bogn’

• "Mall:uttal"

1. ge efter, bågna

   brǽðę bogneð

   brädan bågnade

   Etymologi: Av .

bógǫ́rð m

1. kyrkogård

   Sammansättningar: bógǫ́rðsmúr

   Synonymer: grafabakk’

bógskǫut n

• "Mall:uttal"

1. ett litet, krokigt, vinkelformigt trä, som i seltyget sitter på sidan av hästen, uti vilkets krok den järnmärlan är fästad, som spännes fast i skacklorna eller blankarderne

Mall:gmq-bot-subst-f-r bók f

1. bok

   Bókę̆ ligg dera gułfĕð.

   Boken ligger på golvet.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: abisbók, bókhill’, bókstæf, bókstół, płænnbók, ræfłbók, rósbók, salmbók, silbók

bǫkustugu f

• "Mall:uttal"

1. bagarstuga

   Varianter: bakustugu

bół n

1. gård med tillhörande jord

   Jämför: gǫ́rð

2. bo, näste

   Sammansättningar: sulvbół

Etymologi: Av .

Besläktade ord: Bǿł’

Homofoner: bórð

bóland n

1. det ställe i skogen, var man fällt trän och bränt för att sedan odla marken

bołgjes

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. bukta ut

   Súrstrǿmingskaggen hæ bołgjeseð.

   Surströmmingskaggen har svällt ut (av jäsningen).

   Etymologi: Av , med samma betydelse, bildat till bylgja "bölja". Jämför den fonetiska utvecklingen i fołgj’ och sołgj’.

   Besläktade ord: bołgning

bołgning m

1. bulnad^[1]

   Besläktade ord: bołgjes

Mall:gmq-bot-subst-m bǫll m

• "Mall:uttal"

1. klot, boll

   Sammansättningar: brennbǫll, kłótrbǫll, pilabǫll, pitabǫll

   Etymologi: Av .

bǫług

1. klumping, oformlig, grov

bóm’

1. ringa en klocka

bómerk’ n

1. bomärke

Mall:gmq-bot-subst-m-r bónd’ m

1. bonde

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n bórð n

• "Mall:uttal"

1. (inredning) en möbel, bord

   Hǫnð sprænt upp pá bórðen.

   Han hoppade upp på bordet.

2. (skeppsbyggnad) bord, sidobräderna i en båt

Etymologi: Av .

Sammansättningar: Ábórðę̆, ábórð, bórðhǽł, dæmmbórð, mígbórð, síðbórð, stæmmbórð

Homofoner: bół

borgj f

• "Mall:uttal" (nom. bfsg.)

1. (i bestämd form) borgen, kredit

   ta pá borgję̆

   ta på borgen eller kredit

   Besläktade ord: borgj’

borgj’

• "Mall:uttal"

1. borga

   Dú borgj’ mig nóv enn nælta?

   Du borgar mig väl ännu något litet?

   Besläktade ord: borgj

borgstugu f

• "Mall:uttal"

1. vardagsrum

   Gá i borgstugun.

   Gå i vardargsstugan.

2. kök
3. bolstuga, vinterstuga

Etymologi: Motsvarande danska borgestue, medellågtyska borchstove.

bort

• "Mall:uttal"

1. bort

   Kłamr’ nǽfrĕð svø heð ínt’ tylles bort.

   Klamra nävern så att det ej ihoprullar sig.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: bort’, bortaf, bortáf, bortest

   Fraser: drygt’ bort, snǿr’ bort, tvill’ bort, vill’ bort

bort’

• "Mall:uttal"

1. borta

   Heð stár átt’ æsp’ dernă bort’, og heð ér stór a æspum.

   Det står åtta aspar där borta, och det är stora aspar.

bortaf

• "Mall:uttal"

1. av, ifrån, av något rum^[2]

   Ta bortaf bórðĕð.

   Ta av bordet.

   bortaf bjerkjum

   från björkarna

2. bortom, efter^[3]

   bortaf miðdagĕnn

   efter middagen

   Jag ska setj’ upp ein vef bortaf nýáren.

   Jag skall sätta upp en väv efter nyåret.

Varianter: bortáf (starktonig form)

bortest

1. längst bort

borti

• "Mall:uttal"

1. bortur, bort utur^[4]

   Ta borti láðę.

   Ta utur lådan.

   Varianter: bortí (betonad form)

bortí

• "Mall:uttal"

1. ur, av från

   Varianter: borti (obetonad form)

borti kerr og ti verr

1. ur askan i elden

bortsórinn

• "Mall:uttal"

1. som har försvurit sig; menedig

   Varianter: bortsurinn

Mall:gmq-bot-subst-f-3 bǫst’ f

1. bastu
2. torkhus för säd

bót f

1. lapp, klut, lagat, isytt ställe på kläder

   Grammatik: Pl. bǿtr /bœ́tːɘr/.

bót’

1. bota^[5]

   Synonymer: duktórǽr

bǫud sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

bra nóv

• "Mall:uttal"

1. ganska, någorlunda

   Synonymer: næ og næ, næ svø nǽr

2. (efter orden) tillräckligt

brá pá

1. släktas på, likna

   Heð skín sum skúll’ eð brá pá grǿnt.

   Det ser ut som att det skulle likna grönt.

   Besläktade ord: pábrá

bráð

1. tidig, hastig, mycket tidig, förtidig

   Honn jær sǫ bráð um myrgnan.

   Han stiger tidigt upp om morgnarna.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Neutrum. brátt.

   Sammansättningar: bráðbær, bráðbihøfinn, bráðfíkinn, bráðfregdug, bráðfang, bráðgør, bráðverm’, bráttum

bráðfregdug

1. kinkig, elak

bráðgør

• "Mall:uttal"

1. tidigt vuxen och tilltagsen; om ungdom

   Etymologi: Av , med samma betydelse.

   Varianter: bráðger

brák’

1. bryta, sönderbräcka, slita

braka

1. bryta sönder
2. brista, gå i tu, lossna ifrån med en smäll

   Etymologi: Fornnordiska bráka "bryta, försvaga"; brákadr "svag".

3. rusa åstad med häftighet

   Etymologi: Jämför svenska och fornnordiska braka "fragorem edere, crepare".

   Användning: Ordet uttrycker början av en handling som sker häftigt.

   Sammansättningar: brakadönt, brakakast

   Besläktade ord: brakän

brakadunt m

1. en dugtig stöt, hård puff
2. högt ljud

   Hann dró dil ein brakadunt.

brakakast n

1. eg. att vid brottning hastigt och kraftigt gjort kullkastande
2. säges i allmänhet om vad som raskt, kraftigt och lyckligt samt på särdeles utmärkt eller ovanligt sätt utföres, eller om någon plötsligt och oförmodat vunnen fördel, eller också tvärtom

   Han gjol rett ä brakakast då n sköut två bjenna ve ett skott.

   Han gjorde det riktigt bra, när han sköt två björnar med ett skott.

Mall:gmq-bot-subst-f-3 brakk’ f

1. byxor, benkläder

   Synonymer: brók

brakn’

• "Mall:uttal"

1. spricka sönder^[6]

   Besläktade ord: brak, braka

Mall:gmq-bot-subst-n brammber n

1. hallon Rubus idæus^[7]

   Hón ér stæð nopp’ brammberę̆.

   Hon är åstad att plocka hallon.

   Etymologi: Till medellågtyska brame, medelhögtyska brăme, fornhögtyska brămo "törnbuske".

   Sammansättningar: brammberlyngj, brammberskang

brand m

• "Mall:uttal"

1. brand

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: brandstaka

Mall:gmq-bot-subst-m-an brandstaka m

• "Mall:uttal"

1. eldgaffel

   Hǫnn słó við brandstakann.

   Han slog med eldgaffeln.

   Etymologi: Motsvarande fornnordiska brandʀ m och staki m.

brátt

1. för tidigt, fort

   Kłǫ́kkę gár brátt.

   Klockan går för fort.

bráttum

• "Mall:uttal"

1. bråttom

breið

• "Mall:uttal"

1. bred

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: breidd, breið’

breið’

• "Mall:uttal"

1. breda

   Ha é breidt gǿðningę̆?

   Har ni brett ut gödseln?

   Vanliga konstruktioner: breið’ pá, breið’ út

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. breidd’, sup. breidt.

   Besläktade ord: breidd, breið

breidd f

• "Mall:uttal"

1. bredd

   Hæf dú hett út høyjĕð pá breiddĕnn?

   Har du lagt ut höet på bredden?

breidt

• "Mall:uttal"

1. böjning

brekk’

1. smälta, skira

   brekk’ smørĕð

   smälta smöret

   Synonymer: dremn’

2. torka tunnbröd i ugnen

brend’ n

1. bränsle, ved

   Etymologi: Jämför danska brænde.

brest’

1. spricka ut, mälta; om frö, korn, sädesax eller sädesskylar, som gror efter regn
2. sprätta upp något hopsytt

Etymologi: Av .

brett’

1. böja, göra (slädmedar) böjda framtill

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: brett, brett’, brettes

brettes

1. böja sig upp

   Antonymer: lúðs’

2. stoltsera, gå överdrivet rak

Besläktade ord: brett’

Mall:gmq-bot-subst-n brið n

• "Mall:uttal"

1. öppning mellan isen i havet, som är såsom ett smalt sund, vilket är för brett att hoppa över eller att med skriðstangę̆ komma över men för smal för att heta vak

   Etymologi: Till vríd’; jämför brist.

   Användning: Är egentligen sälfiskares term.

Mall:gmq-bot-subst-f-4 brík f

1. bänk, bänkbräde
2. hylla

Etymologi: Av .

Synonymer: fjǫł

Jämför: lafa

brims m

• "Mall:uttal"

1. broms Tabanidæ

   Etymologi: Jämför isländska, norska brims, äldre danska brimse av germanska *bremisiō-.

   Sammansättningar: reinbrims

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn bris n

• "Mall:uttal"

1. små, grynaktiga delar i köttet eller ibland fettet på boskapen eller den yttersta, tjocka och skrovliga huden på deras tunga, som anses vara ohälsosamt att äta

brise

1. böjning

briskn’

• "Mall:uttal"

1. börja surna; om mjölk

brist m ? f ?

1. (anatomi) vrist, fotvrist^[8]

   Etymologi: Till stammen i vríð’; växlingen /vr-/ → /br-/ är densamma som i brið.

2. brits

bró f

• "Mall:uttal",

1. yttertrappa, farstutrapp
2. bro

Etymologi: Av .

Sammansättningar: bróás, brótré

bróás m

1. bjälke i en bro

bróðor

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. varaint av bróðr

brók 1 m, 2-4 f

1. brokig häst
2. brokigt, mångfärgat tyg, kläde
3. brokigt sto
4. byxor, benkläder

   Synonymer: brakk’

brǫkug

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. stöddig, skrytsam

brótré n

1. farved på bro

brǫusk’

• "Mall:uttal" (Hössjö); /brɑ̀ʊ̯sk/ (Skellefteå)

1. knastra (vid tuggning)

Mall:gmq-bot-subst-f-4 brúðr f

• "Mall:uttal"

1. brud

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: brúðrgum, brúðrsveinn, brúðrfræm, brúðrpíg’

brúðrpíg’ f

1. brudtärna, en som betjänar bruden; vanligtvis en släkting

brúkning f

1. dynga, gödsel (till jordens hävdande eller brukande)

   Sammansättningar: brúkningsgirug

   Synonymer: brúkt

Mall:gmq-bot-subst-n brun 1 n, 2 f

• "Mall:uttal"

1. avbränd ås eller skogstrakt

   Synonymer: brenn’, brennland

2. eldbrand

   Synonymer: bruna

Brun n (?)

• "Mall:uttal"

1. en by, på svenska kallad Brån

   Brun heð ér heimbýĕn menn’.

   Brån är den by där jag är född och uppfostrad.

   Etymologi: Jämför Brunĕð i Sévar.

brún

• "Mall:uttal"

1. brun

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n brunð n

• "Mall:uttal"

1. liten vak

   Etymologi: Av .

brút’

• "Mall:uttal"

1. bryta

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. sg. brút, pret. brǫut, sup. brutið eller brytið perf.part. bryti.

   Varianter: brýt’

   Besläktade ord: brut, bruta, brutu, bryt

Mall:gmq-bot-subst-m-an bruta m

• "Mall:uttal"

1. rishög eller en likasom ihopbruten hög av kvistar och ris i skogen

   Synonymer: rísbruta

   Jämför: brǿt

2. var och en annan huller om buller ihopkastad och ihopstaplad hög av varjehanda skräp

   Der vær n eivig bruta á dý.

   Där fanns det en stor hög sådant.

3. mängd, myckenhet, helst när det talas om folk eller djur

   Dum fohlgdis heile brutan.

   Hela skocken följdes.

Etymologi: Av .

Sammansättningar: nǫuðbruta, brutasamm

Synonymer: bryt f

brutas

• "Mall:uttal"

1. kämpa eller egentligen att för ro och nöjes skull försöka varandras styrka, då tvenne taga varandra om ryggen för att försöka slå omkull varandra ^[9]

   Synonymer: kampes

brutasamm

• "Mall:uttal"

1. tröttsam, jobbig

   Hǫnn ér brutasamm tagas við.

   Han är besvärlig att ha att göra med.

   Heð ér færlig brutasammt dil oð tenkj’ pá.

   Det är ganska jobbigt att tänka på.

brutu f

• "Mall:uttal"

1. det som är brutit, t. ex. brödbitar till mjölken eller filen

   Etymologi: Avledning till brút’ "bryta".

brýgd

1. brydd, förlägen

Mall:gmq-bot-subst-f-3 bryggj’ f

1. plattform t. ex. mjölkbrygga

   Etymologi: Av .

bryggj’

1. brygga (dricka o. d.)

   Vé ha tenkt um bryggj’ drikkj’ i vikun.

   Vi har tänkt brygga dricka i veckan.

   Sammansättningar: bryggjbónk’, bryggjstugu

bryggstugu f

• "Mall:uttal"

1. bryggstuga

   Varianter: bryggjstugu

brysk’ f

1. tvärremna i järn

Mall:gmq-bot-subst-n bryst n

• "Mall:uttal"

1. bröst

   Sammansättningar: brysthvał

brysthvał m

1. det tvärträ i en vävstol, mot vilket den vävande stöder bröstet

brýt’

• "Mall:uttal"

1. variant av brút’

bryti

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. perfektparticip av brút’; bruten

brytuskáł f

1. matskål

Mall:gmq-bot-subst-m brædd m

1. brädd

   upp dil bræddĕn

   fylla grytan

   gá(indis) pá græfinis brædd

   gå(ende) på gravens brädd

   Sammansättningar: grýtbrædd, sómpbrædd, ábrædd, bræddfúll

brǽkj’

• "Mall:uttal"

1. bräka^[10]

   Etymologi: Jämför fornsvenska brækia, norska dialektala bræka och brækje, danska bræge, isländska brækta; av ljudhärmande ursprung

   Användning: Säges blott om fårens läten.

bræsk’

1. skryta, uppföra sig högfärdigt

   Etymologi: Jämför danska braske, av .

brætt

• "Mall:uttal"

1. brant, som har stark lutning

   ein brætt bakk’

   en brant backe

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: brættfall

   Synonymer: stúp

Mall:gmq-bot-subst-f-4 brætt f

1. den främsta delen av slädar och kälkar

   fræmm pá brættę̆

   främst på släden

   Varianter: brett

   Besläktade ord: brett’

brættfall n

1. strömfall

Mall:gmq-bot-subst-n brǿð n

• "Mall:uttal"

1. bröd

   Etymologi: Av , motsvarande norska braud, dalska broð.

   Sammansättningar: brǿðfjǫł, brǿðfłak, brǿðstæpp, furubrǿð, hveitbrǿð, kǫkubrǿð, prestbrǿð, spísbrǿð

brǿt f

1. stor hög av nedfälld skog, hop av kullfallna trän

   Grammatik: Bfsg. brǿtę̆.

   Jämför: bruta

brøysk

• "Mall:uttal"

1. spröd

   Heð vær ið brøyskt głos.

   Det var ett sprött glas.

   Etymologi: Av .

bú-

1. sätts alltid ihop med namn på floder, berg och sjöar m.m., såsom Búbergjeþ, Búsiǿn, Búbekkin

   Etymologi: Från fornnordiska bú "jordbruk, gård"; prefixet verkar ha betydelsen "by" av att platserna ligger nära byar.

buð 1 n, 2 m

• "Mall:uttal"

1. bud

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: buðkafł’, dilbuð, gestbuð, kułbuð

2. bolen av en skjorta, ärmar och kragen undantagna

Mall:gmq-bot-subst-m-an buda m

• "Mall:uttal"

1. en liten häll som sticker upp ovan vattenytan, mindre och slätare än ǫur

   Etymologi: Av .

buda

1. meddela
2. kalla till mat

Mall:gmq-bot-subst-m-an buga m

• "Mall:uttal"

1. båge

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ærmbuga, pílbuga, sółbuga, sprettbuga, tafłbuga

   Besläktade ord: bugu

buginn

1. utbuktad

   Tunnę vær buginn.

   Tunnan var utbuktad.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: buga, bugu

bugu f

• "Mall:uttal"

1. ett slags bända, galler eller korg av vidjor att bära hö, ved o. d. med

   Etymologi: Feminin motsvarighet till buga m "båge"; jämför jämtska bugu "båge".

   Sammansättningar: steinbugu

Mall:gmq-bot-subst-m búk m

1. barn

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: lætbúk, słærfbúk, sótbúk

   Synonymer: báðn, smáfołk

búkgjórð f

1. bukstycket i seltyget^[11]

bukk m

• "Mall:uttal"

1. bock

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: skrǫubukk, słíprbukk

bukk’

1. kröka, böja

buł m

• "Mall:uttal"

1. skjortbål

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: bułsterk, bułstór

buł

1. brunstig; om suggor och kor

   Sammansättningar: bułsugg’

búł m

1. upphöjning, buckla
2. svullnad, böld

Sammansättningar: búłnes, búłning

Synonymer: kýł’, knýl

búll’ f

1. bulle

   Sammansättningar: búllmusk

   Besläktade ord: bǫll, ball’

2. träskål, svarvat kärl

búll’

1. bulla upp, duka fram
2. torna upp

   Mornę̆ búlleð upp sig.

   Molnen tornade upp sig.

búłnes

1. bulna

   Heð hæ búłneseð.

   Det har inflammerat.

   Besläktade ord: búłning

búłning

• "Mall:uttal"

1. böld

   Varianter: bołgning

   Synonymer: knýl, kút, kveis’

bułsterk

1. ovanligt stark, mycket kraftfull

   Etymologi: Av .

bułsugg’ f

1. brunstig sugga

   Hǫnð stár júst sum bułsuggę.

   Han står som en brunstig sugga, d.v.s. såsom den som ej vet till sig, halvdöd och tanklös, som bevekas varken av förmåner eller faror.

Mall:gmq-bot-subst-m búlt m

• "Mall:uttal"

1. vält

   Synonymer: rist, velt

2. klump
3. gängad bult

Etymologi: Av .

Sammansättningar: ákrbúlt

bur m

• "Mall:uttal"

1. borr

   Besläktade ord: bura

bur

1. brunstig

Mall:gmq-bot-subst-n búr n

1. bur; vanligen fågelbur

   Bæra hǫnð hæf búrĕð, nóv kum fugłĕnn.

   Bara man har buren, nog kommer fågeln.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: fatabúr

bura

• "Mall:uttal"

1. borra

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: bur

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn bus m

• "Mall:uttal"

1. sopor och varjehanda lätt och torrt avskräde
2. den av trasor och kilar gjorda inpackningar i ögat eller hålet på nedre eller undre kvarnsten för att hindra säden från att rinna ned igenom, ehuru långjärnet har rum att gå omkring däri

Besläktade ord: busa, busbás, busró, buss’, busu

Sammansättningar: bushómhl’, buskasa, kvarnbus

busa

• "Mall:uttal"

1. skräpa

   Besläktade ord: bus

busu f

• "Mall:uttal" (Umeå); /bʉ̀ːsʉ/ (Kalix)

1. byssja eller ett i svinstian avdelt litet rum till sängställe för svin som är fyllt med boss

   Heð sí út hér sum upp i svínbusun.

   Det ser ut här som i svinbyssjan.

   Sǽngę̆ dín’ sí út sum n svínbusu.

   Din säng ser ut som en svinbyssja.

   Besläktade ord: bus, busa

   Sammansättningar: fótbusu, svínbusu

Mall:gmq-bot-subst-m butn m

• "Mall:uttal"

1. botten
2. vind, loft, övervåning

   hǫnð ér uppa butnum

   han är uppe på vinden

Etymologi: Av .

Sammansättningar: butnskurf, butnskut, butnskýl, butntærm, skýlbutn

Besläktade ord: bytn’

butnskýl n

1. just så mycket i ett kärl att bottnen täckes

butntærm m

1. (anatomi) blindtarm

Mall:gmq-bot-subst-m bý m

• "Mall:uttal"

1. by

   Hánn stefa át býnum.

   Han styrde mot byn.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: býstemn’ "byastämma", tábý

Mall:gmq-bot-subst-f-4 bygd f

• "Mall:uttal"

1. en bygd, några gårdar, den bebyggda omkringliggande trakten^[12]

   gá i bygdę̆

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bóndbygd

bygg’

• "Mall:uttal"; pres. sg. /bʏ́ɡː/, /bʏ́ʤː/

1. bygga
2. laga nät, not, men även annat^[13]

   bygg’ silann

   bota det bristfälliga i seltyget

   Drengĕnn menn bygg/byggj heð nð brutið.

   Min dräng kan bota vad han brutit sönder.

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. bygd’, sup. bygdt.

Varianter: byggj’

byggj’

• "Mall:uttal"

1. bygga (hus)
2. fästa samman trådar som brister i en träd

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. bygd’, sup. bygdt.

Varianter: bygg’

Besläktade ord: bygd, bygning

byggjinn

1. i början^[14]

   byggjinn áf dagum

   i början av dagen, på morgonen

   byggjinn áf vikun

   början av veckan

bygł f

• "Mall:uttal"

1. buckla på metall^[15]

   Varianter: begil

   Besläktade ord: bygłig

bygning f

• "Mall:uttal"

1. byggnad, bostadshus

bynn’

• "Mall:uttal"

1. se på något med förvåning, bestörtning

   Hvuþ bynn dú tí?

   Vad gapar du på?

   Användning: Säges egentligen om boskap, dock även om människor, som dumt och med förundran eller rädsla gapa på ett för dem ovanligt föremål.

   Varianter: bynnes

byrfæst

• "Mall:uttal"

1. liggande still för motvind eller stiltje
2. rådlös, som är illa däran

Etymologi: Fornnordiska byrr m "(god) vind".

byrg

• "Mall:uttal"

1. hulpen, beläten, försedd med

   Vart dú byrg?

   Fick du? (nämligen det du ville ha eller låna)

   Ér dú byrg við svø líteð?

   Är du belåten med så litet?

   Etymologi: Av .

byrj’

• "Mall:uttal"

1. börja

   Likkal sönt ä just int bekomma 'na sä hahdt, dill å böri vä.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. byrd’, sup. byrdt.

   Besläktade ord: børa

   Synonymer: fera, mura áf, ta pá

byrst’

• "Mall:uttal" (Hössjö, Skellefteå)

1. borsta

   Etymologi: Av .

byrst’ m

1. borste

   Etymologi: Jämför isländska bursti m, och verbet bursta.

Mall:gmq-bot-subst-f-1 byss’ f

1. gevär

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bysshylstr

byt

• "Mall:uttal"

1. byta

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. böut, sup. byti eller bytt.

   Synonymer: kast

býting m

1. liten människa, liten stackare

bytn’

• "Mall:uttal" (Skellefteå); /bø̀ːtn̩/ (Luleå)

1. bottna, nå botten

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: butn

bǽg

• "Mall:uttal"

1. tjurig, envis, tvär, oböjlig, halsstarrig; retsam

   Etymologi: Fornnordiska bágr "vansklig, besvärlig"; norska båg "vansklig, hinderlig; tvär, ovillig", av *bēgaz.

   Varianter: bág

bær

• "Mall:uttal"

1. bar

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bærbeint, bærfót, bærhałsig, bærhent, bærjórð, bærskódd

bær

1. böjning

bæra

• "Mall:uttal"

1. bara

   Etymologi: Bildat till bær.

bæra m

• "Mall:uttal"

1. (mytologi) trolltyg som bar till innehavaren

   Etymologi: Substantivering till bera (?).

   Grammatik: Nom. bfsg. bæran; i vissa mål omtolkat som berarĕn "bäraren".

   Diverse: Han sägs uppkomma genom att sammanknyta nio slags olika tråd, varpå sedan dryps tre bloddroppar ur vänstra lillfingret, varefter nystanet får liv. Bærann är sin husbonde en trogen tjänare genom att dra till gården mjölk från andras kor.

   Sammansättningar: bæradyng’

bæran m

• "Mall:uttal"

1. böjning

bærbeint

• "Mall:uttal"

1. barbent, utan strumpor

bærfót

• "Mall:uttal"

1. barfota

barfǿdd

1. barnfödd, infödd

   Etymologi: Av .

bærhent

1. med blottade händer, utan handske

   Etymologi: Av .

bærjórð f

1. barmark

bærk’

1. dra av barken från träd, barka

   Grammatik: Pret. bærkeð.

   Besläktade ord: óbærkeð

bærmskinn n

1. skinnförkläde

bærskódd

1. som nyttjar skor utan strumpor

bærslig

• "Mall:uttal"

1. barnslig

   Etymologi: Fornnordiska barnligr, isländska barnslegur.

   Synonymer: ómaga

bærslík

• "Mall:uttal"

1. barnlik

   Dim jórðeð bæra ið líteð bærslík i dag.

   De jordfäste bara ett litet barnlik i dag.

bærsǽngj f

1. barnsäng

   Etymologi: Av ; jämför äldre danska barsæng, norska dialektala barsæng.

bærsøł n

1. barnsöl

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn bæs n

1. kraftig regnskur

Bǿł’ n

1. Böle by, en medeltida jordbruksby vid Umeälvens södra strand

   Etymologi: Till bół.

bǿn f

1. religiöst möte^[16], stugmöte, byagudstjänst

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bǿnmænn

bǿn’

1. böna

   Etymologi: Av .

bǿn’ f

1. böna

   Etymologi: Av .

bǿnmænn m

1. den som friar för en annan, friares ombud

børð n

1. den inre delen av murkåpan i en öppen spis

   lǫgun słó undir børðĕð

   eldslågan slog upp under bakugnsvalvet

   Sammansättningar: børðstang "smidd järnstång uppbärande den tegelmurade spiselkransen i den öppna kokspisen", sǽngbørð "sängbotten"

Mall:gmq-bot-subst-f-1 børð’

• "Mall:uttal"

1. börda

   Heð vær heila børðę.

   Det var en full börda.

   Sammansättningar: børðtré

   Synonymer: kylt

børðtré n

1. bärkäpp till stút

Børk’ f

• "Mall:uttal"

1. ett kvinnonamn

Bøsk’

• "Mall:uttal"

1. kyrkbyn Byske i Skellefteå kommun

bøygj’

• "Mall:uttal"

1. böja

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. bøygd’, sup. bøygdt.

   Besläktade ord: búg’

dá

• "Mall:uttal"

1. då

   Etymologi: Av .

dá

1. när

dá m

1. växtsläktet Galeopsis; i synnerhet om arten Galeopsis tetrahit

   Varianter: dán n

   Etymologi: Av .

dadd m

1. pappa

   Ér daddnn heim’?

   Är fadern hemma?

Mall:gmq-bot-subst-m-a dag m

• "Mall:uttal", "Mall:uttal", "Mall:uttal", "Mall:uttal", "Mall:uttal"

1. (tidsenhet) dag

   Ærrbeit um dægjĕnn og ínt’ um nǫ́ttę̆.

   Arbeta om dagen och inte om natten.

2. dager

Etymologi: Av .

Sammansättningar: dagset, dagsrand, frígjdag, hełgjdag, hełgjindag, lǫugjdag, mandag, óðnsdag, sunðdag, tissdag, tórsdag, yrkdag

dagană

• "Mall:uttal"

1. böjning

dagatjýf m

1. dagdrivare

   Synonymer: słæfæt

dagĕn m

• "Mall:uttal"

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-m dagg m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. batong

   vilð dú hafa dig bortaf daggĕnn

   vill du ha dig av daggen

dagset n

1. skymning

   Etymologi: Av .

   Antonymer: dagsrand

dagsrand f

1. morgonrodnad, gryning

   Antonymer: dagset

dagum

• "Mall:uttal"

1. dag efter dag

   dagum villr og dagum sǽmbr

   ena dagen bättre, andra dagen sämre

   Sammansättningar: dagumdags

dagum

1. böjning

dahn

• "Mall:uttal"

1. dädan, därifrån

   Ta dahn ’n.

   Ta dädan honom.

   å sö sputtę na o se: ”far deran do ha kimi!” å oba na te dęred vart bôrdn gåo

   Och så spottade hon och sade: »Far dädan du har kommit!» Och en tid därefter vart bölden bra.

   Varianter: däan, dea, deran

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: dahna, däänätt

   Antonymer: hjan

Mall:gmq-bot-subst-m-a dał m

1. dal

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: dałabakk’, dałabotn, dałafołk, dałastein, dałatyrvið, tjerudał

dałastein m

1. finare slipsten (från Dalarna)

dałatyrvið m

1. tjärved

   Jämför: gædd

dálig

• "Mall:uttal"

1. dålig^[17]

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. sǽmbr, superl. sǽmst.

dallr n

1. dallring, darrning

damb n

• "Mall:uttal", "Mall:uttal"

1. damm, stoft

   Besläktade ord: dambug

dán n

1. variant av dá

danekvinn’ f

1. bondhustru

danemænn m

1. självrådande bonde, husfader

deðanaf

• "Mall:uttal"

1. därifrån

   Deðanaf ér eð tǫgjið.

   Därifrån är det taget.

2. därefter, från den tiden

Etymologi: Av .

defug

• "Mall:uttal"

1. fuktig

   kłǽðę ha vurtið defug

   kläderna har blivit en smula fuktiga

   Etymologi: Jämför älvdalska dävin, svenska däv, däven, dävig, forsvenska dæver, dævin.

deig m

1. (mat) deg

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: deigspǫuð

   Besläktade ord: dígr

Mall:gmq-bot-subst-m deil m

1. del

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: alldeilis, deilaktug, fǫtugdeil, halfdeilin, umędeil, yfirdeil

deil’

• "Mall:uttal"

1. dela

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. deileð, sup. deilt.

   Besläktade ord: deil

deil’

1. böjning

deilaktug

1. delaktig

deng’

1. aga

   deng’ óngęn

   Etymologi: Jämför deni.

deni

• "Mall:uttal"

1. ständigt och hårt träta eller med häftighet och träget undervisa en i något

   Dú fá hall’ pá deni við dum dag frá dag og enn dá gør dum ínt’ sum dú vilð ha neð.

   Man får hålla på säga dag från dag, och ändock gör de inte, som man vill ha det.

   Etymologi: Fornnordiska dengja "hamra"; jämför deng’.

denn 1 m, 2 u

• "Mall:uttal"

1. din (possessivt pronomen andra person maskulinum singularis)

   gǫ́rðĕnn denn

   din gård

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Relativt sjøłfs denn, femininum dín’, neutrum dett, pl. dín’, dativ dínum.

2. den (demonstrativt pronomen)

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Neutrum heð, (sjävst.), eð, neð (enklit.), deð (förenat), dat. dý eller dí, pl. dim, dum eller dem (både nom. och oblik form), gen. eller anaforiskt deres.

der

• "Mall:uttal"

1. där

   Etymologi: Av .

   Fraser: hér og der

   Besläktade ord: dernă

   Sammansättningar: derett’

der i løyteð

1. (idiomatiskt) på gränsen, nätt och jämnt, nära ögat

dernă

• "Mall:uttal"

1. där

   Dernă ligg n.

   Där ligger han eller den.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: svødernă, hǫ́nndernă, hóndernă, heðdernă

dí n

• "Mall:uttal"

1. dativform av heð "det"

   Heð varð lengj’ át dí.

   Det blir länge till den tiden.

   Vanliga konstruktioner: áf dí "på grund av det", næ áf dí "nog mycket av det", át dí "till dess", fyr dí "eftersom".

   Varianter: dý

dígr

1. dräktig, om sto

   Etymologi: Av ; till samma rot som deig.

   Varianter: digr (i ortnamn)

Mall:gmq-bot-subst-n-1 díkj’ n

• "Mall:uttal"

1. vattenpöl, vattenpuss

   Sí báðnę̆ lǫup’ og płæsk’ i vætudíkjeð.

   Se barnen löper och plaskar i vattenpölen.

   Etymologi: Av .

   Varianter: dík’

   Synonymer: drół

dil

• "Mall:uttal"

1. till, indikerar målet för en rörelse

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ǫustędil, dilbakans, dilbuð, dileign’, dilráð, dilráð’, dilstá, innędil, ódillátinn, umędil, vestędil

   Fraser: át dil, beres dil, dil bórðs, gá dil, gefa dil, hall’ dil, ráð’ dil, tełi dil

dil

1. infinitivmärke

   svárt dil oð fá neð dil brinn’

   svårt att få det att brinna

dil bórðs

• "Mall:uttal"

1. till bords

dil stæðs

1. närvarande

díl’

1. rinna helt sakta, droppvis, smårinna

díl’ m

1. fläck

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: dílug

   Jämför: ditt

dilbakans

1. tillbaka

dilbakas

• "Mall:uttal"

1. tillbaka

   Varianter: dilbakans

dilbuð n

• "Mall:uttal"

1. tillbud
2. händelse, fara, våda

   Heð var rétt ið dilbuð.

   Det var en synnerlig tillfällighet.

   Heð var ið farlig dilbuð.

   Det var en stor våda, hade kunnat avlöpa mycket illa.

dileign’

• "Mall:uttal"

1. tillägna

dilráð n

1. förvärvad egendom, husgeråd, förnödenhet, redskap

   Besläktade ord: dilráð’

dilráð’

1. förskaffa, förvärva, uppköpa

   Grammatik: Pret. dilrádd’, sup. dilrádt.

   Besläktade ord: dilráð

   Synonymer: ráð’ dil

dílug

• "Mall:uttal"

1. fläckig, spräcklig

   Etymologi: Fornnordiska dílóttr "fläckig, småspräcklig".

   Besläktade ord: díl’

   Jämför: yskjug

dilvís

• "Mall:uttal"

1. alltså

dim

• "Mall:uttal"

1. de, dem

   Etymologi: Sedan , ursprungligen en dativform, såsom i hvim.

   Varianter: dum

dimisjón f (?)

• "Mall:uttal"

1. dimension

dimp’

1. falla hastigt och tungt, handlöst, dimpa

   Grammatik: Pret. dæmp, sup. dómpið.

   Besläktade ord: dómp’

dín’ f sing & pl

• "Mall:uttal"

1. din i femininum

   gjentæ dín’

   din flicka

2. dina i nominativ

   bórþæ dín’

   dina bord

Grammatik: Mask. sing. denn, neutr. dett.

díngł’

1. dingla

   Synonymer: kangł’

dins’

1. gunga

   Hann sit og dins pá brǽðę.

   Han sitter och gungar på brädet.

   Varianter: diss’

disperat

1. häftig i resonemang

diss

1. desto, ju

   diss mykjið verr

   desto mycket värre

   Heð ér ęnt’ diss ænneð vǽnt’.

   Det är inte desto annat att vänta.

diss’

1. (sakta) gunga

   Diss báðnĕð.

   Vagga barnet.

   Gułfĕð diss’ upp og nið.

   Golvet gungar upp och ned.

   Etymologi: Av "svinga".

   Grammatik: Pret. disseð.

   Varianter: dins’, dís’

dítdernă

• "Mall:uttal"

1. dit, där, där på stället, på det där stället ^[18]

   Set stółĕnn dítdernă.

   Sätt stolen dit på stället.

   Gá dítdernă ettir skón át mig.

Mall:gmq-bot-subst-m dįtt m

1. prick, punkt^[19]

   Sí dú blekdįtta pá bórðe?

   Ser du bläckprickarna på bordet?

   Besläktade ord: dįtt’

   Sammansättningar: hvítudįtt, viðidįtt

   Etymologi: Liksom , av *dintaną.

dįtt’

• "Mall:uttal"

1. sätta prickar med pennan, penseln, eller fingret, doppad i någon vätska
2. med fingret peka på eller taga någonting hastigt och fort

Etymologi: Jfr fornnordiska detta "falla", av urgermanska *dintaną.

Besläktade ord: dįtt

djekul m

1. djävul

   Synonymer: farul, nik

djúfer n

1. ihålighet i barrträd, kådartad ihålighet i träd eller timmer

djúr n

• "Mall:uttal"

1. djur

   Etymologi: Av .

   Se även: ódjúr

djúrlekar m

1. veterinär

dóg

1. duktigt, mycket; tillägges adj. till att förstärka betydelsen^[20]

dǫgg f

• "Mall:uttal"

1. dagg

   Hó hæ lagdt sig, dǫggę̆ .

   Den har lagt sig, daggen.

   Etymologi: Av .

dói

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. död
2. dödfödd

Etymologi: Av ; vokalen väl påverkad av dó "dog"; jämför dódd’.

Varianter: dóinn

dóinn

• "Mall:uttal"

1. död^[21]

   Etymologi: Av .

   Varianter: dói

   Besläktade ord: døyj’

dókłament n

• "Mall:uttal"

1. dokument^[22]

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn dómbt f

• "Mall:uttal"

1. fint damm eller jorddamm ibland säden^[23]

   Sáld veł dómbtę̆ borti kurnĕð.

   Sålla väl jorddammet bort ur kornet.

   Ta hít ein lít’nn mjøłdómbt.

   Tag hit helt litet mjöl.

   Gif mig ein mjøłdómbt.

dómstół m

1. domstol

   Etymologi: Av .

dómt

• "Mall:uttal"

1. (om ljud) dovt, grovt, tjockt^[24]

   Denn prestĕnn hæfð’ ið færlig dómt ið máł.

   Den prästen hade ett övermåttan groft och tjockt mål.

   Etymologi: Fornnordiska dumbr, jfr norska dum, isländska dumbur, besläktat med tyska dumpf, engelska dumb.

dónk’

1. bulta

   Hä donk i håvunä mätt.

   Det bultar i mitt huvud, pulsen slår häftigt.

   Han donkä ti döra.

   Han bultade på dörren.

   Besläktade ord: døns, døns’

   Jämför: dunt’, kłakk’

dorg n

• "Mall:uttal"

1. (pitemål) granris

   Etymologi: Se dorgj.

dorg’

• "Mall:uttal"; pret. /dɒ̀rjɛ/, /dɔ̀rɡɛ/

1. gräla och föra oljud, väsnas, träta

   Jag hæf dorgjeð við nn denn gentę, menn heð gell ínt’ næ.

   Hǫnn dorgjeð og lærmeð heile dagĕnn.

   Etymologi: Av "jaga, sträva efter att nå något".

   Besläktade ord: dyrgj’

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn dorgj n

• "Mall:uttal"

1. barr, helst av gran, granrisnålar
2. granris

   Ta heim nælta dorgj.

   Ta hem lite granris.

Etymologi: Ordet är möjligen besläktat med draga; egentligen "det man drar ihop".

Sammansättningar: dorgjnáł, dorgjkang

Fraser: tén’ pá forstugudorgjĕð

dorgjnáł f

1. barr

Mall:gmq-bot-subst-f-1 dortít’ f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. talltita

   Synonymer: dortditt’, geit

doskafrank n (?)

1. kaffesurrogat

Mall:gmq-bot-subst-f-r dóter f

• "Mall:uttal"

1. dotter

   Hǫnn vær jú gift við nn dóter át hǫnn.

   Han var ju gift med en dotter åt honom (en av hans döttrar).

   Tíg dú dótersnuppę.

   Tig du lilla, näbbiga flicka.

Etymologi: Av .

Varianter: dótr

Sammansättningar: mágrumdóter, sonadóter

dott’

1. nudda

dǫuðskall’ m

• "Mall:uttal"

1. kranium

dǫuðslern f pl

• "Mall:uttal"

1. dödsryckningar

   Kałfĕnn lág i dǫuðslum.

   Kalven skulle till att dö.

   ligg’ i dǫuðslum

   ligga i dödsryckningar

   hǫnð ér i dǫuðslum

   han är i dvala

dǫuf

• "Mall:uttal"

1. döv
2. tung och matt

   Jag ér færlig dǫuf idag.

   Jag är ganska tung och matt idag.

   Användning: Säges om kroppen, när han är tung och orklös.

   Jämför: leminn

Etymologi: Av , motsvarande isländska daufur, färöiska deyvur, norska dauv, svenska döv, danska døv.

Besläktade ord: dǫufslig

Sammansättningar: dǫuffługu, dǫufskall’

Mall:gmq-bot-subst-namn-m Dovið m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

dra kættĕn pá nesan

1. (idiomatiskt) rynka skinnet på näsan, d. v. s. visa sig misslynt, ond och vresig

dra stutt um næ

1. draga kort om något; lotta om någonting, varvid lottningen sker med tvenne pinnar, en längre och en kortare, som sättes mellan fingrarne

drag n

1. överlädret till sälskor

   Diverse: Drag görs av barkad kohud, det övriga av sälskinn.

2. övre stockens fogning efter den underliggande i en vägg; mossfog mellan timmerstockarna i en vägg

   Sammansättningar: húsdrag

Besläktade ord: draga

draga

1. dra
2. innehålla, rymma

   Pottę hérnă drag ið stóp.

   Denna flaska innehåller ett stop.

Etymologi: Av .

Grammatik: Pres. sg. drag, pl. draga, ipf. sg. dró, pl. dróv’, sup. drǫgjið eller dregjið; i Kalix drǫǫ, perf. part. drǫgji.

Besläktade ord: dorgj, drag, dragas, dragn’, drǫgu, drett’, drǿg

draga dil

1. (idiomatiskt) förbättras, friskna till

   Synonymer: fá sig

dragas

1. tävla
2. arbeta med, vara besvärad av

   Hǫnð drógs við jórðę̆.

   Han arbetade på jorden.

   Hǫnð drags við húsning.

   Han arbetar med husbyggnad.

   Hǫnð drags við krímen.

   Han besväras av snuva.

Grammatik: Pret. sg. drógs, sup. dregiðs.

Besläktade ord: dorgj, drag, draga, dragn’, drǫgu, drett’, drǿg

dragn’

• "Mall:uttal"

1. gå långsamt, draga ut på tiden, räcka länge

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: draga

   Sammansättningar: dragnøygd

dragnøygd

1. tröttögd, med tunga ögonlock, sömnig

   Synonymer: søfnug

drakaljús n

1. (mytologi) ljussken, som anses förebåda någons olycka eller någons död

   Jämför: feigljús

drasa m

1. agnhög

   Jämför: drusa

Mall:gmq-bot-subst-f drefj f

• "Mall:uttal"

1. sumpigt ställe på en myr, sumpig myr, en liten "myrsänka", surhål

drell’

1. låta av vårdslöshet något falla, tappa efter sig, spilla, slarva bort, mista

   drell’ ettir høy, nár mænn lada

   tappa efter hö, när man kör in (hö) i ladan

   Etymologi: Jämför fornnordiska dralla "släpa sig fram bak efter någon".

   Grammatik: Pret. drelleð.

   Besläktade ord: drellt, drellt’

dremn’

• "Mall:uttal"

1. smälta, bliva flytande; om salt, snö, smör, socker

   Heð dremn ínt’.

   Det smälter ej.

   dremn’ smørĕð pá fiskjĕnn

   smälta smör på fisken

   Etymologi: Av .

   Synonymer: brekk’

drenkj’

• "Mall:uttal"

1. drunkna

   Etymologi: Av .

   Synonymer: drúkn’, drotn’

drepa

• "Mall:uttal"

1. slå ihjäl, dräpa

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. drep, pl. drepa, pret. dræp, pl. dráp’, sup. drepið eller dripið, perf.part. dripi.

   Fraser: drepa vónę̆

drepa vónę̆

1. (idiomatiskt) förlora hoppet, förtvivla, misströsta

   Drep ei vónę̆!

   Förlora ej modet!

drill’

1. vrida, vända

   Etymologi: Medelhögtyska drillen (dral, drullen, gedrollen), v. a. "vrida"; nyhögtyska drillen, v. a. & n. "vrida, vända"; nederländska drillen; engelska to drill, fornengelska þyrljan.

   Grammatik: Pret. drille.

   Jämför: tvirl’

Mall:gmq-bot-subst-f-2 drǫgu f

1. lindraga; verktyg vid linberedning

   Etymologi: Till draga.

   Varianter: dragu

drokn’

• "Mall:uttal" (Luleå, Kalix)

1. drunkna

   Etymologi: Av .

   Synonymer: drúkn’

drół f

1. vattenpuss, vattensamling

   Varianter: drǿł

   Synonymer: díkj’

drotn’

• "Mall:uttal"

1. (nybyggarmål) drunkna

   Etymologi: Jämför Tåsjömål /drʊ̀tːn̩/, /drʊ̀kːən/ "drunkna", /drɔ̀tːnɛ/ "drunknade".

   Synonymer: drokn’, drúkn’

drǫum’

• "Mall:uttal"

1. gå och draga sig av lättja, så att det knappt rörs

   sí hvors hǫnn gár og drǫum’.

   Se var han går och drar sig eller liksom går och drömmer.

drúg

• "Mall:uttal"

1. dryg, som räcker länge
2. dryg, högfärdig

Etymologi: Av .

Grammatik: Kompar. drúgændĭ, superl. drúgest.

Besläktade ord: drygt’

Varianter: drýg

Sammansättningar: áhugadrúg, lummdrúg, rummdrúg

drúkn’

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. drunkna

   Etymologi: Av .

   Varianter: drokn’, drotn’

drúł m

1. senfärdig, långsam, lat, håglös människa

   Besläktade ord: drúł’

drúł’

1. söla, uppskjuta med verkställandet av en sak, vara lat, håglös

   Besläktade ord: drúł

Mall:gmq-bot-subst-m-an drupa m

• "Mall:uttal"

1. droppe

   Etymologi: Av .

drupa

1. droppa

   Etymologi: Från substantivet.

Mall:gmq-bot-subst-m-an drusa m

• "Mall:uttal"

1. hög, hop; vanligen om avtröskad, men orensad säd, som ligger kvar på loge

   Etymologi: Jämför norska drose, svenska dråse.

   Jämför: drasa

drygt’

• "Mall:uttal"

1. förlänga, förnöta (tiden), roa sig

   drygt’ bort tíðĕnn

   förnöta tiden

   Drygt dig n stond!

   Roa dig en stund!

   Dú kænn drygt’ bort tíðĕnn ein stond ner mig.

   Du kan roa dig en stund hos mig, att din väntan ej må bli för lång och tråkig.

   Vanliga konstruktioner: drygt’ bort, drygt’ sig

2. dröja, vänta

   Ég fá fell drygt’ ein stond.

   Jag får väl vänta en stund.

Besläktade ord: drúg

drýp’

• "Mall:uttal"

1. drypa

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. drǫup eller dróp, sup. drupið, drypið eller drópið.

   Varianter: drúp’

   Besläktade ord: drypt’

   Fraser: Heð hend heð drýp pá fínkakun og.

   Synonymer: lakk’

drypt’

• "Mall:uttal" (allmänt)

1. rensa, rengöra (säd och gryn) från agnar och skal genom skakning; genom skakning rensa det finare mjölet från det grövre; vindsålla säden

   Besläktade ord: drýp’

2. syfta, måtta

   Hǫnn drypteð át mig við in stein.

   Han måttade mot mig med en sten.

drǿg f & m

1. kälke, grov oskodd arbetssläde, dragkälke att forsla stockar, sten, kol o. d.

   Etymologi: Till draga.

   Hyperonymer: kjałk’

drǿł f

1. vattenpuss, vattensamling

   Varianter: drół

   Synonymer: díkj’

   Sammansättningar: vǫtudrǿł

drǿs’

1. avfalla, nedfalla ymnigt, hoptals

   Kurnĕð vær svø ágjórt dá vé skár’, at eð drǿst’ bortí neð niðá mærkę̆.

   Kornet var så moget då vi mejade att det föll på marken.

dú

• "Mall:uttal"

1. du
2. man

   Synonymer: hann

Etymologi: Av .

Grammatik: Oblik form dig.

Mall:gmq-bot-subst-m dubb m

• "Mall:uttal"

1. flöte

   Besläktade ord: dubb’

   Synonymer: flár, fløyt’, flytj’

dubb’

• "Mall:uttal"

1. (även reflexivt: dubb’ sig) dyka

   Kænn n dubb’ sig?

   Kan han dyka?

   Användning: Brukas mest om sjöfoglar.

   Besläktade ord: dubb

dúf’

1. doppa bröd i flottet av fett köttspad eller grädde

   Hǫnn hafð’ svø feitt i kyt dú skúll’ fá dúf’ dig mettinn áf flot i grýta.

   Han hade så fett kött, att man skulle få doppa bröd i flottet i grytan och därigenom äta sig mätt.

   Etymologi: Av .

dufahǫgg n

1. dövande hugg, dödande slag

dufinn

• "Mall:uttal"

1. avdunstad, som förlorat sin kraft; förlegad, osmaklig; om dryckesvaror, t. ex. öl, dricka

   Etymologi: Av .

   Synonymer: dúfneð

dúfinn

• "Mall:uttal"

1. vågsam, djärv, modig att försöka något, dristig, tilltagsen

   Denn kærĕnn ér bra dúfinn.

   Den karlen är mycket vågsam.

   Kum let oss brutas, um dú ér dúfinn.

   Kom låt oss brottas, om du dristar.

   Antonymer: ódúfinn

duga

• "Mall:uttal"

1. duga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. sg. dug, pl. duga, pret. dugd’, sup. dugdt.

duka

• "Mall:uttal"

1. slå något med häftighet och svåra tillhugg, såsom med klubbor, yxhammare, knytnäve m. m.

   Słu nn menn duka ínt’ i heł nð.

   Slå honom, men slå inte ihjäl honom.

   Áh, duka nð i ryggjĕnn svø hǫnð vakn’.

   Åh, slå honom i ryggen så att han vaknar.

   Vanliga konstruktioner: duka dil

   Etymologi: Jämför fornnordiska þoka "röra från stället".

duktar m

1. doktor

duktórǽr

• "Mall:uttal"

1. hela, bota, läka, utöva läkarkonsten^[25]

   Synonymer: bót’

dulk m

1. spjut^[26]

dułsk

• "Mall:uttal"

1. dolsk, lömsk^[27]

   Etymologi: Besläktat med dyłj’.

dum

• "Mall:uttal"

1. de, dem^[28]

   Etymologi: Av .

   Varianter: dim, dem

dum hérnă

• "Mall:uttal"

1. de här, dessa

   Se även: tukkinn hérnă, tukkinn dernă

dún m

• "Mall:uttal"

1. dun

   fłokk’ dúnĕð bortaf hǿnsę̆

   plocka dunet av hönan

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: dúnbułstr, dúnkudd

duna

• "Mall:uttal"

1. dundra, bullra, slamra, bulta^[29]

   Etymologi: Av med samma betydelse.

   Sammansättningar: dunafukk

duns m

• "Mall:uttal" (?)

1. övre rummet av en tvåvåningssäng eller s. k. sängskåp
2. slag, stöt av handen på annans kropp, med dovt ljud, i motsats mot smäll

dunt m

• "Mall:uttal"

1. stöt eller puff

   Etymologi: Fornnordiska dyntr, dyttr, av forngermanska *duntiz.

   Besläktade ord: dunt’

   Sammansättningar: brakadunt

   Synonymer: duns

dunt’

• "Mall:uttal"

1. stöta eller skaka mycket, som vagnar, schäsar och kärror gör

   Heð dunt’ svø jag tuł ínt’ sitj’ pá kerrĕð.

   Det skakar så att jag ej tål sitta på kärran.

   Besläktade ord: dunt

dúr 1 n, 2 m

1. dimma

   Synonymer: duru, tuku

2. kort slummer

   Etymologi: Av .

dúr

1. böjning

dúr’

1. huttra, såsom när småfåglar burra upp sig

   Sammansättningar: dúrveðr

2. slumra in för en stund, småsova, inslumra för en kort stund

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: dúr, durslig

dura

• "Mall:uttal"

1. böjning

durabekk m

1. tröskel

   Varianter: durabekkj

   Synonymer: trossgoł

duragát f

• "Mall:uttal"

1. dörrpost

   Etymologi: Jämför älvdalska dörågą̊t.

Mall:gmq-bot-subst-m-an duragripa m

• "Mall:uttal"

1. dörrhandtag

   Etymologi: Av en genitivform till dyr "dörr", och gripa "handtag".

durană

• "Mall:uttal"

1. böjning

durr’

• "Mall:uttal"

1. dåna, dundra: om forsar som höras på avstånd
2. ljudeligen darra, skakas

   Heð durreð dá nð kǿrð’ ti frusinnjórðę̆.

   Det darrade ljudeligen, då han körde på tillfrusna marken.

   Heð durreð ti finstrĕð, dá tórĕnn gikk.

   Fönstret skakades, då åskan gick.

duru f

1. dimma

   Synonymer: dúr, tuku

dús n

1. dån, susning, buller (av vatten eller blåst)

dusk’

• "Mall:uttal" (Skellefteå); /dʊ̀sk/ (Luleå)

1. regna smått och ihållande; dugga; om fuktig, dimmig väderlek

   Besläktade ord: duskig

dúskáłes

1. dricka duskål, brorskål

dveft m

• "Mall:uttal"

1. fukt

dvǫlu f

1. dvala^[30]

   Etymologi: Fornnordiska dvali, dvǫl, dvala.

Mall:gmq-bot-subst-m dværgj m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. dvärg

   Etymologi: Av .

dý

• "Mall:uttal"

1. dativform av heð "det"

   Hǫnð herðeð heile vikun áf dý.

   I och med det uthärdade han hela veckan.

   hvurkeð dý

   naturligtvis, det är självklart

   Vanliga konstruktioner: áf dý, át dý, næ áf dý, nóv áf dý

   Etymologi: Från , ursprungligen ett þí ombildat i anslutning till hví. Utvecklingen tör ha varit → → → , där den oomljudda formen dí kan jämföras med norska di och färiska tí.

   Varianter: dí

dygn n

• "Mall:uttal"

1. dygn

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: dygnkvarn

dygnvild

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. om den som har tappat räkning på dagarna, dagavill, veckovill

dýk’

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. dyka

   Vé duku inni dæmmen.

   Vi dök i dammen.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. dǫuk, pl. duku.

dyłj’

• "Mall:uttal"

1. dölja

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. dułd’, sup. dułdt.

   Besläktade ord: dułsk

dyll f

• "Mall:uttal"

1. getingarnas bo och näste men ej andra djurs bon

   Hérnă ér ein geitingdyll.

   Här är ett getingbo.

2. (överfört) ett skällsord för elaka kvinnor

   Hón ér júst ein eitrdyll.

   Hon är just en etterblåsa.

dymling m

• "Mall:uttal"

1. dymling

   Synonymer: tréhǽhl

dyngdrǫgu f

• "Mall:uttal"

1. så kallas spillningen efter hästar på vägar om vintern, vilken, sedan den börjar tina om våren, ofta blir så tjock, att det går tungt för hästen att dra lasset eller släpet

   Heð gár svø tóngt fyr heð ér bæra dyngdrǫgu ti vegjĕnn.

   Det går så tungt, eftersom det bara är upptinad hästspillning på vägen.

dyngkasa m

1. gödselhög, gödselstack

dyngstafor m

1. svinmålla Chenopodium album

dypp

1. lockrop åt höns

   Besläktade ord: dypp’, typp’

dypp’ f

1. unghöns eller kyckling
2. ung flicka

Besläktade ord: dypp, typp’

Mall:gmq-bot-subst-f dyr f

• "Mall:uttal"

1. dörr

   Heð stóð nn stór nn skáp miðlę durană.

   Det stod ett stort skåp mellan dörrarna.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: durabekk, durabóm, duragripa, duragát, forstugudyr

dýr

• "Mall:uttal"

1. dyr

   Smørĕð hæ vurtið dúrt.

   Smöret har blivit dyrt.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. dýrændĭ, superl. dýrest, neutr. dúrt.

   Besläktade ord: dýrk’

   Synonymer: kustal

dyrę̆

• "Mall:uttal"

1. böjning

dyrgj’

• "Mall:uttal"

1. häftigt slå, smälla till

   Dim dyrgjeð og tryskeð.

   De gick på och tröskade duktigt.

   Besläktade ord: dorg’

dýrk’

• "Mall:uttal"

1. bjuda på auktion, höja priset

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: dýr

dyssĕn veit eð

1. (idiomatiskt) det vete fåglarna

Mall:gmq-bot-subst-m dýt m

1. signalhorn på bil

   Besläktade ord: dýt’

   Varianter: dytt

dýt’

1. signalera (bilhorn)

   Besläktade ord: dýt

dægjĕnn

• "Mall:uttal"

1. böjning

dæmm n

• "Mall:uttal"

1. fördämning, uppdämning

   Di ypneð dæmmĕð.

   De öppnade dammluckorna.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: dæmmbórð, dæmmlúk’

dæmmbórð n

1. dammlucka

Mall:gmq-bot-subst-n Mall:gmq-bot-subst-f dæs n, f

1. får Ovis

   dæsirn

   fåren (kollektivt)

   Etymologi: Egentligen ett lockelseord.

   Synonymer: dæll, fár

dæs

1. lockrop till får

dǿm’

1. dömma

   Hón vart dǿmt óhøyrt.

   Hon blev dömd utan rannsakan.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: dóm

døns’

1. stöta till; om människor, djur och åkdon^[31]

   Besläktade ord: dónk’, døns

døyð’

• "Mall:uttal"

1. döda^[32]

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: døyj’

2. värma vatten och slå på hö, höfrö eller halm och boss i såar eller ämbrar och så ge åt kor^[32][33]

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: dǫuf, døyðfóðr

døyðfóðr n

1. varjehanda småfoder, såsom löv, "skav" (bark), agnar, hackelse m. m., varpå kokhett vatten tillslås för beredning av sörpe åt boskap

   Synonymer: døyðning f

døyj’

• "Mall:uttal"

1. dö

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. dódd’ eller dó, sup. dǿdt, inte-än form ódǿdt, perf. part. dóinn eller dói.

   Användning: Säges om människor, ej kreatur, om vilka säges stirðn’.

   Besläktade ord: dǫuðskall’, døyð’, dǿð

é nom. ack. pl.

• "Mall:uttal"

1. ni, i

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Oblika former: maskulinum éðręn, femininum och pluralis éðr’, neutrum éðreð eller édart, gen. édar, dat. éðrum. Vissa mål har modern ombildningar; t. ex. lulemålets édinn m, édar f, édert n, pl. éðr’ och efter samma mönster vudenn, vudar osv. till vur.

ę

• "Mall:uttal"

1. obestämd artikel femininum

   ę kána

2. tredje person nominativ femininum

   ę Ænna, ę Maglena, ę móðr, ę søster

   Hvors ér ę Maija?

   Var är Maja?

   Användning: Ordet används aldrig framför vanliga substantiv.

ę

1. hon, henne; objektform av hón eller hú

   Hvors ér ę?

   Var är hon?

   Ta hít ę.

   Ta hit henne.

   Varianter: nę

2. ena, pluralis av nn

   Hvoð ér eð fyr ę gæstęn?

   Vad är det för ena gastar?

eð n

• "Mall:uttal"

1. obetonad form av heð "det"

   Ráð dú við eð?

   Klarar du av det?

   Varianter: neð

édar u pl

• "Mall:uttal"

1. er; böjningsform av é

   Ér eð édar kó?

éðręn m

• "Mall:uttal"

1. eran

   bílĕn éðręn

   er bil

efinleidis

1. detsamma

ég

• "Mall:uttal"

1. jag

   Etymologi: Av ; jämför älvdalska ig, orsamål ik.

   Varianter: jag

eggĕþ n

1. böjning

   Henna kum eggĕþ bortí kættę.

   Det här är pudelns kärna.

eggj’

• "Mall:uttal"

1. egga

   Grammatik: Pret. eggd’, sup. eggdt, passivum eggjes.

   Etymologi: Av .

eggjes

1. retas
2. krångla, gå illa

   Heð eggjes ill’ hejnă.

   Det gåra illa det här.

Etymologi: Fornnordiska eggja, eggjast.

Grammatik: Pret. eggdis, sup. eggdĭs.

Besläktade ord: eggj’, eggjils

eggjils f

• "Mall:uttal"

1. problem, överraskning

   Hann vær i riktig eggjils.

   Han var ett riktigt problem.

   Grammatik: Def. eggjilsę̆.

   Besläktade ord: eggjes

egn’

• "Mall:uttal"

1. sätta bete på krokar eller i andra giller^[34]

   Etymologi: Av agn.

   Varianter: agn’

   Fraser: egn’ út

egn’ út

1. sätta ut krokar och giller med behörigt bete och agn^[35]

   Jag hæf egneð út tjugu krókęn.

   Jag har satt ut och påägnat tjugo krokar.

eig n

1. ägokänsla

   Etymologi: Bildat till eig’ v. "äga"; jämför fornnordiska eiga f.

eig sing

1. böjning

eig’

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. äga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. eigd’, sup. eigdt.

   Besläktade ord: ǽtt, eig, eigin, eigindóm, eign’, útag

   Synonymer: ág’

Mall:gmq-bot-subst-f-1 eig’ f

1. äga

   Etymologi: Av .

   Jämför: eig

eigin

• "Mall:uttal"

1. egen

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: eigindóm

   Besläktade ord: eig’, eign’

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn eigjil m

• "Mall:uttal"

1. brodd,^[36] hjärtblad, första uppskjutande brodden av säd, sedan hon nyss spirat upp^[37]

   Sammansättningar: kórneigjil, rugeigjil

eign’

• "Mall:uttal"

1. ägna åt, till
2. anstå, passa

Etymologi: Av .

Sammansättningar: dileign’

eik f

• "Mall:uttal"

1. ek

   Etymologi: Av .

ein m

• "Mall:uttal"

1. talet 1, bland annat vid räkning

   ein, tvá, trí...

Etymologi: Av , av , av

Grammatik: Femininum ein eller ei, neutrum eitt

Sammansättningar: einbeitt, einfǿtingsgres, einke, einkum, einkænnerligt, einkumelig, einkunðig, einkunðes, einsk, einsk’, einskes, einstǿding, einksið, eintǫumd, eintǫumug, eintǫumelig, eintrǽtinn, ina

Fraser: tvá ein

ein m

1. en i maskulinum

   ein brætt bakk’

   en brant backe

Etymologi: Av , av , av

Grammatik: Femininum ein eller ei, neutrum eitt

Användning: Vanligen används de svagtoniga formerna nn m, i f och ið n

ein m

1. den ene

   ein gæt jú słepp’.

   En av dem måste ju släppa.

   Heð gikk eitt sum ænneð pá afinsjónĕnn.

   Det såldes både det ena och det andra på auktionen.

   Heð gikk eitt fyr alt.

   Det gick i klump, dvs. man lade ihop många saker på auktionen och begärde ett bud för allt.

   Hirnă vær ínt’ fremęndĕð vóreð, heð vær næ ænneð einę.

   Det var inte vårt främmande, det var några andra.

Etymologi: Av , av , av

einbeitt

• "Mall:uttal"

1. med en häst, oxe eller ko för vagnen eller släden

   Etymologi: Jämför fornnordiska beita "få att bita, sela på, utrusta åkdon med hästar" m.m.

   Sammansättningar: einbeittákdón

einfóting m (?)

1. midsommarblomster Geranium sylvaticum

   Synonymer: einfǿting

einfǿtingsgres n

1. skogsfräken Equisetum sylvaticum

   Synonymer: grænigres

eingegnt

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. enformigt, enahanda

einke

• "Mall:uttal"

1. enda, endaste

   nænn einke gang’

   någon enstaka gång

   einke dilfelleð

   enda tillfället

   Einke grútę ég ǫ́tt’, svø misti ég.

   Den enda smulan jag ägde, förlorade jag.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Även med analogisk böjning: einkinn, einkar, einkeð.

einksið

• "Mall:uttal"

1. säges om varjehanda sovel, när det ätes utan bröd

   Hǫnð kænn ita smørĕð einksið.

   Han kan äta smöret utan bröd.

   Ska dú sitj’ hér og ódydges og ita fłeskĕð einksið.

   Ska du sitta här (och vara kräsen) och äta fläsk utan sovel.

   ita einksið

   äta sovel utan bröd därtill, eller tvärtom

einksið

1. om allehanda saker, som någon nyttjar ensidigt

   Hǫnð hæfð’ einksið sǽng.

   han hade egen särskilta säng för sig.

   Ę Ánna ér sjúk og sko ho einksið mæt.

   Anna är sjuk och ska ha särskild mat.

einkum

• "Mall:uttal"

1. särdeles lämplig till, väl passande till, för
2. synnerligt god, användbar, förträfflig

   Heð vær nn einkum guss’, dú kænn setj’ um gera hvoð dú vill.

   Det är en användbar gosse till vilken syssla som helst du vill anförtro honom.

   Heð ér nn einkum hist.

   Det är en förträfflig häst, ont efter maken.

3. endast och allenast, endast därför

Etymologi: Jämför fornnordiska einkum (dat. plur. av eink f), "särdeles, förnämligast, i synnerhet"; fornengelska ancummum.

Besläktade ord: ein, einke

einkunðes

• "Mall:uttal"

1. snålas efter något visst, visa sig högst angelägen att få det

einlit

1. enfärgad

einsamminn

• "Mall:uttal"

1. ensam

   Etymologi: Av .

   Synonymer: alein, still allein

einsint

1. egensinnig

einskes

• "Mall:uttal"

1. kinka, envisas om något

   Synonymer: einsk’

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn Einsmærk f

• "Mall:uttal"

1. en tätort i Umeå kommun

   Homofoner: Eirksmærk

einstytting m

1. envis, tjurhuvud, en som ej låter rätta eller styra sig

   Áh dín einstytting!

   Etymologi: Anledning till denna bemärkelse är, att när man kör timmer eller långved, så brukas här på orten tvenne styttinga, en under vardera ändan av stockarna med ett rep emellan dem, som, då det är väl ställt, går så väl, att den eftersta styttingjenn alltid följer samma medspår som den föregående, men om mellanrepet går av eller är för löst, så går aldrig den eftersta styttingjenn efter den förras spår utan skevar ensam hit och dit åt ömse sidor och låter ej styra sig utan är likasom envis. Med den liknas en sådan envis människa.

   Se även: einstøding

einstøding

1. ensling, ensidig människa, olik andra människor

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-namn-m Eirk’ m

• "Mall:uttal"; def. "Mall:uttal" (vokativ, genitiv?)

1. ett mansnamn

   Etymologi: Av .

   Grammatik: I gamla sammansättningar tar namnet formen Eirks- ; t. ex. Eirksmark .

   Sammansättningar: Eirks son, Eirksmark

   Varianter: Érk’, Eirks’

Eirks son m

• "Mall:uttal"

1. ett efternamn

Eirksmess’ f

• "Mall:uttal" (Skellefteå); /èɪ̯ːʂmesː/ (Luleå)

1. eriksmässa, eriksmässodagen 18 maj

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn Eirksmærk f

• "Mall:uttal"

1. en tätort i Skellefteå kommun

   Homofoner: Einsmærk

eitr n

• "Mall:uttal"

1. etter

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: eitrdyll, eitrgnædd, eitróng’

eitróng’ m

1. bråkigt barn
2. vagel, kvissla på ögonlocket

ekk’

• "Mall:uttal"

1. ångra, vara ångerköpt, sakna

   Ég ekk’ histĕnn ég sáld’ i fjórð.

   Jag saknar hästen jag sålde i fjor, jag ångrar att jag sålde honom.

   Vé ekkeð denn prestĕnn lengj’.

   Vi saknade den prästen länge.

   Hón ekk’ nóv àt hón ínt’ tóv nð.

   Hon ångrar och sörjer nog över att hon icke tog honom.

   Användning: Säges t. ex. om man ångrar att man sålt, bytt, givit bort eller eljest förlorat en sak, som man efteråt saknar och gärna ville återvinna.

   Varianter: akk’

eksing m

1. kvickrot Elytrigia repens

eksmentǽr

1. värdera, vörda, krusa

   Etymologi: Av .

ełas

• "Mall:uttal"

1. alstras, att djuren föds och blir många^[38], föröka sig

   Dum ełas færlig fórt.

   De alstras ganska fort.

   Etymologi: Fornnordiska ala.

   Varianter: ała, ałas, ałes, ǽł’

   Besläktade ord: ełd’, ełasamm

Mall:gmq-bot-subst-m eld m

• "Mall:uttal"

1. eld

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: eldbein’, eldbeindós’, eldbeingjút’, eldblást, eldbrand, eldbrun, eldfeng, eldfengt, eldfør’, eldkuhl, eldsindr’, eldsljús, eldskut, eldsluga, eldstað, eldstikk’, eldtend’, nídingseld, skógeld, stoðningseld

   Synonymer: blǫsu

   Besläktade ord: eld’

Mall:gmq-bot-subst-n-1 ełd’ n

• "Mall:uttal"

1. kull av ungar, en hop med fågelungar, som hör till samma bo^[39]

   Jag sá ið hvurrełd’.

   Jag såg en orrkull.

   Etymologi: Av "avkomma"; besläktat med ełas.

   Användning: Säges mest endast om fågelungar.

   Sammansättningar: fugłełd’, hvurrełd’

ełd’

1. böjning

eldbein’ m

1. eldtyg, elddon, flinta, fnöske och svavel

   Etymologi: Fornnordiska beini m "hjälp, gagn".

ełf f, m

• "Mall:uttal"

1. älv, flod

   Etymologi: Av .

   Synonymer: á

   Sammansättningar: ełfskóg

ełfskóg m

1. skog, träd längsefter en älv

Mall:gmq-bot-subst-m ełgj m

• "Mall:uttal"

1. älg, Alces alces

   Etymologi: Av med g försvagat i den bestämda formen, ifrån urgermanska *algiz.

   Varianter: ełg

   Sammansättningar: ełgjbłást, ełgjbłǽst, ełgjkó, ełgjóks’

ełgjbłǽst m

• "Mall:uttal"

1. nässelfeberutslag på huden, som tros komma från vädret eller blåsten

   Etymologi: Jämför älvdalska bläst "vind, blåst".

   Varianter: ełgjbłást

ełi

• "Mall:uttal"

1. välja ut (utse, kora)

   at ełi upp pǽrern

   at välja ut sättpotatis

   Sit ínt’ og eł bort beðstbítęn!

   Sitt inte och välj ut de bästa bitarna!

   Hǫnð ełd’ át sig.

   Han tog för sig (det bästa).

   Etymologi: Till ała?

   Grammatik: Pres. sg. eł, pret. ełd’, sup. ełdt.

   Jämför: vełi

ell’

1. eller

   Etymologi: Av .

   Varianter: hell’, heller, eller

ellaf

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. elva

   A hæfð’ ellaf báðn, poikĕn vær ellaft’n.

   Hon hade elva barn, pojken var den elfte.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: ellaft

ellis

1. eljest

Varianter: ellgjis

Etymologi: Av genitiv för , av

ełskjinn

• (österbottniska, bottniska) "Mall:uttal" (Umeå); /ɛ̀ʂːʨen/ (Skellefteå); /ɛ̀lsʨɪn/ (Kalix, Österbotten)

1. folkkär, tam, spak, vänlig; säges om fåglar och djur

   Hǫnð ér svø ełskjinn, hǫnð et borti handę̆.

   Han är så tam, att han äter ur hand.

   Etymologi: Fornnordiska elskr, adj. "som tycker om, håller av".

   Synonymer: spak, trá

   Antonymer: kugsrǽdd, sker

elt f

1. brunst

   Besläktade ord: eltes

eltes

1. vara brunstig; om bockar och gumsar

én’ m

• "Mall:uttal"

1. en, enris Juniperus communis

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: énber, énbusk’, énlag

end’ m

1. ände

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n-1 engj’ n

• "Mall:uttal"

1. äng

   uppa engjen

   på änget

   Etymologi: Av .

engr m

1. mask (i kött och andra matvaror)

   Varianter: engł

Mall:gmq-bot-subst-n-1 enn’ n

1. (anatomi) panna

   Etymologi: Av .

   Synonymer: anðsikt, fłínt, ǿglæpp

ennes

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. unna
2. nännas

ęnt’

• "Mall:uttal"

1. inte

   Varianter: int’

epikúrig

1. falsk; om människor
2. skygg; om hästar

Mall:gmq-bot-subst-n er n

1. ärr

   Hvoð styggt ið er dú hæf!

   Vilket fult ärr du har!

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: erug

ér sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

   Heð ér líkul hvætt um dig, dín stakkar!

   Det är dock bedrövligt med dig (synd om dig), stackars gosse!

érę pl

• "Mall:uttal"

1. böjning

   Etymologi: Av ; jämför isländska eru.

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn erel m

• "Mall:uttal"

1. grus, stengrus^[40]

   Sammansättningar: steinerel

erf’

1. ärva
2. känna följden av något

   Ég æ fátt erf’ gjiktę̆ i ærmęn ettir słitĕð.

   Jag har fått gikten i armarna i följd av tungt arbete.

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. erfd’, sup. erft.

erfiðes

• "Mall:uttal"

1. arbeta hårt, bemöda sig

   Etymologi: Jämför fornsvenska ærvoþa, arvudha "arbeta"; fornnordiska erfiða "arbeta, släpa".

   Besläktade ord: erfiðssamm

erfiðssamm

• "Mall:uttal"

1. mödosamm, svår, tung, som fordrar noggrann skötsel

   erfiðssamt ærrbeit

   tungt arbete

   erfiðssamm jórð

   jord, svår att upparbeta

   erfiðssamt báðn

   barn, svårt att sköta, vårda

2. bångstyrig, svår att tagas med eller hålla styr på, svår att i sällskap fördraga, oregerlig

   Hǫnð hall dá pá varð’ svø erfiðssamm.

   Han håller då på bli så bångstyrig.

Etymologi: Av .^[41]

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn érj f

• "Mall:uttal"

1. torta Lactuca alpina

   Etymologi: Från lappskan.

Mall:gmq-bot-subst-f-1 erl’ f

• "Mall:uttal"

1. ärla, sädesärla Motacilla alba^[42]

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: sǽðiserl’, trǫnuerl’

   Synonymer: vippstjett

ertes

1. retas

   Etymologi: Av "retas".

Mall:gmq-bot-subst-f-1 ertr’ f

• "Mall:uttal" (Umeå); /æ̀tʰːe̞ɾ/ (Luleå)

1. (botanik, mat) ärta

   Grammatik: Fornnordiska ertr f pl, gen. ertra, med r uppfattat som tillhörande stammen.

   Sammansättningar: ertrskíf’, ertrsupa

Mall:gmq-bot-subst-n erænd n

• "Mall:uttal"

1. ärende, uppdrag

   Dú hæfð’ ínt’ erænd dít.

   Du hade inget där att göra.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: erændisbáðn, erændishǽf, húnderænd

esa

1. jäsa^[43][44]

   Grammatik: Pres sg. es, pret. æs, sup. esið eller isið, perf. part. isinn eller isi.

   Sammansättningar: súrisinn

Mall:gmq-bot-subst-f-1 esp’ f

1. märla, hasp, krampa

   Etymologi: Av espi, kollektivbildning till ǫsp.

   Synonymer: ygł’, lykkj’

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn etik f

• "Mall:uttal"

1. ättika

   Etymologi: Av , av .

   Sammansättningar: etiklag

ett’

• "Mall:uttal"

1. efter

   Varianter: ettir

   Sammansättningar: ǫustęnett’, ǫustęnórðęnett’, deðanett’, ettát, ettátlakk, ettfǿring, fræmmęnett’, innęnett’, nyrðett’, sønnęnett’, søðrett’, umęnett’, uppett’, útęnett’, útett’

ettát

1. efteråt

ettfǿring f

1. efterbörd (hos kor)

fá

• "Mall:uttal"

1. få

   É fá ínt’ busa nið gułfĕð báðnið.

   Ni får inte ostöka golvet barn.

2. (styr dativ) giva, lämna

   Fá mig yksę!

   Ge mig yxan!

   Synonymer: fłý, send’

3. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/1 sig) tillfriskna

   Hǫnn hall á fá sig.

   Han börjar tillfriskna.

   Synonymer: draga dil

Etymologi: Av .

Grammatik: Ordet böjs i pret. fikk, plur. fíng’, sup. fǫjið (fǫǫ)^[45] eller fátt.

Fraser: fá át, fá dá heð, fá fræmm, fá í, fá i genn, fá lǫus, fá upp, fá tí

fá pl ?

1. få

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fátig, fǫtug

fá át

1. få rätt på, komma åt

fá dá heð

1. (idiomatiskt) det får så vara, må ske

fá dil mæts

1. (idiomatiskt) få att äta, få till mat

faðr m

• "Mall:uttal"

1. fader

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Nom. def. faðrinn eller faðornn, dat. faðrum, vok. faðre.

   Sammansättningar: faðrsfaðr, faðrsarf, móðrsfaðr

   Antonymer: móðr

faklmokar m

1. fuskare
2. gycklare

fakt f

1. ansats

   Jag tóv mig faktę̆ og huppeð.

   Jag tog sats och hoppade.

falk m

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. falk

   Etymologi: Av .

fall’

• "Mall:uttal"

1. falla

   Jag ság ínt’ ænneð jag skúll’ ha fullið i heł mig.

   Jag såg inte annat än att jag skulle ha fallit ihjäl mig.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. sg. fuld, sup. fullið.

   Besläktade ord: fallinn, fallsót, ófallinn, rófulli

   Fraser: fall’ á, fall’ á skall’, fall’ ett’, fall’ frá

fall’ á skall’

1. falla framstupa, framlänges

fallsót

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. epilepsi

   Grammatik: Bf. fallsótĕnn (antingen m. nom. eller f. dat.).

   Synonymer: brotfall

fałnes

• "Mall:uttal"

1. (mest om växter) vissa, förvissna, murkna

   Línĕð ligg svø heð fałnes bort alltihóp.

   Linet ligger så hårt, att det förvissnar alltihop.

   Synonymer: fałn’, kvałnes, visn’

2. (om ett dött foster i moderlivet)

   Heð vær svø mykjið bortfałneseð reið’.

   Det var mycket förmultnat redan.

Etymologi: Fornnordiska fǫlna.

Användning: Det sättes mestadels ihop med bort, sällan ensamt.

Besläktade ord: fałneð

fang n eller f

1. bukrev, magplågor av förstoppning eller stranguri; eg. om hästar

   Etymologi: Besläktat med fá.

fangfóðr n

1. nödfoder, dåligt foder, bukfyllnad, nödutfodring

Mall:gmq-bot-subst-n fár n

1. får Ovis

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: fárkett’, fárskell’

   Synonymer: dæs

fara fyri

1. övertyga

Mall:gmq-bot-subst-m-3 farg’ m

1. fargalt

   Synonymer: faring

farkas

1. ha försyn för, blygas

   Synonymer: fjerkes

farsk m

1. falaska (t. ex. av bränt papper)

   Etymologi: Av .

   Varianter: fask

farsk

1. falsk, inställsam

   Besläktade ord: farskes

farskes

1. fjäska

farul m

1. (mytologi) djävul^[46]

   Etymologi: Av , motsvarande fornnordiska verr "krigare, man, make" och ulfʀ "ulv, fiende".

   Synonymer: djekul, nik

faskjula

1. överskyla, fördölja, ursäkta^[47]

Mall:gmq-bot-subst-m-an fata m

1. förstånd

   Sammansättningar: fatabúr, fataskipt’

2. handtag

fata

1. fatta

fatabúr n

1. förstånd

   Hǫnð hæfð’ líteð inni fatabúrĕð.

   Han hade dåligt förstånd.

Mall:gmq-bot-subst-n-1-oräkn fataskipt’ n

1. förstånd, förmåga att förstå och urskilja

   Hann hæf int’ næ fataskipt’.

   Synonymer: hóf, vit

fátig

• "Mall:uttal"

1. fattig

   Varianter: fǫtug

   Sammansättningar: bisversfátig

fátt

• "Mall:uttal"

1. bristande, felande

   ein fátt i tjugu

   en felande i tjugo

   Etymologi: Av , möjligen med anslutning till fá "otillräcklig"; jämför svenska fåt, engelska fault.

fátt

1. böjning

   Hón hæf fátt sig nn byrðing.

   Hon har fått sig ett oäkta barn.

Mall:gmq-bot-subst-n fé n

• "Mall:uttal"

1. boskap

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: fébein, fébóð, fégǫ́rð, féhús, fétá

   Se även: félaðs-

fébóð f

• "Mall:uttal"

1. uppröjt ställe i skogen för bete om sommaren för boskapskreatur; fäbod

   Sammansättningar: fébóðhiún, fébóðvall, fébóðvíst

fegjinn

• "Mall:uttal"

1. glad, nöjd, lycklig

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: fegjinnes, fegjinnesamm, fegjinnsammt, fegjes

fegn’

• "Mall:uttal"

1. fägna, gläda

   Ég vart veł fegneð ett’ próstum.

   Jag blev rikligen undfägnad hos prosten.

   Etymologi: Av .

féhús n

• "Mall:uttal" (ovanligt), "Mall:uttal"

1. fähus, ladugård

   Etymologi: Fornnordiska féhús, fjós.

   Synonymer: larð

   Sammansättningar: féhúspíg’

feif’

• "Mall:uttal"

1. svänga med något

   Synonymer: hveif’, këif’, sveif’

feig

• "Mall:uttal" (Hössjö, Umeå, Kalix); /fɑ́ːɣ/, /fɑ́ɪ̯ːɣ/ (Skellefteå) /féɪ̯ːɣ/ (Luleå)

1. nära döden

   Etymologi: Av , motsvarande isländska och färöiska feigur, norska feig, svenska feg, danska fej. tyska feige, feig, nederländska veeg, engelska fey.

   Besläktade ord: feigd

   Sammansättningar: feigfogel, feigljus, feigsnör

feigd f

• "Mall:uttal"

1. förebud om död

   Besläktade ord: feig

feigfogel m

• "Mall:uttal" (Luleå); /fèːfoːəɽ/ (Kalix)

1. varfågel, en fågel som förebådar olycka

Mall:gmq-bot-subst-n feigljús n

1. ljus eller bloss, som under mörka nätter far fram över eller förbi det hus, där någon feig person ligger sjuk, men ögonblickligen försvinner; anses såsom ett säkert förebud till döden

   Användning: Har man sett något sådant feigljús vid ett boningshus, så antages för säkert att där någon snart skall dö; men vanligen ses, såsom Unander (Allmogemålet i södra Vb., s. 9) anmärker, feigljús ej vid andra hus, än där någon redan ligger sjuk.

   Jämför: drakaljús

feigsnör n

1. bilbälte

feil’

• "Mall:uttal"

1. fela, försynda sig

   Grammatik: Pret. och sup. feileð.

   Besläktade ord: feilt

   Synonymer: misgá

feilt

1. fel, dåligt

   Jag skał fell ínt’ varð’ át undrum heldr fæst heð słó feilt nú.

   Jag skall väl ej bli rådlös heller, fast det slog fel nu.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: feil’

feit

1. fet

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: feit’

feit’ f

1. fett

   Etymologi: Av f "fetma".

   Sammansättningar: njúrannfeit’

   Besläktade ord: feit

Mall:gmq-bot-subst-f-4 fél f

• "Mall:uttal"

1. (verktyg) fil, ett verktyg för bearbetning av hårda ytor

   Félę̆ hérnă ér bra skærp.

   Denna fil är bra skarp eller bitande.

   Etymologi: Av ; jämför fornsvenska fǣl.

   Besläktade ord: fél’

fél’

• "Mall:uttal"

1. fila

   Besläktade ord: fél

   Homofoner: fiðl’

fél’ f pl

1. böjning

femi

• "Mall:uttal"

1. mäta något med utsträckta armar, vilket mått anses lika med 3 alnar
2. taga och bära i famnen

Etymologi: Till famn.

Grammatik: Ipf. femje, sup. femt.

Besläktade ord: femn’

femn’

• "Mall:uttal"

1. kratta i hop (hö) för att bära i famnen

   Etymologi: Till famn.

   Grammatik: Pret. och sup. femne.

   Besläktade ord: femi

femt

• "Mall:uttal"

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-f-3 fengj’ f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. (iktyologi) fena
2. (biologi) broskvalkar i kons mun

fengt’

• "Mall:uttal"

1. söka häftigt, eftersträfva, göra sig mycket besvär för att få något

   Etymologi: Jämför fornsvenska fænga "förvärva", fængta "besitta, innehava", forfængta "förstöra, förskingra".

fent’ f

1. tjänsteflicka, halvvuxen piga, flicka

fera

• "Mall:uttal"

1. åka, färdas, fara^[48]

   Nú fer jag heim.

   Nu far jag hem.

   Synonymer: ferðes, reis’

2. (hjälpverb) börja^[48]

   Kræptin hæf fyrið mink’.

   Krafterna har börjat avtaga.

   Synonymer: byrj’, ta pá, mura áf

Etymologi: Av , troligtvis genom påverkan av presensformen fer.

Grammatik: Pres. fer, pl. fera, pret. fór, pl. fór’, sup. furið eller fyrið, perf.part. furi.

Varianter: fara

Fraser: fera át, fera ill sig

fera át

1. bära sig åt, bete sig

   Hann fór át sum ein tók.

   Varianter: átfera

   Besläktade ord: átferð

Mall:gmq-bot-subst-f-4 ferð 1-3 f, 4-5 m

• "Mall:uttal"

1. (ofta i plural) spår

   hværgjferðern

   vargspår

   Sammansättningar: bakferð, skóferð

2. resa, färd
3. färd, utfärd; i synnerhet om utfärd till sälfiske, sälskytte

   Jag ska fera i ferðę̆ nú.

   Jag skall fara på sälfiske nu.

   Hann hæ fyrað ti ferðę̆.

   Han har begivit sig i sälfiske.

4. buller, oväsen

   Heð vær nn ferð áf dum dá dum skúll’ út.

   Det var ett stort buller och stoj av dem, då de skulle ut.

5. mycket bråk och bestyr med något, t. ex. vid tillredelsen till bröllop, bosättning, flyttning, byggnadsinredning

Etymologi: Av .

Varianter: ferð’

Besläktade ord: ferðes, ferð’

Sammansättningar: átferð, ferðmæt, ferðmáł, ferðstall, ferðbát, ferðfús, líkferð, mærkneðsferð, słæferð

ferð’ f

• "Mall:uttal"

1. variant av ferð 1

ferð’

1. göra färdig

ferðfús

1. ivrig, otålig vid en resas företagande

   Etymologi: Jämför norska dialektala færfûs "rejselysten".

ferðmáł n

1. måltid före en resa, resfrukost; avskedsmåltid
2. sista måltiden i livet
3. oväsen, buller

   Hvoð ér eð fyr ferðmáł?

   Vad är det för oväsen?

ferðug

• "Mall:uttal"; "Mall:uttal"; "Mall:uttal"

1. (österbottniska, bottniska) frisk, färdig

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: sǽngferðug

   Synonymer: gárlig

Mall:gmq-bot-subst-f-4 fergj f

• "Mall:uttal"

1. färg

fergj’

• "Mall:uttal"

1. färga

   Grammatik: Pret. fergd’, sup. fergdt.

   Homofoner: feri

Mall:gmq-bot-subst-f-3 feri f

• "Mall:uttal"

1. färja

   Etymologi: Av .

feri

1. färja

   Etymologi: Av .

fersk’

• "Mall:uttal"

1. uppfriska

ferstá

• "Mall:uttal"

1. förstå

   Varianter: verstá

fesl’ f

• "Mall:uttal"

1. bärband

   Hǫnð ber ærmĕnn i feslum.

   Han bär armen i band.

festning f

1. fängelse

   Hǫnð hæ nýest khymið út bortaf festingę̆.

   Han har nyss kommit ut från fängelset.

   Besläktade ord: fæst

fibr m

• "Mall:uttal"

1. feber

   Etymologi: Av .