det att jäsk(e) har en nordlig-östlig utbredning.

gestbuð n

• "Mall:uttal"

1. bröllop

gét’

• "Mall:uttal"

1. gå i vall, valla boskap^[24]

   Jag hæf gétt der i fim ár.

   Jag har vallat där i fem år.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. géti, sup. gétt.

   Besläktade ord: gétar

   Fraser: gét’ út

gét’ út

1. lura efter något, lura på något

gétar m

• "Mall:uttal"

1. vallhjon, var och en som vallar boskap^[25]

   Gétarĕn ér bort’ enn.

   Vallhjonet är borta ännu.

   Besläktade ord: gǽtirsk, gét’

   Sammansättningar: gétargjent’, gétarpoik, gétarstínt’, gétarlúðr, gétarkunt

gétarlúðr m

1. lur av näver, som nyttjas av vallhjon

gétarstínt’ f

1. vallflicka

gheł sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

ghýs

• "Mall:uttal"

1. ett ord att locka till sig svin

   Etymologi: En förändring av grís.

   Synonymer: ghisk

gifest

• "Mall:uttal" (Vb, Luleå)

1. vanligen, merendels, oftast

   Varianter: gǽfesta

gíg’

1. att vid uppsättningen med vissa störar på ömse sidor stödja gärdesgården, så att den inte så snart blåser omkull

   Dá dú gjerð’ hogann svø gíg nn vehl.

   När du sätter upp gärdsgården, så stöd den väl.

2. sätta upp en gärdesgård av bara tre gärdselträn, som endast utestänger boskapen

Sammansättningar: gígstør, gíghoga

gígstǿr m

1. stör som används för att stödja en gärdsgård

   Diverse: Andra störar heter allmänt stoð.

   Se även: stǿr’

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn gill m

• "Mall:uttal"

1. avskrädet som blir när man rensar fisk, som mest består av gälar

   Besläktade ord: gill’

gill’

• "Mall:uttal"

1. att ta bort gälarna av strömmingen, rensa strömming

   Besläktade ord: gill

gimein

• "Mall:uttal"

1. gemen, folklig

   Kóngĕnn vær svø simpl og gimein.

   Kungen var så simpel och gemen.

   Se även: ógimein

gímęnĕ n

• "Mall:uttal"

1. öppning till en bakugn, främsta delen i valvet av en bakugn; valvbåge i ugn; rökfång, fång ovan bakugnen dit röken stiger

   Etymologi: Fornnordiska gíma f "öppning, mun".

   Varianter: ímęnĕ

ginðes

• "Mall:uttal"

1. gråta tyst, snyfta

   stá og ginðes dernă

   stå och gråt där

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ginðisgirug

   Besläktade ord: ginðútt

   Synonymer: kǫur’, krǫum’

ginðútt

1. gråtig, som lätt och ofta gråter

   Besläktade ord: ginðes

   Synonymer: fłennútt

gipt’

• "Mall:uttal"

1. att med häftighet och hastigt kasta något upp åt luften eller ifrån sig på långt avstånd

   Hǫnð gipteð bǫllĕnn svø hǿgt svø hǫnð knæpt sýntis.

   Han kastade bollen så högt att den knappt syntes.

   Etymologi: Besläktat med svenska gippa, guppa.

   Fraser: gipt’ tosk’

gipt’ n

1. gifte

gipu f

• "Mall:uttal"

1. mungipa

   Jämför: hvent’

girug

• "Mall:uttal"

1. snål, girig
2. flitig i arbete, tidigt och sent i arbete och verksamhet, ottevaken

Etymologi: Av .

Varianter: girig

Sammansättningar: ginnisgirug, lúsgirug, lygngirug, mykilsgirug, sǽðisgirug, somnsgirug, sýtisgirug, vǫtugirug, veitgirug

gissug

1. fyndig, som lätt förstår att lösa en gåta, eller gissar säkert och lyckligt till något

   Synonymer: giss’n

gist f

1. upptill kluven, grenig, eller med inborrade pinnar försedd och i marken nedslagen påle eller stör, varpå not eller nät upphänges till torkning

   Besläktade ord: gistn’, gist’

   Sammansättningar: gistvall, gistveðr

gist’

1. torka; om nät

   Besläktade ord: gistn’, gist

gistn’

1. gistna, bliva otät (genom torka); om laggkärl

   Grammatik: Pret. gistneð.

   Besläktade ord: gist’, gist

gita

• "Mall:uttal"

1. nödgas, vara tvungen

   Ska jag gita gá?

   Skall jag nödgas gå?

   Hǫnð gæt kuma enndá.

   Han måtte komma ändå.

   Fyr æðrum sá ę næ lík’ frank út sum fyr; men dá ę, i lag við óngdómum frá býnŭm stóð útęfyr finstrĕð, ǫ́g sá uppa brúðrę̆ ǫ́g vígslę̆, svø seig ę nið der ę stóð, ǫ́g svímeð áf, svø dim gát’ bera nę heim, ǫ́g frá denn stondę̆ vart ę sinðissvag, ǫ́g tałað aldr’ órðĕð við nægum; ǫ́g ínt’ vełeð nę kłǽð’ sig, ell’ stæss’ sig, sum fyr útan ę vildt’ bæra gera áf við sig, enn ti gǫ́rðsbrunðĕð, enn ti ełfę̆, svø dim gát’ hall’ vaktę̆ um ę, dil ess nð søster frá Vendnessónknę̆ kum ǫ́g tóv nę dil sig.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. sg. git, pl. gita, pret. gæt, pl. gát’, sup. gitið eller gutið.

   Fraser: vara gitið

giver n & m

• "Mall:uttal"

1. gevär

   Etymologi: Av .

gjef f

• "Mall:uttal"

1. så stor börda hö eller halm, som på en gång gives åt boskapskreaturen till ett mål

   Etymologi: Fornnordiska gjǫf, gift, "gåva, föräring", till stammen i gefa.

   Sammansättningar: kógjef

gjeld n

• "Mall:uttal"

1. ett litet, inom hushållet hos bönder brukligt kalas efter fulländad skörd och bärgning

   Etymologi: Fornnordiska gildi n "skatt, avgäld"; "vedergällning, ersättning"; "dryckesgille"; "öl, dryck"; fornengelska gild, geld n "brödraskap"; medellatin gilda, gulda; franska gueude f; nyhögtyska Gilde f; danska gille n "gästabud"; gotiska gild n "skatt, avgift".

   Användning: Den som skär sig under skörden sägs ha förlorat sin skyrðgjeld eller sin rätt att däri deltaga, och det är då av gunst och nåde, som han det får. Eller åtminstone ett ämne att bry honom för och skämta över.

   Synonymer: skyrðgjeld

gjeld sing

1. böjning

gjeld’

• "Mall:uttal"

1. snöpa

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. gjelde.

   Synonymer: snǫup’

gjell f

• "Mall:uttal"

1. skuld

   Vé ho full enteligenn kumi oss borti gjellnn.

   Vi har väl äntligen kommit oss ur skulden.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: gjell’

   Synonymer: skúld

gjell sing

1. böjning

gjell’

• "Mall:uttal"

1. skalla, ljuda starkt, genljuda, ropa, skrika

   Etymologi: Av .

   Synonymer: hljóm’, golm’, golp’, klíng’, skallr’, skoll’

2. hjälpa, förslå eller vara tillräckligt till något, vara möjligt

   Hvo gjell he?

   Vad hjälper det?

   He gjell ínt’ he.

   Det hjälper inte det, det gives ingen undanflykt.

   He galt ínt’ plút’ ve um.

   Det förslog ej att prata med honom.

   He gjell ínt’ anne.

   Det är inte så mycket att göra åt det.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. sg. galt (2:a pers.?) eller gall, sup. gulli.

   Besläktade ord: gjell, útgjerð

   Fraser: hvo gjell, He gjell ínt’ kør’ pá ein meið.

gengjelig

• "Mall:uttal"

1. lämplig, väl passande

   Ríse ér svø gjengjeligt ett’ ryggjenn denn.

   Riset är så lämpligt efter din rygg.

2. smidig, mjuk i lederna

   Användning: Används om människor.

gjera

• "Mall:uttal"

1. göra

   Jeg gjórð’ ill’ mig ve knífem.

   Jag skar mig på kniven.

   vaL djära väL

   för all del

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Ipf. gjórð’, sup. gjórt.

   Varianter: gøra (umemål)

   Besläktade ord: gjórð, gjerð

   Sammansättningar: vórgjera, misgjera, nestgjera

   Fraser: gjera upp

2. ånga, utdunsta hett och starkt ifrån glöd; osa^[26]
3. hetta, bränna^[26]

   He gjera niðett’ holsnn.

   Det hettar nere i halsen.

   Grammatik: Ipf. och sup. gjera.

Mall:gmq-bot-subst-m-oräkn gjera m

1. badstuguos, frän röklukt, helst i badstugor och kölnor^[27], ånga, badstuguos, ugnsos^[26]
2. halsbränna

Etymologi: Fornnordiska gér n "jäsning", géran f.

gjera i trá

1. (idiomatiskt) göra något med flit just för att förarga någon, göra i enkom, förarga, förträta någon just med flit och på ett utsökt sätt

gjera upp

1. (jordbruk) kasta, rensa säd

   Besläktade ord: uppgjerð

gjerð f

• "Mall:uttal"

1. sed att göra något, plägsed, vana

   He ér gjerða.

   Så är seden.

   He ér olti gjerða he.

   Det är alltid så vanligt.

   Besläktade ord: gjera

   Jämför: nota

   Sammansättningar: hárgjerð

gjerð’

• "Mall:uttal"

1. att sätta upp gärdesgård

   Hánn byr gjerð’ heili hogann.

   Han bör uppsätta hela gärdesgården.

   Besläktade ord: gjerðsl, gǫ́rð

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn gjerðsl n

• "Mall:uttal"

1. gärdsel

   Jeg haf ínt’ gjerðsle.

   Jag har inte gärdsel.

   Etymologi: Jämför fornsvenska gærþsl, gærþsle n, "gärdsgård", "hägnad"; avledning av gjerð’.

   Sammansättningar: gjerðsltróð

gjórð

• "Mall:uttal"

1. mogen, om säd

   Dá dú haf gjórt hedna svø gá stað nopp’ bira sum vara gjórt langsenn.

   När du har gjort det där, så gå och plocka bären, som sedan länge är mogna.

   Varianter: gør, ágjórð

gjórð f

1. gjord

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: rómpgjórð

gjórð

1. perfektparticip av gjera; som har gjorts

gjórð’

• "Mall:uttal"

1. böjning
2. böjning

gjórt

• "Mall:uttal"

1. böjning
2. böjning

gjút’

• "Mall:uttal"

1. gjuta

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. gǫut, pl. gutu, sup. gǫtið eller gutið.

Mall:gmq-bot-subst-f-1 gjút’ f

1. vart och ett rum, som emellan någonting formerar sig till en kil eller sorts vik, såsom när två gärdsgårdar eller berg stöter ihop, så att det endast är en smal remsa emellan dem, som blir smalare ju mer det lider mot hörnet, där de stöter ihop
2. var och en sådan trång och något lång vik i stränder
3. allt som i kläder, medelst lappar eller någon flik, formerar sig som en sorts pung

   Sammansättningar: eldbeingjút’

4. inhägnad för kalvar eller får

   Sammansättningar: kałfgjút’

Etymologi: Jämför fornsvenska giūta, "gjutform".

głámug

1. som har stora ögon och ser stinnt ut

   Etymologi: Fornnordiska gláma f "vithet"; glámbles f "vit bläs i pannan", glámblesóttr m "vitbläsig"; om häst, glámeygðr "som lider av ögonsvaghet".

głank

1. hal, slipprig
2. ren, idel, lutter

   głank ís

   alldeles ren is

Varianter: głansk, głakk, kłank, kłakk, głínk

głaparumm n

1. glapprum, mellanrum

głedi f

• "Mall:uttal"

1. glädje

   Etymologi: Fornnordiska gleði f.

   Grammatik: Pres. głeð, pret. głædd’, sup. głædt.

głeið

1. glad, munter

głent’

1. glinta, slinta, halka

   Fótnn głente nalta.

   Foten halkade lite.

   Etymologi: Väsentligen av germanska *glantian-, eg. kausativum till *glintan-; jämför norska och isländska gletta "glida m. m.".

   Användning: Ordet utmärker ett slintande i mindre mån.

głepa

• "Mall:uttal"

1. vara öppen, stå på glänt; om dörrar och annat

   Heð głepað ti bærmĕnn pá um.

   Det var öppet (obetäckt) i barmen på honom.

   Varianter: głapa

   Besläktade ord: głæp, głipa, głip, głíp, głíp’

głima

• "Mall:uttal"

1. blänka, glänsa, glimra^[28]

   Heð głima sum heð vór gúllĕð.

   Det blänker som det vore guld.

   Stjernern głima pá himilĕnn.

   Stjärnorna glimmar på himmelen.

   Synonymer: skefa, głóngr’

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn głímbr n

• "Mall:uttal"

1. det som blänker, glitter, glänsande lappri^[29]

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn głíngr n

• "Mall:uttal"

1. det som blänker, głitter, głänsande lappri^[30]

   Áh dú lillgłíngr der dú ligg.

   Åh du lilla glada sälle där du ligger.

   Sí lillgłíngr ǿgað dernă.

   Se det där lilla glada ögat.

   Besläktade ord: głíngr’

głíngr’

• "Mall:uttal"

1. säges helst om barn och andra, när de ser glatt på någon och kvickt omkring och ögonen likasom gå omkring i huvudet^[31]

   Sí hvur hann ligg og głíngr’.

   Se hur han ligger och vänligt kastar ögonen och ser glatt på folk.

   Besläktade ord: głíngr

głínk

1. glatt, hal, slipprig

   głínkís, głínkhałka

   hal is, slipprig halka

   Synonymer: głank, głakk, głansk, głakk, kłank, kłakk

głíp n

1. öppning; egentligen om kläder, söm

   Besläktade ord: głíp’

głíp’

1. gapa, vara öppen

   Jakkę głíp’ ti sǿmĕnn.

   Jackan är så illa sydd, att det lyser genom sömmen, eller den har lossnat, så att en öppning uppkommit.

2. stå på glänt, vara halvöppen.

   Læppĕnn legg ínt’ um næ, um heð głíp’ i bærmĕnn.

Grammatik: Particip głipinn

Besläktade ord: głip, głipa, głíp

głipa

• "Mall:uttal"

1. tala överdådigt, giva glåpord

   Besläktade ord: głíp’

głipinn

• "Mall:uttal"

1. glipande, vidöppen

   Hǫnð gæ all głipinn i bærmĕnn.

   Han går med alldeles vidöppet skjortbröst.

   Etymologi: Part. till głíp’.

głipu f

1. glänta

   Sammansättningar: lǿfgłipu

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn głír m & n

• "Mall:uttal"

1. allahanda mycket små fisk och fiskungar av vad art som helst

   Heð fás ínt’ næ ænn’ fisk enn bæra smágłírĕnn.

   Det fås intet någon annan fisk än helt små.

   Etymologi: Av ett *glīwa, egentligen "något som blänker i vattnet"; besläktat med głý "små barn".

   Varianter: głý

   Användning: Är större än ím.

głír’

1. plira med ögonen

głís f

1. rämna, spricka, öppning; bland annat t. ex. mellan två moln

głís

1. gles, ej tät
2. tunt besådd eller bevuxen

   głís ákr

głís’

1. småle, le i mjugg^[32]

   Varianter: głiss’

   Besläktade ord: głís, głystr’

głises

• "Mall:uttal"

1. skratta eller le^[33]

   Głises ínt’ át mig.

   Skratta inte åt mig.

   Etymologi: Besläktat med głis; jämför orsamål gliså.

głiss’

1. glänsa

   Jämför: głís’, głystr’

głómr’

• "Mall:uttal"

1. ljuda, klinga; om glas, bjällror och metaller

   Etymologi: Av .

   Synonymer: łjóm’, galm’, galp’, gell’, kłíng’, skall’

   Besläktade ord: głóm’, głómrtýg

głón’

1. glo, stirra

głóngr’

1. glimma, lysa något litet

   Synonymer: głima, skefa

głónk’

• "Mall:uttal"

1. tala i mjugg, säga eller berätta något, som man ej vill skola bliva så allmänt bekant

   Hǫnð głónkeð nælta i dý.

   Han lät förstå något därom.

   Etymologi: Jämför fornsvenska grunka "mumla, knota".

   Varianter: głunk’

głǫpug

1. vidt öppen, obetäckt

   głǫpugt i bærmĕnn

Mall:gmq-bot-subst-n głos n

• "Mall:uttal"

1. (lulemål) glas

   Sammansättningar: głoskist’, głosǿgę

   Varianter: głæs

głosǿgę n pl

1. (lulemål) glasögon

   Varianter: głæsǿgę

głúp’

• "Mall:uttal"

1. sluka

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: głúps’

głupa

1. starkt snöa, snöa och regna mycket på en gång; gloppa
2. forsa

głystr

1. oförvägen, hastig och obetänksam

głystr’

• "Mall:uttal"

1. smålysa, giva litet och obetydligt sken ifrån sig

   Heð ér svø mykjið heð głystr’ uppi spísĕnn.

   Det är föga att det lyser i spisen.

   Sółę̆ głystr’ génum veggspryngję.

   Solen lyser helt lite igenom väggsprickan.

   Etymologi: Jämför fornnordiska glyssa "gnistra", glysligr, adj. "lysande"; besläktat med głís’.

głæp n

1. öppning, hål

   Besläktade ord: głepa

   Sammansättningar: głaparumm

głæps’

1. äta slukande, med glupskhet äta, sluka i sig; eg. om hundar och svin

   Besläktade ord: głæpsig

Mall:gmq-bot-subst-n głæs n

• "Mall:uttal"

1. glas

   Heð ér gjórt borti głæsen.

   Det är tillverkat av glas.

   Sammansättningar: głæsber, głæsǿgę

2. fönster

   Synonymer: finstr

Varianter: głos (lulemål)

głæsber

1. så kallas den arten av blåbär, som är svarta och glänsande såsom små glasbollar

   Synonymer: kællber

głæsǿgę n pl

1. glasögon

   Varianter: głosǿgę

głǿðbakað

1. (om kaka) som är gräddad på glöd

   głǿðbakað kǫku

   en kaka gräddad på glöd

głǿgg m

1. glödgat vin eller brännvin

głǿp’

1. blanda tillsamman, röra i hop varjehanda

głǿr f

1. öppning eller fläck, som bildas mellan isstycken på isar
2. öppning mellan infruset timmer, som vintertiden ligger i ett vattendrag

Etymologi: Jämför norska glor n "öppen eller bar fläck (i skog)".

głǿt’

1. röra i vatten, plaska i vatten

   Etymologi: Jämför fornnordiska glæta f "vätska", glær m "hav", glot "vatten", i sammansättningen glotkullir m.

   Jämför: pæsk’, pæsl’, skuła

gnag n

1. otidig, besvärlig, enträgenhet; efterhängsenhet
2. oupphörligt smågräl

Etymologi: Av .

gnega

• "Mall:uttal"

1. gnaga, beta

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. gnóg, sup. gnigið, gnegið eller gnǫgið.

   Varianter: gnaga

gníð’

• "Mall:uttal"

1. gnida

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. gneið, sup. gnidið.

gnika

• "Mall:uttal"

1. knarra, gnissla, skava, låta knarkande och småknäppande i skacklor och åkdon om vintern, när det är bra kallt

   Heð bæra gnikað ti nn øydigǫ́rð, og tankęn mín’ dim mala.

   Besläktade ord: gniks’

   Fraser: gnika áf

gnika áf

1. (idiomatiskt) ge sig iväg

gniks’

1. träta, ej ge med sig, tugga om samma sak många gånger

   Besläktade ord: gnika

gnisterspennar m

1. elektriker

gnit f

• "Mall:uttal"

1. gnet, lusägg

   Etymologi: Av .

gnół’

• "Mall:uttal"

1. småsjunga i näsan under det man håller igen mun

gnú

1. ljuda, susa, såsom när vädret spelar häftig på skogen eller något annat

   Heð gnú upp i spielðĕð.

   Det susar upp i spjället.

2. av missnöje låta med mun eller säga något halvtyst, då man ej vågar att högt svara någon

   Heð gnú tí n heð hann fer, hann ér int’ góð.

   Han mumlar inom tänderna det han far, han är inte god.

3. brumma, knota, vara missnöjd, obelåten

Etymologi: Fornnordiska gnjóða, gnauða, gnyðja, gnýja.

Grammatik: Pret. gnǫuð.

Besläktade ord: gný

gnurg’

• "Mall:uttal"

1. knövla

   Læppĕnn gnurgeð i hóp sig og stækk reinĕnn.

   Lappen vek sig hastigt ned och stack renen.

gný n

• "Mall:uttal"

1. susande såsom av havsböljor och i forsar, helst i lugnt väder^[34]

   Hæfsgnýę̆ høyrs i kveld, heð varð sønnęveðrĕð.

   Susandet av havssjön hörs i kväll, det blir sunnanväder.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: gnú

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn gnædd m

• "Mall:uttal"

1. allahanda små, krypande insekter, helst små, svarta ettermyror, som bor i tuvor och under små stenar; trädgårdsrödmyra Myrmica rubra

   Synonymer: eitrgnædd, pissmǫur

2. en hop helt små barn

   Heð ér bæra smágnæddĕn.

   Det är bara helt små barn.

Synonymer: gædd

góð

• "Mall:uttal"; neutr. /ɡʲɞ́tʰː/, /ɡótʰː/, /ɡʊ́tʰː/

1. god, bra

   gutt fyr oð lǽr’

   som har lätt att lära

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: gutt’, góðn’, góðnes, vildgóð’

   Sammansättningar: góðaktug, góðdilgangsgá, góðlík, ógóð, tykkjisgóð

   Fraser: guð mærann

góðaktug

1. välvillig

gódi

• "Mall:uttal"

1. mycket

   ...og ég vær gódi bra um ég fá segj’ eð sjøłf.

   ...och jag var mycket bra om jag får säga det själv.

   Synonymer: mykjið

2. ganska

   Heð regn’ gódi mykjið.

   Det regnar ganska mycket.

   Synonymer: bra nóv

góðnes

• "Mall:uttal"

1. betydelsen är svår att uttrycka; den utmärker en saks förbättring igenom att den ligger och drager eller sätter sig på något sätt

   Hǫnð varð nóv betr bæra hǫnð fá ligg’ og góðnes nælta.

   Han blir nog bättre, bara han får ligga och därigenom förbättra sig eller liksom besinna sig lite grann.

   Besläktade ord: góð, góðn’

góðsmǫkug

1. läcker

gǫlig

• "Mall:uttal"

1. galen, tokig

   Honn fór gǫlig veg.

   Han reste orätt väg.

   He var gǫlig gjórt.

   Det var illa gjort.

   Synonymer: gahl’nn, gǫlútt, gǫuðútt

gǫłinn

1. galen, felaktig

   Se även: gæł’nn

gǫlútt

1. galen, tokig

   Synonymer: gæł’nn, gǫlig, gǫuðútt

gómp m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) bakdel, stjärt

   Etymologi: Jämför danska, svenska och norska gump, isländska gumpr; en nasalerad sidoform till stammen i gubbe och guppa; jfr fornhögtyska goffa, medelhögtyska goffe.

Mall:gmq-bot-subst-m gǫ́rð m

• "Mall:uttal" (Umeå, Luleå, Kalix); /ɡɒ́ːɽ/ (Skellefteå)

1. gård, gårdsplan, hus^[35]

   Menn dá selję̆ tóv pá vínk’, svø setti nn áf gǫ́rði inn i gøning smárísĕð.

   Men då sälgen började luta, satt han av därifrån in genom småriset.

   Heð tý ínginnting i gǫ́rðŭm hérnă.

   Ingenting räcker till i den här gården.

   gǫ́rðsĭns fołk

   gårdsfolket

   Etymologi: Av , av urgermanska *gardaz; dock antyder vokalen att ursprunget snarare vore ett *garduz, fno. *gǫrðʀ, eller pl.formen *gardōz.

   Sammansättningar: bógǫ́rð, fégǫ́rð, gǫ́rðsnata, gǫ́rðstré, gǫ́rðvarð, skerigǫ́rð, skíðgǫ́rð, tænngǫ́rð

   Fraser: gá i gǫ́rðĕnn

gǫ́rðen

• "Mall:uttal"

1. böjning

gǫ́rðĕnn

• "Mall:uttal"

1. böjning

gǫ́rði

• "Mall:uttal"

1. böjning

   Etymologi: Stelnad dativform, av fornnordiska garði; jämför svenska gårde, norn a gæri.

gǫ́rðsnata m (oräkneligt)

• "Mall:uttal"

1. en gårds egen tillhörighet, gårds art eller egenskap, som liksom blir medfödd med var och en, som kommer i samma gård att bo; gårdsvana

   Heð ér gǫ́rðsnatann der dil oð sufa lengj’.

   Det är den gårdens vanliga bruk att sova länge.

   Heð fá ínt’ gá bortaf gǫ́rðsnatann.

   Det får inte gå ifrån den gamla gårdsvanan.

   Användning: Ordet appliceras endast på människors göromål, bruk och plägseder.