Se Appendix:Oattesterade språk/Bottniska

skutkułf m

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. pil, sådan som barn brukar, när de skjuter med sprättbåge
2. speord, stickord, pikord, speglosor eller sådana uttryck, varmed man vill liksom oförmärkt och med förtäckta ord förebrå en något

skutu f

1. ett verktyg, varmed säd sammanförs till dråse på logen

skutu

1. böjning

skutvær

1. (om fågel) som av skott blir skygg och aktsam, flyger innan jägaren hinner få sikte på honom

skvaka

• "Mall:uttal"

1. låta bullrande som vissa fåglar
2. tala och prata mycket bullrande

   Há, dú skvaka næ áf dý.

   Hå, du slabbrar och pratar förfärligt mycket och bullrande.

Grammatik: Pret. och sup. skvakeð.

Sammansättningar: skvakatræst

skvakatræst m

• "Mall:uttal"

1. björktrast Turdus pilaris eller ringtrast Turdus torquatus

   Synonymer: buskskrekkj’, dyngjtræst

skveł m

1. oäkta barn

   Besläktade ord: skuła

   Synonymer: byrðing

skvetr’

• "Mall:uttal"

1. låta som en anka eller skata

   Etymologi: Jämför norska skvatre, danska skvadre.

   Grammatik: Pret. skvetreð.

   Jämför: skutr’

skvettregn n

1. en regnstänk litet emellanåt

skvulk’

1. svalg

ský m

1. himmel

   Etymologi: Av .

   Synonymer: himil

skygg n

1. skyve, brätte

   Besläktade ord: skygg’

skygg’

1. beskugga, giva skugga

   Heð skygg’ fyr sółę̆.

   Solen beskuggas av moln.

   Heð skygg’ fyr ǿgę.

   Det skymmer för ögonen.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. skyggeð.

   Besläktade ord: skugg’, skygg

skýl m

1. på åkern till torkning upprest hög av sädeskärvar

   Sammansättningar: skýlkrók

skýl’

1. uppsätta i skýlęn, skyla, uppträda sädeskärvarna på sneisę̆ till torkning, vartill begagnas skýlkrók

skyldt

1. skyld, besläktad

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: nǽrskyldt

   Antonymer: óskyldt

Mall:gmq-bot-subst-f skyłj f

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /ʂǿɽjɐ; nom. bfpl. /ʂø̀ɽjen/

1. en korg av pertor eller tågor, vari man sköljer fisk etc.
2. en av garn såsom not bunden liten säck, so mest brukas att bära fisk uti

   Diverse: Vid öppningen är tvenne träskivor och snöre igenom att binda ihop med såsom på de här brukeliga sälskinnssäckar.

skýlkrók m

1. uddvass stång med ett tvärträ eller tvärkrok på ändan. Härpå uppträds sädeskärvarna till torkning på åkern

skyndil m

• "Mall:uttal"

1. brådska, skyndsamhet, helst härrörande från någon rädsla och farhåga

   Hǫnn fikk skyndilĕnn ti beinę̆ dá faðrĕnn kum.

   Han fick brådska i benen, när fadern kom.

skýr’ f

1. skåret i stocken eller öppningen, när han är halv avhuggen

   Sammansättningar: knútskýr’, tímbrskýr’

skýr’

1. hugga av långved eller stockar till klabbar, men att klyva klabbar heter inte så

skyrð f

• "Mall:uttal" (allmänt); /ʂʲóːɽ/ (Skellefteå)

1. skörd

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hárskyrð, skyrðænn, standskyrð, skyrðgeld, liguskyrð

skyrð

1. (om åker) som man kan skörda, mogen till skörd

skyrðænn f

1. brådskande skördetid^[1]

skyss’n

• "Mall:uttal"

1. elak, trätgirig, knarrig, som gamla gubbar och gummor pläga vara

   Besläktade ord: skyssnes

skyssnes

1. träta, vara elak och knarrig, ständigt visa sig missnögd och med bitande utlåtelser gnaga och skava sitt husfolk, så att ingenting är till lags

   Besläktade ord: skyss’n, skyssnug

skyssnug

• "Mall:uttal"

1. missnöjd, obelåten; ond, kinkig

   Besläktade ord: skyss’n, skyssnes

skýt’

• "Mall:uttal"

1. sikta

   Hǫnn skýtti át mig við keppŭm.

   Han pekade på mig med käppen.

   Besläktade ord: skytt’, skytterí

skytt’

• "Mall:uttal"

1. sikta, akta på, lura; om kattor

   Besläktade ord: skýt’, skytterí

skytterí n

• "Mall:uttal"

1. skutning, jakt

   Besläktade ord: skjút’, skytt’, skýt’

skæf n

1. avskalad bark

   Besläktade ord: skafa, skhefa

   Sammansättningar: æspskæf

skæfł’

• "Mall:uttal"

1. skräda, rata, vara laggrann, kassera, frånskilja det sämre eller odugliga

   Hǫnð skæfłeð mætĕnn.

   Han ratade maten.

   Hǫnð skæfłeð hałftę̆ tí bjełkum.

   Han kasserade hälften av bjälkarna.

   Skæfł’ ínt’ nǽfrĕð, nóv dug eð.

   Kassera inte nävern, den duger nog.

skæfǿtis

1. sned- eller korsfotad

   Jämför: bjúgbeint

2. skaföttes
3. allt vad som är i olag, då det som ska vara framåt är bakåt

   Heð ér allting svø skæfǿtis hér.

   Allting är så i olag här.

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn skæmm f

• "Mall:uttal"

1. skam

   Etymologi: Av .

skæplynd’ n

1. utseende

   Heð hæf ið ænneð skæplynd’ heðdernă.

   Det där har ett helt annat utseende.

   Etymologi: Av .

   Varianter: skæmplun

skæpt n

• "Mall:uttal"

1. skaft, handtag
2. sädesstrå, halm

Etymologi: Av .

Besläktade ord: skept, skept’

Synonymer: hvał

skǽr

• "Mall:uttal"

1. ljus

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: skǽrbłátt, skǽrrǿtt

2. den som mycket väntar, mycket begär eller vill hava, den som ej är nöjd med litet

   Hón ér ínt’ mykjið skǽr menn hǫnð ér altið mykjið skǽr.

   Hon väntar ej så mycket eller ät nöjd med litet, men han vill alltid hava mycket.

skærp

• "Mall:uttal"; neutr. /scǽːʈʰ/

1. torr och hård

   Heð ér skærpt fǿr’ i dag.

   Det är hårt väglag i dag.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: skærpbergj "(del av) kalt berg", skærpbrǿð, skærpskurp’ "delat rostat och torkat vetebröd", skærpréttar "magerlagd man"

skærr m

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. tordmule Alca torda

   Etymologi: Av .

   Synonymer: tyrrmúł’

skøyt m

• "Mall:uttal"

1. skarv
2. ställe, där tvenne hopskarvade stycken möter varandra, eller där något är hopsytt, förenat

Etymologi: Fornnordiska skeyti n "sammanfogning, förening"; norska skjøyt m.

słá

• "Mall:uttal"

1. slå

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. słó, sup. słegjið.

   Varianter: słu

   Fraser: słá aggę, słá mýl

słá aggę

1. om snö som driver mot husväggen och lägger en driva en bit från huset; även om kastvindar på sjön

słá mýl

1. spela brännboll

slag n

• "Mall:uttal"

1. (jordbruk) slagbredd (vid lieslåtter)
2. slag, sort

   Synonymer: arrt, sorrt

3. (i bestämd form) starkvaror, sprit
4. (i frasen: i slag) i rad, i följd

Etymologi: Av .

Sammansättningar: slagbjern, slagbóm, slaglóð, slagland, steinslag

slaghǫuk m

1. bivråk Pernis apivorus

slagtehlning m

1. smal käpp, till vilken slagklumpen (den yttersta, tjockare delen av slagträet på slaga) skarvas

słak

• "Mall:uttal"

1. ej spänd

   Synonymer: lǫus

2. matt, orklös

Etymologi: Av .

Besläktade ord: słakn’

słak n

1. (geografi) sluttning, svacka

   Sammansättningar: słaklint

słák n

1. ett stort tråg att t. ex. tvätta svin uti

słakk

1. lutande

   Bakkenn ér nóv næ słakk.

   Backen lutar bra mycket.

   Besläktade ord: słakk’

   Synonymer: hall

słakk’

1. luta

   Besläktade ord: słakk

słakn’

• "Mall:uttal"

1. slakna, giva efter
2. minskas

   Hugĕnn hæ słakneð ner um.

   Han är inte lika ivrig längre.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: słak

słamplýr’ f

1. yrhätta, vårdslös flicka

słams n

1. vårdslöst beteende
2. onyttigt prat
3. vårdslöst, illa gjort arbete

słang n

1. krökning på en väg där vintertiden släden gärna slänger till och vill stjälpa

   Besläktade ord: słangug, słangútt, słengjig, słíng’, słóng’

słangútt

1. slängigt^[2]

słank’

1. vara sysslolös, lättjas

   Besläktade ord: słínk’

słapa

• "Mall:uttal"

1. flamsa, sladdra

słátt m

1. polska, polonesse, även ock ett annat musikaliskt stycke, som spelat på något instrument

   Etymologi: Av słá; jämför ordet i de andra språken: slått.

słáttar m

1. slåtterkarl

Mall:gmq-bot-subst-m-an słeða m

• "Mall:uttal"

1. släde

   Etymologi: Av .

sleka

1. rucka, lossna, vara lös i sina fogningar, bliva rankig, som är löst och vickar och skallrar^[3][4]

   hjula sleka

2. rycka fram och åter tills det lossnar

   Användning: Säges endast om döda ting. Den aktiva bemärkelsen är mindre bruklig.

Besläktade ord: slekal, slekali, slekalonnom

slekal

1. som lossnat, så att det ej håller sig stilla och stadigt, rickar hit och dit^[5]

   Synonymer: slekalonnom

słemm’

1. hastigt och häftigt slå, slå till, slänga, slå hårt igen, t. ex. en dörr

   Hann słemmeð dyrę̆.

   Etymologi: Jämför norska slemma, danska slemme.

   Besläktade ord: słemmt’

słemmt’

1. (frekventativum) slå till eller ifrån; om dörr, lucka m. m. som av blåst eller storm slår till eller ifrån

   Besläktade ord: słemm’

słengjig

• "Mall:uttal"

1. krokig, t. ex. om timmer och trän
2. om vägar, där vintertiden gärna bilda sig słang där släden gärna svänger till och vill stjälpa

   Synonymer: słangug

słentelig

1. som kommer synnerligen väl till pass

   Heð vær ið słenteligt dilfelle.

2. tjänlig, användbar

   Heð vær n słentelig kníf.

3. lättsinnig, lätt åtkomlig; om flicka

Besläktade ord: słenteligt, słentr’

słenteligt

• "Mall:uttal"

1. till pass, behändigt, väl träffat, behändigt, oförtänkt, tillfälligt vis

   Hǫnð kum svø słenteligt.

   Jag rákað út fyr nð svø słenteligt.

   Jag råkade ut för honom så tillfälligt och väl träffande.

słentr’

1. sakta och försigtigt handtera
2. vanka av och an, försumma, fördriva tiden

   Hǫnn słentreð svø lengj’ við dí, dil ess heð vart.

   Hǫnn gikk og słentreð heile vikun.

Besläktade ord: słentelig, słínt’, słunt’

słepp’

1. släppa

   Grammatik: Pret. słeppt’, sup. słeppt.

2. slippa, undkomma

   Dú słepp.

   Du slipper, får ej.

   Dú słæpp.

   Du fick inte.

   Grammatik: Pret. słæpp, sup. słuppið.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: átsłæpp

Varianter: słépp’

słétt

• "Mall:uttal"

1. slät

   słétt land, słétt vegj

2. ända, som blev slut på

   Heð vart słétt.

   Det blev slut, intet övrigt.

   Heð æ vyrið mykin eigindóm der i húsen, menn nú ér eð słétt.

   I det huset fanns mycken egendom, men nu är det tomt. (?)

Etymologi: Av .

Besläktade ord: słétt’, ósłétt

słíðr’

• "Mall:uttal"

1. slipprigt slingra eller halka sig fram

   Áłĕnn słíðreð sig svø létt og fórt útfyr hellę.

   Ålen slingrade sig så lätt och fort utför hällen.

2. krypa in, halka in, genom (såsom en orm), smyga sig emellan, igenom

   Hǫnð słíðreð sig gøning hułĕð.

   Han slank igenom hålet.

   Hǫnð słíðreð sig undę.

3. slingra sig undan, med list eller svek undandraga sig ansvaret för något

słíðr’ n

1. slida, balja

   Sammansättningar: knífsłíðr’

słík

1. slik, sådan

   Hann ér słík hann æ vyrið.

   Han är sådan han förut varit.

   Hann ér słík og słík.

   Etymologi: Av .

   Varianter: słíkin

   Sammansättningar: słíkumstæðs

   Fraser: słíkt vógeð

słíkt vógeð

1. (idiomatiskt) friskt vågat

słíkumstæðs

1. på ett ställe som detta

słíng’

1. fläta (snören, tömmar)

   Besläktade ord: słang, słengjig, słíngr’, słíngrbúlt, słóng’

słínk’

1. slínka, halka

   Synonymer: słínt’

2. smyga, krypa hastigt eller obemärkt, smyga sig lätt ned, glida utföre

   Mikłamentĕð słænk nið, fæst dú fjerkeseð át dim.

3. (słínk’ við) följa med

   Stíntę słænk við.

Grammatik: Pret. słænk, sup. słónkið, słínkið, eller słunkið.

Besläktade ord: słank’

słínt’

1. halka, falla till följe av ostadigt fotfäste

   Grammatik: Pret. słænt, sup. słíntið, słentið.

   Besläktade ord: słentelig, słentr’, słunt’

słíp 1 m, 2 f

1. (anatomi) läpp, underläpp

   Besläktade ord: słípr’, słíprbukk

   Synonymer: fłíp, płút

   Sammansättningar: munðsłíp

   Fraser: hengj’ słípĕnn

2. släpa, varpå varor, sten o. d. släpas, där väg för hjuldon ej är bruten

   Grammatik: pl słípin

słíp’

1. slipa

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: słíplíðr

słíplíðr n

1. lider, vari slipstenar uppställas

słíprbukk m

1. (anatomi) pekfinger

słisk n

1. bjäfs

słit n

• "Mall:uttal"

1. tungt arbete

słít’

1. slita

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. słeit, sup. słitið.

słjǿg

• "Mall:uttal"

1. slö

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: słjǿgj’

   Sammansättningar: słjǿgsǽð, słjǿskódd

   Synonymer: óhvæss, ósłjǿg

słó sing

• "Mall:uttal"

1. böjning
2. böjning

słóð f

1. hela följet, hela familjen tillsammans tagen, hela raden eller hopen av folk

   Tættarsłóðę̆ kum nú.

   Tattarföljet kommer nu.

   Jag mǿtti heile hærrsłóðę̆.

   Jag mötte hela herrskapssamlingen.

   Landshyfdingssłóðę̆ vær der.

   Landshövdingens hela familj var där.

   Heð kum nn heil słóð.

   Det kom ett stort följe.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: słóð’ "löpa i brunst"

Mall:gmq-bot-subst-f-2

słǫgu f

• "Mall:uttal"

1. slaga; ett slags gammalt tröskverktyg varmed man tröskar säd

   Etymologi: Till słá.

   Sammansättningar: słǫgukłubb, słǫgulýr’, słǫguhvał, słǫgutrysk’

słǫguhvał m

1. skaftet på slagor varmed man tröskar säd

   Synonymer: hvał

słokn’

• "Mall:uttal"

1. slockna

   Etymologi: Av .

słókøyr’ n

1. sloköra

słóng’

1. slunga, kasta
2. slå

Besläktade ord: słíng’

słǫnu f

1. slana

   Grammatik: Pl. słǫni.

słu

• "Mall:uttal"

1. (hössjömål, umemål) variant av słá

   Grammatik: Pret. słó, sup. słǫgjið.

   Fraser: słu við

słu við

1. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/8 sig) att fiskar sprattlar i vattenbrynet

   Fiskjĕnn słu við sig færligt hérnă.

   Fisken sprattlar i vattenbrynet ganska mycket här.

2. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/8 sig) stoja, bullra, larma, träta

   Dá hǫnð tóv pá słu við sig, svø gikk jag menn veg bort.

   När han började larma och träta, så gick jag min väg bort.

słúg

1. vid sina sinnens fulla bruk
2. förståndig
3. illistig

Grammatik: Kompar. słúgændĭ. superl. słúgest.

słunt’

1. slå dank, vara lat

   Etymologi: Jämför norska dialektala slunta, danska slunte, engelska dialektala slunt; besläktat med słentr’.

słút’

1. sluta, fullända
2. stänga

Etymologi: Fornnordiska tungan har troligen haft det starka verbet sljúta (slaut, slutum, slotit).

Grammatik: Pret. słǫut, sup. słutið.

słý n

1. myrländig och sumpig mark, beväxt med småskog och dvärgbjörk; med något större skog heter det słýland

słýdj f

• "Mall:uttal"; bfsg. /ʂɭýʤ̊ːɐ/

1. agnar och slösäd, lättkorn

   Ég fikk bara słýdję̆.

Mall:gmq-bot-subst-f-1 słyðr’ f

1. trasa, torktrasa

   Tyrk áf fótum dínum við gamsłyðrę!

   Torka av dina fötter med den gamla trasan!

   Kłǽðę hennars ér bera słyðrirn.

   Hon har bara trasor till kläder.

   Etymologi: Av .

   Synonymer: słǫru

   Besläktade ord: słyðrútt

słyðrútt

1. trasigt

   słyðrútt kłǽdd

słym

• "Mall:uttal"

1. klen, dålig, svag, ömklig

Mall:gmq-bot-subst-f-4 słæferð f

1. följe

   Jag kumeð i słæferð við ę Ánna.

   Jag kom i följe med Anna.

słæfæt 1 n, 2 m

• "Mall:uttal"

1. ett kärl, som liknar två mot varandra lagda tråg för att däri förvara fisk
2. lathund, dagdrivare

   Synonymer: dagatjýf

   Jämför: rekling

Mall:gmq-bot-subst-f-4 słǽgd f

• "Mall:uttal"

1. däld, dalsänkning; fördjupning på åker och äng, även på tak

   Kæst ti słǽgdę̆ dernă.

   Kasta i den där lilla nedsänkningen.

   Heð vær n słǽgd pá ákrum.

   Det fanns en sänkning i åkern.

   Heð ér n słǽgd pá kroppásum.

   Det är en sänkning på takåsen.

   Etymologi: Av , f "dal"; jämför norska slogd.^[6]

   Synonymer: skół, svakk

   Besläktade ord: słǽgdug

   Jämför: lǽgd

słǿg

1. händig, konstfärdig, som kan slöjda, skicklig att snickra

   Etymologi: Av .

   Antonymer: ósłǿg

   Sammansättningar: słǿglig

słøkkj’

• "Mall:uttal"

1. släcka^[7]

   Słøkkj á eldĕnn uppi spísum!

   Släck ut elden i spiseln!

   Etymologi: Fornnordiska sløkkva, isländska slökkva, färiska sløkkja.

   Grammatik: Pret. słǫukt’, sup. słǫukt.

smá

• "Mall:uttal"

1. liten

   Dú haf smá hendr.

   Du har små händer.

   Synonymer: lít’nn, pikkelig, pjen

2. snål, karg, girig eller en, som tager smått till, vad han skall giva ut

   Hánn ér svø smá.

   Han är så snål.

   Synonymer: snáhl, snøgg

Etymologi: Av .

Grammatik: Kompar. smædr, superl. smæst, kompar. m smædrenn, superl. m smæst’nn.

Varianter: má (svagtonig form)

Sammansättningar: smáákrhøns’, smábrøð, smádusk’, smáflís’, smáfolk, smáføtt, smáfukútt, smágáfe, smágnepas, smáhent, smáleitt, smápenningan, smápoikan, smápøflan, smáskvynglug, smásteinug, smátókug, smáekse, smáekst, smávitinn, smálig

smáákrhǿns

1. fjällpipare Charadrius morinellus

smáekst

1. försedd med små ax

   Antonymer: stórekst

smáfołk n

1. barn

   fá smáfołk

   föda barn

   Synonymer: búk, báðn

smáfǿtt

1. som har små fötter

smágáfeð

1. obegåvad

   Antonymer: stórgáfeð

smáhvædd m

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. samling småbarn

   Synonymer: gnædd

smala f

1. fästmö, käresta^[8]

smáleitt

1. smått förargligt, ledsamt

smálig

1. småaktig, karg

   Etymologi: Av .

smásteinug

1. småstenig; full av små stenar

smátókug

1. ej rätt klok, mindre vetande

smátt

• "Mall:uttal"

1. böjning

   Hó hæfð’ eð smátt um eð.

   Hon var fattig.

   Dum ha fǫj smátt.

   De har fått smått.

   Användning: Smátt används i en mängd olika avseenden; småsaker, småbarn, småpengar etc.

smekk m

1. lätt och hastigt slag med flata handen; stryk
2. smällkyss

Varianter: smikk

Besläktade ord: smikk’

smell’ small, smolliþ

1. smälla; om ett plötsligt, häftigt ljud

smelt’ f

1. visp

smið m

• "Mall:uttal"

1. smed

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: gúllsmið, veggsmið

smikk’

1. slå till hastigt och lätt

   Etymologi: Norska smikka, nyhögtyska dialektala schmicken.

   Besläktade ord: smekk

smílr’

1. smickra; örontassla

   Besläktade ord: smílrtrút

smitr n eller m (plurale tantum, oböjeligt)

1. små spillror eller söndersplittrade smulor, bitar eller spjälor av något

   Hǫnð słó sond nð i smitr.

   Han slog sönder den i spillror.

   Heð spræng i smitr.

   Det flög i bitar.

smitr’

1. slå sönder i små bitar

   Hann smitreð głæsĕð.

   Han krossade glaset.

   Etymologi: Nyhögtyska schmettern.

smogn’

• "Mall:uttal"

1. bli smalare, smalna; krympa, bli mindre

   Hǫnð æ smogneð seðan ég sá nð.

   Han har smalnat sen jag sist såg honom.

   Tigłhópĕnn hæ smogneð nð lít’nn grút’.

   Tegelhögen har krympt ett litet grand.

   Besläktade ord: Jämför norska dialektala smogna, smugna; till p. pf.-stammen av smúg’; jämför med avseende på betydelsen tyska dialektala geschmogen "slank".

Mall:gmq-bot-subst-n smol n

• "Mall:uttal"

1. buller, stoj och trätor

   Synonymer: fäl

2. smula

Besläktade ord: smöljäs, smola, smöli

smorning m

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. smörja; blandning av smör och tjära eller annat fett som används till att smörja skor, läder, remtyg
2. sälspäck

Diverse: Angående uttalet så uttalas rn som nn i ord som början med två konsonanter eller som är tvåstaviga, som i bjern och derna. Smarning blir alltså smanning. Sen finns det ett fenomen där vokaler förlängs framför efterleden -(n)ing, som i velling, kjelling osv. När dessa två fenomen kombineras får ordet smarning det oväntade uttalet smaning. A:et kommer troligen av äldre kort o.

smúg’

1. smyga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. smó eller smǫug, sup. smugið eller smygið.

   Varianter: smýg’

   Besläktade ord: smogn’, smóg, smøygj’, smugu, smusl’

smugu f

• "Mall:uttal"

1. småg, det lilla rum, som är emellen tvänne hus, som är satta helt nära varandra

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: smúg’, smøygj’

   Synonymer: smug

smýl m

1. stryk

smyrj’ f

1. smörja, orenlighet

   Vé smórð’ liðsleð fyr rísĕð.

   Vi smorde lillbarnet för engelska sjukan.

   Etymologi: Jämför fornsvenska smyria.

   Synonymer: smýl

smǽdr

• "Mall:uttal"

1. böjning

smǽdren m

• "Mall:uttal"

1. den mindre

   Ég kænn taga smǽdren, dú fá bróðrslutĕn.

   Jag kan ta den mindre, du får den större.

   Etymologi: Till smá.

   Jämför: smǽst’n

smǽst

• "Mall:uttal"

1. böjning

smöli

• "Mall:uttal"

1. bullra, hålla buller, träta
2. smula, krossa sönder, slå sönder i smulor, i små bitar, sönderplocka

   Smöl brödä ti mjölka.

   Smula brödet i mjölken.

Grammatik: Pret. smöljä, sup. smölt.

Besläktade ord: smol, smöljäs

Synonymer: smola

smöljäs

1. smula sig, smulas; om korn, som faller från axen vid skörd; om säd, som låter sig lätt tröskas; om frön,som lätt frånskiljas

   Kornä jär sä ågjodht att ä smöljäs på åkrom.

   Kornet är så fullmoget att det avfaller på åkern.

   Kornä smöls bra.

   Kornet låter lätt tröska sig.

   Besläktade ord: smol, smola, smöli

smør n

1. smör

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: einksiðsmør, misusmør, sǽtrsmør, smørbrunð, smørkærs

smørbrunð n

• "Mall:uttal"

1. fördjupning i gröt med klick smör

smørkærs m

1. smörask

smøygj’

• "Mall:uttal"

1. insmyga, sticka, träda in
2. upplösa en knut, taga rätt på trådändan i en trasig garnhärva, lösa en valknut
3. skarva tråd genom hopknytning

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. smøygd’, sup. smøygdt.

Besläktade ord: smúg’, smugu

sná

1. blåsa kallt

   Synonymer: sneggj’, sní

snaga

1. vackla av trötthet eller berusning
2. snava, stappla

Etymologi: Möjligen från det i alla händelser identiska "snubbla, störta, falla", motsvarande svenska snava, danska snave, färöiska snáva.

snagg n

1. kall blåst
2. smått snöyr jämte blåst
3. rimfrost på isen

snáld m

• "Mall:uttal"

1. trissa i spinnrock eller svarvstol

   Sammansättningar: knésnáld

snáłd f

1. snålhet, girighet

snar

• "Mall:uttal"

1. hastig, hurtig

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. snarændĭ, superl. snarest, neutr. snart.

   Besläktade ord: snara, snart, snǫru, sneri

   Sammansättningar: snarstikjinn, snarsnóinn

   Homofoner: snor

snarsnóinn

1. hastig i sina rörelser

snarstikjinn

• "Mall:uttal"

1. lättretad

   Synonymer: primp

snart

• "Mall:uttal"

1. snart

snart

1. böjning

snart

1. böjning

snéf

• "Mall:uttal"

1. snäv, trång

   Etymologi: Av ; jämför fornsvenska snǣver, svenska snäv, forndanska snǣwer, danska snæver, norska snever, norska dialektala snæv och även snøv.

   Grammatik: Neutr. snéft.

   Synonymer: trang

sneggj’

1. blåsa bistert, kallt

   Synonymer: sná, snǫgg’, sní

   Besläktade ord: snǫgg, snegg

sneið

1. sned
2. vred, ond, som visar tecken till missbelåtenhet; avog, ogunstig

Mall:gmq-bot-subst-f-4 Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn sneis 1 - 2 f, 3 n

1. en i båda ändar tillspetsad stör eller stång, som sättes i marken för att uppbära sädesband till torkning på åkern, skylstång
2. axel i en skvaltkvarn, vari skovlarna fästas
3. arbete

Etymologi: Av .

Sammansättningar: sneislæss

Se även: rǫuk

sneri

• "Mall:uttal"

1. snärja, fånga i snaror

   Grammatik: Pres. sner, pret. snerd’, sup. snerdt.

   Besläktade ord: snar, snara, snǫru

snert m

• "Mall:uttal"

1. piska

   Besläktade ord: snert’

snert’

• "Mall:uttal"

1. slå till hastigt, snärta till, giva ett lindrigt slag
2. gå eller springa som hastigast eller en kort väg

   Hón snerte dil grænngǫ́rðĕnn ett’ nælta drikk’.

   Hon sprang över till granngården efter lite dricka.

3. ila, skynda bort

   snert’ stæð

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. snært, sup. snerteð.

sniða

• "Mall:uttal"

1. se snett på någon

   Synonymer: snigł’, hvǽnnes, bełkjes

snigł’

• "Mall:uttal"

1. snegla

   Synonymer: sniða, bełkjes, hvǽnnes

snikk’

1. snickra

snikkdón n

1. snickarverktyg

sníp m

1. snibb, flik

   Sammansättningar: øyrsníp

snipa m

• "Mall:uttal"

1. liten bit, hörn (av t.ex. mark)

   Sammansättningar: bergjsnipa

snjell

1. snabb

   Etymologi: Av .

   Synonymer: snæbb

Mall:gmq-bot-subst-m snjǿ m

• "Mall:uttal"

1. snö

   Etymologi: Av .

   Varianter: sné

   Besläktade ord: snjǿg’

   Sammansättningar: snjǿbút, snjǿrúp’, snjǿmýl, snjǿspærr

snjǿĕn

• "Mall:uttal"

1. böjning

snjǿg’

1. snöa

   Etymologi: Av .

   Varianter: snjǿð’

   Besläktade ord: snjǿ

snjǿmýl m

1. snöboll

   Hann njúłeð dil n snjǿmýl.

   Han kramade ihop en snöboll.

   Jämför: snjǿbút

Mall:gmq-bot-subst-m-oräkn snjøsk m

1. fnöske

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: snjøskkjúk’

   Varianter: snjøskj, snjøsk’

snjøskkjúk’ f

1. fnösksvamp^[9]

snjǿspærr m

1. snösparv Plectrophenax nivalis

snó

• "Mall:uttal"

1. vända, tvinna, vrida ihop

   snó dig

   vänd dig om

   snó steikę̆

   vända steken

   snó snǿrę

   tvinna snören

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: snarsnóinn, snóning "vändning"

snǫgg n

• "Mall:uttal"

1. kall blåst
2. smått snöyr jämte blåst
3. rimfrost på isen

Varianter: snegg

Besläktade ord: snǫgg’, sneggj’

snǫgg

1. hårlös

   Etymologi: Av "korthårig"; jämför snygg, snøgg, snøggr, snöggur, snug.

   Synonymer: snǫuð

snóp m

• "Mall:uttal"

1. en som snokar efter allt; därför kallas ock besökare skällsordsvis túllsnópan

   Etymologi: Av snóp’.

   Synonymer: snók

snóp’

• "Mall:uttal"

1. snoka, vädra, efterspåra som hundar

   Gá int og snóp’ allstæþs.

   Gå inte och snoka överallt.

   Besläktade ord: snóp

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn snor m

• "Mall:uttal"

1. snor

   Etymologi: Av ett germanskt *snuza-.

   Besläktade ord: snora, snork’, snorug

   Homofoner: snar

snǫru f

• "Mall:uttal"

1. snara

   Besläktade ord: sneri, snar, snara

   Sammansättningar: fugłsnǫru, hærasnǫru, rennsnǫru

snǫuð

• "Mall:uttal"

1. bar, kal, skallig; med kort hår

   Nð Pér ér alldis snǫuð pá hǫfuðen.

   Pär är alldeles kal på huvudet.

   Heð brænn svø heð vurt alldis snǫuðt.

   Det brann så att det blev alldeles kalt.

   Jag tró dú é snǫuð.

   Jag tror att du är på dåligt humör.

2. utan horn; om boskap, djur
3. kal; om fjäll eller berg, som är skoglösa

Etymologi: Liksom norska snau av ; jämför snǫgg.

Grammatik: Neutrum snǫuðt.

Sammansättningar: snǫuðkupp, snǫuðskall’, snǫuðskinð, snǫuðt, snǫuðĭnn

snǫuðkupp m

1. en slät kopp kaffe, en kopp kaffe utan bröd

snǫuðt

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. bart, kalt, slätt

   Heð brænn svø heð vurt alldis snǫuðt.

   Det brann så att det blev alldeles kalt.

2. fult, skamligt

   "Dä var sneudt gjohdt"

snǫup’

1. snöpa

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: snǫupklufa

   Synonymer: gjeld’

snurk n

1. ondska

   snurk og purk

   efterhängsenhet och hot

   Besläktade ord: snærk, snærk’, snurk’, snurkinn

snurkinn

1. småond, kort för huvudet

snustr’

1. vädra efter, lukta upp; om hundar

   Vanliga konstruktioner: snústr’ upp

2. lägga sin näsa i allt

Etymologi: Av "vädra efter, lukta upp".

snút m (singulare tantum)

1. mun

   Słǫ n pá snútĕn.

   Slå honom på mun.

   Etymologi: Jämför andra germanska former: snuit, snoet, Scnauze, snout.

   Användning: Brukas så väl om djurs som ock skämtevis om människors mun.

   Besläktade ord: snýt’

   Synonymer: gæn, munð

snykt’

1. snyfta

   Etymologi: Av ; jämför norska snykta, snøkta, gotländska snyksta/snykstä.

Mall:gmq-bot-subst-f-1 snýt’ f

1. (av dess snibbiga eller spetsiga skapnad) nos, spetsig nos såsom hundars, rävars och slika djurs mun; brukas sällan skämtevis om människors mun

   Etymologi: Avledning av snút.

snýt’

1. snyta (näsan eller ett ljus)

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. snǫut, sup. snutið eller snytið.

   Besläktade ord: snút

snæbb

• "Mall:uttal"

1. snabb, hastig i göromål och gång

   Grammatik: Kompar. snæbbændĭ, superl. snæbbest.

   Besläktade ord: snæbb’, Snæbba

   Sammansättningar: snæbbferðug, snæbbfǿtt, snæbbtǫług

   Synonymer: snjell

snæbb’

1. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/8 sig) skynda sig

   Besläktade ord: snæbb

snæbbferðug

1. som färdas, springer eller går fort

   snæbbferðug hist

2. skyndsam

snæbbfǿtt

1. snabbfotad

snæbbtǫług

1. som talar fort

snǽll’ f

1. (textil) rulle på en spinnrock; ingen annan rulle heter så

   Hón spinn trí snǽll’ um dægjĕnn.

   Hon spinner tre rullar om dagen.

   Jämför: rúll

2. (insekt) slända

   Sammansättningar: skórskallesnǽll’, trǫllsnǽll’, øyrsnǽll’

3. grodyngel

Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn snærk m

• "Mall:uttal"

1. skinnet som lägger sig på gröt, soppor etc

   Besläktade ord: snærk’, snurk, snurk’

   Synonymer: skrott (skrot?), skinð, ráð

snærk’ f

1. grädde

   Synonymer: fíl, romm’

snærkjĕn

• "Mall:uttal"

1. böjning

snætr’

1. roa sig med smått prat och snack

snøffil m

1. näsvis person, bängel

snøgg

• "Mall:uttal"

1. knapp, snål

   snøgt máhl

   knappt mål, ej fullt mått, undermål

   Etymologi: Jämför fornnordiska snøggr "kort; korthårig; rask; snar", dubblett till snǫgg.

   Besläktade ord: snøgges, snøggest

   Synonymer: smá, snáhl

snøgges

• "Mall:uttal"

1. snålas

   Synonymer: snáhles

snøggest

• "Mall:uttal"

1. nätt och jämnt, med knapp nöd

   Hánn kum snøggest inn gøning dyra.

   Han kom nätt och jämnt in genom dörren.

snǿk m & n

1. spaning, löst rykte, hemlig underrättelse om något, som man snokat upp

   Heð gár ið snǿk um at søstrę mín’ skahl hafa n festmænn.

snör

• "Mall:uttal"

1. draga tillhopa medelst snören eller remmar
2. kasta; kasta vårdslöst och i vredesmod

   snör steina

   kasta stenar

   snör båhtt

   kasta bort

   Han snol stein över körktakä.

   Han snol i häl n.

   Han vart sä rasan, at n snol skeda utät golvän.

Grammatik: Pret. snol eller snårt, sup. snort eller snårt.

Besläktade ord: snäri, snar, snara, snöru

Synonymer: viindt, kast

snör n

1. snöre, rem

   Sammansättningar: feigsnör, välensnör

   Besläktade ord: snor n

snøypklufa m

1. snöpklämma

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn soð n

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. soppa, spad

   Læppĕnn et upp køtĕð fyrst og súp sodĕð ettir.

   Lappen äter upp köttet först och super spadet efteråt.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: sjúð’, suda, syð

sǫgi

• "Mall:uttal"

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-f-2 sǫgu f

• "Mall:uttal"

1. utsaga; händelse

   He gikk sǫgun.

   Det berättades man och man emellan.

   Etymologi: Av .

   Varianter: sagu

   Sammansättningar: kjellingsǫgu, sanðsǫgu

Mall:gmq-bot-subst-m sokk m

• "Mall:uttal"

1. strumpa

   Etymologi: Av , .

   Synonymer: sokk’

Mall:gmq-bot-subst-m-3 Mall:gmq-bot-subst-f-3 sokk’ m & f

• "Mall:uttal"

1. socka eller fotläster, stickade eller sömmade av ull, som blott räcker över hälen och drages utanpå strumporna, så att de blir varmare åt foten i skon

   Etymologi: Av äldre *sokki och *sokka, av .

   Varianter: sokk

   Synonymer: tásokk’

sókn f

• "Mall:uttal"

1. socken

   Etymologi: Av , av .

   Varianter: sónkn

   Sammansättningar: sóknjamneþ, sókntóng’

sół f

• "Mall:uttal"

1. solen

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Nom. bfsg. sółę̆.

   Sammansättningar: sółbuga, sółǿg’, sółskín

sołf f

• "Mall:uttal"

1. skaft i väv; så heter var och en trålycka eller tråmärla uti vävskaften, medelst vilka skelet i väven öppnas

Mall:gmq-bot-subst-f-3 sołgj’ f

• "Mall:uttal"

1. sölja eller spännen i seltygen, men andra spännen heter sällan så

   Etymologi: Av ; jämför utvecklingen i fołgj’ och bołgjes.

Sólǽtt

• "Mall:uttal"

1. Sollefteå

sółǿg’ n

1. den uppgående solen halvt skymd av horisonten

soml’

1. sammanblanda, blanda ihop om vartannat; söla tillsamman

   Etymologi: Av .

somn m

• "Mall:uttal"

1. sömn

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: somnsgirug

   Varianter: sømn

Mall:gmq-bot-subst-m-a son m

• "Mall:uttal"; nom. obfpl. /sʏ̀ːɳɪ/, /sʉ̀nɪ/

1. son^[10]

   Jag haf ein son meðan bróðrnn menn haf fýr’ a syni.

   Jag har en son, men min bror har fyra söner.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: Nings son, Eirks son, Jóns son, Lars son, Mass son, Óhls son, sonadóter, sonakunu

sonadóter f

1. sondotter

   Etymologi: Av .

sonakunu f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. sonhustru

sond

• "Mall:uttal"

1. sönder

   Varianter: sondr, súnd, súndr, súnt

   Besläktade ord: sondrug

sondr

• "Mall:uttal"

1. sönder

   Etymologi: Av .

   Varianter: sond, súnd, súndr, súnt

   Besläktade ord: sondrug

sondr

1. sönder

   Varianter: sond, súnd, súndr

sónkn f

1. socken

   Etymologi: Av .

   Varianter: sókn

sópkasa m

1. sophög

Mall:gmq-bot-subst-m sopp m

• "Mall:uttal"

1. svamp

   Etymologi: Av .

   Jämför: kjúk’

   Sammansättningar: fługusopp, kósopp, røyksopp

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn sorgj f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. sorg

   Etymologi: Av .

   Varianter: syrgj (ô-form)

   Sammansättningar: sorgjár, sorgjbréf, sorgjkłǽdd

   Besläktade ord: sorgsk, syrgj’

sorgsk

1. sorgsen, nedstämd

sorrt m

• "Mall:uttal"

1. sort, slag

   Synonymer: arrt, slag

sórt

• "Mall:uttal"

1. svart^[11]

   Etymologi: Av ; jämför danska och jämtska sort.

   Besläktade ord: sórt’

   Synonymer: svart

Mall:gmq-bot-subst-f-1-oräkn sórt’ f

1. svärta, järnrost, järnockra, ockra, helst sådan som rinner av slipstenar, när man slipar

   Besläktade ord: sórt

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn sót 1 n, 2 f

1. sot

   Nú hæf dú pynteð dig i sóten.

   Etymologi: Av , avlett av sitj’.

   Besläktade ord: sótug

2. (i sammansättningar) sjukdom

   Sammansättningar: fallsót, ljóngsót, vǫtusót

sǫtið

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. böjning

sótug

• "Mall:uttal"

1. sotig

sǫug sing

• "Mall:uttal" (Skellefteå); /séʊ̯ːɣ/ (Luleå)

1. böjning

sǫugenis

• "Mall:uttal"

1. hungrig, sugen

sǫup m

1. sup (brännvin)

   Besläktade ord: sǫupamæt, sǫupinn, supa, súp’, súplull’, sypl, sypl’

sǫup sing

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-m sǫur m

• "Mall:uttal"

1. smolk, grand, solgrand, liten partikel

   Heð kum nn sǫur i ǿgeð.

   Det kom ett smolk i ögat.

   Ég æ fátt nn sǫur ti ǫugeð.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: høysǫur, mjøłsǫur

   Synonymer: fárgrát

spadr

1. spader
2. illistig människa

spak

1. tam, orädd

   Etymologi: Fornnordiska spakr "klok, vis".

   Synonymer: ełskjinn, trá

   Antonymer: kugsrǽdd, sker

spák’

• "Mall:uttal"

1. spå, förutsäga

   Ég spákeð heð skúll’ svø gá.

   Jag sa ju, eller visste, att det skulle gå så.

   spák’ ti kórtę̆ og ti kæffisómpĕnn, spák’ ti hendrĭn, ti płánǽtrĭn

spáleik m

1. trolldom

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-r spang f

1. spång, gångbro

   Etymologi: Av (pl. spangaʀ, spengʀ, spangiʀ).

   Besläktade ord: spang’

spang’

1. lägga spänger över sanka myrar för fotgängare

   Besläktade ord: spang

spank

1. högmodig i åtbörder, rak och knarr i kropsställning

   Besläktade ord: spank’

spank’

1. att med högfärdig a och stolta åtbörder gå och spassera eller promenera på golvet eller gatan

   Besläktade ord: spank

2. slå dank

spara

1. spara, skona

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: spærbyss’, spærdóm

   Fraser: Njúgg spær og fan tag.

Mall:gmq-bot-subst-m spegjil m

• "Mall:uttal"

1. spegel

   Hǫnð smitreð spegjilĕnn.

   Han krossade spegeln.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: spegjilbuga

spei n

1. spe, hån

   Etymologi: Fornnordiska spéa "smäda, göra narr av".

   Besläktade ord: spít

speik’

• "Mall:uttal"

1. torka (av solsken eller blåst); giva värme från sig; om solen

   Heð speikeð heitt i dag.

   Solen gassade varmt i dag.

speł

• "Mall:uttal"

1. smal, fin till växten

spenn’

1. gripa med klor, riva, klösa; om kattor
2. knäppa

   spenn’ i genn trǫyję, bøksern

Etymologi: Av , .

spennar m

1. hök

   Synonymer: spenning

spenning m

• "Mall:uttal"

1. hök av vad art som helst eller alla hökfåglar i gemen

   Sammansättningar: hǿnsspenning, røyspenning, kvírspenning, spærrspenning, flædrspenning, fiskspenning

   Synonymer: spennar

spennkóð’ f

1. grankåda som allmänt tuggas av fruntimmer

spennskó m

1. svartsko med spänne; herremanssko

spiðs m

• "Mall:uttal"

1. spetsarbete
2. spetsig ände, pipmunstycke

Sammansättningar: spiðsgłæs

Besläktade ord: s

spiðs

1. sprättig

   N Lýdig Jónk’ ér spiðs pá beinę̆.

   Lydigs Jonas är sprättig.

spiðs’

• "Mall:uttal"

1. spetsa
2. stoltsera, högfärda i granna kläder

Mall:gmq-bot-subst-n spil n

• "Mall:uttal"

1. dragspel

   Etymologi: Av .

spila

• "Mall:uttal"

1. spela
2. sjunga

   Hann spilað heile vegjĕn hann fór.

3. handla om, gå ut på

   Heð spila um lífĕð.

   Heð ér óspilað um heð.

   Därom är det oavgjort.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: spilivink

spillskír f

• "Mall:uttal"

1. spillkråka Dryocopus martius

   Synonymer: spillkrák’, støhnkrák’, regnprypp’, vótprypp’

spinn sing

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. böjning

   Hón spinn trí snǽll’ um dægjĕnn.

   Hon spinner tre rullar om dagen.

spís 1 m

1. tillredd mat, spis

   Sammansättningar: spísbrǿð, spíssam

spís 2 m

1. spis

   Sammansättningar: spíssyll

spíssam

1. som kan spisas; närande, födande

   Synonymer: itanis

   Antonymer: ómætslig

spít m

1. förtret, harm, trots

   Hǫnð słó sondr spegjilĕnn i spítĕnn.

   I trots slog hand sönder spegeln.

   Hǫnð át ínt’ næ i spítĕnn.

   Etymologi: Fornnordiska spé eller spie; norska spe; norska spit; engelska spite; nederländska spijt; plattyska spiet; lettiska spîts; iriska och gaeliska spid. Jämför d. d. (Slesvik) spitleg "förtretlig"; gl. d. (Moth) spide "förtreta, ångra".

   Besläktade ord: spei

spít’

1. utspänna och fästa med stickor eller spetor (t. ex. råa skinn att torka, en väv på marken)

   Se även: spita

spita

• "Mall:uttal"

1. sticka genom, ränna en stör eller spett genom något

   Heistnn spita sig pá størum dá nn skúll’ fløygj’ yfir hogann.

   Etymologi: Jämför fornsvenska spit n "spett", fornsaxiska spit m "spett, spjut".

   Se även: spit, spít’

spjałk f

• "Mall:uttal"

1. tunn träspade med kort skaft att därmed vända eller taga ut tunnbröd ur ugnen
2. tunn spjäla, som begagnas i vävsträngen, när han lägges på bommen, för att behålla det s. k. skilĕð

Etymologi: Av .

spjelð n

• "Mall:uttal"

1. spjäll

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bǫkuspjelð

spjútug

1. smal, spetsig, spjutliknande

spǫdu f

• "Mall:uttal"

1. spade (till deg m. m.)

   Varianter: spada

spói

1. gå med högfärdiga och narraktiga åtbörder^[12]

spǫlu f

1. spole (i en spinnrock eller vävskyttel)

spón m

1. spån

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: spónreið’ "lång bräda för läggning av takspån"

   Jämför: kana, tveit

spórð m

• "Mall:uttal"

1. stjärt

   Etymologi: Av .

   Se även: rómp’, stjart, stúf, stýl’

spǫuð f

• "Mall:uttal" (Hössjö); /spɑ́ʊ̯ːd/ (Skellefteå)

1. smal, kraftig degspade

   Etymologi: Jämför svenska spö, norska spau, spaud.

   Sammansättningar: bǫkuspǫuð, brǿðspǫuð, deigspǫuð, paltspǫuð

sprang’

1. springa, löpa^[13][14]

   Grammatik: Pret. sprangeð.

   Synonymer: kút’, lǫup’, sprínt’

sprengsrót f

1. sprängört Cicuta virosa

sprettbuga m

• "Mall:uttal"

1. pilbössa, armborst

   Jämför: pílbuga

sprínt’

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. springa

   Grammatik: Pret. sprænt eller spront, pl. sprunt’ sup. spruntið.

   Synonymer: kút’, lǫup’, sprang’

spryngj’ f

1. spricka

sprǽkr

• "Mall:uttal"

1. pigg och frisk
2. talför, frimodig
3. sprallig, käck, pratglad

Etymologi: Av .

Varianter: sprǽk

Jämför: tǫług

spuna m

• "Mall:uttal"

1. spånad

   Etymologi: Av .

spurt

• "Mall:uttal"

1. böjning

spút m

1. vattenstråle; vattenflöde, fors av vatten

   Heð stóð bæra spútĕn borti væturennę.

   Det bara forsade ur vattenrännan.

2. vattenfall

   mitt i spútĕn

Besläktade ord: spút’

Sammansättningar: spútrǫuð

spút’

1. spruta

   Vætnĕð spúteð mitt miðlę ǿgę á mig.

   Vattnet sprutade mitt mellan ögonen på mig.

   Etymologi: Jämför nederländska spuiten, engelska spout.

   Besläktade ord: spút

spútrǫuð

1. blodröd

spynj’

1. klyva ved till tjärdal; klyva tjärved, därav tjära tillverkas

   Grammatik: Pret. spynjeð eller spyneð, sup. spynt.

spynn’

• "Mall:uttal" (Hössjö, Umeå, Skellefteå); /spìːn/ (?)

1. sparka med foten^[15]

   Spynn mig ínt’!

   Sparka mig inte!

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. spyndt’, sup. spynt.

   Sammansättningar: spynnkrák’, spynntré

   Synonymer: spynnes

spynntré n

• "Mall:uttal"

1. ett trä, fastslaget tvärt över botten av båten, varemot roddaren håller sina fötter för att äga styrka att ro, eller vart och ett annat trä, emot vilket man med fötterna vilar eller sparkar^[16]

   Synonymer: spynntag

spyrj’

• "Mall:uttal"

1. fråga, spörja^[17]

   Etymologi: Av , avlett ur spur.

   Grammatik: Pret. spurd’, sup. spurt.

   Besläktade ord: spur

   Synonymer: frega

spæðsǽr

1. spatsera

Mall:gmq-bot-subst-m spænn m

1. vacka; ett ovalformigt kärl av tunt trä, vikt ungefär som en träask, med lock och lås, som används på resor att ha matsäck och annat i, stort matskrin av träspån med starka beslag

   Sammansättningar: mætspænn, spænnsmak

spænt’

1. med kniv eller yxa tälja eller avspjälka tunna stickor av vedträn

spærbyss’ f

1. sparbössa

spærdóm m

1. sparsamhet
2. det som är hopsparat

spærkar m

1. sparkstötting

   Grammatik: Nom. bfsg. spærkarn, nom. bfpl. spærkaran.

   Besläktade ord: spærk’

spærr m

• "Mall:uttal"

1. sparv

   Etymologi: Av fornnordiska spǫrr, där plformen spǫrvaʀ influerat huvudformen, och sedan har rv blivit rr; jämför forndanska sparw, sporw, spørwe, danska spurv, norska dialektala sporv, sporr, spør, färiska spurvur, isländska spör, gotiska 𐍃𐍀𐌰𐍂𐍅𐌰 (sparwa), medellågtyska spar, sper, fornhögtyska sparo, medelhögtyska sparwe, spar(e) (tyska sperling, sparv), fornengelska spearwa, engelska sparrow.

   Sammansättningar: forsspærr, hǿgferðugspærr, lokkspærr "lockfågel", ǫldrspærr, snjǿspærr, spærrhǫuk, spærrspenning, tuppspærr

2. sparre

spærrhǫuk m

1. sparvhök Accipiter nisus

spærrspenning m

1. sparvhök
2. stenfalk
3. tornfalk

   Synonymer: flædrspenning

stá

• "Mall:uttal"

1. stå

   Grammatik: Pres. stá eller stár, pl. stár, pret. stóð, sup. státt eller stǫgjið, imp. sg. stá eller stár, pres.part. stáend.

   Fraser: stá á, stá i skóŭm

   Varianter: stæ

   Sammansättningar: dilstá

stá i skóŭm

1. (idiomatiskt) vara vid liv och verksamhet

   Denn tíðĕnn faðr menn stóð i skóŭm, svø gikk eð ænnars dil.

   Medan min far levde, gick det annorlunda till.

stafa

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. stava

   Etymologi: Av , till stæf.

stafa m pl

1. böjning

stafahald m

1. tvärträ på en sliderstav, att hålla stavarna fasta på lasset

stafor m

• "Mall:uttal" (Umeå); /stæ̀ːʋəɾ/ (Luleå)

1. lång och smal helst granstör och småskog, som ibland växer så tätt att man knappt kan gå igenom

   Etymologi: Jämför fornsvenska stavur, staver, norska stavar; förändring av stæf.

   Besläktade ord: stǫfu, stæf

   Sammansättningar: staforlund, staforlíð, dyngstafor

   Synonymer: grænstafor

staforlíð f

1. det ställe där staforĕn växer

staforlund m

1. lund mest bestående av staforĕn

stagg’

• "Mall:uttal"

1. hejda, stanna, komma någon att stanna; göra att något, som är i rörelse, stannar

   Hǫnð hæf staggeð vekstę̆.

   Han har blivit fullvuxen.

Etymologi: Till stǫdug.

Grammatik: Pret. och sup. staggeð.

Besläktade ord: stagges

stagges

1. stelna

   Besläktade ord: stagg’

   Synonymer: storkn’, stirðn’

stakkstolp’ m

• "Mall:uttal"

1. spisstolpe av järn eller trä, som står vinkelrätt och uppehåller skorstenen; stolpe som uppbär valvet i en spis; stolpe varpå spisvalvet vilar

stakkug

1. kort

   Etymologi: Jämför fornnordiska stakkóttr, gotländska stakkugr.

   Varianter: stekkug

   Synonymer: stutt

   Besläktade ord: staka, stekk’

stałp’

1. variant av stełp’

Mall:gmq-bot-subst-f-r stang f

• "Mall:uttal"

1. stång

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: andrstang, børðstang, fimbełstang, hínkstang, langstang, máłstang, skríðstang, tjørstang

stapafǿtt

1. stapplande på fötterna

stater

1. högfärdas

stedi

• "Mall:uttal"

1. stämma blod

   Vanliga konstruktioner: stedi błóðĕnn

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. steð, pret. stædd’, sup. stædt.

   Diverse: Att på avstånd få blödningar att upphöra var kanske den viktigaste färdigheten hos de »naturläkare», som förr spelade en så viktig roll i landsbygdens sjukvård. Blodstämningen utfördes vanligtvis med formel-läsning.

stef n

• "Mall:uttal"

1. bevänt med, stadgat och allvarsamt väsende hos någon, respekt, pålitlighet, stadga

   Heð ér íngeð stef át nð.

   Det är intet bevänt med honom.

   Um hǫnð ǫ́g ér jælak svø ér eð enndá íngeð stef át nð.

   Om han ock är elak, så är det ändå ingen stadga eller något fruktansvärt hos honom.

   Synonymer: stefa

stefa m

• "Mall:uttal" (Nordmaling)

1. stadga, stadighet

   Synonymer: stef

stefling m

• "Mall:uttal"

1. ett slags fisk Leuciscus leuciscus

   Synonymer: stemm, stemn

stegn’

• "Mall:uttal"

1. stelna, kallna, hårdna, bli seg; om mjöl. Är mjölet gott och ej fruset, "stegnar" deg och gröt väl: i annat fall blir den vattenaktig

Mall:gmq-bot-subst-m stein m

• "Mall:uttal"

1. sten

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: dohlastein, brennstein, gubbstein, steinbít, steinbugu, steinbað, steineril, steinfǫus, steinfat, steinfés, steinhoga, steinharð, steinhǫggar, steinhuhlstr, steinkarel, steinkars’, steinknart, steinknekk, steinkrús, steinlagd, steinlegg’, steinmahl, steinmark, steinrøys, steinskrekj’, steinskvett’, steinslag, steinsett’, steinsǿt’, steinstrýk’, steintæhl, steinug, strúkstein, tómtstein

   Besläktade ord: stein’

steinbít m

1. bäcköring Salmo fario

steinharð

1. stenhård

   Etymologi: Jämför norska steinhar.

steinhǫggar m

1. stenhuggare

Mall:gmq-bot-subst-f-3 steinskrekj’ f

1. stenskvätta, en liten fågel Oenanthe oenanthe

   Hyperonymer: fugl

steinslag n

1. stenart

   Etymologi: Jämför norska steinslag.

steinug

• "Mall:uttal"

1. stenig^[18]

   Sammansättningar: smásteinug, stórsteinug

steirs n

• "Mall:uttal"

1. kokhus i fäbodar, där eld upptändes mitt på golvet på en stenhäll omgiven av flisor, som utgör eldstaden och varifrån röken går ut genom ett hål på taket^[19]

   Etymologi: Av .

stekgres

1. en art starr, som växer på våta och sumpiga ängar Carex limosa

   Användning: Dekokten av denna brukas till läkemedel för den sjukdom, som kallas stekjĕn.

   Hyperonymer: stær

stekj m

• "Mall:uttal"

1. stelhet, styvhet

   stekjĕn ti beinę̆

   styvhet i henen

   Användning: Om djur och människor.

2. en sjukdom hos boskapen, bestående däruti, att deras ben och leder styvnar och stelnar, så att de ej kan gå

   Användning: Till läkemedel brukas att giva dem dricka dekokten av stekgres samt att binda det varma gräset omkring deras ben och leder.

stekk m

1. spis

   Etymologi: Jämför österbottniska stakka "spis", finska takka "eldstad", lappska stak dets.

   Synonymer: graf

   Sammansättningar: stekkró

   Besläktade ord: stakkstolp’

stekk’

• "Mall:uttal"

1. göra stackig, kort; avkorta

   Etymologi: Till stakkug, stekkug; besläktat med staka.

   Grammatik: Pret. och sup. stekkeð.

stekkró f

1. spisvrå, där eldbränder sammanföras

steła

• "Mall:uttal"

1. stjäla

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. steł, pret. stæł, sup. stułið.

   Besläktade ord: máłstułinn

stełp’

1. stjälpa, kasta omkull

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. stæłp eller stałpt’, sup. stułpið eller stałpið.

   Varianter: stałp’

stemn m

• "Mall:uttal"

1. ett mindre slags fisk Leuciscus leuciscus, som sällan är över 1½ kvarter lång

   Synonymer: stefling

stemn’

• "Mall:uttal"

1. taga stämning på någon
2. sammankalla

Etymologi: Av .

sterk

• "Mall:uttal"; neutr. /stɛ́ːʈ/, /stǽʈʰː/

1. stark

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. sterkændĭ, superl. sterkest, neutr. sterkt.

   Sammansättningar: ǫugsterk, beinsterk, bułsterk, handsterk, hǫfuðsterk, húldsterk, høysterk, magasterk, mórðsterk, nefasterk, ósterk, strǿmsterk, vǫtusterk

stétt m

• "Mall:uttal"

1. spjäla i en grind

stétt’

• "Mall:uttal"

1. vara betydande, vara av något värde, spela roll

   Tohla ínt’ lapri, tohla um he sum stétt’ nannting.

   Tala inte lappri, tala om sådant som betyder något eller är viktigt.

   Etymologi: Av "vara källa till, underlätta, hjälpa, göra gott".

stig n

• "Mall:uttal"

1. steg i ett bend’
2. obråkad linknippa av fyra tåtar

Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m Mall:gmq-bot-subst-m-a stíg m

1. passare^[20]

   Synonymer: túnstíg

2. stig

Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m-an stiga m

• "Mall:uttal"

1. (redskap) stege

   Etymologi: Av .

stiganum m sing

1. böjning

stign’

• "Mall:uttal"

1. stelna, kallna, hårdna, bli seg; om mjöl

   Etymologi: Av , inkoativbildning till stíga

   Användning: Är mjölet gott och ej fruset, "stegnar" deg och gröt väl: i annat fall blir den vattenaktig.

   Se även: sign’

stigum

1. böjning

stika

• "Mall:uttal"

1. tråckla, lösligen sy ihop något^[21]

   Synonymer: tveng’, sǿm’

stikjinn

• "Mall:uttal"

1. ond, elak, retad

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: snarstikjinn

   Synonymer: jælak, sint

still’

1. sköta boskapen om vintern och giva dem sitt foder och vatten dagligen^[22]

stíng’

1. stånga
2. sticka

Grammatik: Pret. sg. stæng, sup. stungið, pass. stinges, pret. stængs, sup. stungiðs, perf. parf. stónginn.

Besläktade ord: nǫutstónginn, stang

stinnǫugd

1. som stirrar med utspärrade ögon

   Jämför: ǫugstinn

Mall:gmq-bot-subst-f-1 stínt’ f

• "Mall:uttal"

1. flicka, ogifta kvinnor av vad ålder som helst^[23]

   Synonymer: gent’, tǫus, fłikk’

   Sammansättningar: gamstínt’, gétarstínt’

stirð

• "Mall:uttal"

1. stel, styv, oböjlig

   stirð i ryggjĕnn

   styv i ryggen

2. död, livlös

   Histĕnn ligg stirð ti stallĕnn.

   Hästen ligger död i stallet.

   Användning: Säges bara om kreatur.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: stirðn’

Sammansättningar: stirðbeint

stirðbeint

1. styvbent
2. vars ben har domnat

stirðn’

• "Mall:uttal"

1. stelna, bli styv och oböjlig^[24]
2. att dö^[24]

   Användning: Sägs endast om kreatur; om människor sägs døyj’.^[24]

Etymologi: Av .

Besläktade ord: stirð

stjałk m

• "Mall:uttal"

1. stjälk, stjälke

   Etymologi: Jämför forngutniska stelkr, fornvästnordiska stjǫlr.

   Jämför: bamm

stjart m

• "Mall:uttal"

1. fågelstjärt, ormstjärt

   Etymologi: Av ; jämför vippstjett.

   Jämför: spórð, stýl’

   Diverse: Enlight folktron lappar sandödlan (urmsnǽllę) ihop stjärten på en orm när den avhuggits.

Mall:gmq-bot-subst-f-1 stjern’ f

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. (astronomi) stjärna

   Etymologi: Av .

stjú-

1. styv-^[25]

   Sammansättningar: stjúbáðn, stjúfaðr, stjúmóðr

Mall:gmq-bot-subst-n stoð n

• "Mall:uttal" (Umeå); /stóˑ/ (Skellefteå)

1. stöd, stolpe, som sätts under något för att upprätthålla det (t.ex. hässjestöd)

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: stoda

stoda

• "Mall:uttal" (Umeå); /stɒ̀ːðɐ/ (Skellefteå)

1. stödja, sätta stöd under eller emot något

   Dú varð stoda nę svø stár ę.

   Du kan sätta något stöd under den, så står den.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: stoð

   Fraser: stoda sig

2. stycka (kött, slakt)

Mall:gmq-bot-subst-f-2 stǫdu f

• "Mall:uttal"

1. kant (på väv)

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: stǫdurétt, stǫduvíð, vegastǫdu

   Homofoner: stǫdug (vissa mål)

stǫfu f

• "Mall:uttal"

1. stäva, ett litet, laggat kärl med handtag uti på ena sidan; brukas mest att mjölka kor uti

   Varianter: stafu

   Besläktade ord: stæf, stafor

   Sammansättningar: mjǫłkstǫfu, vǫtustǫfu

Mall:gmq-bot-subst-m stokk m

1. stock

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: syllstokk

Mall:gmq-bot-subst-m stół m

• "Mall:uttal"

1. stol

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: dómstół, øyrstół, kæbbstół

   Synonymer: setu, sǽt’

stół’

1. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/8 sig) breda ut sig; om säd som upprinner med flera strån från ett frökorn

stół’

1. böjning

stolp’ m

• "Mall:uttal"

1. stolpe

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: gríndstolp’, stakkstolp’

Mall:gmq-bot-subst-m stómb’ m

• "Mall:uttal"

1. stubbe, roten efter ett nedhugget träd

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: stómbł, stymbil

   Sammansättningar: stómbskraka, stómbskrekkj’, stómbsnók, tjerustómb’

stómbł n, m

• "Mall:uttal"

1. ett stort drickskäril, stånka, laggat eller gjort av en ihålig stock, ibland med ett eller tvenne handtag
2. ett skällsord åt karlar

   Gá hér nú sum ið stómbł

   gå här nu som en stånka

3. ovig stackare
4. en råd- och redlös människa

Varianter: stymbł

Besläktade ord: stómbł’, stómbług

stómbł’

• "Mall:uttal"

1. gå och stylta

   Hvoð gá dú og stómbł’ ett’?

   Vad går du och styltar efter?

   Varianter: stymbł’

   Besläktade ord: stómbł, stómbług

stómbług

1. ovig, stapplande

stómbskrekkj’ f

1. en sorts sjöfågel; Mergus merganser

   Etymologi: Hon heter så eftersom den värper i håliga stubbar, till skillnad från skrakann eller buskskrekkję, som så heter, efter hon värper under buskar.

   Varianter: stómbskraka, stómbskrekk’

stómbsnók m

1. människa som kollar att timmerhuggarna inte lämnar för höga stubbar

   Synonymer: stómbkugsar, stubbknekt

stond f

• "Mall:uttal"

1. (tidsuttryck) stund

   Etymologi: Av .

   Varianter: stúnd

   Besläktade ord: stondrs, stondrst

stondrs

1. i jånstes, nyss på stund, nästledne stund

   Varianter: stondrst, stúndrs, stúndrst

   Besläktade ord: stond

   Synonymer: i jaðanst

stondrst

1. för en stund sedan, nyss

   Vanliga konstruktioner: í stondrst

   Varianter: stondrs, stúndrs, stúndrst

stór

• "Mall:uttal"; neutr. /stʊ́ɖʈʰ/

1. stor

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: stórirn

   Sammansättningar: bułstór, mórðstór, stórǫugd, stórákrhǿns, stórátig, stórbyggning, stórekst, stórgáfeð, stórkættygł’, stórlátun, stórmýskrænk, stórnesfugł, stórsinð’, stórsint, stórstugu, stórtǫług

   Fraser: stór upp ett’ sig

   Antonymer: lít’nn, smá

stórbyggning f

1. manbyggnad

   Og svø rítt’ nn pá nn stórbyggning sum vær vestum, sum heð brænn og vær svø ljúst ti fynstrę̆, at heð vær alldis ólíkligt.

   Och så pekade han på ett boningshus som stod västerut, som det brann i och lyste i fönstren så alldeles överväldigande.

   Varianter: stórbynning

stórekst

1. som har stora ax; om säd

   Antonymer: smáekst

stórirn u pl

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. herrskaper, de förnäma, de stora och höga till rangen

   Heð vær svø mykjið stórirn der.

   Det var så mycket herrskap där.

   Grammatik: plurale tantum, eller koll.form

storkn’

• "Mall:uttal"

1. stelna, hårdna, upphöra att vara flytande

   Etymologi: Av .

   Användning: Ordet används endast om flott, fett, oljor och flytande ämnen.

stórlátun

1. storlåtig; som talar myndigt; skrävlande^[26]

Mall:gmq-bot-subst-m storm m

• "Mall:uttal"

1. storm

   Etymologi: Av .

stórnesfugł m

1. storspov och småspov

   Synonymer: stórnebbfugł, mýrgøril (småspov)

stórǫugd

1. som har stora ögon
2. högst förvånad, storögd

stórsinð’ n

1. envist, häftigt sinnelag

   Etymologi: Jämför norska storsinne.

stórsint

1. vresigt envis, häftig

stórsteinug

• "Mall:uttal"

1. full av stora stenar

   Etymologi: Jämför norska storstainut.

stórstugu f

• "Mall:uttal"

1. sal

   Synonymer: andrstugu, hærrstugu

Mall:gmq-bot-subst-f-r strand f

• "Mall:uttal"

1. (naturgeografi) strand

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: strandfisk, strandmał, strandstrýkjil

strandstrýkjil m

• "Mall:uttal"

1. en liten fågel, som springer snällt på havsstränder; Calidris canutus men förblandas ock ofta med Charadrius hiaticula för deras likhet så till storlek som utseende, då de anses för att vara en och samma fågel^[27]

   Synonymer: hæfsstrandstríkil

2. drillsnäppa^[28]

strang

• "Mall:uttal"

1. smärt, lång och smal i kroppen, långsträckt, välbildad

streng m

• "Mall:uttal"

1. sträng; fiolsträng; uppkastad smal och lång sträcka av hö på slag
2. töm

   Ég sýt’ nóv sjelf strengę.

   Jag sköter nog själv tömmarna.

   Gif mig strengę!

   Ge mig tömmarna!

Etymologi: Av .

streng

1. sträng

   Etymologi: Av .

stríd’

1. kämpa med vapen, strida

   »Betr líd’ enn stríd’»

striðn’

• "Mall:uttal"

1. spruta fina strålar

   Vætnĕð striðn’ borti spútkænnę.

   Mjałkę̆ striðn’ génum sílĕn.

   Synonymer: stríl’, strín’

strigi m

• "Mall:uttal"

1. blångarnsväv, groft linne av blångarn^[29]

   Etymologi: Av m "groft linne av hampa"; jämför norska strigje, m "blångarnaväv, blångarn", danska dialektala stri.

   Varianter: strygi

   Besläktade ord: strýg

strik m

• "Mall:uttal"

1. gosse, pojke^[30]

   Varianter: strík

   Synonymer: guss’

strík m

• "Mall:uttal"

1. gosse, pojke^[31]

   Etymologi: Jämför jämtska streik.

   Synonymer: guss’, gút

stríl’

1. spruta fint, rinna i fina vattenstrålar såsom genom såll eller durkslag^[32]

   Synonymer: striðn’, strín’, strút’

strímútt

1. strimmig, smårandig

strín’

• "Mall:uttal"

1. spruta fram, om vätskor när de tvingar sig fram genom fina hål

   Synonymer: striðn’, stríl’

Mall:gmq-bot-subst-n strit n

• "Mall:uttal"

1. stråt, stig, vägsträckning

   Etymologi: Fornnordiska strita "streta".

   Sammansättningar: félaðsstrit, fłakastrit

strogn’

• "Mall:uttal"

1. om tyg som blir glest och brister i inslaget eller vid sömmarna

   Sammansättningar: strognemæsk’

strǫgu f

1. smärta (endast om djur)

strokn’

• "Mall:uttal"

1. storkna

Mall:gmq-bot-subst-f-1 strómp’ f

• "Mall:uttal"

1. strumpa

   Sammansättningar: stubbstrómp’

strúgn’

• "Mall:uttal"

1. sätta i halsen, få i vrångstrupen

   Hǫnn strúgneð áf brennvínĕð.

   Brännvinet gick i vrångstrupen på honom.

   Varianter: stragn’

strúk’

• "Mall:uttal"

1. stryka, flyga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. strǫuk eller strók, sup. strukið, strykið.

   Varianter: strýk’

   Sammansättningar: strúkstein, strúkband

strúkband n

1. band, varmed det uppstrukna håret fästes under bindmössan

   Etymologi: Jämför danska strygbånd.

   Varianter: strýkband

strúkstein m

1. liten brynsten att vässa lien med

struku f

• "Mall:uttal"

1. en kort tidpunkt inom vilken något förrättas, en stund

   Sammansättningar: ærbeitsstruku, regnstruku, sveittstruku

2. var omgång, som man tröskar säden, emellan det man vänder den på logen

   Användning: Vart framlag av säd tröskas i tre struku eller omgångar, först på ena sida, så vändes halmen på den andra, och sist vänds stubbarna av halmen mittpå logen.

3. små, obetydliga forsar i åar, som stryker förbi och utför vilka man alldeles utan fara kan ro med båt

   Varianter: strukk’, strykkj’

strúp’

• "Mall:uttal"

1. strypa

   Grammatik: Pret. strǫup, sup. strupið.

strút’

1. spruta fint

   Vætnĕð strúteð pá mig.

   Vattnet sprutade på mig.

   Synonymer: stríl’, striðn’, spút’, strín’

strýg n

• "Mall:uttal"

1. grova blånor av lin och hampa^[33]

   Etymologi: Av , strí n "blånor", motsvarande norska stry.

   Varianter: stríg

   Besläktade ord: strigi, strýgvef

strýgvef m

1. blångarnsväv^[34]

   Etymologi: Jämför norska strigjevæv.

   Synonymer: strigi

strykkj’ n

1. små, obetydliga forsar i åar, som stryker förbi och utför vilka man alldeles utan fara kan ro med båt

   Synonymer: struku

strýt m

1. bärstrut, näverskäppa av större vidd i bottnen än i dess öppning; begagnas vid bärplockning

   Besläktade ord: strýt’

strýt’ f

1. avlång bytta; ett kärl liknande en bytta, men med skaft,så att det kan bäras på ryggen

   Sammansättningar: fiskstrýt’

   Besläktade ord: strýt

strøy n

• "Mall:uttal" (Lövånger); /strɑɪ̯ː/ (Skellefteå)

1. bjällertyg, bjällerting

strøymt

• "Mall:uttal"

1. starkt strömmande; om ställe i en flod, där han är stark

   Etymologi: Norska strøymt, fornnordiska streymr.

stubbstrómp’ f

1. strumpa utan fotläst som endast skyler benet

   Synonymer: stuppstrómp’

stúðs’

• "Mall:uttal"

1. pryda väl, se väl ut, ha vacker växt och utseende eller att kläder pryder någon väl

   Hǫnð stúðseð svø pæss i brúðgum.

   Han såg ganska väl ut som brudgum.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: stæðserlig

Mall:gmq-bot-subst-m stúf m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) harens rumpa eller svans, eller på får och renar

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hærastúf, fárstúf, reinstúf

   Se även: rómp’, spórð, stjart, stýl’

Mall:gmq-bot-subst-f-2 Mall:gmq-bot-subst-f-2 stugu f

• "Mall:uttal"; som efterled likadant eller /stʉː/

1. stuga, hus

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: borgstugu, bǫkustugu, forstugu, hæmmstugu, hærrstugu, hværgjstugu, kyrkstugu, bryggstugu, stugubáðn, isistugu, andrstugu

stugubáðn n

1. sjukt eller vanfört barn, som måste hållas inne

stúp

1. brant, stupande

   Synonymer: brætt

stúp’

• "Mall:uttal"

1. stupa omkull, stå ut, utgjuta

   Besläktade ord: uppstup, stǫup’, støyp’, stupa, stúp, støp

   Grammatik: Pret. sg. stǫup, sup. stupið eller stǫpið.

Mall:gmq-bot-subst-m stút m

• "Mall:uttal"

1. ett blåsinstrument, som vallhjon brukar, gjord på samma sätt som lúðrĕn men är mycket kortare^[35][24]
2. napp som barnen diar^[35]

   Ge báðnĕð ti stútĕn.

   Ge barnet i nappen.

3. det nertill mycket smalare kärilet, utur vilket säden rinner ned i kvarnögat^[35]
4. studs^[35][24]

   Bǫllĕn gjórð’ n hǿg stút.

   Bollen hoppade högt upp.

   Etymologi: Av stút’.

Etymologi: Av .

Sammansättningar: bjernstút, kvarnstút, nǽfrstút

stút’

• "Mall:uttal", "Mall:uttal"

1. att blåsa eller ropa i lur eller vallhorn^[35][24]

   Etymologi: Av stút "blåsinstrument".

2. studsa tillbaka^[35]
3. göra att något studsar^[24]

stuta

• "Mall:uttal"

1. stamma i talet, tala ojämnt och stötande och såsom man ej skulle få fram orden, ändock man ej är egentligen stam

   Besläktade ord: stutr’ "tala otydligt och stötigt"

stutt

• "Mall:uttal"

1. kort

   Togje ér svø stutt.

   Tåget är så kort.

2. kort och tvär i talet

   Honn ér svø stutt i tahle.

   Han är så kort och tvär i talet.

Etymologi: Av .

Grammatik: Kompar. stýntr.

Besläktade ord: stínt’, stynt’, stytting

Fraser: dro stutt um nah, to stutt

stydj’ f

• "Mall:uttal"

1. stör, en art stor fisk Acipenser sturio^[36]

   Sammansättningar: laksstydj’, geddstydj’

stydj’

1. stödja
2. ljustra, fånga fisk om natten vid bloss^[37]

Etymologi: Av .

Grammatik: Pres. sg. styð, pret. studd’, sup. studt.

Sammansättningar: stydjeld, stydjjarn, stoðningseld

stýfes

1. brottas, pröva varandras styrka

stýfhent

1. som har god handkraft

styggj m

1. fuling, ful, stygg människa
2. hin onde

styggj f

1. stygga, stygg varelse (kvinna eller djur)

   Besläktade ord: styggjes

styggjes

1. avsky

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: styggj

stykkj’ n

• "Mall:uttal"

1. stycke

   Gjif mig nægr’ stykkj’.

   Ge mig några stycken.

   Etymologi: Av .

   Varianter: stykk’

   Sammansättningar: pænnstykkj’, runstykkjmáł

stýl m

1. (typografi) tryckstil

   Sammansättningar: grópstýl, latinstýl

Mall:gmq-bot-subst-n-1 stýl’ n

• "Mall:uttal"

1. stjärt, fågelstjärt

   Etymologi: Möjligen av ett äldre *stýfli med v-bortfall, och i så fall i-omljudd avledning av stúf.

   Jämför: stjart

2. böjning

stymbil m

• "Mall:uttal"

1. svans på får och getter, med ett ord alla korta svansar på vad djur som helst utom haren (hans heter stúf)

   Sammansättningar: fárstymbil

2. allt som liknar sådana svansar
3. i talesätt:

   Vé vara słegt ýtrst á stymbilum.

   Vi är visserligen slägt med varandra, men på mycket långt håll.

Besläktade ord: stómb’

stynt’

• "Mall:uttal"

1. göra kortare, knyta upp, binda kläderna upp

   Vanliga konstruktioner: stynt’ upp

2. förkorta
3. hämma

Etymologi: Fornnordiska stytta "förkorta; omgjorda en klänning".

Sammansättningar: styntband

styntband n

1. band eller gördel, varmed kläderna skörtas (dvs lyfts, dras, viks, binds eller fästs) upp

stýr’

1. styra, styra rätta vägen
2. skjuta på, skjuta efter

   Hǫnn stýr læssĕð fyri sig við ein hand.

   Han skjuter lasset framför sig med en hand.

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. stúrð’, sup. stúrt.

stýrpinn’ m

1. styrpinne
2. styresman

Mall:gmq-bot-subst-m stytting m

• "Mall:uttal"

1. skogskälke, kort släde att köra timmer

   Etymologi: Jämför norska stutting, stytting.

   Sammansättningar: einstytting

   Besläktade ord: stutt, stynt’

Mall:gmq-bot-subst-m stæð m

• "Mall:uttal"

1. stad

   Hugas dú gá dil stædum?

   Har du lust att gå till staden?

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kakustæð

   Besläktade ord: stænn’, -stæðs, stǫdug

   Fraser: dil stæðs

stæð

1. istadig, säges mest endast om hästar

   Histĕnn vart stæð.

   Hästen blev ståendes.

2. borta, åstad

   Hón ér stæð nopp’ brammberę̆.

   Hon är åstad att plocka hallon.

stæð

1. åstad
2. väl, fäll

   Varianter: steð

stæðŭm

• "Mall:uttal"

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-m-a stæf m

• "Mall:uttal"

1. stav
2. vart och ett av de trän, som är i laggade käril

Etymologi: Av .

Besläktade ord: stafa, stafor, stǫfu

Sammansättningar: bókstæf, loggstæf, rennstæf, stafahald

stæmm

• "Mall:uttal"

1. stam, en som häftar i talet eller är stam i talet^[38]

   Etymologi: Av .

   Varianter: stæmn

   Besläktade ord: stæmm’, stæmn’

stæmm’

1. stamma

   Varianter: stæmn’

   Besläktade ord: stæmm

stæmn

• "Mall:uttal"

1. stam, en som häftar i talet eller är stam i talet^[39]

   Varianter: stæmm

Mall:gmq-bot-subst-m stæmn m

1. (sjöfart) stäv^[40]

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bakstæmn, fræmmstæmn

stæmn’

1. stamma

   Varianter: stæmm’

   Besläktade ord: stæmm, stæmn

stænn’

1. göra halt
2. bli kvar
3. stoppa
4. ta kalv (om ko)
5. frånklyva en spån, tälja en slät fläck på en timmerstock, så att han stannar, d. ä. ligger stilla och stadigt, icke rullar på sida
6. (konstruktion: stænn’ áf)

   dá stænneð dem áf all’ kóskellirn

   då slutade de ljuda, alla koskällorna

   Stænn áf, fá jag tała við dig!

stæpp m

• "Mall:uttal"

1. brödpicka, brödnagg^[41][42]
2. en liten maskin som man pickar bröd med^[42]

   Synonymer: brǿðstæpp^[42]

Etymologi: Till fornnordiska stappa "stampa".

Besläktade ord: stæpp’

stæpp’

1. picka bröd med brödpickor
2. stulta (om barn)

Etymologi: Av .

Besläktade ord: stæpp

stærf’ áf

• "Mall:uttal"

1. dö, dö i hast och oförtänkt

   Hann stærfeþ áf í gár.

   Han dog ihjäl sig igår.

   Användning: Ordet brukas mest begabbelsevis eller när man med något förakt vill omtala någons död.

2. svimma

Etymologi: Av och áf "av".

stærr f

1. starr Carex

   Etymologi: Av .

støhn’

• "Mall:uttal"

1. krysta, fnysa, stånka såsom boskapen och brukas mest endast om dem^[43]

   Hánn støhn’ sum nn gamkó dá hánn ska gøra nannting.

   Han fnyser som en gammal ko, när han skall göra någonting.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: støhnkrák’

støhnkrák’ f

• "Mall:uttal"

1. spillkråka Dryocopus martius en fågel av hackspiksläktet^[44]

   Etymologi: Av støhn’ "stånka" och krák’ "kråka"; han har sitt namn av sitt stånkande läte och i likhet med kråkan i anseende till färgen. När denne mycket skriker och väsnas, så blir säkert snart regn.

   Synonymer: spillskír, spillkrák’, regnprypp’, vótprypp’

Støkk’ ?

1. Stöcke by i Umeå kommun

stǿr’

1. nedsätta störar till en gärdesgård

   Etymologi: Jämför norska staura, støyra.

støyp’ f

1. deg innan den hamnat på bakbordet

støyp’

1. stöpa

støypsłeif f

1. stöpslev

súð f

1. båtkant, reling

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: sýð’

   Sammansättningar: bátsúð, súðband

suda

1. sjuda, koka

   Besläktade ord: soð, syð, sjúð’

sufa

• "Mall:uttal" (Umeå); /sùʋːɑ/ (Luleå); /sùːɑ/ (Kalix)

1. sova

   Jag hæf sufið svø gutt.

   Jag har sovit så gott.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. suf, pl. sufa, pret. sóf, pl. sóf’, sup. syfið eller sufið.

   Besläktade ord: ósǿf, somn, somn’, somnig, sømn, sømnug, sǿf’

   Fraser: Heð rinn’ mykijð vætn meðan malarĕnn suf.

sufł n

• "Mall:uttal"

1. sovel

   É int’ svø óhúld um sufłĕð!

   Var inte så slösaktig med sovlet!

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: sufłæsk(j)

sug n

1. källdrag, sumpigt ställe där vatten framsilar

   Etymologi: Av , till exempel i keldusog "källas eller brunns utlopp".

   Sammansättningar: kallkeldesug

   Besläktade ord: sugug

2. sug (i bröstet av någon slags sjukdom)

   Besläktade ord: suga, sugal, sugalt

súg’

• "Mall:uttal"; sup. /sʉ̀jːɛ/, /sʉ̀ːɣɪ/

1. dia, suga spenar

   Han saug mammän sännar, dilläs han var storär stölingen

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. súg (súv), pret. sǫug, sup. sugjið eller sugið.

   Besläktade ord: súgenis, sug, suga, sugal, sugalt, sugg’

sugg’ f

• "Mall:uttal"

1. sugga

   Etymologi: Bildat till súg’.

   Sammansättningar: bułsugg’

sugug

• "Mall:uttal"

1. motig, tung

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn sukr n

• "Mall:uttal"

1. socker

   Var ínt’ svø óbyggjinn við sukrĕð!

   Var inte så slösaktig med sockret!

sułk n

• "Mall:uttal"

1. otydligt tal (beroende på talfel)

   Besläktade ord: sułk’

sull’

• "Mall:uttal"

1. slaska, slaska med och i orent vatten, i sådant nedsmutsa kläder

   Hǫnð kænn ínt’ fergj’, hǫnð sull’ bæra.

   Han kan inte färga, han slaskar och nedsmutsar bara.

   Stá ínt’ og sull’ við hednă.

   Stå inte och plaska med det där.

   Sull ínt nið kłǽðę dín’.

2. söla, dröja

Besläktade ord: sull, sullsamm, sullug, sulk’

sullsamm

• "Mall:uttal"

1. som gärna spiller och därför blir solkig

sullug

• "Mall:uttal"

1. smutsig, oren, nedfläckad av flytande ämnen

   Besläktade ord: sull’

súlt m

1. svält, hunger

   Etymologi: Av .

   Varianter: sylt

   Besläktade ord: súlt’nn, súltn’, sveltreim

súltn’

1. magra av hunger

   Etymologi: Av fornbottniska *sultna, inkoativbildning till súlt "svält".

sułu f

• "Mall:uttal"

1. sula, skosula

   Varianter: suł n

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: suła

sulv f

• "Mall:uttal"

1. svala Hirundo^[45][46]

   Etymologi: Av .

   Användning: I Norrbotten brukas svǫlu.

   Sammansättningar: bakksulv, hæfssulv, hússulv(u), jórðsulv, leirsulv, lǫdusulv, sakssulv, skógsulv, sulvbół, sulvgara, stubbsulv, vǫtusulv

sulvbół n

1. svalbo

sum

• "Mall:uttal"

1. som

sum

1. som

sum

1. som

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-1 súm’ f

• "Mall:uttal"

1. summa

   Besläktade ord: súmǽr

   Sammansättningar: penningsúm’

suma

• "Mall:uttal"

1. samma

   Fraser: all suma, við deð suma

sumar m

• "Mall:uttal"

1. sommar

   Vanliga konstruktioner: át sumri

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: sumarskrínd

   Se även: vór, hǫust, víntr

sumligstæðs

1. på somliga ställen

   Varianter: sumligstæðsum

sumt f

• "Mall:uttal"

1. en del, åtskilligt

   Grammatik: Bestämd form sumtę̆.

Böjningar av SurjectionBot/gmq-bot/8	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	SurjectionBot/gmq-bot/8	SurjectionBot/gmq-bot/8et	SurjectionBot/gmq-bot/8	SurjectionBot/gmq-bot/8en
Genitiv	SurjectionBot/gmq-bot/8s	SurjectionBot/gmq-bot/8ets	SurjectionBot/gmq-bot/8s	SurjectionBot/gmq-bot/8ens

sund n

• "Mall:uttal"

1. sund

   Heð głupa inn n hiskelig siǿ og strǿm i sundĕð hérnă.

   Det häver sig in en hiskelig sjö och ström i det här sundet.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: sundmergj

súnd

• "Mall:uttal"

1. sönder

   Etymologi: Av .

   Varianter: súndr, sond, sondr

sunðdag m

• "Mall:uttal"

1. söndag

   Etymologi: Av .

sunðę

• "Mall:uttal"

1. från söder, sunnan

   Etymologi: Av urgermanska *sunþanē.

   Besläktade ord: søð

   Sammansättningar: ǫustęsunðę, sunðęlýtt, sunðęnett’, sunðęni, sunðęveðr

   Antonymer: nórðę

sunðęni

• "Mall:uttal"

1. söderifrån

   Hón ér sunðęni býĕn.

   Hon är från södra delen av byn.

Mall:gmq-bot-subst-m-an supa m

• "Mall:uttal"

1. (mat) soppa
2. (oskummad) mjölk

   Sammansättningar: supadrupa

supp m

1. hundvalp
2. hund

   vakr supp

3. lockord till en hund

Besläktade ord: suppilbikk’

Varianter: subb

surakús m

1. en pratglad människa, pratkvarn

surk m

1. skälm, skurk

svakk m

1. fördjupning, liten däld i åkern; sumpigt ställe å marken

   Synonymer: skół, słǽgd

svału f

1. förstuga till en badstuga (kölna)

   Etymologi: Fornnordiska svali m "kylighet", svala "att kyla", svalr "sval".

   Varianter: svǫłu, svała

   Sammansättningar: baðstúsvału

svambł’

• "Mall:uttal"

1. gå och ramla och prata i fyllan eller i åtbörder och tal bära sig åt som en drucken man, prata strunt, oredigt och osammanhängande

   Hǫnð gikk hér og svambłeð heile dagĕnn.

   Han gick här och pratade gallimatias i fyllan hela dagen.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: svamł

svamł n

• "Mall:uttal"

1. en fyllhund, som går och pratar i fyllan

   Fyllsvamłĕð hérnă dú skúll’ dá ínt’ varð’ áf við.

   Fyllhund här som man då inte skulle bli av med.

   Besläktade ord: svambł’