Se Appendix:Oattesterade språk/Bottniska

Mall:gmq-bot-subst-f-1 hómł’ f

• "Mall:uttal"

1. humla, Apis terrestris

   Etymologi: Jämför fornsvenska humbla, svenska humla, danska humle, tyska Hummel, engelska humble-bee; av ljudhärmande ursprung.

   Sammansättningar: bushómł’, hómłmiøð

hón   f

• "Mall:uttal"

1. hon
2. den

Etymologi: Av .

Grammatik: Ack. hana, dat. hænnar, gen. hænnars.

Varianter: hó, hú

Sammansättningar: hóndernă, hónhérnă

hóndernă

• "Mall:uttal"

1. hon där, den där

   Hóndernă vill jag ha.

   Den där vill jag ha.

   Besläktade ord: hanndernă, hannhérnă, hónhérnă, heðdernă, heðhérnă

hóngrug

• "Mall:uttal"

1. hungrig

   1954: Västerbottens läns hembygdsförenings årsbok:

   För där däm vandrä sä vort däm fäll ända hongru, a skull kok-sä na mât.

hónhérnă

• "Mall:uttal"

1. hon här, den här

   Hónhérnă ér góð.

   Den här är god.

   Besläktade ord: hanndernă, hannhérnă, heðdernă, heðhérnă

hǫnndernă

• "Mall:uttal"

1. han där, den där

   hǫnndernă ér eð.

   Den där är det.

   Besläktade ord: hǫnnhérnă, hónhérnă, heðdernă, heðhérnă

hǫ́num m sing

• "Mall:uttal" (betonat); /ɞm/, /ɳó/, /nʊ̃/ (obetonat)

1. honom, dativ singular av hann

hǫug

1. hög^[1]

   Etymologi: Av , av urgermanska *hauhaz, *haugaz.

   Grammatik: Kompar. hǫugændĭ, superl. hǫugest.

   Varianter: hǿg

   Sammansättningar: hǫugsǽng

   Besläktade ord: hǿgd

hǫugsǽng f

1. översta avdelningen av en tvåvåningssäng^[2]

Mall:gmq-bot-subst-m hǫuk m

• "Mall:uttal" (Umeå); /héʊːc/ (Luleå)

1. hök

   Etymologi: Av , av urgermanska *habukaz.

   Sammansättningar: slaghǫuk, sparrhǫuk, kvíðhǫuk, kvírhǫuk

2. hög

   Etymologi: Av , av urgermanska *haugaz.

   Sammansättningar: løfhǫuk

hǫus m

• "Mall:uttal"

1. piphuvud
2. kulle

   Jämför: hnǫus

Etymologi: Av .

Sammansättningar: kłíthǫus

hǫuva

• "Mall:uttal"

1. usch, fy

   Hǫuva svø heimskt!

   Usch så hemskt!

   Etymologi: Av ett äldre *huga, till hug "håg".

   Användning: Utmärker någon rädsla eller förundran.

   Besläktade ord: hǫuvaliginn

hǫuva

1. en particula negativa som sätts ihop med nei

   Hǫuva nei!

   Nej, aldrig!

   Användning: Förstärker nei.

hú (personliga pronomen)

1. hon, feminint personligt pronomen i nominativ singular

   Grammatik: Ack. hana eller nę, dat. hænnar eller henar, gen. hænnars eller henars.

   Varianter: hó, hón

hubb m

• "Mall:uttal" (Nordmaling)

1. bergstopp

   Sammansättningar: bergjhubb

húð f

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) hud

   Etymologi: Av .

   Fraser: Heð finns lík’ mang’ kałfhúdęn sum kóhúdęn.

húf m

1. överbyggnad över litet gödselstad
2. själva stället för gödseln samlas

Etymologi: Av .

Synonymer: hyfd

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn hug m

• "Mall:uttal"

1. håg, sinne

   Hugĕnn hæ słakneð ner um.

   Han är inte lika ivrig längre.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: hǫuva, hugas, huglig, hugsin, óhugað, óhuglig

hugas

• "Mall:uttal"

1. kunna tänka sig, gå med på, ha lust

   Dá hýtte læppĕnn dil og fregað burgjarĕnn, um nð hugaseð kǿp’ húðę̆ bortaf nn bjern.

   Hugas dú gá dil stædum?

   Har du lust att gå till staden?

   Grammatik: Pret. hugaseð.

   Besläktade ord: hug, huglig

húk m

1. hare, en liten hare

   Besläktade ord: húk’

   Synonymer: hæra, hærahúk (mera allmänt)

húk’

• "Mall:uttal"

1. huka sig; hålla sig på huk

   Hæra, hæra húk!

   Hare, hare sitt på dina tassar! (så ropas åt haren, när man ser honom springa)

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: húk

hukkinn m

• "Mall:uttal" (Umeå); f /hʉkʰaɾ/ (Kalix)

1. vilken, vilkendera^[3], vilken, vad för en^[4]

   hukkinn byr gá?

   Vilken bör gå?

   Hukkar ér eð?

   Vilkendera är det?

   Etymologi: Av .

   Grammatik: m hukkinn, f hukkar, n hukkeð; gen. m hukkinns, f hukkars, n hukkeðs

   Sammansättningar: hukkinndera, hukkinnvóre

hukkinndera m

1. vilkendera^[5]

   Grammatik: m hukkinndera, f hukkardera, n hukkeðdereð; gen. m hukkinnderas, f hukkarderas, n hukkeðdereðs

hukkinnvóre

1. vilkendera av oss eller vardera av oss^[6]

   Heð kum pá eitt út hukkinnvóre sum fá nę.

   Det är oss likgiltigt vilkendera av oss som får henne.

   Gifin oss hukkinnvóre ein ríksdaler.

   Given oss vardera en riksdaler.

   Besläktade ord: hukkinn, hukkinndera

hukl’

1. vara tafatt

húkr’

• "Mall:uttal"

1. kuttra

   Hvurr’nn sit og húkr’ pá bergjĕð.

   Orren sitter och kuttrar på berget.

   Próstĕnn húkreð og ló svø gutt.

   Prosten kuttrade och log så gott.

húkryggig

1. puckelryggig

Mall:gmq-bot-subst-n huł n

• "Mall:uttal"

1. hål, hål igenom något, tunnel, grop^[7]

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kamarhuł, nesahuł

huł

1. ihålig, det som är inuti tomt, som ett träd, en tunna eller trumma^[7]

   Etymologi: Av .

húld n

• "Mall:uttal"

1. hull

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: húldsjá, húldsterk

húld

1. som har god vård om

   húld um báðnę̆; húld um krekę̆

   som tar bra han om barnen, boskapen

2. hushållsaktig och sparsam

   húld um sitt

   som håller i det han har

   húld um stýfrĕnn

   sparsam med styverĕnn

   var húld um smørĕð

   var sparsam med smöret

Etymologi: Av .

Besläktade ord: gróphylt, húldelig, hylr’

Antonymer: óhúld, óbyggjinn

huldát n

1. hudlöshet i munnen

húldsjá

1. mager; som lätt avmagrar; om hästar och andra djur, som ej tåla stor ansträngning förrän de avmagra

húldsterk

1. stark till hullet; om kreatur, som i det längsta bibehålla sitt hull, sin fetma

hułk m

• "Mall:uttal"; bfsg. /hɞ́ɽʨen/

1. ihåligt föremål, en hög bytta eller käril, särskilt ett sådant vari man tillreder sötsurt bröd
2. en halvvuxen gosse

   Hann ér lange hułkjĕn nú.

   Han är långa pojken nu.

3. holk

Etymologi: Av .

hull

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn húmmýr n

• "Mall:uttal"

1. mod, hurtighet, friskt mod

   Nóv hæf hǫnð húmmýrĕð.

   Nog har han friskt mod.

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m húnd m

• "Mall:uttal"

1. hund

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bełihúnd, rællhúnd, húndbit, húnderænd, húndsvim

húndsvim m

• "Mall:uttal"

1. sätt att simma såsom en hund

huppas

• "Mall:uttal"

1. hoppas

   Synonymer: vǽnes

   Antonymer: vanhuppes

hurfes

• "Mall:uttal"

1. skälva, darra, frysa

   Synonymer: huskes

hurfil m

1. duktig örfil

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n hús n

• "Mall:uttal" (Umeå, Skellefteå); /héʊ̯ːs/, /híʊ̯ːs/ (Luleå)

1. hus (vanl. bygning)
2. avträde; dass

Etymologi: Av , av , möjligen av

Användning: Bostadshus kallas hellre bygning

Sammansättningar: féhús, húsdrag, húsknǫus, húsværm, húsvist, kułahús, lákhús, vaknhús, viðahús

Besläktade ord: hús’, húsning

hús’

1. bebygga, bygga (hus)
2. hysa, härbärgera

Etymologi: Fornnordiska hýsa, medelhögtyska hûsen, fornengelska hūsjan "härbärgera" fornfrisiska husa, nedersaxiska husen "bo, härbärgera", danska huse "hysa, härbärgera".

Besläktade ord: hús

húskig

1. ohygglig, otrevlig, ruskig, osnygg

   Besläktade ord: húskes

húsknǫus m

1. (arkitektur) husknut

hust’ f

• "Mall:uttal"

1. hosta

hust’

1. hosta

hústrú f

1. hustru

   Etymologi: Av , av äldre húsfrú.

Mall:gmq-bot-subst-f-2 husu f

• "Mall:uttal"

1. ena halvan av byxorna, byxben

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bøkshusu

húsvist f

1. husrum, boningsrum

   Etymologi: Av .

húsværm

1. hemmastadd, van vid huset
2. oblyg

hvabbug

1. som har hängande buk

   Besläktade ord: hvamb

hvafa m

• "Mall:uttal"

1. knut eller trassel i nät

hvafl’

• "Mall:uttal"

1. prata, sladdra, skämta

   stá og hvafl’ derna

   stå och slabbra där utan sammanhang

   Besläktade ord: hvafl, hvafllundum, hvaflsamm

hvał m

• "Mall:uttal"

1. skaftet på slagor varmed man tröskar säd

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: słǫguhvał (syn.), brysthvał, bakhvał, stýrhvał

   Besläktade ord: hvǫług

   Synonymer: skæpt

   Homofoner: hvarð (främst södra målen)

hváł’

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. tjuta, yla

hvamb f

• "Mall:uttal"

1. våm

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: hvambútt, hvambig, hvubb, hvabbug

hvambútt

1. storbukig

hvapł’ f

• "Mall:uttal"

1. den stora slemklunsen, som man ibland hostar upp och spottar ut, eller den snorkluns, som man snyter ur näsan

   Honn ér ínt’ villr enn honn gár og słengj snorhvapłin kríngum veggę.

   Han är inte bättre (nämligen karl) än att han går och slänger snorklunsar omkring väggarna.

   Besläktade ord: spýtvafł’

hvapł’

1. spotta stora klumpar

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn hvarð m

• "Mall:uttal"

1. allahanda vrakgods såsom omkullfallna träd och ris i skogen, som ligger hoptals, eller sådant vräkande på vatten eller ihopkastat på havsstränderna

   Heð ligg svø mykjið hvarð der, dú słepp ínt’ fræmm.

   Det ligger så mycket allahanda vrakgods där, så att man inte slipper fram.

2. stubbar, rötter m. m. i jord, som upparbetas till åker

   Mýrę ér svø fúll við hvarð, at heð ér ógørligt at ódl’ á.

3. samling av trävirke utan ordning

Etymologi: Jämför fornnordiska vǫrðr m "väktare; vakt", fornnordiska varði m "kägelformigt märke av uppstaplade stenar, vårdkas".

Sammansättningar: hvarðkæs, hvarðfall

Synonymer: rat

Homofoner: hvał

hvarðfall n

• "Mall:uttal"

1. en mängd av över varandra kullfallna träd

hvartetter

1. allt eftersom

   Hvartetter dum kum, stelldis dum upp.

Mall:gmq-bot-subst-m-an hvasa m

• "Mall:uttal"

1. allahanda som sitter ihop eller är ihoptrasslat i ett och föga kan skiljas eller utredas, såsom med ris ihoptrasslat nät, grodrom, ihoptrasslat sjögräs och dylikt

   Ta hít heile hvasann.

   Tag hit hela sammangyttringen.

hvasa

1. lägga i vase, i hög, kasta kvistar, buskar, stubbar m. m. om och på vartannat i en hög
2. nedsänka löv- eller granruskor i vatten på ställen, dit man vill locka fisk för att meta
3. lägga riskvistar och buskar i vattenytan från ena stranden till den andra i en flod, då det börjar frysa till, på det snö och is där må fastna och sammanfrysa och dymedelst bereda vinterväg över stritt vatten eller ovanför en fors, varest förutan denna åtgärd is ej lägger sig
4. gå ovårdigt klädd, med öppna och hängande kläder, med strumporna ned på hasarna

   Sí hvurrig hann gár og hvasa.

   Se huru han går med öppna och hängande kläder.

5. göra något slarvaktigt, hafsigt, brådskande, hava bråttom; slarvigt, vårdslöst hantera

Besläktade ord: hvask’, hvaskus, hvaskútt

hvaskus m

• "Mall:uttal"

1. en i sina göromål försumlig och vårdslös person

hvaskútt

1. slarvaktig, vårdslös i vad man gör, opålitlig, försumlig

Mall:gmq-bot-subst-f-4 hveif f

1. svängning
2. vev, t. ex. sågvev
3. brådskande göromål, stök

   kuma mitt i hveifę̆

   komma mitt i värsta stöket, i värsta villervallan

Besläktade ord: hveif’

hveif’

1. svänga, vifta

   Hǫnð hveifeð hættĕnn hǿgt upp i veðrĕð.

   Han viftade med hatten högt upp i luften.

   hveifeð keppĕnn kríng hǫfuð

   Synonymer: hvíf’, keif’

2. kasta, slänga

   hveifeð kúll kællĕnn mitt á gułfĕð

   svängde, kastade kull gubben mitt på golvet

   Hǫnð vart svø sint at nð hveifeð głæsĕð ti spísum.

   Han blev så ond att han slängde glaset i spisen

   Synonymer: hýf’, snǿr’

Etymologi: Fornnordiska veifa "svinga"; jämför hvíf’.

Besläktade ord: hveif

hveit’ n

• "Mall:uttal" (bestämd form)

1. vete

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hveitbrǿð, hveitmjøł

hveitbrǿð n

• "Mall:uttal"

1. vetebröd

hveitmjøł n

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. vetemjöl

hvel m

1. något hoprullat, hopviket; hoprullad linnelapp eller linneskav i ett sår att hämma blodet, eller det som sår rensas med

hvełf

• "Mall:uttal"

1. rund, trind, sfärisk, klotformig

   Hǫnð ér hvełf sum nn bǫll.

   Han är rund som ett klot.

   Etymologi: [*hwelbaz, *hwalbaz; fornengelska hwealf

   Varianter: hvałf

   Sammansättningar: hvełfleitt

hvełf n

1. valv

   Etymologi: Av , av urgermanska *hwalfą.

   Besläktade ord: hvełf’

hvełf’

• "Mall:uttal"

1. välva; bygga eller mura valv
2. välva, bergtaga; säges om kor och hästar, då trǫllę̆ omringar dem
3. kringgå (ringa) en björn, som ligger i idet

Etymologi: Fornnordiska *hvelfa (känd från formen holfinn); jämför norska kvelva; fornnordiska hverfa "vända"; jämför hvell’.

Besläktade ord: hvełf

hvell’

• "Mall:uttal"

1. (verbum neutrum) vända omkring, t. ex. vingarna i en väderkvarn, övre kvarnstenens rörelse, hjulets kring sin axel, snurra runt kring axel
2. (verbum aktivum) välva omkring, bringa något i en sådan rörelse
3. välla ut, svämma ut

Etymologi: Av fornnordiska *hvelfa "välta" (känd från formen holfinn); jämför norska kvelva; jämför hvełf’.

Sammansättningar: hvellmank’ "vridbar tvärslå på timmerkälke"

hvell’ f

1. virvel

   Etymologi: Fornnordiska hvel n "hjul, klot".

   Sammansättningar: veðrhvell’

Mall:gmq-bot-subst-m hvełp m

• "Mall:uttal"

1. valp

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hvełpstinn

   Besläktade ord: hvełp’

hverf n

• "Mall:uttal"

1. varv

   Og svø hæfð’ nð sette dít kærnubbĕnn ýtrst hverfĕð, svø eð sku varð’ sterkt fyrstás.

2. omgång med kläder; en hel klädedräkt

   Hǫnð fikk heile hverfĕð.

   Han blev klädd från huvud till fot.

   Sammansättningar: kłǽðhverf

3. skeppsvarv

hvetj’

• "Mall:uttal"

1. bryna, vässa

   hvetj’ líenn

   bryna lien

   Hæ dú hvett słagburĕnn?

   Har du vässat slagborren?

   Sí át, báðnĕð hvet tendrĭn.

   Se, barnet gnisslar tänder.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. hvett’, sup. hvett.

hvetj’ f

1. variant av hvetu

hvetu f

• "Mall:uttal"

1. mjuk brynsten^[8]

   Hódnă ér nn góð hvetu.

   Det där är en god brynsten.

   Varianter: hvetj’, hvǫtu

   Besläktade ord: hvetj’

hvíð m

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. en självvuxen knöl på ett trä, som begagnas till träkoppar^[9]

   Synonymer: rýð, vríð

hviði f

• "Mall:uttal"

1. vidja, vriden björkkvist

   Varianter: viði

hvíf’

• "Mall:uttal"

1. svänga fram och åter, vifta

   Etymologi: Jämför hveif’.

   Grammatik: Pret. och sup. hvífeð

   Fraser: hvíf’ um

hvíf’ um

1. vrida omkring någon eller något, snurra eller vända omkring något men hastigt

   Hvíf um ið hverf.

   Vrid omkring ett varv.

   Användning: Helst om man drar någon i armen och oförtänkt vrider omkring den lite grann.

hvika

• "Mall:uttal"

1. skeva hit och dit, såsom slädar eller fartyg

   Áh stýr rétt og hvika int’!

   Åh styr rätt och skeva inte åt ömse sidor!

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. hvekeð.

   Besläktade ord: hvikł’, hvikal, hvikalundum, hvikil

hvikal

• "Mall:uttal"

1. som sviktar av och an

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: hvika, hvikł’, hvikalundum, hvikil

hvikalundum

1. sviktande, vacklande
2. obeslutsam, obestämd

Besläktade ord: hvikal, hvika, hvikł’, hvikil

hvikil m

• "Mall:uttal"

1. vacklande, villrådig, opålitlig människa

   Besläktade ord: hvikal, hvika, hvikł’, hvikalundum

hvikł’

• "Mall:uttal"

1. vackla, svikta av och an, hit och dit

   Besläktade ord: hvika, hvikal, hvikalundum, hvikil

hvíl’

• "Mall:uttal"

1. vila

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. hvíldt’, sup. hvílt, perf. part. hvíld.

hvíld

• "Mall:uttal"

1. utvilad

hvíltóm n

1. ledighet för vila

hvim

• "Mall:uttal"

1. vem

   Etymologi: Av .

   Varianter: hvum, hó

hvín n

• "Mall:uttal"

1. fågellek

   Sammansättningar: hvíntjedor

   Besläktade ord: hvín’

hvín’

• "Mall:uttal"

1. vina, susa, gnälla
2. gråta, gnälla, grina, pipa

   Høyr hvurrig hón stár og hvín.

   Hör hur hon står och grinar och gråter gnällande.

3. spela, leka, paras; om foglar, i synnerhet om orre och tjäder

   Urr’n hvíneð.

   Orren lekte.

   Grammatik: Pret. hvein, sup. hvinið.

   Besläktade ord: hvín

hvít

• "Mall:uttal" (Nordmaling); /ɡwíːt/, /wíːt/ (Umeå), /wɛ́ɪ̯ːt (Kalix)

1. vit

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hvítfín, hvítlǿk, hvítmusa, hvíttísdag, hvítuditt, kłíthvít

hvítfín n

1. det vita och fina innersta lagret av barken

   Synonymer: furu

hvíttísdag

• "Mall:uttal"

1. första tisdagen i dymmelveckan
2. fettisdag

   Sammansättningar: hvíttísdagsskjúss

hvítuditt m

1. rödstjärt

   Synonymer: rǫuðfugł

hvo

• "Mall:uttal"

1. vad
2. vilket

   Hvo ár var he, veit dú he?

   Vilket år var det, vet du det?

Etymologi: Av .

Besläktade ord: hveh (interjektion)

Fraser: hvo gjell

hvo

1. varför; hur

   Hvo sǫ?

   Varför det? Hur så?

hvo gjell

1. (ironiskt) giss på, månne

   Hvo gjell dú var hér.

   Giss på om du icke var här.

   Hvo gjell dú skúll’ ligg’ útfyr.

   Giss på om du icke skulle ligga i vägen.

hvoðanaf

• "Mall:uttal"

1. varifrån

   Hvoðanaf vara é?

   Varifrån är ni?

   Hvoðanaf kum é?

   Hvoðanaf ér dú?

   Varianter: hvoran, hvodę

hvodę

1. vadan, varifrån

   Synonymer: hvoran, hvoðanaf

hvǫług

• "Mall:uttal"

1. oformlig, otymplig

   Ein feit og hvǫług hist.

   En fet och oformlig häst.

hvor m, f

• "Mall:uttal"

1. var, varje

   ner hvor

   hos vardera

   Heð vær jú pá denn tíðĕnn dá mænn tóv i genn hvort ið kangłstrá, svø neð gikk jú ínt’ svø fórt at fá lǫdună fúll ínt’.

   Det var ju på den tiden när man tog igen vartenda litet strå, så det gick ju inte så fort att fylla ladorna.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ænnhvor, hvor ænn’

   Varianter: hvorn

hvor ænn’

1. varandra

   Varianter: hvor æðr’

hvorn

• "Mall:uttal"

1. varje

   hvorn ein vór dá vé słept’ út kóirn

   varje vår då vi släppte ut korna

   svø miste dim kłǽðę hvorn ein nǫ́tt

   så miste de kläder varje natt

   Dá dim dá leidd’ út kóirn svø steldt’ dim hǿgrkłǫufę̆ borti hvorn ein kó ti jórðhǫugĕnn.

   Då man ledde ut korna (om våren), så ställde man den högra klöven av varje ko i jordhögen.

   Etymologi: Fornnordiska hvern, ack. av hverr.

   Sammansättningar: næ hvorn deil

   Varianter: hvor

hvors

• "Mall:uttal"

1. var, vart

   Hvors nagorst?

   Var någonstans?

   Hvors dú hvurk’!

   Att du ids! Att du orkar!

   Etymologi: Av + es. Jämför jämtska horst.

hvórt n

• "Mall:uttal"

1. vilketdera^[10]

   hvórt vill dú gá dít heller heim?

   Vilketdera vill du, antingen gå dit eller hem?

   hvórt e var he katta bar svø var e líks svø líte.

   Än om det var så pass lite som en katt bär så var det ändå väldigt lite.

   Vanliga konstruktioner: hvórt he var = det var detsamma

   Etymologi: Av ; jämför isländska hvort.

hvórt

1. om, huruvida, antingen^[11]

   Ég veit ínt’ hvórt nn ér heim’.

   Jag vet ej om han är hemma.

   Ég veit ínt’ hvórt he ér sant.

   Jag vet ej om det är sant.

   hvórt he ér svø hell svø

   antingen det är så eller annorlunda

   hvórt ég skú gá dít.

   Om man skulle ta och gå dit.

   Sammansättningar: anne hvórt

hvubb m

• "Mall:uttal"

1. liten valp
2. så kallas småa, tjocka och feta gossar vid den tiden de börjar gå

   Sí tukkin hvubb.

   Se vilken tjock, kort och fet gosse.

Etymologi: Assimilerad och labialiserad form av hvamb.

Varianter: hvæbb, kvædd

Besläktade ord: hvabbug

Mall:gmq-bot-subst-f-1-oräkn hvułgj’ f

• "Mall:uttal"

1. så kallas en grön, till utseendet obehaglig slem, som växer i stillastående vatten, helst i insjöar ibland gräset på grunt vatten
2. slem som sätter sig vid brädden i träkärl

hvum

• "Mall:uttal"

1. vem

   Etymologi: Av .

   Varianter: hó, hvim

hvurk’

• "Mall:uttal"

1. orka, förmå^[12][13]

   Hón ér svø læt, hón hvurk’ ínt’ rǿr’ sig.

   Hon är så lat, att hon inte orkar röra sig.

   Ég hvurk’ ínt’ ita.

   Jag orkar ej äta.

   Ég hvurk’ ínt’ høyr’ gǫuðprætĕð dett.

   Jag orkar inte höra på ditt galna prat.

   Etymologi: Fornnordiska yrkja, orka; jämför orsamålets wörka; jämför även ljudutvecklingen i hvurr’.

   Besläktade ord: hvurkdag, hvurklít’nn, verk, yrk’, yrkdag

hvurk’ f

1. förmåga, kraft, ork

   Hǫnð hæf íngar hvurk’ dil oð ærrbeit.

   Gamhistĕnn hall á mínk’ hvurkę.

   Gamle hästen börjar ha mindre styrka än förut.

   Hó ér tuług uti hvurkę.

   Hon är tålig i orken (uthållig).

   Etymologi: Av .

   Synonymer: kræpt, vinn

Mall:gmq-bot-subst-m hvurr’ m

• "Mall:uttal"

1. orre, orrhane Tetrao tetrix mas^{[14][15][16][17]}

   Etymologi: Av .

   Användning: Säges blott om hanen, aldrig om honan, om icke gemensamt i ordet hvurrfugł.

   Varianter: urr’

   Besläktade ord: ørr’

   Sammansättningar: hvurrełd’, hvurrfugł

hvurrig

• "Mall:uttal"

1. hur

   Etymologi: Av ; jämför jämtska horreg, isländska hvernig.

   Varianter: hvur, hvyrrig

   Fraser: jag veit int’ hvurrig heð fór

hvyrskji

• "Mall:uttal"

1. varken, ingendera av tvenne

   hvyrskji eitt ell’ ænneð

   varken ett eller annat

   Etymologi: Fornnordiska hvárgi, hvárki, hvártki; jämför färöiska hvørki, isländska hvorki, gotländska huatki.

   Sammansättningar: hvyrskjidere, hvyrskjidern, hvyrskjiéðre, hvyrskjivóre, hvyrskjivuren

   Varianter: hvyrskjinn

hvædd m

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. liten parvel

   Varianter: kvædd, hvubb

   Sammansättningar: smáhvædd

hvǽłęnd n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) matstrupe hos boskap (nötkreatur och får)

   Etymologi: Fornnordiska vǽlindi, vélindi, isländska vélinda, norska vælend, velende.

   Sammansättningar: hvǽłęndsnǿr’

hvæmn m

1. åkersork

   Etymologi: Jämför hvænn.

hvænn m

• "Mall:uttal"

1. mullvad, Talpa europæa^[18]

   Sammansättningar: mullhvænn

2. sork^[19]

   Sammansättningar: vætuhvænn, jórðhvænn, pǽruhvænn

Etymologi: Jämför fornengelska wand f "mullvad", norska vånd m "vattensork", av urgermanska *wanduz f "mullvad, sork"; den bottniska utvecklingen är oväntad då -nd i regel bevaras fonologiskt; jämför orden vand, land, mænn, tænn. Möjligen är ordet en sammanblandning av olika ord, varav även hvæmn kan ha uppkommit.

hvǽnnes

• "Mall:uttal"

1. snegla

   Synonymer: bełkjes, sniða, snigł’

2. se ond ut, visa tänderna; eg. om hästar, då de vilja bitas

Besläktade ord: hvǽnnug, ónd, óndes

Mall:gmq-bot-subst-m hværgj m

• "Mall:uttal"

1. varg

   Jag høyrð’ hværgjęn ýleð.

   Jag hörde vargarna tjöt.

2. skottkärra

   Dú ér út og skjút hværgjĕnn?

   Du är ute och skjuter skottkärran?

Etymologi: Av , ifrån urgermanska *wargaz.

Varianter: hværg

Sammansättningar: hværgjhóp, hværgjstugu

Besläktade ord: hværkjum

hværgjhóp m

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. vargflock

hværgjstugu f

1. varggrop

   Hérnă sí eð út sum ti hværgjstugun. (talesätt)

hværkjum

• "Mall:uttal"

1. ostyrig, odygdig (om barn och ungdom)

   Lislguss’nn menn hæ dá vurtið svø hværkjum.

   Min lilla gosse har då blivit så ostyrig.

   Etymologi: Härledningen oviss. Måhända att ordet är bildat av hværgj "varg" och kjynnug "kynnig", d. ä. "vargartad, ostyrig som en varg".^[20] Annars måhända dativform till hværgj med skärpt konsonant.

   Användning: Sägs mest om små barn, som är i ständig rörelse, som sparkas, fäktas med händerna och slänger kroppen, så att man knappt kan behålla dem i händerna.

hvæss

• "Mall:uttal"

1. vass

   Kenn tukka hvæssa burręn hǫnn hæf.

   Känn hurudana vassa piggar han har.

   Hó ér hvæss úti fræmmhǿrnĕð.

   Hon har skinn på näsan.

   Hó vær hvæss úti hendrĭn.

   Hon var hårdhänt.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: handhvæss, nefahvæss, óhvæss, ǫughvæss

hvætt

• "Mall:uttal"

1. besynnerligt, underligt, höftä, nog, nämligen underligt^[21]

   Heð vær líkul hvætt heð skúll’ ínt’ gá bortaf rummen meir.

   Det var likväl själva näcken, att det ej skulle gå utav stället mer.

   Heð ér líkul hvætt um dig, dín stakkar!

   Det är då synd om dig, stackars gosse!

   Heð vær dá hvætt svø frusinn dú ér!

   Det är då ömkligt så ömtålig för köld du är.

   Heð vær dá hvætt svø hóngrug dú ér.

   Det är svårt att du är så hungrig.

   Hǫnð ér hvætt svø sjúk.

   Han är illa sjuk.

   Heð vær dá hvætt svø stygg hǫnð ér.

   Han är rysligt ful.

   Heð vær dá hvætt svø vakr dú ér.

   Etymologi: Av .

   Användning: Ordet kan betyda utmärkt, särdeles, ofantligt, omåttligt, märkvärdigt, förunderligt, ömkligt, svårt, bedrövligt, hiskligt o. s. v., allt i förhållande till det, som är i fråga, och ökar betydelsen, måttet, vikten eller värdet av det, varom frågan är.^[22]

hwȯrrfȯgehl m

1. orre, Tetrao tetrix

   Hyponymer: hwȯrr, örr

hyfd f

• "Mall:uttal"

1. ställe dit gödsel utkastas; gödselrum

   Sammansättningar: stallhyfd

   Synonymer: húf

hyfil m

• "Mall:uttal"

1. hyvel

   Sammansättningar: fóghyfil

hygg’

• "Mall:uttal"

1. omhulda, omvårda
2. sluta sig till, förhålla sig till någon, hyra förtroende för

   Hón hyggeð sig dil um.

   Hon hade förtroende för honom.

3. lugna, trygga, medelst god behandling göra ett husdjur tryggt, att det trivs väl

   hygg’ nn hist

   se till så att hästen trivs i det nya hemmet

   Lagǫ́rðspígę hæf hyggeð kóĕnn, svø ę hæf vartið svø trifinn og ełskjinn.

   Ladugårdspigan har omhuldat kon, så att hon trivs väl och är tam och vänlig.

Etymologi: Av .

hyggjelig

• "Mall:uttal"

1. hygglig

hýkł f

• "Mall:uttal"

1. häl

   akt hýkłin dín’

   akta dina hälar

   Synonymer: hǽł

2. liten klöv ovanför de egentliga klövarna :

Etymologi: Jämför norska hykjel m "knähas, knäled på djurens bakben"; hykje "huka sig ner, sätta sig på huk".

Grammatik: Bfsg. hýkłę̆, pl. hýkłin.

hýl’

1. tjuta, ropa

   Grammatik: Pret. hýleð.

hylr’

1. smickra, tala vackert med barn eller ömtåliga personer för att förmå dem till vad man vill

   Hǫnð hylreð við um, dil iss hǫnð fékk heð hǫnð vildt’.

   Han ställde sig väl in hos honom, till dess han fick det han åstundade (vann sin avsikt).

2. smeka och fara vackert med kreatur

Besläktade ord: húld

Mall:gmq-bot-subst-n hylstr n

• "Mall:uttal"

1. hölster

   Etymologi: Liksom lågtyska holster "pistolhölster, ränsel, väska" o. d., nederländska holster, hölster, ombildat av .

   Sammansättningar: bysshylstr

hyrk

1. modig, dristig

Mall:gmq-bot-subst-m hædd m

1. krok, örat på grytor som inmuras

   Sammansättningar: grýthædd

Mall:gmq-bot-subst-n hæf n

• "Mall:uttal"

1. hav

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hæfsskír, hæfdag, hæfsjǿ

hæf sing

1. böjning

hǽf

• "Mall:uttal"

1. stolt, högmodig, högfärdig, som förhäver sig över något
2. högmodig, belåten över uträttat ärende

Etymologi: Av .

Sammansättningar: erændishǽf

hæfð’

• "Mall:uttal"

1. böjning

   Etymologi: Jämför jämtska haððe /hàdː/, /hɑ̀ː/.

hæfdt

• "Mall:uttal"

1. böjning

hæfen

• "Mall:uttal"

1. böjning

hæfin pl

• "Mall:uttal"

1. böjning

hæfsskír f

1. strandskata

   Synonymer: skeriskír

Mall:gmq-bot-subst-m hǽł m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) häl, bakre delen av foten^[7]

   Synonymer: hýkł

2. träspikar eller runda träpinnar med huvud på, som slås i båtar och annat,^[7] pinne, plugg, tapp av trä, dymling

   gør mig nægr’ hǽłęn.

   Gör åt mig några träspikar.

   Sammansättningar: bórðhǽł, tréhǽł, vranghǽł

Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-4 hæmn f

• "Mall:uttal"

1. hamn

   Etymologi: Av (pl. hafniʀ).

   Sammansättningar: hæmmstugu

2. sjuk och eländig människa
3. vålnad

   Ég sá ei hæmn.

   Jag såg en skepnad.

   Ég sá hæmnę̆ bortaf num.

   Jag såg hans skepnad.

hæmn’

1. hamna

   Etymologi: Av .

hæmn’ f pl

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-n-1 hæmpr’ n

• "Mall:uttal"

1. ämbar, hink

   Varianter: æmbr’, æmpr’

hænnar f

1. henne i dativ

   Jag ska fel int’ sí ett’ hænnar.

   Jag ska väl inte ha omvårdnad om henne.

   Gjif bókę̆ át hænnar.

   Ge boken till henne.

hænnars f

1. hennes

   Hirnă ér bókę̆ hænnars.

   Det här är hennes bok.

Mall:gmq-bot-subst-namn-m Hæns’ m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

hæpp’

1. härma, apa efter någon i handling, tal eller åtbörd

   Besläktade ord: hæppł’, hæppmakar

hæppmakar m

1. efterapare, efterhärmare

   Besläktade ord: hæpp’, happł’

hær n

1. stengrund, klippgrund av uppstående stenar

   Etymologi: Väl av urindoeuropeiska *ḱerh₂-; från samma rot fås även germanska *hersan- ~ *herzan- "hjärna" (fornnordiska hjarni), *hurną "horn", m. m.; jämför gäliska carn "stenhög, stenig kulle" (engelska cairn), galliska karnon "horn".

Mall:gmq-bot-subst-m-an hæra m

• "Mall:uttal"

1. hare

   Etymologi: Fornvästnordiska heri m, fornöstnordiska haʀi m, av urgermanska *hasô m.

   Synonymer: húk, hærahúk (vanligare)

   Sammansättningar: hæraóng’, hærasnǫru, hærastúf

hærahúk m

1. hare
2. en som i likhet med haren hukar sig ned av rädsla; feg stackare

hærasnǫru f

1. harsnara

hærf f

• "Mall:uttal"

1. (redskap) räfsa

   Etymologi: Jämför fornsvenska harf, hørf.

   Synonymer: herf’, reps’

hærfang n

1. fjälluggla

hærk’

1. kratta bort, undan

   Etymologi: Fornnordiska harka saman "sammanskrapa".

   Jämför: herf’

2. komma i beröring med något, så att det knarrar därvid

   ”Hä harkä helä vägjen han for”

3. sakta farten på skidor utför en backe, medelst rännstaven, som hålles så att han plöjer djupt i snön

   Jämför: heri

4. rackla, harkla upp slem.

Etymologi: Av .

hærp’

1. strama, vara stel, styv

   Heð hærp’ i hałsĕnn.

   Etymologi: Av .

hærpł’

1. varpa det som skall vävas

   Grammatik: Pret. hærpłeð.

hærr m

1. harr

   Etymologi: Av .

hærr’ m

• "Mall:uttal"

1. herre

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hærrkær, hærrskæp, hærrstugu

hærrkær m

1. herreman
2. duktig, förträfflig karl

hærrskæp n

1. herrskap

hærrstugu f

• "Mall:uttal"

1. herrestuga, sal

   Synonymer: andrstugu, stórstugu

hǽsj’

• "Mall:uttal"

1. flåsa häftigt, av överdriven ansträngning; andas tungt

   Grammatik: Pret. hǽsjeð.

   Besläktade ord: hás

hǽsjeð

• "Mall:uttal"

1. böjning

   Homofoner: hesjeð

hæsl’

• "Mall:uttal"

1. att med kniven skrapa bort fnaset av furubarken på dess yttre sida, varom de säger: hæsl’ furun

   Heð gikk svø fínt dá tallĕnn lǫupt’, menn ænnars fikk vé hæsl’ eð pá hó veit hvurrig leng’.

   Det gick så bra då tallen släppte sin näver, men annars fick vi skrapa bort den vem vet under hur lång tid.

hætt m

1. hatt

   Etymologi: Av .

hǿft’

1. gissa till, träffa lagom, avpassa något så nära man kan

   Hǫnð hǿfteð dil eð bra nóv lǫgum.

   Han gissade rätt bra.

   Etymologi: Till hóf.

   Besläktade ord: hǿfteð

   Se även: hyft

hǿg

1. hög

   Etymologi: Av , av urgermanska *hauhaz.

   Varianter: hǫug

   Besläktade ord: hǿgd

hǿgd f

1. höjd

høgferðugskrekj’ f

1. högfärdig kvinna

hǿgferðugspærr

1. trädpiplärka

Mall:gmq-bot-subst-f-4 hǿns f

• "Mall:uttal"

1. höna eller andra mindre fåglar av olika slag

   Dem kłara sig bæra bra pá hǿnsirn.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ákrhǿns, hǿnsber, hǿnshǫuk, hǿnsspenning, hǿnsóng’

   Synonymer: typp’

hǿns’

1. ställa till gille och dans

   Etymologi: Från 'betala för upptagelse i ett förbund eller lag', om att giva ett traktamente vid inträdelsen i ett förbund eller lag, besläktat med tyska Hansa 'förbund'

   Användning: Det bar varit sedvänja, att den som första gången besökte marknad i Lappmarken skulle hǿns’. Voro de flera, så delades kostnaden dem emellan och dessa kallades då hǿnsóngęn, m. pl.

hǿnshǫuk m

1. duvhök Accipiter gentilis

   Etymologi: Jämför norska hønsehauk.

   Synonymer: hǿnsspenning, røyspenning

hǿnsóng’ m

1. kyckling
2. nykomling (som efter gammal sed bör bjuda på något)

hǿs’

1. ösa, tömma

   Grammatik: Pret. hǿst’, sup. hǿst.

   Synonymer: øys’

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn høy n

• "Mall:uttal"

1. hö

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: høylóð, høymoll’, høysterk

høyr’

• "Mall:uttal"

1. höra

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. høyrð’ eller høyrt’ sup. høyrt.

   Besläktade ord: høyrsl

høyrsl f

• "Mall:uttal" (Umeå); /hɑ́ʂːe̞l/ (Skellefteå)

1. hörsel

   Besläktade ord: høyr’

   Fraser: tała i høyrslę̆

i faggum

1. i faggorna, inom sig

   Ég hæf fibrĕn i faggum.

   Jag känner hos mig en början till feber.

   Etymologi: Jämför isländska föggur f pl "bagage, tillhörigheter, saker".

i genn

• "Mall:uttal"

1. igen

   Hä va ju på den tin då man to ejänn vart e kangoḷstrå, sä nä jick ju int sä fort å få lôdena full int.

i heł

• "Mall:uttal"

1. ihjäl

i jaðanst

• "Mall:uttal"

1. jånstes, i jånstes, nyss, nyss på en stund

   Hǫnð vær hér i jaðanst.

   Han var här i jånstes.

   Etymologi: Besläktat med fornnordiska áðan, áðr.

   Synonymer: nýest, stondrs, stondrst

i lag

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. tillsammans

i vind og veðr

1. osammanhängande

   Han pratað i vind og veðr.

i vǽntum dagum

1. i väntans dagar, väntandes

ídes

• "Mall:uttal"

1. idas

   Grammatik: Pres. sg. íðs, pret. íddis eller íðseð, sup. íðst.

idu f

• "Mall:uttal" (Umeå, Vännäs); /èːðʉ/ (Skellefteå); /ìːðʊ/ (Luleå); /ìːðo/ (Kalix)

1. större eller mindre inskränkningar i landskapet, som åar och strömmar förorsakar och som liknar öppna vikar, varest är aggę eller ock föga eller ingen ström

   idun skjút át landĕð

   bakströmmen skjuter mot land

2. de ställen nederom stenar eller små berg i forsar, varest är aggę eller ringa ström

Etymologi: Av .

Homofoner: idug

idug

• "Mall:uttal"

1. flitig, arbetsam

   Synonymer: aktivir, íliggjinn, tagútt, trǽgal

   Homofoner: idu (Umeå, Luleå)

ihópvuksi

• "Mall:uttal"

1. ihopvuxen

   Synonymer: samvuksi

íkurn m

• "Mall:uttal"

1. ekorre

   Etymologi: Av .

   Synonymer: gráskinn

íl n

• "Mall:uttal"

1. häftig vindstöt, il

   Besläktade ord: tóríl, ílig, garaíl

2. lynne, sinnesstämning

   Hann ér pá vrangíleþ.

ílig

1. (om väderlek) ombytlig

   Se även: garaveðr

2. (överfört) som har ombytligt, ojämnt lynne

íligginn

• "Mall:uttal"

1. som använder alla krafter att vinna något ändamål, enträgen

   He ér nn íligginn guss’.

   Det är en enträgen gosse.

   Användning: Det brukas så väl om göromål som då man begär något.

   Synonymer: aktivir, idug, trægol

ill

• "Mall:uttal"

1. elak, ond, ond till sinnes

   illhistæn

   elaka hästar

2. ond, värkande, smärtsam, sjuk

   illfótn menn

   min sjuka fot

   Sammansättningar: illfłín, illgjersam, illpłigtig, illsnigtig, illthuga

Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn ím n

1. en hop helt små fiskungar, som ibland till myckenhet simmar i vattubrynet, även också all annan helt små fisk

   Användning: Detta utmärker en ännu mindre sort fisk än głírĕnn.

ima f

• "Mall:uttal"

1. hinna, varmed mjölk överdrages, då hon kallnar^[23]

ima

1. bildas is på sjön, bildas tunn ishinna på vattnet

inførtǽr

1. löna sig, vara till förmån, vara till gagns^[24]

   Heð inførtǽr sig ínt’.

   Det lönar sig inte.

íngan

1. ingalunda

ingę

• "Mall:uttal"

1. innan

   Varianter: innę

ínginn

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. ingen

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Fem. íngar, och även neutr. íngeð, som dock brukas sällan; hellre säges ínt’ næ "inte något".

   Sammansättningar: íngærst

ínginnting oð segj’ um eð

1. det går helt bra, det går som en dans eller det går som smort

íngum lundum

1. (som känner sig) dålig
2. inte alls bra

íngærst

• "Mall:uttal"

1. ingenstans

   Varianter: íngærstæðs

   Antonymer: nægærst

íngærstæðs

• "Mall:uttal"

1. ingenstans

   Varianter: íngærst, íngærstæðsum

   Antonymer: nægærst

íngærstæðsum

• "Mall:uttal"

1. ej på något ställe

   Varianter: íngærstæðs

inn

• "Mall:uttal"

1. in

   Sammansättningar: innbundi, innett’, innfǿtt, inni, inní, innmæt, innpá, innsjǿ, innsłag, innum, innuppá, innvið

innę

• "Mall:uttal"

1. inifrån

   Etymologi: Av .

   Användning: I sammansättningar innę- eller innęn- beroende på efterleden.

   Sammansättningar: innędil, innędilę, innędǿm’, innęnett’, innęni

innę

1. innan

   Etymologi: Av .

   Varianter: innan, ingę

innędil

1. innantill

innęnett’

1. inifrån

innęni

• "Mall:uttal"

1. inne i, inuti

   Ér byttę rein innęni?

   Är byttan ren inuti?

   Sammansättningar: innęnifynstr, innęnikjórðsl’, innęnitrǫyj’

innfam

• "Mall:uttal"

1. knepig

innfjer f

• "Mall:uttal"

1. ingefära

   Synonymer: engjféra

innflúens f

1. influensa

innfyrkamar m

1. ett rum innanför köket eller vardagsstugan

inni

• "Mall:uttal"

1. i

inní

• "Mall:uttal"

1. inne i, inuti

inni lengdę̆

1. i längden

innmæt m

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. ätbara inälvor

innrstí

1. innerst

innsjǿ m

1. vanlig insjö
2. alla större vakar i havsisen om våren, som liknar insjöar på landet

int’

• "Mall:uttal"

1. inte

   Varianter: ęnt’, ínt’, nt

ínt’

• "Mall:uttal"

1. inte

   Fraser: ínt’ ænn’, ínt’ fyr mindr, vurð ínt’

   Varianter: int’, ęnt’, nt

ínt’ fyr mindr

1. om inte annat, så framt icke

ínt’ vǽtt

• "Mall:uttal"

1. inget att tala om, ingenting alls

   Etymologi: Fornnordiska véttʀ, vétʀ, vǽttʀ, vǽtʀ, vítʀ.

ínt’ ænn’

1. tämligen, något, ej så litet

   Hǫnð ér ínt’ ænn’ lætvórðinn.

   Han är tämligen fallen för lättja.

   Hǫnð ér ínt’ ænn’ svaglig áf sig.

   Han är något svag av sig (till arten).

   Hǫnð ér ínt’ ænn’ fłítig.

   Han är bra flitig.

   Heð ér ínt’ ænn’ kalt.

   Det är tämligen kallt.

   Ég ér ínt’ ænn’ krank.

   Jag är något illamående.

   Användning: Nyttjas som affix till adjektiv för att något höja bemärkelsen.

   Varianter: intan

intan

• "Mall:uttal"

1. inget annat än, nog

   Jag ér intan færlig kłǫsug.

   Jag är nog mycket klen och sjuk.

   Varianter: ínt’ ænn’

ís m

• "Mall:uttal" (Umeå); /ɛ́ɪ̯ːs/ (Piteå, Kalix); /ǿʏ̯ːs/ (Luleå)

1. is

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ísand, ísbærk, ísbærk’, ísbíld, ísbjern, ísikil, ískall, ísnǿt’

ísand f

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. alfågel^[25]

ísbærk m

1. isskorpa på snö

   Synonymer: skreip

   Besläktade ord: ísbærk’

ísbærk’

1. valla slädmedar i köld med vatten, att därav bildas en glasering av is, så att släden må glida lättare

   Synonymer: ísvell’

isi

1. (kalixmål) där

   Etymologi: Möjligen en försvagad form eller variant av hisse.

   Sammansättningar: isistugu

ísikil m

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. istapp

isk

1. ilsk, ilskefull, småelak

   Synonymer: iskútt

ískall m

1. landis; den is som vid stränderna ligger på botten, alltid högre än annan is på vattnet och på vilken man gärna kör om våren, när isarna börjar bli svaga

   Ískallĕn ligg kvar enn.

   Landisen ligger kvar än.

   Synonymer: landkall, tjałing

iskútt

• "Mall:uttal"

1. ilsk, ilskefull, småelak

   Synonymer: isk

Ísland n

1. Island

ísnǿt’

1. draga isnot, varmed fisk fångas under isen

Mall:gmq-bot-subst-n istrament n

1. instrument, verktyg, varmed någon operation förrättas^[26]

   Synonymer: remiggjin

ita

• "Mall:uttal"

1. äta

   Etymologi: Av , motsvarande österbottniska ét’, isländska eta, éta, färöiska eta.

   Grammatik: Pret. sg. át, sup. iti.

   Besläktade ord: etu, itanis, jeta, jetu

   Synonymer: matsk’

itanis

• "Mall:uttal"

1. ätbar

   Synonymer: spíssam

   Antonymer: ómætslig

itið

• "Mall:uttal"

1. böjning

jaga

1. driva samman spontade bräder

Mall:gmq-bot-subst-namn-m Jahan m

1. ett mansnamn

jaksmess’ f

1. jakobsmässa, jakobsdagen

jałm n

1. jamning, kattskrik
2. skrik, olåt, fult läte

Etymologi: Fornnordiska jálmr m "buller, stoj".

Besläktade ord: jałm’, jałmes

jałm’

• "Mall:uttal"

1. jama, låta som kattor

   Kættę jałm’.

   Katten jamar.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: jałm, jałmes

jamn

1. jämn

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: jamn’, jank’

   Sammansättningar: jamnbǽr

jamn’

1. jämna

   Etymologi: Av .

jamn’ m

1. lummer Lycopodium complanatum^[27]

   Etymologi: Av .

jangł’

• "Mall:uttal"

1. munhuggas

jank’

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. göra jämn, jämna till, jämka
2. moderera

Etymologi: K-bildning till jamn.

Jank’ m

1. ett mansnamn

   Grammatik: Tilltalsform Jankið.

jáp u

1. ett skällsord åt dem, som är snåla, nidska och karga

   Áh dín snáhljáp dig.

   Åh du din snåljåp.

2. småfjollig, mycket enfaldig, tafatt människa

   Besläktade ord: jápútt

Japp m

1. ett mansnamn

Mall:gmq-bot-subst-n jár n

• "Mall:uttal"

1. (tidsuttryck) år^[28][29][30]

   Bjerkę̆ lǫup bra i jár.

   Björken släpper lätt nävern i år.

   Nóv varð heð hakaskyttę um gúðsgáfern i jár.

   Nog blir det ävlan om spannmålen (eller äringen) i år.

   Etymologi: i ár → i jár

   Varianter: ár

   Besläktade ord: járeð

Mall:gmq-bot-subst-n jarn n

• "Mall:uttal"

1. järn
2. föremål som består av järn

Etymologi: Av , motsvarande danska jern, skånska jærn, jämtska jáðn, norska och färöiska jarn, isländska járn.

Sammansättningar: rekjjarn, jarntrehlgj, verkjarn

jekł’ f

1. oxeltand, molar, kindtand

   Jag leteð ta út nn jekł’.

   Jag lät taga ut en oxeltand.

   Etymologi: Jämför fornnordiska jaxl m, älvdalska jäkksl f.

jenk n

1. kälke med bord

   Hyponymer: rums’, stytting

Mall:gmq-bot-subst-m-oräkn jermt m

• "Mall:uttal"

1. det lilla av den tuggade födan, som boskapen har liksom besparat i sitt svalg såsom en liten sammangyttring, varmedelst de lättare upplockar idisslandet

   Kóĕn hæf misteð jermtĕnn.

   Kon har förlorat sin bolus i svalget, som retar till idisslandet.

   Dú varð gá og ge nę jermtĕnn.

   Du måste gå och ge henne denna bolus, som retar till idisslandet.

   Etymologi: Till .

   Användning: Förlorar de den, så att alltsammans nedsväljes, så kan de inte mer idissla, förlorar matlusten och blir sjuka.

   Besläktade ord: jermt’

   Sammansättningar: jermttæpp

jermt’

• "Mall:uttal"

1. idissla

   Kóĕn ligg og jermt’.

   Kon ligger och idisslar.

   Etymologi: Till .

   Grammatik: Pret. jermteð.

   Besläktade ord: jermt

jermttæpp m

1. helt litet hö eller halm dagligen åt boskapen eller så mycket som nödvändigt behövs för att boskapen må kunna bibehålla idisslandet

   Dú varð nǫuðvendigt hafa jermttæppĕn át dum.

   Man måste nödvändigt ha så mycket verkligt foder åt dem, att de må kunna bibehålla idisslandet, nämligen såvida det ihoprafsade dåliga fodret, fangfóðrĕð, ej därtill är tillräckligt.

jeta

• "Mall:uttal"

1. (om djur) äta
2. (nedsättande) äta

Etymologi: Jämför isländska éta med samma betydelse, och eta ’äta’, även jata ’krubba’.

Grammatik: Pret. jat, sup. jiti.

Besläktade ord: ita, etu

jetu m

• "Mall:uttal"

1. (mytologi) rese, jätte

   jetuferðern

   jättespår

   Etymologi: Av fornbottniska *jatunn, av ; troligen avledning till ita och egentligen betydande "(stor)ätare".

jó

• "Mall:uttal" (Umeå); /jéːa/, /jéːo/, /jéʊ/ (Kalix)

1. ja, jo

jómfru f

• "Mall:uttal"

1. (rymdmått) jungfru, jumfru; 1/4 kvarter, 1/32 kanna 8,2 cl

   ei jómfru áf etik

   en jungfru med ättika

Jón m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Sammansättningar: Jónssęn

Jónk’ m

1. ett mansnamn

jórð f

• "Mall:uttal"

1. jord, mark

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: jórðes

   Sammansättningar: bærjórð, jórðber, krónjórð, jórðhvænn, jórðsulv

   Synonymer: mærk

jórðber n

1. smultron Fragaria vesca

   Sammansättningar: jórðberlyngj

jórðsulv f

1. backsvala

   Synonymer: brúnsulv, lérsulv, sandsulv, falva, svalva

Jótę m

1. ett mansnamn

jǫyk’

1. jojka

Mall:gmq-bot-subst-m júð’ m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. jude

   Hǫnð vær ein riktig júð’.

   Han var en riktigt jude. (skällsord om snåla människor)

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-4 júł f

• "Mall:uttal"

1. jul

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: júłhełgj, júłkłæff, júłsvein, júłupt’

jula

• "Mall:uttal"

1. jollra

Mall:gmq-bot-subst-m júłkłæff m

1. julklapp

Mall:gmq-bot-subst-m júłsvein m

1. (mytologi) julsven, tros vara en art egen spökerivarelse, som under julhögtiden skall vara mycket i rörelse och rådande

Mall:gmq-bot-subst-n júr n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) juver

   Móðrsfaðrĕnn hæfð’ nn kó, sum hæfð’ ónt i júren, og hǫnn gikk inn og sægð’:

   — Vé gita słá uppniða kóĕn.

   Etymologi: Av .

Jyrĕnn m

• "Mall:uttal"

1. Jörn

   át hełgjĕnn sko ég fara át Jyrum

   nu till helgen ska jag åka till Jörn

   Etymologi: Möjligen av finska jyrä "bäck med branta stränder; djup dal, brant"

jælak

• "Mall:uttal"

1. elak, arg

   jælakóksęn, jælaksvýnę̆

   elaka oxar, elaka svin

   Etymologi: Av fornnordiska ey, ei, ǽ "alltid", och lákr, lakr "dålig"; jämför fornsvenska elaker, älvdalska jälåk.

   Sammansättningar: jælakfé, jælaktrǫll, jælakveðr, ærrbiðsjælak, mórðjælak

   Synonymer: hvǽnnug, stikjinn, sint

jælakenn m

• "Mall:uttal"

1. den onde, hin håle, djävulen

   Áh jælakenn!

   Åh fan!

   jælakenn tóv nð.

   Hin tog honom.

   Etymologi: Nom. def. av jælak "ond".

   Jämför: kłáð’nn, saltarĕnn, hałskulĕnn, sjøłfæstĕnn

jærg’

1. tugga på något segt^[31]

   Grammatik: Pret. jærgeð.

kafa

• "Mall:uttal"

1. arbeta med händer och fötter för att hålla sig ovan vattnet, simma med svårighet

   Besläktade ord: kæf

kafłbein n

1. handmangel

Kais’ f

1. ett kvinnonamn

kakk’

• "Mall:uttal"

1. så säges barn göra, när de har sin stolgång

   Báðnĕð æ kakkeð pá gułfen.

   Etymologi: Av .

2. variant av hakk’

   kakk’ dorgjĕð

   hacka granris

kakn n

• "Mall:uttal"

1. det första, fina hårfjunet, som nyfödda barn har, vilket merendels faller bort och nytt växer i stället; även allmänt om fjun

   Heð vær sum ið kakn.

   Det var som ett fjun.

Mall:gmq-bot-subst-f-2 kaku f

• "Mall:uttal"

1. rågbröd

   Gje mig tvá kaku!

   Ge mig två brödkakor!

   Etymologi: Av .

   Varianter: kǫku

   Sammansättningar: kakubrǿð, kakulár, kakupikk, kakusmuł, kakuspett, kakustæð, kakutjúf, knekkekaku, rǫuðkaku, spettkaku, tjokkkaku

kakustæð m

1. (skämtsamt) mage

   Heð kłǿj’ ti kakustæðĕnn.

   Det kliar i magen.

   Etymologi: Jämför norska kakestad, svenska kakstad, danska kagested.

Mall:gmq-bot-subst-namn-m Kal m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

káł m

1. kål

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: pǽrkáł

Mall:gmq-bot-subst-m kałf m

1. kalv
2. liten sjö intill en större, med hvilken den med in- eller utloppet är förenad

Etymologi: Av .

Sammansättningar: kałfdǿðĕn

kali

• "Mall:uttal"

1. smeka, kela

kall

• "Mall:uttal"

1. kall

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: kell’, keld’

   Sammansättningar: kall-herskneð, kall-keld’

kall m

• "Mall:uttal"

1. landis; den is som vid stränderna ligger på botten, alltid högre än annan is på vattnet och på vilken man gärna kör om våren, när isarna börjar bli svaga

   Kǿr pá kallĕnn.

   Kör på landisen.

   Etymologi: Av "kall" (jfr finska kallio "bärg, klippa").

   Synonymer: ískall, landkall

kall

1. böjning

kall-herskneð

1. härskenhet som bildas i smör av grädde, vilken avsatt sig i låg värmegrad

kall’

• "Mall:uttal"

1. kalla, använda ett namn för att beteckna någon eller något^[32]

   Besläktade ord: kalles

kall’

1. böjning

kalles

1. kallas

Kals m

• "Mall:uttal"

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-m-a kamar m

1. kammare

   Dem hæfð’ bæra kǿkĕð og kamarĕn ti bygningę̆ der dem bódd’.

   De hade bara kök och kammare i huset där de bodde.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: abbarkamar, forstugukamar, kamarhuł, skíthúskamar

Mall:gmq-bot-subst-n kamarhuł n

1. liten kammare innanför förstugan i enkelbyggnad

kamb m

• "Mall:uttal"

1. kam
2. långa, smala backar i skogen, som är såsom ryggar

   Synonymer: kjał, ás

Etymologi: Av .

Besläktade ord: kamb’

Sammansättningar: kambfóðr

kambfóðr n

1. kamfodral

kams’ f

1. palt

   Sammansättningar: błóþkams’, rommkams’

Mall:gmq-bot-subst-m-an kana m

• "Mall:uttal"

1. spånor, som faller efter kniv eller hövlar och slika verktyg, ej efter huggborr eller yxa, om ej då de är små och tunna

   Användning: Oftast sägs kanan.

   Jämför: spón, tveit

kang m

1. lång, nedhängande löv- eller barrkvist; en av fruktens eller bärens tyngd nedböjd gren

   Besläktade ord: kang’, kangł’

   Sammansättningar: bjerkkang, brammberskang, berkang, dorgjkang, lǿfkang

kang’

1. avhugga (löv), avkvista

   Besläktade ord: kang

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn kangł n

• "Mall:uttal"

1. allt vad som hänger löst och dinglar

   Etymologi: Jämför fornnordiska kǫngull m "klunga, hop", jämför isländska köngull "kotte".

   Besläktade ord: kangł’

   Synonymer: dangł

kangł’

• "Mall:uttal"

1. med möda göra något; brukas i förening med ett annat verb, varmed det sammanbindes genom og "och"
2. gå vacklande och med mycken svårighet, t. ex. efter sjukdom såsom en tillfrisknande

   Hǫnð æ vurtið svø mátt dil sig nú, at nð enteliginn érsvø kangł’ sig frá sǽngję̆ dil spísum.

   Han har nu blivit så pass förbättrad, att han äntligen kan vackla från sängen till spisen.

3. hänga, dingla, att av sig själv hänga ned

Besläktade ord: kang, kangł

kangrót f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. spindel

   Synonymer: kanguró, kangurófil

Mall:gmq-bot-subst-m kanguró m

• "Mall:uttal"

1. spindel

   Etymologi: Av , jämför isländska könguló.

   Varianter: kangurófil, kangurǿfil, kærófil, kranghǿfil

   Besläktade ord: kangł, kangł’

   Sammansättningar: kangrót, kanguróvef, kangurótsvef, kangurónet

kanguróvef m

• "Mall:uttal"

1. spindelnät

   Synonymer: kangurónet

kangvís

1. småklok, fintlig, näsvis

   Användning: Säges blott om små barn.

Mall:gmq-bot-subst-m kanis m

• "Mall:uttal"

1. hund

   Etymologi: Av .

   Synonymer: húnd

   Se även: húndkanis

kank m

1. tupp Phasanius gallus mas

   Synonymer: hana (vanligare)

   Diverse: För att söka efter en drunknad person medtages på båten en kank, vilken då båten kommer över stället, där den drunknade ligger, tros gala och på detta sätt tillkännagiva att kroppen där finnes.

2. (skämtsamt) kungarna i kortleken

kank’

1. med möda bära något mycket tungt, släpa eller draga något tungt, som kommer en att vackla

   Hǫnð kankeð og bær heð nð hvurkeð.

   Han strävade och bar vad han förmådde.

   Hón kankeð og bær poikĕn heile vegjĕn.

kannín m

• "Mall:uttal"

1. kanin

   Varianter: kænin

kanntór n

• "Mall:uttal"

1. mjölkskåp, som merendels är högt med två rader pinnar att sätta mjölktrågen på

   Etymologi: Av .

kapp n

1. kappe

   Etymologi: Av .

kár f

1. hösträng

   Frúntímbra breidd’ út kárirn.

   Kvinnorna spridde ut hösträngarna.

kár’ f

1. karda, ullkarda

   Sammansättningar: kársǽt’

kár’

1. karda

   Synonymer: kare

kara

• "Mall:uttal"

1. krafsa och skrapa ihop något, hopskrapa, samla, föra tillsammans

   Kara hvor eld undir sín’ grýt’.

   Var och en skrapar eld under sin gryta.

   kara rommtrogjĕð

   skrapa gräddtråget

   kara eldĕnn undę grýtę

   föra elden undan grytan

   Kara hóp brǿðbítęn og hef dem ti kurgjĕnn.

   För ihop brödbitarna och lägg dem i korgen.

   Hvor ein kara úndir sín grýt’.

   Var söker sin fördel. (ordspråk)

   Besläktade ord: kǫru

kara m pl

1. böjning

karasil m

• "Mall:uttal"

1. karusell

kare

1. karda^[33]

   Grammatik: Pret. kareð.

   Besläktade ord: kár’

Karin f

1. ett kvinnonamn

kasa

• "Mall:uttal" (Umeå); /kòːsa/ (Luleå); /kʲɛ̀ːsa/ (Överkalix)

1. lägga ihop någonting i högar och kasar men egentligen att lägga ihop nyss skuren säd i högar, då vart band läggs i kors över det andra med axen inåt och halmen utåt

   kasa í hóp

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: kæs

Mall:gmq-bot-subst-m-an kasa m

• "Mall:uttal"

1. kase

   Sammansättningar: buskasa, dyngkasa

Kass’ f

1. ett kvinnonamn

kast

• "Mall:uttal"

1. kasta

   Synonymer: huv, slänj, snör, viindt

2. byta osett, utan att förut undersöka egenskaperna hos det man får för det man giver

   Kom, ska ve kast hanska!

   Kom, låt oss byta handskar!

3. befria trösksäden från agnar, vanl. medelst en kastar m en maskin för detta
4. föda för tidigt

   kon ha kastä kalven

Etymologi: Av .

kast f

1. (fiske) stället, öppningen på not-is, där noten neddrages

   Se även: hjalp

2. sopskyffel

Mall:gmq-bot-subst-n kæst 1 - 3 n, 4 m

• "Mall:uttal"

1. kast
2. spratt, skalkstycke

   Ha gjol mäg rett e kast.

   Han gjorde mig just ett spratt.

3. omkullstörtning, se lappkast
4. vedtrave

   Etymologi: Av .

Etymologi: Av .

Sammansättningar: brakakast, förstkast

kát

1. yster, sprallig

   Etymologi: Av fornnordiska kátr; jämför älvdalska ką̊t, danska kåd.

   Synonymer: kvikk

Kata f

1. ett kvinnonamn

katug

1. dristig, modig

keð n

• "Mall:uttal"

1. smyckeskedja

   Sammansättningar: silfkeð

Mall:gmq-bot-subst-f-3 kedj’ f

• "Mall:uttal"

1. kedja

   Se även: keð

Mall:gmq-bot-subst-f-1 kegł’ f

• "Mall:uttal"

1. kotte från tall eller gran^[34]

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: grænkegł’, tallkegł’, kegłrýf’, kegłhakkspík

kegłhakkspík m

1. större hackspett

keik

1. slut, utmattad

keis’

• "Mall:uttal"

1. lustigt hoppa och springa omkring; om kalfvar
2. gå ostadigt
3. lista ut

   Vanliga konstruktioner: keis’ út

Etymologi: Av ; jämför norska kjese med samma betydelse, lappska kesatet verbum neutrum "draga sig undan, fly"; jämför även kesa.

kék’

1. tala emot, gräla

kekł’

• "Mall:uttal"

1. bjäbba, käbbla

Mall:gmq-bot-subst-f-1 keld’ f

• "Mall:uttal"

1. brunn, men blott gräven brunn vid gårdar

   Hínk upp vætnĕð borti keldę.

   Vind upp vattnet utur brunnen.

   Etymologi: Av , till kall.

   Användning: Ordet brunn brukas aldrig annars än om små, upphuggna hål på isen, som då heter brunð. Springkällor heter kall-keldern eller roðk-keldern.

   Sammansättningar: vǫtukeld’

Mall:gmq-bot-subst-m-oräkn kell m

• "Mall:uttal"

1. den smärtande känsla i förfrusna leder, som uppväcks av för hastigt utifrån tillkommen värme

   Sammansättningar: tænnkell

2. frusna trädrötter, som jämte det de innehåller lite kära, dock mest är igenomsvullna av survatten, som gör, att när man hugger i dem, ser de ut, som innehölle de mycket tjära

   Heð ér bæra súrkellĕn heð dug int’ i tjerudałĕn.

   Det är bara av survatten svullna rötter, som ej duger i tjärdalen.

Etymologi: Av kall.

Besläktade ord: ǫumkell, hárkell, kell’

kell’

• "Mall:uttal"

1. isa, ila, värka

   Heð kell’ svø ti fíngrĕð.

   Det värker så i fingret efter kölden.

   Heð kell’ i tænnum.

   Det isar i tänderna.

   Besläktade ord: kall, kell

kenn’

1. kunna

   Nð liðslaksil hall pá kenn’ abisdeðĕð.

   Lille Axel börjar kunna alfabetet.

2. känna

   Heð kłádd’ miðlę táęn svø jag kendt’ mig ínt’ lifa.

   Det kliade mellan tårna, så att det kändes bli min död.

Vanliga konstruktioner: kenn’ át

Etymologi: Av .

Besläktade ord: ǫuðkendt, kennispak, kenndfołk, kenning, kennsl

Mall:gmq-bot-subst-m kepp m

• "Mall:uttal"

1. käpp

   Keppĕnn stár i róĕnn.

   Käppen står i hörnet.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: keppskrínd

keppes

1. kappas, tävla

   Etymologi: Fornnordiska keppa "tävla".

kept’

1. käfta

   Vanliga konstruktioner: kept’ upp

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: kept, keps’, keptes

Mall:gmq-bot-subst-n keril n

• "Mall:uttal"

1. kärl

   Set dig pá kerilĕð.

   Sätt dig på pottan.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kæffikeril "kaffegods", kerilhill’, kerilstæf

   Besläktade ord: kær

kerltré n

• "Mall:uttal"

1. vindställning i köksspis, varpå kokgrytor hänger över elden

Mall:gmq-bot-subst-n kerr n

• "Mall:uttal"

1. kärra, vagn

   Sammansättningar: kerrfłaka, skéskerr

   Synonymer: vagn

khega

1. darra

   Sammansättningar: khegamý

khemb’

1. kamma

   Besläktade ord: kamb

khink’

• "Mall:uttal"

1. bära något med svårighet, kånka

   Hǫnð khinkeð og bær svø mátt nð værsvø.

   Han strävade fram och bar så mycket han förmådde.

   Etymologi: Jämför fornnordiska kveinka "jämra sig tidt och ofta".

khiss’ m 1-2, f 3

1. allt vad som är mjukt och lent, såsom harar eller kattungar
2. katthane
3. katthona

Sammansättningar: khissóng’

khissóng’ m

1. kattunge

khymið

• "Mall:uttal"

1. böjning

kifu f

• "Mall:uttal"

1. säges om allt vad som är ihoptrasslat, såsom garnhärvor, orediga, fina tåg och snören, som är ihoptrasslade, så att de sitter ihop i en kluns och knappt kan utredas; säges ock om dem som slåss, då flera ligger varandra i håret i en hög

   Heð sit ihóp alltihóp i ein kifu.

   Alltihop sitter ihop i en kluns.

   Besläktade ord: keifútt, kifa, kifútt

kík m

• "Mall:uttal"

1. käke

   Synonymer: kjeik’

kika

• "Mall:uttal"

1. tugga på något, som är mycket segt

   Synonymer: jærg’

2. ideligen, oupphörligt arbeta med något; oupphörligen kinka, gnälla efter, begära något; gräla länge och tråkigt om samma sak

   Hǫnn kikað svø leng’ við mig, svø ég gæt fá um eð i lyktĕnn.

   Han tråkade så länge med mig, att jag slutligen måste giva honom det.

   Hǫnn kikað við dí heile vikun.

   Han arbetade hela veckan därmed.

   Hǫnn kikað i dý heile dægjĕnn.

   Han grälade därom hela dagen.

3. draga sig långsamt fram; gå eller köra sakta

   Histĕnn kikað fót um fót i ófǿreð.

   Hästen gick långsamt, fot för fot, i det dåliga väglaget.

4. gå sakta, framskrida; draga tungt och med ansträngning

   Hǫnn kikað endteligt fræmm við læssĕð.

5. smårycka, säges om hästar eller den, som drager något och blått smårycker och ej vill taga uti med kraft, när han skall draga åstad lasset

Etymologi: Jämför norska kika, keka, "arbeta utan resultat" m. m., hjältländska kik, "anstränga sig för att svälja något"; besläktat med isländska keika, "böja bakåt".

Besläktade ord: kikl, kikal, kikalundum

Sammansättningar: kikahust’

Jämför: seka

kikahust’ f

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. hackhosta

kiku f

• "Mall:uttal"

1. jäslera, spicklera, sådan i vilken foten fastnar^[35]

   Etymologi: Jämför finska kiikun, "röras an och an", "gunga", "vaggas".^[36]

   Synonymer: leirkiku (brukligare), kikuleir, pǿsleirę

kila

• "Mall:uttal"

1. föda; om getter

   Geitę̆ kila.

   Geten föder.

kinnbein n

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. (anatomi) kindben, kind

   Etymologi: Fornnordiska kinn "kind", kinnbein "kindben".

kinnbein’

1. bila (en timmerstock) på två sidor, där han skall intimras i husknut; tälja ändarna av (en timmerstock), så att han nedgår i timmerskyran på knuten av det hus, som upptimras

   Se även: kinning, knútskýr’

kinning m

1. (timmermansspråk) den avskrädning av en stocks bägge sidor, som görs så att den ska kunna gå ned i knútskýrę

   Se även: kinnbein’

Kirsti f

1. ett kvinnonamn

kirtil

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. (anatomi) körtel

   Varianter: kil

2. en halvvuxen gosse

   Jag vær stóre kirtilĕnn dá.

   Jag var stora gossen då.

   Användning: Brukas mera skällsordsvis.

kita

• "Mall:uttal"

1. kittla^[37]

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: kital, kitalig, kitug, kitalundum

   Synonymer: kłór’

kital

• "Mall:uttal"

1. kittlig, som kan kittlas

   Synonymer: kitalig, kitalundum, kitug, kłórað

kitalig

1. kittlig

   Besläktade ord: kital, kitug, kitalundum

kjafa

1. springa, småspringa

   kjafa ti snjǿĕn

   Varianter: kefa

Mall:gmq-bot-subst-m-a kjał m

• "Mall:uttal"

1. köl, skepps- eller båtköl
2. kölformad bergsrygg

   Synonymer: kamb, ás

Etymologi: Av , av urgermanska *keluz; ordet har givit namn åt flera byar, som befinner sig på upphöjningar, som heta Kjałĕn.

Besläktade ord: kjałk’

kjałk’ m

1. kälke

   Etymologi: Från , ur *kel-kan- till kjał, av *kelu-.

   Besläktade ord: kjał

kjangs n

1. stadigt sällskap

   Besläktade ord: kjangs’

kjangs’

1. fria till, uppvakta

   Besläktade ord: kjangs

kjeik’ m

1. (anatomi) käke

   Etymologi: Jämför fornnordiska keikja "böja bakåt", keikr "bakåtböjd".

   Synonymer: kík

kjeks’

• "Mall:uttal"

1. småtälja med yxan, småhugga
2. i trätosam ton alltjämt upprepa ett och detsamma
3. haka fast

   kjeks fast!

   Haka fast! (utrop vid timmerflottning)

kjeks’ n

1. detsamma som vekjar

kjellar m

1. källare

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kjellarhałsbusk’

kjellarhałsbusk’ m

1. tibast Daphne Mezereum

Mall:gmq-bot-subst-f-4 kjelling f

• "Mall:uttal"; nom. bfpl. /ʨʰɛ̀ːlɪŋʲɟen/

1. kvinna
2. rullstolen på spinnrockar eller egentligen det trä, igenom vilket rockskruven går

Etymologi: Av , till karl = kæll.

Sammansättningar: kjellingbir, kjellingbjerk, kjellingsǫgu, kjellingkrók, musakjelling, ómnskjelling, rúpkjelling, trullkjelling

Synonymer: kunu

kjellingbjerk f

1. dvärgbjörk Betula nana

   Synonymer: frígjdagsrís, klíngrrís

kjellingsǫgu f

1. saga som kvinnor berättar för att roa barn

kjett’ m

• "Mall:uttal"

1. häck eller avstängda särskilda avdelningar i får-, get-, svin- och fähus varmed för dessa djur görs flera avdelning

   Sammansättningar: fárkjett’, gjeitkjett’, kolfkjett’, svýnkjett’

Mall:gmq-bot-subst-m-3 kjórðsl’ m

• "Mall:uttal"

1. (i pl. eller sg.) kjol, kjortel

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: innęnikjórðsl’

Mall:gmq-bot-subst-f-3 kjúk’ f

1. ticka

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: snjøskkjúk’

2. bjällra, pingla

   Etymologi: Av .

   Synonymer: bjell’

kłáð’nn

• "Mall:uttal"

1. en (mild) svordom

   Jämför: saltarĕnn, sjøłfæstĕnn

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn kłaðnet m

• "Mall:uttal"

1. klarinett^[38]

kłafa

1. binda boskapen med klave (trełgj)

   Besläktade ord: kłafanǫut

kłafanǫut n

1. ett boskapskreatur vid den ålder att det ej behöver gå löst i kätte utan kan klavas i bås

kłakk’

1. stöta, bulta, knacka

   Kłakk pá dyrę̆!

   Bulta på dörren!

   Grammatik: Pret. kłakkeð.

   Besläktade ord: kłekk’

   Jämför: dónk’, pjekk’

kłambr

1. klammer
2. träram som lägges på kälke eller stötting (t.ex. för forsling av hö)
3. tyngd som lägges t.ex. på saltad fisk, pressylta o. d.
4. tyngd på i saltlake nerlagd fisk eller kött
5. an anordning varmed man håller ihop bräder som limmats tillhopa
6. press av träspjälor eller dylikt; används för att hoppressa fisken med

Etymologi: Av .

kłampar m

1. en som har sig uppdraget att justera bjälkar, plankor och bräder^[39]

kłamr’

1. rämna, spricka sönder

   Kłufan kłamreð.

   Plankan sprack sönder.

   Besläktade ord: kłamring

   Synonymer: kłomn’

2. klamra ihop

kłank’

1. ofta klandra, ogilla, tadla; beklaga sig, jämra sig onödigtvis: klynka

kláp n

1. stackare, som ej kan uträtta något; klåpare

   Etymologi: Jämför fornnodiska klápr m "grovt kärl eller redskap".

kłeim’

• "Mall:uttal"

1. fastsmeta något, helst ler- och kalkbruk vid muren

   Kłeim múrĕnn við leir.

   Smeta över muren med lera.

   Etymologi: Av . Jämför svenska klema.

   Jämför: kłín’

kłein

1. klen

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kłeinmódug, kłeinøygd

kłeinmódug

1. klenmodig

kłeinøygd

1. svagsynt

kłekk’

1. bli ögonblickligt rädd, känna en ögonblicklig sprittning eller hjärtklappning till följd av skrämsel eller annan överraskning

   Grammatik: Pret. kłækk eller kłekkti.

   Besläktade ord: kłakk’

2. smälta, upphetta till smältning

   kłekk’ tałgjĕn, smørĕð

   Grammatik: Ipf. kłekkeð, sup. kłekkt.

kłepp m

1. höjd, bergshöjd, bergknös

   Sammansättningar: steinkłepp

2. del av en by, då den ligger högt och skild från huvudbyn
3. en liten slyngel, pojke under tio år

   Etymologi: Norska klebb m "gosse"; danska dialektala klæp, klep m "ett kelet barn"; nyhögtyska dialektala klepper m "liten gosse".

   Synonymer: poik

Etymologi: Av .

kłibb’

1. klibba vid, fastna vid, t. ex. om kramsnö, som fastnar vid kördon

   Synonymer: kłobb’

kłín’

1. översmeta, men endast smör på bröd eller med tummen utbreda och fastsmeta smör på bröd

   Etymologi: Av .

   Jämför: kłeim’

kłíng’

1. klinga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. kłæng, sup. kłungið eller kłingið.

kłíngr’ f

1. kringla

kłíngr’

1. rulla omkring

   Synonymer: hirr’, krill’, túll’

   Besläktade ord: kłíngrlútt

klíngrrís n

1. dvärgbjörk Betula nana

   Synonymer: frígjdagsrís, kjellingbjerk

kłining m

• "Mall:uttal"

1. smörgås^[40]

   Etymologi: Av "översmörjning"; jämför norska klining "smörgås" och betydelseutvecklingen i svenska smörgås.

kłippning m

1. skinn, varifrån ullen eller håret är avklippt

kłít m 1-3, n 4

• "Mall:uttal"

1. en sälle, en som är otillbörlig och listig i sitt uppförande, dock icke av mycket ond egenskap utan blått i mindre mån

   Jó dú ér kłítĕn dú.

   Jo du är rätta sällen du.

2. rask, flink, duktig karl

   Heð vær kłítĕn dil kær.

3. slug, illistig människa
4. stycke krita

   Gi mig kłítĕð!

kłít’ f

1. krita

   Etymologi: Av , jämför tyska kreide, liksom franska craie av .

   Sammansättningar: kłíthǫus, kłíthvít

   Besläktade ord: kłít

kłít’

1. vitlimma med krita

   Etymologi: Finska kliituan.

kłíthǫus m

1. kritpipa

kłó 1 f, 2 n

1. (anatomi) klo

   Besläktade ord: kłǿs’

   Sammansättningar: kłófisk, kłóabbar

2. (inredning) toalett

kłobb’

1. klibba vid, fastna vid

   Heð kłobbeð unnir histfótum.

   Synonymer: kłibb’

kłǫ́kk’ f

• "Mall:uttal"

1. klocka

   Hvurrig mátt ér kłǫ́kkę?

   Hur mycket är klockan?

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: kłǫ́kkar

   Sammansättningar: kłǫ́kkstapoł

kłǫ́kkar m

• "Mall:uttal"

1. försjungare
2. vävbom
3. klockare

Etymologi: Motsvarande fornsvenska klokkare, klukkare, svenska klockare, äldre danska klokkere, danska och norska klokker, isländska klukkari; jämför medellågtyska klockener, tyska Gibetner; avledning av kłǫ́kk’.

kłómbr n

• "Mall:uttal"

1. ett skällsord åt den, som är ovig, buffelaktig och klumpig; klumpeduns

   Dú ber dig át sum ið kłómbr.

   Du bär dig åt så ovigt och bakvänt.

   Etymologi: Fornnordiska klumbr "klump".

   Besläktade ord: kłómb, kłómbr’, kłómbrug, kłómbrútt, kłómsin

kłómbr’

• "Mall:uttal"

1. drumla, bära sig otympligt åt; försöka att göra något, vilket dock blir odugligt

   Hann kłómbreð fell við dí, menn heð vart int’ nænn ting borti dí.

   Han försökte något så när, men det blev inget av det.

   Besläktade ord: kłómb, kłómbr

kłomn’

• "Mall:uttal" (Umeå, Skellefteå)

1. klyvas, rämna^[41]

   Viðatréð kłomneð.

   vedträet klövs i två delar.

2. (bildligt) om huvudvärk

Etymologi: Av "klyva(s)".

Sammansättningar: kłomnvið

Besläktade ord: kłomning, kłufa

Synonymer: kłamr’

kłomnvið m

• "Mall:uttal"

1. huggen och kluven ved, antingen lagd i kast eller ej, famnved

   Synonymer: langvið

kłór’

• "Mall:uttal"

1. kravla
2. småröras, långsamt gå och uträtta något, vara mycket långsam men dock jämn i sina göromål

   Sammansättningar: kłórmǫur

3. utmärker det någon hälsa eller förmåga att göra något, ehuru klent det kan vara

   — Hvurrig má é?

   — Hur mår ni?

   — Jó vé kłór’ nælta.

   — Jo vi mår någorlunda, ehuru klent det är, eller: vi orkar röras, så pass det är.

4. kittla

   Synonymer: kita

Etymologi: Av "klå, riva"; jämför norska klora, danska klore.

Grammatik: Pret. kłóreð.

Besläktade ord: kłórað, kłórig

kłórað

• "Mall:uttal"

1. kittlig

   Synonymer: kital, kitalig, kitalundum, kitug

kłórmǫur f

1. människa som gör allting långsamt

kłǫsu f

1. en besvärlig och efterhängsen kvinna

   Homofoner: kłǫsug (Umeå)

kłǫsug

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. klen, svag, dålig, eländig

   Jag ér intan færlig kłǫsug.

   Jag är nog mycket klen och sjuk.

   Användning: Ordet används om hälsa.

   Homofoner: kłǫsu

Mall:gmq-bot-subst-n kłótr n

• "Mall:uttal"

1. klot

   jórðkłótr

   jordklot

2. kägla i kägelspelet

   kæst’ kłótr

   kasta käglor

   Besläktade ord: kłótr’

   Sammansättningar: kłótrbǫll

kłótr’

• "Mall:uttal"

1. slå käglor

   Besläktade ord: kłótr

kłótrbǫll m

1. kägelklot

kłǫuf f

1. (anatomi) klöv^[42]

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Def. kłǫufę̆, pl. kłǫufin

   Besläktade ord: tvíkłǫufeð

kłǫuf sing

1. böjning

kłubb’ f

• "Mall:uttal"

1. klubba

kłúf’

• "Mall:uttal"

1. klyva

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. sg. kłǫuf, sup. kłufið.

   Varianter: kłýf’

   Besläktade ord: kłǫuf, kłyfj’

Mall:gmq-bot-subst-m-an kłufa m

1. kluven stock; ett i ena även kluvet trästycke^[43]

   Knupphekłę heð vær n kłufa.

   Etymologi: Av ; jämför kłomn’.

   Sammansättningar: gułfkłufa, kłufatré, skéðkłufa, snǫupkłufa

kłyfj’ f

1. kluven eller tvådelad börda på häst; börda på hästrygg, fördelad i två lika delar å ömse sidor

   Etymologi: Fornnordiska klif, pl. klifiar f.

kłyfj’

1. klövja, föra varor på hästryggen, i brist av väg för hjuldon

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. kłyfjeð.

   Besläktade ord: kłúf’

kłǽðę n pl

• "Mall:uttal"

1. kläder

   Etymologi: Av , nom. och ack. bfpl. av klǽði "kläde, kläder (särsk. i pl.)".

   Sammansättningar: kłǽðislæpp, kłǽðstøyt, kłǽðning, krónkłǽðę, sǽngkłǽðę, sótugkłǽðę, útęnákłǽðę

   Besläktade ord: kłǽð’

kłǽðislæpp m

1. klädesklut

kłǽðning f

• "Mall:uttal"

1. klänning; om både mäns och kvinnors plagg

   Etymologi: Till fornnordiska klǽði, se kłǽðę.

kłǽðstøyt m

1. klädstöt

kłǿj’

• "Mall:uttal" (Hössjö); /kʰɽɑ̀ɪ̯ːj/ (Skellefteå)

1. klia

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. kłǿjeð eller kłídd’.

   Synonymer: kłá

kłǿs’

1. klösa

   Hǫnð kłǿst’ mig svø błóðĕnn rinn’.

   Han klöste mig så att blodet rinner.

   Besläktade ord: kłó

Mall:gmq-bot-subst-n-1 kłøtr’ n

• "Mall:uttal"

1. boskap, kreatur, helst storboskapen

   stórfélaðskłøtrę

   storboskapen

knak

1. rak, styv (om personer)

knaka

1. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/4 sig) få en grövre sticka eller liknande i foten

Mall:gmq-bot-subst-n knarð n

1. småpotatis

knasa

• "Mall:uttal"

1. röras i något smått arbete efter förmågan slikt det är

   É hvurk’ knasa enn?

   Ni orkar röras ännu?

   Jó, jag knasa svø pæss heð ér.

   Jo, jag röres så pass det är eller slikt det är.

2. vara senfärdig i sina göromål
3. knaka

Besläktade ord: knasalig "svag, sjuklig"

Mall:gmq-bot-subst-n kné n

• "Mall:uttal" (Umeå); /kníː/ (Kalix)

1. (anatomi) knä

   Hǫnð stóð á knéum.

   Han stod på knä.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: knésvag

knefł’

• "Mall:uttal"

1. hopkrama, hoptrassla

knegt’

• "Mall:uttal"

1. häftigt och mycket bedja någon om något

   Heð dú hvurk’ stá og knegt’ hǫnndernă lengr.

   Att du orkar stå och så mycket bedja den där längre.

knésnáld m

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. (anatomi) knäskål

knett m

1. knäpp, ljudet av perpendikeln i en väggklocka

   Besläktade ord: knǫttr, knett’

knett’

1. knäppa; om fickur och väggklockors tik-tak

   kłǫ́kkę knett

   klockan går

   Besläktade ord: knett

   Jämför: knert’

Mall:gmq-bot-subst-m kníf m

• "Mall:uttal"

1. kniv

   Etymologi: Av , jämför isländska hnífur.

   Sammansättningar: knífbaka, knífsłíðr’

knífbaka m

1. ryggsidan på kniven

kniksug

• "Mall:uttal" (äldre); /ɲɪ̀ksʉ/ (yngre)

1. backig

   Etymologi: Till germanska knik-, "böja (sig), kröka (sig)".

   Synonymer: bakkug

   Besläktade ord: knikst

knófelig

1. väl ihopsatt, med stadiga, feta, runda och starka lemmar, ehuru man är annars liten, eller en, vars växt säges vara lika lång som bred

knók m

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. knoge

   dra knók

   dra fingerkrok

   Etymologi: Av ; jämför danska kno, norska knoke.

   Sammansättningar: rómpknók "ett slags arm- och benstyrkeprov"

knopr’

• "Mall:uttal"

1. knapra med tänderna

   Han sat å knåpprä på ’n kakubit.

   Gejta knåpprä på barkjen (läs: bartjen).

   Fógjeln knåpprä ti’n sókkerbetta.

2. fingra på något, småknåpa; om små-arbete, som går mycket petigt och långsamt

Grammatik: Pret. knopreð.

knór

1. pigg, rak i ryggen

knórt m

• "Mall:uttal"

1. knott

   Synonymer: svíðar

knott n

1. smekord till barn

   Dú ér ið líteð knott.

knǫttr n

1. kart
2. smått gräl, knot

   Besläktade ord: knǫttr’, knett, knett’, knettr’, knǿs’

knǫus m

• "Mall:uttal" (Vb); /ŋɞ́ʏ̯s/ (Hössjö); /kʰnɑ́ʊ̯s/ (Skellefteå)

1. liten kulle, upphöjning på marken

   Jämför: hǫus

2. knut

   Sammansättningar: gærnknǫus, húsknǫus

Etymologi: Av .

Besläktade ord: knǫusútt "småknottrig"

knukk m

1. så kallas det när flera häcklade lintottar är ihopvridna såsom en ihopvriden näsduk

knura

• "Mall:uttal"

1. knåpa

   Vanliga konstruktioner: knura pá

   Synonymer: pila

knusa

• "Mall:uttal"

1. krossa

   Jag lǽr kuma dil oð knusa sond n.

   Jag lär komma till att krossa sönder honom.

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m knút m

• "Mall:uttal"

1. knut, såsom bandknut

   Jag kænn knýt’ nð knút sum dú ínt’ kænn knýt’ upp!

   Jag kan knyta en knut som du inte kan knyta upp!

   Sammansättningar: lykkjknút

2. husknut

   Sammansättningar: knútskýr’

3. (singulare tantum) av svält hindrad och stadgad växt hos människor och djur; det brukas ej ensamt utan i följande talesätt:

   Hǫnð sit i knútĕnn enn.

   Han växer ännu icke något, eller hans växt är likasom häftad i eller med en knut, så att han ej kan växa.

   Let ínt’ kuma knútĕnn tí nð.

   Låt inte knuten komma i hans växt (d.v.s. föd honom väl, att han ej stadgar växten av svält).

   Kum knútĕnn ti svínĕð svø má dú aldr’ fá eð dil veks’ um dú gaf eð aldr’ svø mykjið.

   Stadgar svinet växten av svält, så må man aldrig få det till att växa, om man än gåve det aldrig så mycket.

   Användning: Talesättet torde vara taget av knuten eller leden på halm- eller höstrån.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: knút’

Sammansättningar: knútskýr’

Knút m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Heðdernă ér Knúthistĕn.

   Det där är hästen som tillhör gården Knút.

   Etymologi: Av .

knút’

• "Mall:uttal"

1. knyta

   Etymologi: Av .

   Varianter: knýt’

   Besläktade ord: knút

knýl m

• "Mall:uttal"

1. knöl på människor eller andra kroppar

   Synonymer: knúł’, kveis’, kýł’

knæpt m

• "Mall:uttal"

1. den krokiga roten, som är spikad straxt innerom båtstammarna och håller ihop de översta borden från ömse sidor

knæpt

1. knappt, näppeligen

knærr

• "Mall:uttal"

1. rak, styv i nacken, som bär huvudet högt
2. pigg

knærr m

1. hackspett

   Sammansättningar: tyrviðaknærr

   Synonymer: hakkspít, kakkspít, hakkspík

knæsk’

1. snatta

   Synonymer: fnæsk’

Mall:gmq-bot-subst-f kó f

• "Mall:uttal"

1. ko

   leit’ kóum

   söka igen kor

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bjellekó, gallkó, kóbelling, kógjef, kóskell’

Mall:gmq-bot-subst-f-1-oräkn kóð’ f

• "Mall:uttal"

1. kåda

   grænkóðę

   grankoda

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: øyrkóð’, spennkóð’

   Jämför: gurk

kóĕn

• "Mall:uttal"

1. böjning

kóĕnn

• "Mall:uttal"

1. böjning

kofn’

• "Mall:uttal"

1. kvävas, slockna

   Eldĕnn æ kofneð ti spísum.

   Elden har slocknat i spisen.

   Etymologi: Jämför jyska kvavne, kvovne.

   Grammatik: Pret. och sup. kofneð.

   Besläktade ord: kvamn’

koga

1. ragla

   Synonymer: riga, roga, rangl’

   Besläktade ord: kagr’

kóirn

• "Mall:uttal"

1. böjning

kók’

1. koka

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: kǿk

kókmóðr f

1. kokerska

Kǫłis

• "Mall:uttal"

1. Kalix

   Etymologi: Av äldre Kalis, möjligen av samiskt ursprung via finskan.

   Sammansättningar: Yfirkǫłis, kǫłismáł

kǫłismáł n

• "Mall:uttal"

1. kalixmål

kołk m & f

• "Mall:uttal"

1. ett av rensenor flätat snöre eller tåg för att binda om bräder, lass med fogel eller andra med skinn omgivna varor

   Besläktade ord: kołk’

kołk’

1. med rep binda fast bördor, eller i slädar instuvade och med skinn under försegling betäckta varor

   Besläktade ord: kołk

kóng m

1. kung

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kóngsgrubb’

konsthollar m

• "Mall:uttal", "Mall:uttal"

1. konsol

kóp m

1. storgapare; ohyfsad person; otidig, ovettig lymmel

   Besläktade ord: kóp’

kóp’

1. gapa på, begapa; se på något, utan begrepp om vad det är; uttrycket antyder förakt för och dumhet hos den som kóp’

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. kópeð.

   Besläktade ord: kóp

Mall:gmq-bot-subst-f-2 kǫru f

1. kara, raka

   Etymologi: Till kara.

   Synonymer: rǫku, kuru

Mall:gmq-bot-subst-f-1 kós’ f

• "Mall:uttal"

1. tumlare, en liten bägare, gjord i from av en thekopp utan fot

   Nóv ér hǫnð kær ti brennvínskósę.

   Etymologi: Av .

2. lager under hjulaxel

kǫtu f

1. eländigt husviste

   Sammansättningar: læppkǫtu

   Varianter: kuta

kǫuk’

• "Mall:uttal"

1. giva rop åt boskapen; ropa sångvis åt vallade kreatur, locka på boskapen med ett slags sång; ropa, hojta i vallskog; om vallkullor

   Etymologi: Jämför norska kauke.

kóum

• "Mall:uttal"

1. böjning

kǫur’

• "Mall:uttal" (Umeå); /cʰɞ̀ɵ̯ːɾ/ (Lövånger, Nysätra); /cʰèɵ̯ːɾ/ (Skellefteå)

1. snyfta, klaga, kvida, jämra

   Guss’nn hall pá kǫur’.

   Gossen håller på att smågråta.

   Användning: Ordet används sällan om vuxna människor.

   Synonymer: krǫum’, ginðes

   Besläktade ord: kǫurútt

krak n

1. skärm som sättes på lieskaft vid skörd; en lätt skärm av spjälar, näver eller buldan vid nedra ändan av lieorvet. när korn hugges för att böja säden jämnt åt ena sidan

Mall:gmq-bot-subst-f-3 Mall:gmq-bot-subst-f-4 krák’ f

• "Mall:uttal"

1. kråka

   Veit dú hvo krákern segj’? - krák, krák, snorerm.

   Vet du vad kråkorna säger, kra, kra, snorärm. (skällsramsa åt snoriga ungar)

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: krákbóhl, krákbir, krákhakk’, krákskremm’, spillkrák’, spynnkrák’, støhnkrák’

kráken

1. böjning

krákenn

1. böjning

krákern

• "Mall:uttal"

1. böjning

krákhakk’ f

1. hudutslag på händer och fötter, utslag när man i kyla blivit blöt, narighet, röd, narig hud på händerna (vid kyla)

krał n

1. överhuvud det som krälar
2. insekter

Etymologi: Jämför danska (dialektala) kravl n "småkreatur, små kycklingar, ällingar".

kramb

• "Mall:uttal"

1. kram, formbar (om snö)

   snjǿĕnn é kramb

   Etymologi: Av .