Se Appendix:Oattesterade språk/Bottniska

svár

1. svår, viktig

   nn sváran sak

svarð m

• "Mall:uttal"

1. svål, tjock hårig hud
2. gräsmatta, grässvål
3. jordyta, åker som plöjes upp till säd eller lin, men åter strax lägges i linda; odlad grästeg

Etymologi: Av .

Sammansättningar: fłesksvarð, gressvarð, hársvarð

sveif’

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. sväva, svinga

   Trǫnjin sveifeð hǿgt upp i lúftę̆.

   Tranorna svävade högt upp i luften.

2. svänga omkring

   Hiúłĕð sveifeð ti sværfstółĕn.

   Hjulet svängde omkring i svarven.

3. löpa kring, leva i sus och dus

   Drengĕn æ gátt og sveifeð kríng býnum.

4. vifta, fäkta med armarna

Etymologi: Fornnordiska svífa (sveif, svifit) "sväva"; norska sviva "sväva, svinga"; fornsvenska svæva; fornengelska svîfan; fornhögtyska sueben; nyhögtyska schweben, id.; gotiska 𐍃𐍅𐌴𐌹𐌱𐌰𐌽 "röras av och an"; lettiska sûpti "svänga, vagga".

sveitt m

• "Mall:uttal"

1. svett
2. blod, som rinner av slaktade kreatur

Etymologi: Fornnordiska sveiti.

Besläktade ord: sveittes, sveittgirig, sveittkurf, sveittstruku

svell’

• "Mall:uttal"

1. svälla

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. svæll, sup. svullið, perf. part. svullin.

sveri

• "Mall:uttal"

1. svärja^[1]

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. sver, pret. sór, pl. sór’, sup. sórið, surið eller syrið, ipmer. sver, pl. sórin.

   Besläktade ord: bortsórinn, sórdóm

svett’ f

1. svärta Melanitta fusca

svíð’

1. svedja hank till gärdesgårdar

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. svídd’, sup. svídt.

   Besläktade ord: sviði, sviðn’, sviðnað, svídar, svidu, svíðfugł

svíðfugł

1. en falkart, troligen Buteo buteo

   Etymologi: Allmogen anser att dessa fåglar, som vid skördetiden svävar högt i luften och skriker, känner en stark sveda i sina fötter, varav namnet.

Mall:gmq-bot-subst-f-3 sviði f

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /ʂʲwèɾjɐ

1. svedja

   Besläktade ord: svedi

sviðn’

• "Mall:uttal"

1. vidbrännas

   sviðn’ grǫutĕnn, vellingĕnn

   Besläktade ord: svíð’, sviðnað

   Grammatik: Pret. sviðneð, sup. sviðnt.

sviðnað m

• "Mall:uttal"

1. svedning, brännande
2. lukt av något bränt

   Heð lukt’ sviðnaðĕn.

   Det luktar bränt.

Besläktade ord: sviðn’

svidu f

1. en liten mygga (minsta släktet av mygg): Simulia reptans

svík’

1. svika

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. sveik, sup. svikið.

   Besläktade ord: svakk, svaglig

svim m

• "Mall:uttal"

1. simmande; sätt att simma

   Varianter: sim

   Sammansättningar: húndsvim

   Besläktade ord: svyma

Mall:gmq-bot-subst-n-1 sviskęhn n

• "Mall:uttal"

1. sviskon

   Etymologi: Av lågtyska swetsch, switsch eller äldre tyska zwesken (tyska Zwetsche); ytterst av senlatin damascena.

svǫtt’

• "Mall:uttal"

1. tvätta

   Varianter: svǽtt’, tvǫtt’, tvǽtt’

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn svułgj f

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) svalg, halssvalg

   Ið bein fæstneð i svułgję̆.

   Ett ben fastnade i halsen.

   Etymologi: Påverkat eller bildat av svułgj’.

svułgj’

• "Mall:uttal"

1. svälja, nedsvälja maten

   svułgj’ sig

   svälja i vrångstrupen

   Etymologi: Av fornbottniska *svalga.

   Varianter: svałgj’

   Besläktade ord: svułgj

svyma

• "Mall:uttal"

1. simma^[2]

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. sg. svæmm, sup. symt.

   Varianter: sima

   Besläktade ord: svim

Mall:gmq-bot-subst-n svýn n

• "Mall:uttal"

1. gris

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: svýnbusu, svýnkett’, svýnmałd

svýnmałd m

1. agnar och annat skräde, som malas åt svin

svǽnsk’ f

• "Mall:uttal"

1. (språk) svenska

   Etymologi: Avledning av svǽnsk, liksom dubbletten sfenðsk av , motsvarande fornnordiska sǿnskʀ, svǽnskʀ.

svø

• "Mall:uttal"

1. så

   Etymologi: Av , av urgermanska *swa och *swē.

   Sammansättningar: svødernă, svøhérnă

svø

1. så

svødernă

• "Mall:uttal"

1. sådär, på det där sättet

   Hall svødernă.

   Håll sådär.

svøhérnă

• "Mall:uttal"

1. såhär

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn syð m

• "Mall:uttal"

1. hett vatten, sjudhett vatten, kokhet vätska

   Sammansättningar: heitsyð, kóksyð, syðværm

   Besläktade ord: suda, soð, syðug

sýð’

1. kränga, luta på sidan, ligga över

   sýð’ umkull

   kantra över ända

   Användning: Oftast om fartyg och båtar.

   Besläktade ord: súd

syðværm

• "Mall:uttal" n (Hössjö)

1. fuktigt och kvavt varm

sýkl m

1. cykel

   Besläktade ord: sýkl’

   Synonymer: peð

Mall:gmq-bot-subst-m sýl m

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. syl

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn sylf n

• "Mall:uttal"

1. silver

   Etymologi: Av .

   Varianter: silf

   Sammansättningar: sylfskrið

syll f

• "Mall:uttal" (Umeå); /sɪ́lː/ (Luleå)

1. bräde

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: græfsyll, spíssyll, syllstokk

Mall:gmq-bot-subst-m syllstokk m

1. underlagsbjälke under ett hus

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-1 sýn f

1. syn

   Etymologi: Av .

   Grammatik: I Nom. bfsg. betyder det "ansikte".

synd f

• "Mall:uttal"

1. synd
2. (bildligt) efterhängsenhet

   Hǫnð ér sum syndę̆ ett’ mig.

   Han följer mig som en svans.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: synd’

Sammansättningar: syndstræff

synd’

• "Mall:uttal"

1. synda

   Besläktade ord: synd

syndstræff n

• "Mall:uttal"

1. syndastraff
2. hiskelig människa eller sak, en farlig eller i något avseende synnerligen obehaglig människa eller ting

   Jag rákeð dá útfyr syndstræffĕð alldeilis.

   Jag råkade då ut för busen till karl, affär.

   ið syndstræff dil kær

3. ovanligt stort djur eller ting

   Syndstræff svø stór nn óks’!

   Syndstræff dil stein!

4. ett uttryck av fasa, förvåning eller ogillande

   Hvoð syndstræffĕð tag dú dig fyr!

sýnę̆ f

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) ansikte

   Etymologi: Bestämd form singularis av sýn.

   Synonymer: ǿgę, ǿglæpp

   Fraser: setj’ át sýnę̆ á ein

synjin

• "Mall:uttal"

1. böjning

sýnt

1. varse

   Ég vurt int’ sýnt eð.

   Jag blev ej varse det.

   Synonymer: vekj, vís

sypt n

• "Mall:uttal"

1. sikte på skjutgevär; korn^[3]

   Besläktade ord: sypt’

sypt’

• "Mall:uttal"

1. sikta^[4]

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. och sup. sypteð.

   Besläktade ord: sypt

sypt’ n

1. bygel (t. ex. i en klocka)

sýr’

1. göra sur

   Etymologi: Jämför isländska sýra (sýrði, sýrt) med samma betydelse.

   Grammatik: Pret. sýreð.

Mall:gmq-bot-subst-n-1 sysgęn n

• "Mall:uttal" (Umeå); /sʏ̀ɪ̯sɡɐːɳ/ (Skellefteå); /sø̀ɪ̯skɐn/ (Kalix)

1. syskon

sýt

1. ett utrop, varmed man lockar till sig kor

   sýt, sýt, sýt, kó

   kom hit ko

   Etymologi: Omväxling av ordet sǿt.

sýt’

• "Mall:uttal"

1. sköta

   sýt’ báðnum

   sköta barn

   Etymologi: Av ; jämför jämtska sytte.

   Sammansättningar: báðnsýtar, báðnsýtirsk, sýtarlæpp, sýtarlǿn, sýting, sýtisgirug, sýtisgrænn, umsýt’

sýtisgrænn

1. svår att sköta, kinkig

sýttan

• "Mall:uttal"

1. sjutton

   Etymologi: Jämför forndanska sywtten, fornsvenska sywtton, danska sytten, av .

   Grammatik: Mask. sýttandt’n, fem. sýttandtę, neutr. sýttandteð.

   Varianter: sjúttan (yngre form)

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn sæð f

• "Mall:uttal"

1. (jordbruk) säd

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: sæð’

   Sammansättningar: sæðland

sæð’ n

• "Mall:uttal"

1. (jordbruk) säde

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: sæðisarð, sæðisann, sæðiserl’, sæðisgjerug, sæðispær’, sæðisvakk’

sægð’

• "Mall:uttal"

1. böjning

sæl m

• "Mall:uttal"

1. sal

   Etymologi: Av , med inflytande från medellågtyskan, av urgermanska *saliz.

   Sammansättningar: sælsgułf, sælsgafł, sælskłǫ́kk’, sælsmǿbł, sælspíp’

2. sadel

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: Sæla

sællvet m

1. servett

sæm sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

sæm

1. som kan simma

   Varianter: sim

sǽmbr

• "Mall:uttal"

1. böjning

sæms

1. sams

sæng f

• "Mall:uttal"

1. säng

   He ér nóv siðstsænga fyr hǫ́num.

   Han dör nog snart.

   Etymologi: Av ; möjligen till sá v.

   Varianter: sængj

   Sammansättningar: hǫugsæng, lúksæng, plantsæng, sængbørð, sængferðug, sængkłæðę, sænggárlig

sǽngferðug

1. redo att gå till sängs, färdig att gå till vila

   Synonymer: sǽnggárlig

sǽnggárlig

1. redo att gå till sängs, färdig att gå till vila

   Synonymer: sǽngferðug

sǽngj f

• "Mall:uttal"

1. variant av sǽng

   Sammansättningar: bærsǽngj

sǽngkłǽðę n

1. sängkläder

Mall:gmq-bot-subst-m særf m

• "Mall:uttal"

1. en outtröttlig arbetare

   Besläktade ord: særf’

2. rentjur

sæt sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

sǽt’

• "Mall:uttal"

1. såta, sätta hö i såtar

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: sát, sát’, sátan

sǽt’ n

1. höstack

   Synonymer: sátan

2. säte

   Synonymer: setu, stół

Etymologi: Av .

sǽtr f

1. fäbodsställe, skogsäng; ett avsidesliggande gräsbete med hus vari man samlar och tillagar mjölken

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: Nýsǽtrę̆, sǽtrsmør

søð

• "Mall:uttal"

1. söder

   uppa søðrsíðę

   på den södra sidan

   Etymologi: Av .

   Varianter: søðr

   Besläktade ord: sunðę

   Sammansättningar: søðrbyggar, søðrett’, søðrlandspǽr’, søðrlandsvelt, søðum

   Antonymer: nórð, nyrð

søðr

• "Mall:uttal"

1. söder

   Etymologi: Av .

   Varianter: søð

   Sammansättningar: se søð

   Besläktade ord: sunðę

sǿf’

1. söva

   sǿf nið liðsleð

   bringa lillen i sömn

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. sǿf.

   Besläktade ord: sufa

sǿkn’

1. leta, söka
2. forska

   Synonymer: forsk’

Etymologi: Fornnordiska sǿkja söka m. m.

sǿm’

• "Mall:uttal"

1. sy, sy kläder
2. virka på ett eget sätt med en stor bennål.

   Diverse: På detta sätt virkas eller sys av ullgarn vantar, mössor, strumpor, och sockor.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: sǿm, sǿmnáł, sǿmtráþ

Synonymer: tveng’, stika, nest’

sømnkúrútt

• "Mall:uttal"

1. nyvaken, sömndrucken

sømnug

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. sömnig

   Etymologi: Av .

   Varianter: somnig

sønk

• "Mall:uttal"

1. sank, vått och sankt

   sønkjmýrę

   sankmyren

   Hér ér svø sønkt.

   Här är så sankt och vått, här är flåttmossa.

   Varianter: sønkj

   Besläktade ord: sønk’, sønkj’, sønkt

sønk n

1. sänklod på metrev

sønkj’

• "Mall:uttal" (Umeå, Luleå)

1. sänka; särskilt sänka lin och hampa för att rötas, nedsänka lin och hampa i vatten

   sønkj’ línĕð

   nedsänka lin

   Etymologi: Fornnordiska søkkva, sænkva, urgermanska *sinkwaną.

   Besläktade ord: sønk(j), sønk’, sønkt

Mall:gmq-bot-subst-n-1 sønkj’ n

1. det stället i stillastående vatten, där lin och hampa nedsänkes för att rötas
2. själva laget av lin och hampa i vattnet, då hela bingan därav ligger ihoplagt för att rötas

   Synonymer: línsønkj’, hampsønkj’

sønkt

• "Mall:uttal"

1. tagit åt sig röta, rött, murknat

   Línĕð ér lagumt sønkt.

   Linet är lagomt rött.

   Användning: Säges blott om lin och hampa, när det av rötan blivit angripit.

   Besläktade ord: sønkj’

søster f

1. syster

   Grammatik: Bfsg. søstrę.

   Besläktade ord: sysgęn

sǿt

1. söt
2. färsk
3. jämn, passande

   Nú gæ dyrĕnn svø sǿtt.

   Nu går dörren så jämnt.

   Användning: Ofta om passform och passning i snickerier.

   Jämför: skurið um fótĕnn

Etymologi: Av .

Användning: Såsom lockord till ko sýt eller sýtę̆.

Sammansättningar: sǿtmjǫłk, sǿtstøyp’, sǿtsupa, sǿtust

sǿtmn’

• "Mall:uttal"

1. bli söt
2. säges även om gröt eller bröddeg av mjöl utav säd, som blivit skadad av köld

   Diverse: Sådan gröt segnar eller stegnar ej, såsom av gott mjöl.

Grammatik: Pret. sǿtmeð.

Synonymer: sǿtn’

sǿtn’

• "Mall:uttal"

1. bli söt

   Grammatik: Pret. sǿtneð.

   Synonymer: sǿtmn’

Mall:gmq-bot-subst-f Mall:gmq-bot-subst-n tá 1 f, 2 n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) tå

   Lilltáę̆, tátillę, tilledósę, króknósę̆ og knuppĕn upp i veðrĕð.

   Stórtáę̆, tátillę, tillerósę̆, króknósę̆ og lilltáę̆. (tåramsor)

   Besläktade ord: táp’

   Sammansättningar: hałshuggitá, tágres, tásokk’

2. bygata, smal väg mellan gärdesgårdar; en på båda sidor omhägnad väg

   Varianter: tǽ

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: tábý, félaðstá, nǫuttá, fétá

ta dragĕð

1. (idiomatiskt) ta sats

ta pá

1. (hjälpverb) börja

   Dem tóv’ pá fara lengr og lengr ifrá hvor ænn’.

   De började komma längre och längre ifrån varandra.

   Synonymer: byrj’, fera, mura áf

ta stutt

1. lida skada

táf

• "Mall:uttal"

1. utav

   Etymologi: Av út och áf "av", motsvarande jämtska tav.

tafł f

• "Mall:uttal"

1. tavel; griffeltavla, stentavla, urtavla

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: tafłbuga

Mall:gmq-bot-subst-m-an tafłbuga m

1. tavelram

tag

• "Mall:uttal"

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-f-4 tág f

• "Mall:uttal"

1. fina trärötter, helst när barken är av dem skrapad, varav göres korgar etc.

   Etymologi: Fornvästnordiska tág f norska tåg "rottåga, fiber, liten sena".

   Sammansättningar: tágber, vindtág

   Synonymer: tágj’

tagas um

• "Mall:uttal"

1. häftigt bemöda sig att göra något, att använda de yttersta kroppskrafterna därtill, vartill dock krafterna felar

   Dú tags um næ áf dí.

   Du arbetar gräsligt.

   Hǫnð tógs um greseligt innan hǫnð værsvø stíg’ upp.

   Han arbetade förfärligt, innan han förmådde stiga upp.

tágber n

1. stenbär Rubus saxatilis

   Varianter: tágjber

tágj’ f

1. rottåga

   Sammansättningar: tágjber

tagútt

1. framåt, driftig

   Synonymer: aktivir

taimen m

1. fjällröding Salvelinus alpinus

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n tak n

1. tak

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: taklǫust, taknǽfr’, takstół, takvið

tał n

• "Mall:uttal"

1. tal

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: tała, tǫług

   Sammansättningar: fræmmtǫług, frítǫług, mangtǫług, sanðtǫług, snæbbtǫług, stórtǫług, tǫłumænn, tǫłutræst

táł f

• "Mall:uttal"

1. avkok på albark (eller i brist därav sälg), varmed fiskenät färgas
2. limblandat vatten, berett genom kokning av fiskfjäll och skinn, varuti de färgade näten doppas för att fästa färgen

Etymologi: Jämför iriska tolg "färg".

Sammansättningar: táłgrýt’

Besläktade ord: táł’

táł’

• "Mall:uttal"

1. färga nät, färga och limdränka nät och notar med avkok på albark och fiskfjäll

   Sammansättningar: límtáł’

   Besläktade ord: táł

   Diverse: Ett avkok på björk- eller albark gjorde näten mörkbruna, färgen fixerades med hjälp av fisklim.

tała

• "Mall:uttal"

1. tala

   tała svǽnskum

   Etymologi: Ifrån , av urgermanska *talōną.

   Besläktade ord: tał, tǫług, tałútt

   Fraser: tała i høyrslę̆

tała i høyrslę̆

1. (idiomatiskt) smickra, tala någon till behag det han gärna vill höra

Mall:gmq-bot-subst-m tall m

• "Mall:uttal"

1. tall

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: túll

   Sammansättningar: frǫuðtall, gurtall, tallabbar, tallkegł’, tallrýð, tjúrtall, tyrtall

tallabbar

1. vattenödla

   Synonymer: kłóabbar, kłófisk, skrættabbar, trǫllfisk

Mall:gmq-bot-subst-f-r tang f

• "Mall:uttal"

1. tång

   Etymologi: Av .

táp’

1. stå på tå

   Etymologi: Fornnordiska tæpta "med svårighet stå på tårna"; norska tæpe.

   Besläktade ord: tá

Mall:gmq-bot-subst-f-4 tár f

1. tår

   Tárin væ sum létt fyr a.

   Hon var djupt sorgsen.

   Etymologi: Av .

tas n (1), m (2)

1. senfärdig och opraktisk person

   Besläktade ord: tosa, tasútt

2. stackare, odugling

   Sammansättningar: tosavask, tosavaskus, taskus

   Besläktade ord: task’

   Synonymer: kláp, pjosar

   Jämför: býting

task’

1. gå illa
2. arbeta utan att därmed något uträtta

   Jämför: hask’

Besläktade ord: tas, taskus

Mall:gmq-bot-subst-f-3 task’ f

1. näverhylsa, inuti vilken läggs en sten

   Användning: Dessa näverhylsor vidfästas nätets nedra sida att hålla nätet genom sin tyngd vid sjöbottnen. Det snöre eller tåg, vid vilket taskern är fästade, kallas steintæhlnn m; den övre teln heter flártæhlnn.

2. (anatomi) pung

Etymologi: Av , av ; jämför tyska Tasche.

Sammansättningar: skvaldrtask’

tátt m

• "Mall:uttal"

1. var och en näve lin eller hampa, vare sig obrutet, klicktat eller häcklat

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: líntátt, hamptátt

tef m

• "Mall:uttal"

1. lukt

   Etymologi: Av , motsvarande jämtska tev, isländska þefur.

tegas

1. tänka sig, ämna att göra, men utan att göra det

   Ég tegaseð dít.

   Jag hade tänkt gå dit (men det blev inte).

   Ég hæf tegas gá dil stæðĕnn, menn heð vart int’ áf.

   Jag tänkte gå till staden, men det blev inte av.

2. (impersonellt) det stundar, är på vägen att komma

   Heð tegas (...)

   Det stundar, det anar mig att det eller det inträffar.

   Heð tegas vakrt folk.

   Det anar mig att vacker folk kommer.

   Heð tegas ein kær.

   En karl är på väg hit.

   Användning: Dessa förutsägelser sker alltid av kvinnor, som av en viss känsla eller stickning i någon kroppsdel plägar förutsäga ankomsten av någon tillhörande det ena eller andra könet.

Etymologi: Fornnordiska tega "visa, utvisa" (nyhögtyska zeigen); tegaz "visa sig, vara färdig att göra något, tänka": "ek tegumz at drekka"; tægja "visa, beteckna, utmärka".

Varianter: tegs’

tehni

1. tänja^[5]

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. tehnieð.

Mall:gmq-bot-subst-m teig m

• "Mall:uttal"

1. teg, upplöjd åker
2. jaktområde för säljägare inom någon viss kompassriktning (för att ej komma in på någon annans jaktområde)

Etymologi: Av .

Varianter: teigj

teikn’

• "Mall:uttal"

1. teckna, göra tecken, visa
2. teckna, rita
3. underteckna
4. varsla

   Synonymer: tegas

Etymologi: Av .

tein m

1. smal järnstång, spinnrocksten
2. stängel, blomstängel

   Jämför: stjałk, bamm

Etymologi: Av .

Sammansättningar: læðtein "laddstock"

teis n

1. tyg av teiseð garn

   Sammansättningar: teisgærn, teisrón’, teistýg

   Besläktade ord: teis’, teist

teis’

• "Mall:uttal"

1. reda, plocka; riva sönder ylletyg för spinning och vävning

   teis’ bómúll

   plocka sönder bomull

   teis’ úllę̆

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. teist’, sup. teist.

   Besläktade ord: teis, teist

2. göra halvgjort arbete, vimsa på

   Besläktade ord: teisug

Mall:gmq-bot-subst-m teist m

• "Mall:uttal"

1. hårtest

   Jag hæf bæra næ teistęn kvar.

   Jag har bara några testar kvar.

teist

1. böjning

tekst f

1. bibeltext
2. samtalsämne
3. märke, gjort genom blekning eller täljning i en trädstam för att anvisa vartut man bör gå i skogen för att träffa någon viss väg eller föremål

   Besläktade ord: tekst’

tekst’

1. att med yxan något litet tälja i träna i skogen för att därmedelst umärka små, obetydliga vägar och gångstigar

   Jag ska tekst’ heð dú ska gá.

   Jag skall med täljning i träna utmärka vägen, som du skall gå.

2. utmärka något till något visst, ämna eller ärna använda något till något visst, öronmärka

   Hadna ér teksteð dil heð og heð.

   Den där är ämnat till det eller det eller är därtill likasom utmärkt.

   Heð væ teksteð.

   Det var bestämt att det skulle göras.

Besläktade ord: tekst

tełgj’

• "Mall:uttal"

1. tälja med kniv eller yxa
2. slättälga, bila
3. skära (med kniv)

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. tełgd’, sup. tełgdt.

tełi

• "Mall:uttal"

1. råda någon till något, uppegga

   Teł dú ínt’ gutt svø má dú ínt’ teł ónt fyr mig.

   Talar du ej gott så må du ej mana ont för mig.

   Kǽrið teł ástæð nn.

   Kära egga honom åstad.

2. (konstruktion: tełi dil) tillstyrka ens begäran, giva sitt förord åt någon^[6]
3. (konstruktion: tełi frá) avråda

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. tełd’, sup. tełdt.

temi

• "Mall:uttal"

1. tämja

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. tem, pret. tæmdt’, sup. tæmt.

temjes

1. tänja sig, sträcka sig

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. temdis, sup. temts

temming m

• "Mall:uttal"

1. häst som håller på att tämjas

tempil m

1. vävspännare

tén’

• "Mall:uttal"

1. tjäna, förtjäna

   Ę Lina ér bort’ og tén’, hón tén’ bæ bra við penning.

2. sitta vackert

   Kættę sit og tén’.

   Kattan sitter och väntar på att bli släppt genom dörren, eller för att få mat.

Etymologi: Av ; jämför nordnorska tene.

Besläktade ord: ténar, ténispíg’, ténlig, ténst

Fraser: tén’ áf, tén’ pá forstugudorgjĕð

Mall:gmq-bot-subst-f-1 tén’ f

1. mjärde

   Varianter: tín’

tén’ áf

• "Mall:uttal"

1. avtjäna

   Hann hall pá tén’ áf stræffĕð.

   Han håller på att avtjäna straffet.

tend’ n

1. något att tända med; det varmed man upptänder eld

   Synonymer: tyndr

   Sammansättningar: eldtend’

tenkj’

• "Mall:uttal"

1. tänka

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: áftenkj’, umtenkjsum

tenn

1. böjning

tepp’

1. tillstoppa

   Tepp felln kring føtrin mín’, se ég int’ frjús.

   Stoppa om fellen runt mina fötter, så att jag inte fryser.

tétn’

1. bli tät, tätna

tétt

• "Mall:uttal"

1. tät^[7]

   Etymologi: Av ; jämför norska tett, tjett, isländska þéttur.

   Besläktade ord: tétt’, tétn’, téttum

   Sammansättningar: ótétt, pott-tétt

Mall:gmq-bot-subst-m-oräkn tétt’ m

• "Mall:uttal"

1. surmjölk som läggs i mjölken vid mjölksilningen för att få tätmjölk^[8]

   Besläktade ord: tétt

téttgres n

1. tätört Pinguicula vulgaris

téttum

1. ofta, tätt på vartannat

ti

1. uti 

   Tinn upp eldĕnn ti spísum!

   Tänd elden i spisen!

   Varianter: tí (betonad form), uti, úti, útí

tí

1. uti 

   Varianter: ti (obetonad form), útí, úti

tí

1. tio

   Besläktade ord: tíęndt

tíð m

1. tid

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: tídes, títt, tíð’

   Sammansättningar: tíðend, tíðsǿkinn

tíð’

• "Mall:uttal"

1. ofta

   Hann heilseð tíð’ pá ner søstrę.

   Han hälsade ofta på hos systern.

   Etymologi: Fornnordiska tíðuliga, tíðum adv. "ofta", det senare egentligen dat. pl. av tíðr adj. "vanlig".

   Synonymer: títt

tíð’

1. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/9 sig) vara begärlig efter parning, vara brunstig; om kor, getter, renar

   Etymologi: Fornnordiska tíða "ha lust till; längta efter".

   Synonymer: tídes

tíðend f

1. underrättelse, budskap, tidende

   Etymologi: Fornnordiska tíðendi n pl

tidinn

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. upptinad

   Jórðę̆ hæf vurtið tidinn.

   Jorden har tinat upp.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: tiðn’

tiðn’

• "Mall:uttal"

1. tina^[9]

   Etymologi: Av , þiðna; norska tidna, tia, tina.

   Besläktade ord: tidinn, tiðnveðr

tiðnveðr n

• "Mall:uttal"

1. töväder

   Besläktade ord: tiðn’

tíðsǿkinn

1. som tar tiden i akt

tíęndt n

• "Mall:uttal"

1. tionde

Etymologi: Av , av , av

Grammatik: Som substantiv: tíęndt’n, tíęndtę, tíęndteð

tildr’

• "Mall:uttal"

1. tillra, rulla

tilifón f

1. (teknik) telefon

   Hǫnð ífreð nóv fyr tilifónĕnn.

   Han ville ha en telefon.

   Etymologi: Av .

tím’

1. tima, hända^[10]

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-1 tím’ f

1. timme

   Nú ér eð bæra ein tím’ kvar.

   Kóĕn ér i tímenn.

   Kon är brunstig.

   Etymologi: Av .

tímvísar m

• "Mall:uttal"

1. timvisare

Mall:gmq-bot-subst-n tin n

• "Mall:uttal"

1. tenn

   Fætĕþ ér bortí tinĕþ.

   Fatet är gjort av tenn.

   Etymologi: Av .

tín’

• "Mall:uttal" (Hössjö, Umeå)

1. eftertröska dråsen; slå agn ur korn, tröska borsten ur korn: med slaga befria det redan tröskade kornet från agnarna

   Nú ha við tínt drusann.

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-1 tín’ f

1. mindre laggkärl
2. mjärde

   Varianter: tén’

3. balja vari kött, fläsk, fisk saltas
4. agnborst (på säd)

tind’

• "Mall:uttal"

1. sätta pinnar i höräfsa

tind’ n

1. räfspinne

   Diverse: Görs helst av rönn.

tíng n

1. sak

   Etymologi: Av , dubblett till tíngj.

   Sammansättningar: ínginnting, nægnting

tíngelig

• "Mall:uttal"

1. lätthanterlig, bekväm, passande, tjänlig, behändig för sitt ändamål, tjänlig för ens avsigt

   tíngelig kníf dil o brest’ ve

   tjänlig kniv till att sprätta med

   tíngelig kar

   händig karl, som kan göra varjehanda

tíngj n

1. domstolssession

   Hæ dú vyrið pá tíngjen?

   Etymologi: Av .

   Se även: tíng

tíngt’

1. resa i kring att hålla ting

   Etymologi: Fornnordiska þinga a) hålla möte, sammankomst vid ting; rådslå; b) ha förtroligt samtal.

tinn’

• "Mall:uttal" (Hössjö, Umeå)

1. tända

   Tinn upp eldnn ti spísem!

   Tänd elden i spisen!

   Etymologi: Jämför urgermanska *tinnaną "brinna".

tissóng’ m

1. dibarn

títt

1. tidigt, bittida

   Synonymer: tíð’

tjá

1. vänta, bida, invänta

   Dú fá tjá dig.

   Du får helt enkelt vänta.

   Etymologi: Fornnordiska þjá "bringa i träldom, göra till träl; plåga, utmatta, trötta".

   Grammatik: Pret. tjádd’, sup. tjátt.

   Besläktade ord: tják’, tjánk

tjagg’

• "Mall:uttal"

1. smågnata, oupphörligt och småaktigt gräla
2. vara ytterst otålig

Varianter: tjank’

Besläktade ord: tjank

tjała m

• "Mall:uttal"

1. tjäle

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: tjałing

tjała

1. tjäla, frysa

   Etymologi: Avledning av förra ordet.

tjałing f

1. iskant vid åstränder vårtiden; den iskant, som vanligen, om ock ån i övrigt är öppen, ligger kvar vid åkanten

   Synonymer: ískall, landkall

   Besläktade ord: tjała

tjasa

1. sjasa
2. gå illa, med svårighet; gå med sluskiga, nedhängande benkläder

   "Han tjasa i stromp-lästa"

   Synonymer: hvasa

Grammatik: Pret. och sup. tjasað.

Besläktade ord: tjas, tjask’

tjedor m

• "Mall:uttal" (Umeå); /tʰìːdʊɾ/, /tʰìːɾʊɾ/, /ʨʰìːdʊɾ/, /ʨʰìːɾʊɾ/ (Kalix)

1. tjädertupp Tetrao urogallus

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hvíntjedor

   Antonymer: røy

Mall:gmq-bot-subst-f-4 tjern f

• "Mall:uttal"

1. en liten, obetydlig insjö, som sällan har något betydande ut- eller inlopp, tjärn

   Etymologi: Av .

tjeru f

• "Mall:uttal" (Umeå); /ʨʰìːɾʊ/, /tʰìːɾʊ/ (Kalix)

1. tjära

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: tjerudał, tjerugædd, tjerulopp’, tjerutyrv

   Besläktade ord: tjara, tjúr

tjerudał m

1. tjärdal

tjerulopp’ f

1. gräshoppor av alla slag heter så, helst Decticus verrucivorus^[11]

   Tjerulopp’, tjerulopp’ gef tjeru, heller sko jag hǫgg’ áf dig hałsĕnn og kæst’ dig uppi brinnande forsĕnn.

tjerutyrv m

1. fetved att bränna tjära av^[12]

tjogd f

• "Mall:uttal"

1. tjocklek^[13], tjockhet^[14]

   Dú hæf tǫgjið dil pá tjogdę̆.

   Du har blivit tjockare.

   Etymologi: Av f, jämför norska tjukt.

   Besläktade ord: tjokk, tjokk’, tjokkn’

tjokk

• "Mall:uttal"

1. tjock

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: tjogd, tjokk’, tjokkn’, tjonkn’

   Synonymer: grott, gróp

   Antonymer: fín, grænn, tunn

   Sammansättningar: tjokkkaku, tjokkpalt

tjokk’ f

1. tjocka

   Heð stá tjokkę út a hæfen.

   Det står tät dimma mot havet.

tjúf n

1. lielår eller liehäl, liens krökta del som bindes fast vid skaftet (orvet)

   Etymologi: Fornnordiska þjó "länd, lielår", urgermanska *þeuhą.

tjugu

• "Mall:uttal"

1. tjugo

   Etymologi: Av , sidoform till tuttugu; jämför norska tjue.

   Grammatik: Maskulinum tjugundt’n, femininum tjugundtę, neutrum tjugundteð, pluralis tjugin.

   Sammansättningar: tjugunddag

tjugunddag m

1. (i bestämd form) tjugondedag jul

   Sammansättningar: tjugunddagknút, tjugunddagsúr, tjugunddagjúł

tjugunddagsúr m

1. kraftig oväder, som inträffar tjugondedag jul

   Etymologi: Fornnordiska úr n "duggregn".

tjúrtall m

1. kådig, hård och krökt tall, som företrädesvis väljes att därav tillverka skidor och slädmedar, även träskedar

tjúrrútt

• "Mall:uttal"

1. ytterst envis^[15]

tjýf m

1. tjuv

   Etymologi: Fornnordiska þjófr, urgermanska *þeubaz.

   Sammansättningar: dagatjýf, tjýfskír, tjýftit

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn tjør m

1. den ved i krokiga trän, som är på deras buktiga sida, vilken alltid väl har tjocka savränder men är dock hård och skör och låter ej gärna böja sig; den sökes gärna såsom tjänligt till medar, skidor, träskedar m.m

   Jag tró dú hæf tjørĕnn ti ryggjĕnn.

   Jag tror du har en sådan nyss beskriven ved i ryggen. (säges åt den lata, som ej vill kröka sin rygg)

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: tjørstang

tó n

• "Mall:uttal"

1. dal mellan tvenne berg, sänkning mellan tvenne berg^[16]
2. öppen plats i skogen med buskar eller ris, dalgång i skogen^[17]
3. ull, vanligen långull^[16]

   Etymologi: Av "ull", av urgermanska *tawwą.

   Användning: Den kortare ullen, som klippes om våren, då fåren utsläppas, kallas vipt och begagnas till inslag i väv.

Etymologi: Norska to f "gräsplätt, som är omgiven av klippor eller kratt"; isländska tó f "gräsplätt omgiven av stenar eller klippor"; fornnordiska tó f "liten avsats i en brant fjällsida".

Homofoner: tóv

tóf’ m

• "Mall:uttal"

1. (oftast i bestämd form) vinterråg, sådd om våren tillsammans med kornet eller egentligen brodden av korn och råg, som växer tillsammans

   Etymologi: Jämför fornsvenska thove m, fornnordiska þóf n "tryckning"; besläktat med tǿf’, tǿmn’.

   Sammansättningar: rugtóf’, tófrug

tóf’

1. valka vadmal, strumpor eller annan ylletillverkning, så att tjocklek vinnes

   Etymologi: Av .

   Varianter: tǽf’, tǿf’

   Besläktade ord: tǿfl’, tǿmn’

   Sammansättningar: tófmangl, tǿfmangl

Mall:gmq-bot-subst-n tog n

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. tåg, rep

   Etymologi: Av ; jämför isländska tog, danska tov, svenska tåg.

   Besläktade ord: togn’

2. (fordon) tåg, järnvägståg

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: jarnbęðntog "järnvägståg"

toga

• "Mall:uttal"

1. ta

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. tag, pl. toga, pret tóv, pl. tóv’, sup. tegi eller tøgi, imper. sg. tag, pl. tøgin. perf. part. tøgi; pass. togas.

   Fraser: to áf "magra; fotografera", to át ve, to bort "bjuda frikostigt", to dil "bli starkare, växa", to frá, to inn, to mót "försvara sig", to nið "få övertaget", to um, to pá, to unda, to upp, to út, to útí, togas um, togas ve "ha att göra med; skoja med"

togjĕð

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. böjning

togn’

• "Mall:uttal"

1. bliva längre, töja sig

   Guss’n hæ togneð seðan ég sá n siðst.

   Gossen har växt sedan jag såg honom sist.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: tognmon

   Besläktade ord: tog

tognmon m

• "Mall:uttal"

1. töjmån, den längd något kan töjas

tókug

1. tokig

   Synonymer: tókútt

   Sammansättningar: smátókug

tół m

• "Mall:uttal"

1. tvål

   Etymologi: Av .

tǫług

• "Mall:uttal"

1. talför, pratsam, en som äger god talegåva

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: tał, tała

   Synonymer: tałútt

   Jämför: sprǽkr

tǫłumænn m

1. friarens förespråkare^[18]

tǫłutræst m

1. taltrast, sångtrast Turdus philomelos

   Synonymer: spiltræst, skáłtræst, nǫ́ttvǫku, trǫnutræst

tóm

• "Mall:uttal"

1. tom
2. blott och bar

   tómkærĕn

   endast karlen

3. hungrig, snål

   Sammansättningar: tómhúnd

Etymologi: Av .

tóm n

1. ledig tid, rådrum, ledighet, tid

   Jag ska gøra neð dá jag fá tómĕð.

   Jag skall göra det, när jag får tid därtill.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: tómum

Sammansättningar: hvíltóm, mættóm, mætreiðstóm m

Tomas m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

tomasfíngr n

1. (anatomi) tumfinger

   Synonymer: tomas

tómhúnd m

1. gnidare, snålvarg, snåljåp

tómt n

• "Mall:uttal"

1. böjning

tómt’ m

• "Mall:uttal"; bfsg. /tʊ̀mtn̩/

1. (mytologi) ensamväsen som är knutet till gården; han föreställes ofta enögd, han är ett dragande väsen och han har vissa illvilliga karaktärsdrag; det är vanligt att man sätter fram mat till honom

   Besläktade ord: tómt

tómt’

• "Mall:uttal"

1. grundlägga, sammansätta tomtstocken till ett hus

tómtstein m

1. sten, varpå ett trähus förnämligast vilar; knutsten, hörnsten

tómum

• "Mall:uttal"

1. ledig från all börda, den som är ledigt gående utan att bära något

   Jag gár tómum.

   Jag går ledig utan att bära något.

   Hann kǿr tómum.

   Han åker utan att hava lass efter hästen.

   Varianter: tómin

tóng

• "Mall:uttal", ,

1. tung

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bakatóng, fræmtóng, tóngferðug, tóngfǿtt

Mall:gmq-bot-subst-f-1 tóng’ f

1. (anatomi) tunga

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: reftóng’, tóngbæst "tungrot", tóngspina "gomspene"

tóngferðug

• "Mall:uttal"

1. som går eller färdas tungt och sakta

   Mærę̆ mín ér tóngferðug.

   Det går tungt för min märr att sa sig fram.

tǫnug

1. tanig, mager

tór m

• "Mall:uttal"

1. åska, blixt

   Tórĕnn gár

   Åskan går.

   Tórĕnn słó nið.

   Blixten slog ner.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: tórveggj, tóríl

Tórð m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Besläktade ord: tór

tórdyfil m

• "Mall:uttal"

1. tordyvel

   Etymologi: Av , av germanska *torð "smuts" och ett (lånat?) vivel motsvarande tyska Wiebel, engelska weevil.

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn torf f

• "Mall:uttal"

1. torv

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: torfríf

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn torfríf m

1. apparat för torvrivning

torftug

• "Mall:uttal"

1. behövande, nödträngd^[19]

   Hǫnð vær og torftug sum tóv hódna.

   Han var visst nödträngd, som tog den där (nämligen till hustru).

   Etymologi: Till fornnordiska þurf "behov".

tóríl n

1. åskil, hastigt övergående åskväder

Mall:gmq-bot-subst-n torn n

• "Mall:uttal"

1. en egen art knut på ändan av vidjor eller trełgjĕnn, medelst vilken han igenknäppes

tórsdag m

1. torsdag

tórveggj m

• "Mall:uttal"

1. åskvigg

tosa

• "Mall:uttal"

1. söla, släpa benen efter sig

   Hón gár og tosa og fá íngennting borti hendren.

   Týkkarderna gár og tosa ti langkjórðslum.

   Hon går där och snubblar i långkjolen.

2. breda ut hö till tork; att med räfsan bättre breda ut hö än det förr varit utbrett och krafsa sönder tunt och löst dess större hopar

   tosa upp høyje

   Der he var tjokt svø skúll’ e tosas út.

   Där det låg tjockt skulle det bredas ut.

Sammansättningar: tosalús

Mall:gmq-bot-subst-f-3 tosk’ f

• "Mall:uttal"

1. groda, padda

   Etymologi: Jämför fornsvenska tusk, anglosaxiska tosca "groda", bildat som isländska froskr, tyska Frosch, och möjligen uppkommet i anslutning till detta.

   Sammansättningar: rómptosk’, toskrót, tosksim

   Fraser: gipt’ tosk’

toskrót f

• "Mall:uttal"

1. smörblomma Ranunculus acris

tosksim m

1. sätt att simma liksom en groda

tóstr n

• "Mall:uttal"; bfpl. "Mall:uttal"

1. ett litet, spätt barn
2. en som gör någonting mycket långsamt och så mycket han rörs därvid

   Besläktade ord: tóstr’

tóstr’

• "Mall:uttal"

1. brinna helt litet och sakta så att elden är färdig att utslockna

   Heð ér svø mykjið heð tóstr’ upp i spísum.

   Det är föga att det brinner i spisen.

2. att göra något så sakta och långsamt att det knappt kommer utur händerna

   Hǫnð hæ gátt og tóstreð við høyjĕð dernă heile dægjĕnn.

   Han har gått och krafsat i det där höet hela dagen.

Besläktade ord: tóstr

tót’

• "Mall:uttal"

1. försöka att göra efter, så gott man kan; härma

   Fłikkę tót’ dil oð gá.

   Flickan bjuder till att gå.

2. försöka att göra något så gott man kan, illa och oformligt

   Hǫnn tóteð dil svø gutt nn kundt’.

3. röra ihop

tǫus f

1. flicka

   Synonymer: stínt’, gent’, fłikk’

toyrt n

• "Mall:uttal" (Umeå); /tʰóːʈ/ (Skellefteå)

1. böjning

trá

1. längta efter att komma till den ort, där man förr har varit

   Heistnn trár.

   Hästen vantrivs, saknar det ställe, där han förut varit.

   Finnheistnn, é rádd’ mig, trádd’ svø nn ga sig dil o sima yfir Kvarkenn og dronkne.

   Etymologi: Av ; jämför svenska åtrå.

   Användning: Säges mest om boskapen, som längtar efter att komma till sitt förra hem.

   Besläktade ord: trán’, tránesamm, trægol, trægas, trægnes

   Homofoner: tráð

trá

1. trogen, tillgiven, tam

   Etymologi: Av .

   Synonymer: ehlskinn, spak

   Antonymer: kugsrædd, skjer

tráð m

• "Mall:uttal"

1. tråd

   Etymologi: Av .

trafalæpp m

1. en Lappman, som vandrar kring nedre landet
2. kringvandrande person; en som ofta är i rörelse och färdas sysslolös från en och till annan

trafalǽr

1. flitigt arbeta, arbeta och släpa tungt, sysselsatt löpa omkring

   Besläktade ord: trafalj’

tráme

• "Mall:uttal"

1. försäkringsord

   Tráme um jag lǿg!

   Jag ljuger sannerligen icke!

   Tráme ég heð ger!

   Det gör jag alldeles icke!

   Etymologi: Fornnordiska trami (pl. tramar) m "ond ande", norska trame "djävul"; (österbottniska) i Österbotten brukas ordet, med å-ljud, i betydelsen djävul.

trang

• "Mall:uttal"

1. trång

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. trangændĭ eller trengr, superl. trangest.

   Besläktade ord: trangfátt "trögtänkt, som har svårt för att fatta", treng’/trengj’

   Synonymer: snéf

tráss m

1. skämt, gyckel

   Besläktade ord: tráss’

   Synonymer: trássmáł

tráss’

• "Mall:uttal"

1. skämta, gyckla; söka reta

   Hǫnð trásseð bæra við mig.

   Han skämtade med mig.

   Var ínt’ svø tykkmykjinn, ég bæra tráss’ við dig.

   Hǫnð sægð’ at nð skúll’ kæst’ út mig gøning dyrę̆, menn hǫnð trásseð bæra við mig.

   Besläktade ord: tráss

trássmáł n

1. skämt, gyckel

   gøra pá trássmáł

Mall:gmq-bot-subst-n tré n

• "Mall:uttal" (Hössjö, Umeå, Skellefteå, Luleå, Kalix); /tʰríː/ (Råneå, Nysätra, Kalix)

1. (botanik) träd

   Hyponymer: æsp, ǫldr, eik, bjerk, gren, kłíngrrís, røyn, tall

2. trä
3. ett stycke trä, en bräda

Etymologi: Av .

Sammansättningar: børðtré, brótré, gǫ́rðstré, herftré, kerltré, kłufatré, spynntré, tréhǽł, trésarð, trétrełgj, viðatré

tréhǽł m

1. tränagel, dymling

treip m

• "Mall:uttal"

1. kräsmage

   Synonymer: teip

   Besläktade ord: treipig, treipug, treipútt

treipútt

• "Mall:uttal"

1. matgrann, utan matlust

   treipútt ti mætĕnn

   som har dålig aptit (om små barn)

   Synonymer: teipútt, treipig, treipug

   Se även: teip, treip

Mall:gmq-bot-subst-m trełgj m

• "Mall:uttal"

1. länk, halsband på boskap eller husdjur; bland annat för att hålla honom bunden i bås eller för att uppbära en skälla

   Varianter: trełg

   Sammansättningar: bakktrełgj, jarntrełgj, małmtrełgj, skelltrełgj, trétrełgj

treng’

• "Mall:uttal"

1. (konstruktion: treng’ um) behöva, nödgas, vara i behov av

   Heð treng mig ínt’ um.

   Det behöver jag ej.

   Etymologi: Fornnordiska þrengja, þryngja, þryngva.

   Varianter: trengj’

   Grammatik: Pret. trengd’, sup. trengdt.

   Besläktade ord: trang

trengj’

• "Mall:uttal"

1. pressa samman

   Jag vurt trengt ihóp inni róĕnn.

2. behöva

   Trengt’ aldr’ va rǽdd heð vart ósĕð heldr borti rábjerkę̆ ínt’.

   Man behövde aldrig vara rädd att det blev os heller av råbjörken inte.

Etymologi: Av .

Varianter: treng’

Grammatik: Pret. trengt’, sup. trengt, passiv form trengjes.

Besläktade ord: trang, trengjsl

trengjes

• "Mall:uttal"

1. passivform av trengj’

   Heð trengs mig ínt’ um at tiggj’ demda um nægnting.

   Jag behöver inte tigga de där (människorna) om något.

   Grammatik: Pres. sg. trengs, pl. trengjes, pret. trengtis, sup. trengtĭs.

trengjsl f

• "Mall:uttal"

1. trängsel

   Besläktade ord: trengj’

trettan

• "Mall:uttal"

1. tretton

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: trettandt’n

trí m & f

• "Mall:uttal"

1. tre

Varianter: trý n

Etymologi: Av , av , av

Sammansättningar: tríbłæð, tríeinigheit

tribl n

1. tvist, gräl

   Besläktade ord: tribł’, trúbł’

tríbłæð n

1. vattenklöver Menyanthes trifoliata

tridi

1. tredje

Etymologi: Av , av , av

Grammatik: Maskulinum tridien, femininum tridię, neutrum tridieð

tríeinigheit f

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. treenighet

trifinn

• "Mall:uttal"

1. som trivs och därför är matfrisk

   Kóirn vara trifinn.

   Korna är matfriska och välmående.

   Antonymer: ótrifinn

trill’ f

1. stor vattenvirvel nedanför en fors
2. trissa, rund skiva

tróð n (kollektivum)

1. gärdsle, kluvet virke till gärdesgård (skíðhaga)
2. trossvirke eller nävertak; takträ, stänger, underlag på ett vattentak, varpå nävern lägges

Etymologi: Av .

Sammansättningar: gerðtróð, gerðsltróð, hagatróð

trǫdu f

• "Mall:uttal"

1. truga, enkel snösko
2. tramporna i vävstolar

Grammatik: Stenberg skriver ordet med böjning som trǫdu, trǫdi, trǫdję, trǫdjirn.

Användning: Ordet brukas mest såsom plurale tantum.

Synonymer: trudi (Stenberg), trugu (Marklund)

Mall:gmq-bot-subst-n trog n

• "Mall:uttal" (Burträsk, Umeå), /trúːɣ/ (Luleå)

1. tråg

   Etymologi: Urgermanska *trugą, *trugaz, ; jämför frisiska trôch, nederländska trog, engelska trough, svenska tråg.

   Sammansättningar: rommtrog

trogjĕþ

• "Mall:uttal"

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-n trǫll n

• "Mall:uttal" (Umeå, Luleå, Kalix)

1. (mytologi, ofta i plur.) en sorts bergsrå som bergtager folk

   Heð ér ęnt’ svø langt miðlę bergję̆, at ęnt’ trǫllę̆ treffes.

   Det är inte så långt mellan bergen, att inte trollen träffas.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: trǫllbundi, trǫllfisk, trǫllhúnd, trǫllig, trǫllskut, trǫllskuti, trǫllsmør, trǫllsnǽll’, trǫlltǫgi, trǫllútt, trǫlltýg

trǫllsnǽll’ f

1. slända Libellula quadrimaculata

   Synonymer: ausnorra, stórskallesnǽll’, øyrsnǽll’, øyrsníp, øyrsnurr’, øyrsnirf’

trǫllútt

• "Mall:uttal"

1. stygg, elak som ett troll; högst förarglig^[20]

   Varianter: trǫllig

Mall:gmq-bot-subst-f-2 trǫnu f

• "Mall:uttal"

1. trana

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: trǫnuber, trǫnutræst, trǫnuerl’, trǫnuert

trǫnuber n

1. tranbär

   Etymologi: Jämför älvdalska tranubär.

trǫnuerl’ f

1. gulärla Motacilla flava

   Etymologi: Hon kallas så, därför att hon följer tranor, när de flyttar, och sitter ofta på deras ryggar, när de flyger, och låter dem så skjutsa sig.

trǫnuert f

1. kråkvicker Vicia cracca

   Synonymer: músutrgres

tropp m

1. stopp, kork, tapp

   Besläktade ord: tropp’

tropp’

1. stoppa, packa i hop, packa in, hoptränga vad möjligen kan rymmas

   Ég troppeð dít heð sum rymdis i sekkum.

2. stoppa in, trycka in en tapp eller kork

Etymologi: Fornnordiska troppa "stöta".

Besläktade ord: tropp

trossgoł

1. tröskel

   Etymologi: Av .

   Synonymer: durabekk

trǫsu f

1. trasa

trot m

• "Mall:uttal"

1. brist^[21]

   Hérnă ér ínginn trot pá nænnting.

   Här är ingen brist på någonting.

   Etymologi: Av n, besläktat med trút’.

trǫug

• "Mall:uttal"

1. trög

   Etymologi: Jämför svenska trög, danska trøg; utvecklat ur ett äldre *trauðugʀ, motsvarande norska traudug, traudig "långsam, trögtänkt", avledning av det ord som motsvarar fornvästnordsiak trauðr "ovillig", jämför norska traud; av ovisst ursprung.

   Grammatik: Neutrum trǫugt (äv. trǫuvt).

   Sammansättningar: trǫugferðug, trǫugfǿrt, trǫugkǿrð, trǫuglǫupinn, trǫugskall’, trǫugsmelt, trǫugvíst, trǫugvórðinn, trǫugsint

trǫug sing

1. böjning

Mall:gmq-bot-subst-f-1 trǫyj’ f

• "Mall:uttal"

1. tröja, jacka, kavaj, rock

   Etymologi: Av ; jämför danska trøje, isländska treyja.

   Sammansättningar: innęnitrǫyj’, natttrǫyj’, skinntrǫyj’

trǫyję f

• "Mall:uttal"

1. böjning

truð n

• "Mall:uttal"

1. fotsteg (fotspår?) efter människor och djur
2. issörja; till hälften upptinad is, som vårtiden driver i vattnet i en älv^[22]

   Synonymer: gyrj’

3. spinnrockstrampa

Etymologi: Av .

Sammansättningar: hæratruð, húndtruð, histtruð, kótruð

Besläktade ord: truda

truda

• "Mall:uttal"

1. trampa

   truda rokkĕnn

   spinna

   truda hjúłę̆

   driva hjulet genom trampning

   truda leir

   trampa till lerbruk

2. trampa till väg i djup snö att häst, som kommer efter, må nå bottnen och draga fram lasset

   truda veg

Etymologi: Av ; jämför älvdalska troðå.

Grammatik: Pret. trudd’, sup. trudt.

Besläktade ord: truð

Jämför: błaka

trúg’

• "Mall:uttal"

1. truga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. trǫug.

trum n

• "Mall:uttal"

1. stock, trädstam

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: viþatrum

trummslegar

1. trumslagare

Mall:gmq-bot-subst-m trút m

1. (skämte- och skällsordsvis) mun

   Jag tør słǫ dig pá trútĕnn.

   Jag tör slå dig på mun.

   Sammansättningar: smílrtrút

2. mås, fiskmås Larus marinus och canus

trút’

• "Mall:uttal"

1. fattas, sakna, brista

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. trǫut, sup. trutið, perf. part. trutinn.

   Besläktade ord: trot

   Synonymer: mank’

trutinn

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. missnöjd, misslynt, sur och tvär, surmulen

   Hǫnð vær færlig trutinn i dag.

   Han var ganska misslynt i dag.

trý n

• "Mall:uttal"

1. tre

Varianter: trí

Etymologi: Av neutrum nominativ eller neutrum ackusativ till , av , av

Fraser: hærretrý

trýn’ n

1. (anatomi) tryne

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: svýntrýn’

trysk’

• "Mall:uttal"

1. tröska

   Etymologi: Av .

træf m

1. trave

   Sammansättningar: timbrtræf, bakatræf, viþtræf

trǽgal

1. trägen

   Besläktade ord: trá, trǽgas, trǽgnes

   Synonymer: aktivir, idug, íliggjinn, tagútt

trǽgas

• "Mall:uttal"

1. rappas eller skynda sig att göra något färdigt inom en viss, utsatt tid, eftersträva, ivrigt arbeta för att få något undangjort eller färdigt

   Grammatik: Pret. trǽgaseð.

   Besläktade ord: trá, trǽgal, trǽgnes

trǽgnes

1. högeligen längta efter, trängta

   Grammatik: Pret. trǽgneseð.

   Besläktade ord: trá, trǽgal, trǽgas

trænt m

1. liten pojke, som springer och hoppar omkring

   Besläktade ord: trænt’

trænt’

1. gå smått, småspringa; om små barn

   Besläktade ord: trænt

trætt m

• "Mall:uttal"

1. tratt

   Etymologi: Liksom danska tragt, svenska tratt, norska bygdemålska trakt, nynorska trekt av , en icke anträffad sidoform till trechter, av senlatin traiectorium "tratt", till trajicere "hälla från ett fat i ett annat", till latinska trans (se trans-) och iacere (se subjiciera).

   Besläktade ord: trætt’

trætt’

1. hälla i eller ur med en tratt

   Hann trætteð mig fúll við lygnin.

   Besläktade ord: trætt

trøkkerí n

1. tryckeri

trøyntn’

1. tröttna

   Besläktade ord: trøytt

   Varianter: trøyttn’

trøyst’

• "Mall:uttal"

1. våga, drista, töras, hava hjärta till; nännas

   Ég trøysteð int’ gá pá svagísum.

   Jag tordes inte gå på den svaga isen.

   Ég trøyst’ gá fræmm fyr dómstóhlum.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: ótrøystand

trøytt

• "Mall:uttal"

1. trött

   Etymologi: Av ; jämför norska trøytt; älvdalska trä’tt; danska træt; fornengelska þroten.

   Sammansättningar: úttrøytt

   Besläktade ord: trøyntn’

túf’ f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. tuva

   Sammansättningar: túfslátt, túftafa

tuglig

• "Mall:uttal"

1. långsam i gång och rörelser (som drar benen efter sig); trög^[23]

   Varianter: tugelig

   Besläktade ord: tuga

Mall:gmq-bot-subst-f-2 tugu f

• "Mall:uttal"

1. en vidja eller järnmärla, som är framuti slädar eller stöttingar såsom ock ned uti mitt på skacklorna, vilka med ett litet, krokigt trä fästas ihop, och därmedelst drar hästen hela lasset

   Hæf dú næ dil setj’ i tugun sum dug?

   Har du häst som duger till att draga lasset?

   Sammansättningar: tugutré

tukk’

1. trycka ned, packa i hop, sammantrycka, tillpacka t. ex. ull m. m

   Tukk int’ hóp hałsdúkĕn menn!

   Tukk int’ nið sǽngkłǽðę!

   Etymologi: Jämför norska tokka "röra, flytta sig", plattyska tokken "rycka, dra, plocka".

tukkinn m

• "Mall:uttal" (Umeå), /tʰʉkʰʲen/ (Luleå, Kalix)

1. sådan

   Ein tukkinn vill jag ha.

   En sådan vill jag ha.

   Ein tukkinn ein vill lǽr’ mig.

   En sådan en vill lära mig.

   Ein tukkinn dernă vill jag ha.

   En sådan där vill jag ha.

   Etymologi: Jämför svenska dialektala tocken, fornsvenska þoliker, þolikin, av dý och lík.

   Grammatik: m tukkinn, f tukkar, n tukkeð; gen. m tukkins, f tukkars, n tukkeðs, bfpl. tukka eller tukkna.

   Varianter: tykkinn

   Sammansättningar: ænneðtukkeð, líktukkinn, tukksum

tukkinn dernă

• "Mall:uttal"

1. sån där

   Se även: tukkinn hérnă

tukkinn hérnă

• "Mall:uttal"

1. sån här

   Se även: tukkinn dernă

tukksum

• "Mall:uttal"

1. liksom^[24]

tuku f

• "Mall:uttal" (Umeå); /tʉ̀ːkə/ (Kalix)

1. dimma, töcken^[25]

   Etymologi: Av f "dimma"; jämför fornsvenska tuka, norska tåke, danska tåge.

   Synonymer: duru

tuła

• "Mall:uttal"

1. tåla, klara av

   Breið pá nð bra, hǫnð tuł eð nóv.

   Var bra ovettig mot honom, han tål det nog.

   Heð dunt’ svø jag tuł ínt’ sitj’ pá kerrĕð.

   Det skakar så att jag ínte tål sitta på kärran.

   Hǫnð ér svø leið fyr ǿgę mín’, jag tuł ínt’ sí nð.

   Han ser så obehaglig ut, att jag ínte klarar av att se på honom.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. tułd’, sup. tułdt.

   Besläktade ord: tuług, tułumóð

tułf

• "Mall:uttal"

1. tolv

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: tułft

   Sammansättningar: tułfmænn, tułftunnstíg

tułfmænn m

• "Mall:uttal"

1. nämndeman

tułft m

• "Mall:uttal"

1. tolv bräder

   Grammatik: Def. tułftĕnn.

2. tolftedel

   Grammatik: Maskulinum tułft’n, femininum tułftę, neutrum tułfteð.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: tułf

túll m

• "Mall:uttal"

1. trädtopp

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: mǫrutúll

   Besläktade ord: tall

   Antonymer: lumm

túll’ f

1. vagga, barnvagga

   Synonymer: vugg’, lúll’

túll’

1. rulla
2. vagga barn

   Synonymer: lúll’, vugg’

Besläktade ord: tyll’, túllr, tylles, tyll

túllsnóp m

1. (nedsättande) besökare

tuług

• "Mall:uttal"

1. tålig^[26]

   Besläktade ord: tuła, hǫggtuług, tułumóð

   Antonymer: herkjinn

tułumóð n

1. tålamod

tunðrǽr

• "Mall:uttal"

1. högljutt och ihärdigt yttra missnöje

   Etymologi: Av .

   Varianter: turnǽr, tunðǽr

tunn

• "Mall:uttal"

1. som har relativt liten utsträckning i den minsta dimensionen

   Etymologi: Av .

   Antonymer: gróp

Mall:gmq-bot-subst-f-1 tunn’ f

• "Mall:uttal"

1. tunna

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ómnstunn’

Mall:gmq-bot-subst-f-1 tuppmyðs’ f

1. luva

tur

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. tör

   Heð tur nóv va sum dú sig.

   Det är förmodligen som du säger.

   Heð tórt nóv vara stóre hópĕnn pá bǿnę̆?

   Det var kanske rätt mycket folk på bönemötet?

   Grammatik: Pret. tórt eller tó.

   Besläktade ord: turas, tursa

Túr’ m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

   Besläktade ord: tór, Tórð

turn 1 n, 2 f

• "Mall:uttal" (Hössjö)

1. torn
2. ton

turp n

• "Mall:uttal"

1. torp

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: turpar

tursa

1. töras, våga

   Jag vist’ ínt’ um jag skúll’ tursa.

   Jag turs ínt’ gá út i myrken.

   Jag tórsi ínt’ somn’ áf fyr n pá morgjęnn.

   Varianter: turas

   Grammatik: Pres. sg. turs, pret. sg. tórdis eller tórsi, sup. tórdĭs.

   Besläktade ord: tur

túsn

• "Mall:uttal"

1. tusen

   Etymologi: Av .

tvá

• "Mall:uttal"

1. två

   Etymologi: Av .

   Varianter: tó, tvu

   Fraser: tvá ein

tvá ein

1. på tu man hand

   Dum sæt tvá ein og pratað.

   De sutto på två man hand och pratade.

tvar f

1. tvärsida av något

   Besläktade ord: tvart, tver

tvąra

• "Mall:uttal"

1. röra omkring, vispa om

   Besläktade ord: tvǫru

tveit m

• "Mall:uttal"

1. spån, spånor, sådan som faller efter yxan, icke efter kniv eller hyvel ty en sådan heter kana

   Sammansättningar: blokatveit

tveitrisl f

• "Mall:uttal"

1. grovt såll att rissla spån med

tveng’

1. sy hop

   Etymologi: Jämför fornnordiska þvengr m "skorem".

   Synonymer: stika, sǿm’

tver

• "Mall:uttal"

1. tvär

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. tverændĭ, superl. tverest.

   Besläktade ord: tvar, tverest, tvergøra, tversnódd

   Sammansättningar: tvervegg

tvervegg m

1. tvärvigg, vresig människa

tvík’

1. tveka, vara villrådig

   Hǫnð tvíkeð næ um nð skúll’ tures gá og lán’ sig nn hist dil stædum, menn hǫnð vart byrg.

   Han tvekade nog (var nog villrådig) om han skulle våga gå och låna sig en häst till staden, men han blev hjälpt.

   Synonymer: tvísk’

tvíkłǫufeð

1. tveklövad, klövfotad

tvíkrókug

1. dubbelt, på tvenne sätt, krokig; säges både om människor och andra föremål

   Stǿrĕn ér tvíkrókug.

   Varianter: tvýkrókug

Mall:gmq-bot-subst-m tvint m

• "Mall:uttal"

1. bergfink Fringilla montifringilla^[27][28]

   Synonymer: geddfres

2. bofink Fringilla cœlebs^[29]
3. kvint (på fiol)

Sammansättningar: frestvint, knurtvint

tvirl’

• "Mall:uttal"

1. snurra omkring, likasom rullen i en spinnrock
2. bli oredig; om tråd
3. bli förvirrad, förvillad; förvilla sig

   tvirl’ bort sig i skógjenn

   villa bort sig i skogen

4. vara villrådig, vackla i sina beslut

   Synonymer: tvík’

5. löpa hit och dit

Etymologi: Av .

tvitt’

1. utbreda (hö som nyss är slaget)

tvítænn f

1. dubbeltand, som växer utanför en annan tand

tvǫgu f

1. av grankvistar hopbunden viska, som brukas vid skurning

Mall:gmq-bot-subst-f-2 tvǫru f

• "Mall:uttal"

1. en kräkla, gjord av en talltopp med sina små grenar, varmed gröt och välling tillredes, i st. f. att därvid begagna visp

   Etymologi: Av .

   Varianter: tvaru

   Besläktade ord: tvara

   Synonymer: krekł’, tvaga

   Sammansättningar: tvǫruskæpt

tvǫtt’

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. tvätta

   Varianter: svǽtt’, svǫtt’, tvǽtt’

tvý

• "Mall:uttal"

1. tvi

tvý-

1. tve-

   Varianter: tví-, tý-

   Sammansättningar: tvýkrókig, tvýkrókug

tvýkrókug

1. dubbelt, på tvenne sätt, krokig; säges både om människor och andra föremål

   Gubbenn ér tvýkrókug.

   Varianter: tvíkrókug

tvǽtt’

• "Mall:uttal"

1. tvätta

   Etymologi: Av .

   Varianter: svǫtt’, tvǫtt’, svǽtt’

tý

1. eftersom

   Rétt nú flýg óngenn tý hǫnð fłaks’ bra nóv reið’.

   Strax flyger ungen, för nu viftar han rätt bra med vingarna.

   Synonymer: fyr dí

týð’

• "Mall:uttal"

1. tyda, förklara

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. týdd’, sup. týtt.

   Besläktade ord: úttýð’, úttýðning

tyðsk

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. tysk

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m tyðsk m

1. tysk

tyðsk’ f

• "Mall:uttal" (Luleå); /tʰœʏ̯tsk/ (Kalix)

1. (språk) tyska

   Etymologi: Av .

týg n

• "Mall:uttal"

1. sak, omständigheter

   Hvoð ér eð fyr týg dú drags við?

   Hvoð hæf dú fyr dig fyr týg i genn?

2. skaftet på räfsan

   Synonymer: herftýg

Sammansättningar: głómrtýg, herftýg, repstýg

týj’

1. räcka till, spisa till

   Etymologi: Av , biform till tjóa.

tykkinn m

1. sådan

   Etymologi: Jämför svenska dialektala tocken, fornsvenska þoliker, þolikin, av dý och lík.

   Grammatik: m tykkinn, f tykkar, n tykkeð; gen. m tykkins, f tykkars, n tykkeðs

   Varianter: tukkinn

tykkj’

• "Mall:uttal"

1. tycka

   Etymologi: Av .

   Varianter: tykk’

   Fraser: tykkj’ át dý vara

   Sammansättningar: grænntykt, tykkjisgóð

tykkj’ át dý vara

1. misstycka, förtryta häftigt förtryta något

   Jag tykt’ svø át dý vara.

   Jag förtröt det så högeligen.

tykkjisgóð

• "Mall:uttal"

1. finkänslig, kräsen, nogräknad

týl’

• "Mall:uttal"

1. dröja, söla, dra ut på tiden

   Jag týleð i lengstliúð.

   Jag drog ut på tiden i det längsta.

   Hvoð gár dú og týl’ ett’?

   Vad går du och sölar efter?

2. åtnöja sig med litet, bärga sig

   Hann týleð sig fræmm yfir víntrĕn við denn grútę hann hæfð’.

   Han hjälpte sig fram över vintern med den smula han hade.

Etymologi: Jämför fornsvenska þula, þola, "tåla", "fördraga"; fornnordiska þola; fornhögtyska och fornsaxiska tholian; fornengelska þolian; gotiska 𐌸𐌿𐌻𐌰𐌽, "fördraga", "lida", "utstå"; latin tolerare.

Besläktade ord: tól’, tuła, tuług, tułumóð

tylles

1. rulla ihop sig

tyndr n

• "Mall:uttal"

1. eg. tunder el. falaska av något brännbart såsom linne, bomull m. m., vari slås eld med flinta och eldstål
2. vedstickor, näver att tända med

Etymologi: Av ; jämför danska tønder.

typilpalt m

1. (anatomi) njure

   Synonymer: njúrann, pypil

Mall:gmq-bot-subst-f-3 typp’ f

1. höna

   Sammansättningar: geittypp’, gúlltypp’

   Besläktade ord: dypp, dypp’

   Synonymer: hǿns

tyr

• "Mall:uttal" (Umeå); /tʰɞ́rː/ (Skellefteå, Luleå, Kalix)

1. torr

   Etymologi: Jämför fornsvenska þor, þør, svenska torr, forndanska thyr, thur, danska tør, norska tørr, norska dialektala turr, fornvästnordiska þurr.

   Grammatik: Kompar. tyrændĭ, superl. tyrest, neutr. toyrt.

   Sammansättningar: dałatyrvið, tyrtall, tyrfuru, tyrraga, tyrverksgres, tyrviðaknærr, tyrviðahǫgst

   Besläktade ord: tyrk’, tyrkes, tyrst, tyrstug

tyrfuru f

1. på stubben självtorkad tall

tyril m

• "Mall:uttal"

1. kärnstav, kärnstake, som begagnas vid smörberedning

   Etymologi: Av .

tyrkes

• "Mall:uttal" (allmänt)

1. torkas

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: tyr

tyrrmułu f

• "Mall:uttal"

1. tordmule Alca torda

   Synonymer: skærr, tyrrmúł’

tyrstug

• "Mall:uttal"

1. törstig

Mall:gmq-bot-subst-f-1 tyrt’ f

• "Mall:uttal"

1. smörbakelse

   Pá græføłę̆ skúll’ eð altinn vara tyrtę.

   På gravölen skulle det alltid vara smörbakelser.

tyrtall m

1. kådig, hård och krökt tall, som företrädesvis väljes att därav tillverka skidor och slädmedar, även träskedar

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn tyrv m

1. fetved att bränna tjära av^[30]

   Etymologi: Av .

   Varianter: tyrv’ n

   Sammansättningar: tjerutyrv

tyrviðahǫgst m

1. ställe där man avbarkat skog, för att torka till vedbrand

týs um

1. mycket mindre

   Báðnę̆ e int’ rǽdd, týs um kærană.

   Barnen är ej rädda, mycket mindre skulle då väl karlarna vara det.

tǽ f pl

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. böjning

tǽ n

1. variant av tá

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn tæggj n

• "Mall:uttal"

1. narv, narvgräs, våtarv Stellaria media, eller någon annan art av Stellaria

   Varianter: tagg, tægg, vǫtutagg

tǽk’

• "Mall:uttal"; pret. /tʰeːcʰɛ/

1. tävla, söka överträffa varandra; kasta om, vem som skall slå först (i spel och bollkastning)

   Grammatik: Pret. tǽkeð.

Mall:gmq-bot-subst-f-r tænn f

• "Mall:uttal"

1. tand

   vara miðlę tendrĭn

   vara mycket omtalad

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: tænngǫ́rð, tænnkell, tænntang, tænntistil, tænnverkj, tvítænn, vittænn

   Se även: -tent

tænngǫ́rð m

1. (anatomi) tandlåda, käke
2. sågtänder

Etymologi: Av ; jämför norska tanngar, fornsvenska tannagardher, svenska tandgård, forndanska tangiærth, danska tandgjerde eller tandgærde.

tænnkell m

1. rysning, värk i tänderna

   Jämför: skining

Mall:gmq-bot-subst-m tæpp m

• "Mall:uttal"

1. bunt, samling av strån eller spön; bukett av blommor eller dylikt, knippa, knippe

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: jermttæpp

tærf f

• "Mall:uttal"

1. behov, nöd, tarv^[31]

   Etymologi: Av f, av urgermanska *þarbō f.

   Sammansättningar: tærfdǿð "efterlängtat dödsfall"

tærg’

1. småningom avbita eller avskära; sönderriva med tänderna; sönderhugga det som är segt; gnaga
2. tälja på något med en slö kniv eller yxa

tærm m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) tarm

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: butntærm

tǿf’

• "Mall:uttal"

1. tova, valka, ihoptova något

   tǿf’ veðmałnĕð

   tova eller valka vadmal

   Etymologi: Av .

   Varianter: tǽf’, tóf’

   Besläktade ord: tóf’, tǿfl’, tǿmn’

tǿfl’

• "Mall:uttal"

1. skrynkla ner

   "Töväl int hassduken männ!"

   Synonymer: skrynkj’

2. uppmjuka, tämja

   "Han a tövlä pójken sä’n a vodhtä ljettvisst."

   Han har mjukat upp pojken, så att han nu går villigt dit man sänder honom.

   Synonymer: mǫuk’

Besläktade ord: tóf’

tǿmn’

• "Mall:uttal"

1. att trasslas ihop, knutas ihop

   Úllę̆ ér svø tǿmneð.

   Ullen är så ihopknutad.

   Användning: Säges om hår och ull, när de trasslas ihop.

   Besläktade ord: tóf’, tǿf’

tøres

1. töras

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn tǿt n

1. sinnelag, sätt, slag, sort

   Heð ér bra tǿt ti stíntę.

Mall:gmq-bot-subst-n-1-oräkn tǿt’ n

• "Mall:uttal"

1. spinningsämne, allehanda ämne till spinning, helst av lin, hampa och blår

tøygj’

• "Mall:uttal"

1. utsträcka, uttänja, töja

   Tøygj út reipĕð!

2. med fingerknogarna lossa huden av kreatur; flå utan att nyttja kniv på det att skinnet ej må skadas av kniven

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. tøygd’, sup. tøygdt.

udd m

• "Mall:uttal"

1. spets, pik

   Användning: se det svenska uppslaget

2. udde, näs

Etymologi: av

ufę

• "Mall:uttal"

1. ovan

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ufęná, ufęní, ufęvíg

   Synonymer: umę

ufęná

• "Mall:uttal"

1. ovanpå

   Synonymer: ufęní

ufęní

• "Mall:uttal"

1. uppe i

   Jämför: umęní, ufęná

ufęvíg

• "Mall:uttal"

1. som har för hög tyngdpunkt

uffsǽr m

1. officer

Mall:gmq-bot-subst-f-1 ukł’ f

• "Mall:uttal"

1. en art börting Salmo trutta trutta; är av vanlig börtings storlek, dok hellre något större, har mera grå färg och är mindre röd i köttet eller har vitaktigt kött

   Etymologi: Besläktat med norska dialektala okl, "yngel", okla seg, "föröka sig", till stammen i ǫuk’ och veks’.

Mall:gmq-bot-subst-f-3 ulgj’ f

• "Mall:uttal"

1. olja

   Etymologi: Av .

um m

• "Mall:uttal"

1. variant av hǫ́num

um m

1. variant av hǫ́num som används framför karlars namn i dativ

   Ta og ge um nælta og let n gá.

   Tag och ge honom något litet och låt honom gå.

um

1. om

um

1. om

um

1. om

Um dú hæf dónę̆, nóv hæf dú vónę̆.

1. om du har verktygen, så kan du nog hoppas verkan därav, d. ä. uträtta något

um súss

• "Mall:uttal"

1. förgäves, förlorat, om intet

   Heð gikk um súss fyr dim.

   Det gick illa för dem.

   Heð gikk um súss altihópern.

   Reisę vart um súss.

   Heile ærfĕð hænnars fór um súss.

   Alt heð nð ǫ́tt’, gikk um súss.

   Etymologi: Fornsvenska omsonst, omsunst, omsyss; fornhögtyska ohnsonst, onsonst, (av un-; ohne, utan; son, ersättning, vedergällning); nyhögtyska umsonst, umsust; plattyska ummesijs.

úm’

• "Mall:uttal"

1. skrika gråtande såsom barn

   Høyr hvurrig hǫnð stár og úm’.

   Hör hur han står och skriker och tjuter.

2. frambringa oartikulerade ord

Besläktade ord: Úm’

Úm’

• "Mall:uttal"

1. Umeå^[32]

   Heð ér gitið stórkyrkę i Úm’.

   Ume kyrka är vitt bekant och omtalad för sin storlek.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: úm’

   Sammansättningar: Úmstæðĕnn

umę

• "Mall:uttal"

1. ovan

   Etymologi: Jämför färöiska oman. I sammansättningar umę- eller umęn-.

   Sammansättningar: umędeil, umędil, umęfyr, umęní, umęnett’

   Synonymer: ufę

umę

1. ovan

umędeil f

1. överdel, övra delen

umęní

• "Mall:uttal"

1. ovanpå

   Synonymer: ufęná

umhugs’

1. sorgfälligt vårda

   Etymologi: Fornnordiska umhugsan f "eftertanke".

umsetj’

1. undsätta, hjelpa

umsyrgj’

• "Mall:uttal"

1. draga omsorg om
2. försörja, underhålla

Grammatik: Pret. umsyrgjeð.

umsýt’

• "Mall:uttal"

1. sköta om, sorgfälligt sköta

umtenkjsum

• "Mall:uttal"

1. omtänksam

umtrent

• "Mall:uttal"

1. omkring

   Heð vær umtrent fýr’ ę ałn’ langt.

   Det var omkring fyra aln långt.

   heð vurt fell umtrent nn fimtan tunn’

   det blev omkring femton tunnor

umtrent

1. omkring

undę

• "Mall:uttal"

1. undan

undir

• "Mall:uttal"

1. under

   íngin kær undir atan ár

   ingen man under arton år

   Varianter: unnir

undrum n

• "Mall:uttal"

1. förundrad, betagen av förundran

   Hann vart i undrum.

   Han föll i högsta förundran, kom i största förlägenhet.

2. rådlös

Vanliga konstruktioner: varð’ át undrum

Etymologi: Av fornnordiska undr n "under"; fornengelska undor (vunder) n id, i fornengelskan brukas vundrum (dat. el. abl. pl.), såsom adverbium, t. ex. vundrum scined "lyser underbart".^[33]

upp

• "Mall:uttal" (Hössjö, Umeå, Skellefteå); /ʉpʰː/ (Luleå); /ɒʊpː/ (Kalix)^[34]

1. upp

   Ér e na’nn sum ska itas upp?

   Är det någon som ska ätas upp? (sa karln, då hunden skall)

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: uppá, uppett’, uppfyr, uppgjerð, uppí, uppligu, uppnið, uppniðá

   Fraser: bira upp, gjera upp, ýr’ upp

upp

1. öppen

uppá

• "Mall:uttal"

1. uppå, ovanpå

   Antonymer: nið a

uppá

1. ifrån

uppett’

• "Mall:uttal"

1. uppåt, upp efter

   Synonymer: uppetter

uppfyr

• "Mall:uttal"

1. uppför

   Heð ér sugalt dil oð gá uppfyr ein svø hǿg og brætt bakk’.

   Det är mattande att gå uppför en så hög och brant backe.

uppgjerð f

1. tröskad och okastad samt på logen kvarliggande säd; så mycken säd som på en gång kastas och rengöres på logen

   I denn uppgjerða fíng’ vé bera trý tónn.

   Etymologi: Av gjera upp "kasta, rensa säd".

uppí

• "Mall:uttal"

1. uppe i

uppligu f

• "Mall:uttal"

1. snö som ligger kvar i träden vintertid^[35]

uppljúst n

1. klart, utan moln på synkretsen

   heð ér uppljúst i dag

uppnið

• "Mall:uttal"

1. upp och ned, omkull

   Hann stałpt’ uppnið skríndę̆.

   Han stjälpte skrindan upp och ned.

   Synonymer: uppniðá

uppniðá

• "Mall:uttal"

1. omkull, övervända^[36]

   Hǫnð fuld uppniðá.

   Han föll övervända.

   Synonymer: uppnið

uppsett

1. försatt i brist, förlägen, rådvill

   Etymologi: Fornnordiska -settr.

   Synonymer: uppstelldt

uppstelldt

• "Mall:uttal"

1. blottstäld, rådlös, en som ingenting har att taga till, när han behöver, som blir ingenting till att fylla de nödiga behoven, varigenom man är likasom uppställd för alla faror och onda fölgder, som bristen medförer, eller när hjälpmedlet är odugligt och ohjälpligt

   Jag varð alldeilis uppstelldt.

   Jag blir alldeles utan, nämligen hjälp eller det jag vill hava.

   Vé vara uppstelldt fyr yfirheitę̆.

   Vi hava närmast intet till överhet eller styresmän.

   Synonymer: uppsett

uppstrekt

• "Mall:uttal"

1. vräkig, snyggt klädd, stilig

uppstup n

1. vatten som stöper genom snön vid stränderna

   Etymologi: Jämför norska uppstapp, dalska uppstupi.

   Sammansättningar: uppstupvætn

úr m

1. yrväder

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: snjǿúr, tjugunddagsúr

ureverk n

• "Mall:uttal"

1. orgel

   Synonymer: urgil

Mall:gmq-bot-subst-n urf n

• "Mall:uttal"

1. skaftet på liar^[37]

   Etymologi: Av .

   Synonymer: líurf

urgil m

• "Mall:uttal"

1. orgel

   Synonymer: ureverk

urgj’ f

1. öra, kärlhandtag

Mall:gmq-bot-subst-m urm m

• "Mall:uttal"

1. orm

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: hǫggurm, urmełd’, urmgres, urmhuggi, urmhvín, urmskrið, urmskrøł, urmsnǽll’, urmsnirf’, urmsníp’, urmstjart, urmygl’

urmsnǽll’ f

1. ormödla

úrt

1. böjning

ust m

• "Mall:uttal"

1. ost

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: sǿtust

út

• "Mall:uttal"

1. ut

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: útę, útęnĕ, ýtrst

   Sammansättningar: tá, tí, útbyrðing, útbýs, útendis, úteti, útett’, útfǿtt, útgełð, útí, útlegg’, útsjúk, útvið, útvend’

   Fraser: egn’ út, gét’ út

út a mærkę̆

1. till ennes, allt på en gång, allt som förekommer ^[38]

   Hǫgg út a mærkę̆ hvoð dú finð.

   Hugg allt vad som förekommer, litet eller stort, ett slag eller annat, i ordning.

útbyrðing m

• "Mall:uttal"

1. oäkta och odöpta barn, som mördas, tros bli en art spökerivarelser som kvarstannar inom byn till straff för mörderskor och varnagel för andra

   Etymologi: Jämför utböling.

útbýs

• "Mall:uttal"

1. utom byn, ej byn tillhörande

útbýs

1. utom byn, ej byn tillhörande

útę

• "Mall:uttal"

1. utom

   Sammansättningar: útędil, útędilę, útęná, útęni, útęnett’

útędil

• "Mall:uttal"

1. ute, utomhus
2. på yttre sidan

útęná

• "Mall:uttal"

1. utanpå

   Ta pá dig n trǫyj’ útęná!

   Sammansättningar: útęnákłǽðę, útęnálás

útęnákłǽðę n pl

• "Mall:uttal"

1. ytterkläder

útęnálás n

• "Mall:uttal"

1. hänglås

útendis

• "Mall:uttal"

1. alldeles till ända, alldeles slut

   Heð ér útendis með n.

   Det är alldeles slut med honom

   Hann ærrbeit útendis.

   Han arbetar oupphörligt.

   Heð vær útendis ærrbeit.

útendis

1. alldeles till ända, alldeles slut

   útendis góð, vakr, fúhl, snáhl

útęnĕ

• "Mall:uttal"

1. utan

   Hón ér útęnĕ fataskipt’.

útęnĕ

1. utan

útęnett’

1. utefter

   Synonymer: útvið

2. utifrån
3. (bildligt) ifrån landsbygden

   Hǫnð æ kumið útęnett’.

   Han har kommit från nedra landet.

útęni

• "Mall:uttal"

1. utom, utanpå

   Heð sit nn hakkspít útęni veggum.

2. bredvid

   Ę Ánna steldt’ sig útęni múrĕnn.

   Anna ställde sig bredvid spisen.

útett’

• "Mall:uttal"

1. längs, utåt, utför

   Stokkĕnn rek útett’ áĕnn.

   Stocken driver längsmed ån.

2. söderut, längs efter landet

   Synonymer: søðrett’

   Antonymer: innett’, nyrðett’

útfǿtt

1. som går med fötterna vinklade utåt

útgełð f

• "Mall:uttal"

1. kronoutskylder

   Etymologi: Av , till gell’.

útí

• "Mall:uttal"

1. uti
2. över, med

   Hǫnð tunðrǽreð útí nð.

   Han yttrade sitt missnöje över honom.

Varianter: tí

útlag f

1. skatt

utr m

• "Mall:uttal"

1. utter^[39]

   Etymologi: Av ; jämför norska oter.

   Sammansättningar: músutrgres, utrber

útrópt

1. berömd för något

   N Ół’ Anderssęn vær útrópt fyr oð vara n bra smið.

útsjúk

1. ytterst sjuk

útskag n

1. utsprång på tak

   Synonymer: útskóf

úttýð’

1. förklara

   Prestĕnn úttýdd’ tekstę̆.

   Prästen förklarade texten.

   Besläktade ord: úttýðning

úttýðning f

• "Mall:uttal"

1. förklaring

   Besläktade ord: úttýð’

útum

• "Mall:uttal"

1. utom, utanför

Mall:gmq-bot-subst-m-a útveg m

1. utväg

   Menn snǫuðĕn hæf mang’ útvegană, og hann veit hvurrig hann ska bera sig át við allihóp.

   Etymologi: Av .

útvend’

1. vända i pengar, sälja, föryttra

útvið

• "Mall:uttal"

1. utmed, utefter, längs

   Heð veks misneð útvið vegjĕn.

   Det växer vattenklöver längs vägen.

vada

• "Mall:uttal"

1. vada

   Etymologi: Av .

   Varianter: veda

   Besläktade ord: væð

   Synonymer: kvasa

vafa m

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. ett nät som är mycket tilltrasslat^[40]

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-1 vagj’ f

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /ʋɑ̀ɪ̯ːjɐ/

1. dräktig eller mogen renko

   Etymologi: Av .

   Antonymer: gallvagj’, kełf’

vagn m & n

• "Mall:uttal"

1. (transport) vagn

   Synonymer: kerr

2. sittplats för höns
3. långa käppar, som brukas att binda revar och krokar uti för att fånga lakar om vintern under isen
4. långa käppar, som bindes fast i ryssjor för att sträcka ut dem under isen, i vilka man fångar lakar

Etymologi: Av .

Sammansättningar: skakvagn, lakavagn

vagnslíðr n

1. skjul för kördon

Mall:gmq-bot-subst-f-a vak f

• "Mall:uttal"

1. vak

   Etymologi: Av .

vak

1. vaksam

   Besläktade ord: voka, vakk’, vøkn’

   Sammansättningar: kveldsvak

vaka f sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

vakað

• "Mall:uttal"

1. böjning

vakið

• "Mall:uttal"

1. böjning

vakk’ m

• "Mall:uttal"

1. skäppa, låda (hängande på väggen nära köksspisen) vari förvaras mjöl och salt till dagligt bruk

   Sammansättningar: soltvakk’, sæðisvakk’, mjyłvakk’

vakk’

1. att med isbil eller yxa slå hål på isen

   Vakk upp nn vak.

   Hugg upp en vak på isen.

   Synonymer: vekj’

Mall:gmq-bot-subst-n vaknhús n

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. vapenhus

   Etymologi: Fornnordiska vápn, vákn "vapen"; övergången vapn → vakn (isländska vokn, färöiska vákn) är av samma slag som gaupn → gǫukn; väl beroende på den efterföljande nasalen.

Mall:gmq-bot-subst-n vał n

1. val

   Heð ér fýr’ ár miðlę vałę̆.

   Det är fyra år mellan valen.

   Etymologi: Av .

vall 1 m, 2 n

• "Mall:uttal"

1. avröjd, gräsbärande, mer eller mindre odlad och i förhållande till omgivningen högre belägen mark, där människor tidtals vistas under året, såsom vid fäbodar, fiskeställen, kyrkor

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Med bestämd ändelse även vǫllĕnn.

   Sammansättningar: fiskivall, fébóvall, gistvall, kyrkvall, vallgres

2. våld

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: vall’

vall’

1. vålla, ansätta

   Hvoð vall dig?

   Vad ansätter dig?

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. vóll’, sup. vullið.

   Besläktade ord: vall

van

• "Mall:uttal" (Umeå)

1. van

   Etymologi: Av .

vana m

• "Mall:uttal"

1. vana

   Etymologi: Av .

   Synonymer: veni

vanbyrðing m

1. en som är född av oäkta säng

vand m

• "Mall:uttal"

1. besvär, skada

   Etymologi: Fornnordiska vandi m "svårighet", vandr "svår, som kräver smärtor och omsorg".

vangele n

• "Mall:uttal"

1. evangelium

vangł’

• "Mall:uttal"

1. handla dåraktigt, utan urskillning

vangøym n

1. bristande vård, oaktsamhet

   Etymologi: Fornnordiska vangeymsla f; vangeyma "förvara på ett vårdslöst sätt".

vanhuppes

1. misströsta,^[41] ge upp hoppet, förtvivla

   Antonymer: huppas

vankn’

• "Mall:uttal" (Pret., Norsjö)

1. vakna

   Menn dá vankneð n, og dá ság n át nidi mjohlkfhlæskę, og dá vær hón tóm.

   Men då vaknade han, och då såg han efter i mjölkflaskan, och då var den tom.

Mall:gmq-bot-subst-m vant m

• "Mall:uttal"

1. vante

   Jag hýfeð nn sum nn vant.

   Jag kastade honom som en vante.

   Hǫnn úrð’ sum nn vant.

   Han blev kastad som en vante.

   Etymologi: Av , möjligen påverkat av äldre svenska vant; jämför jämtska vott, älvdalska ųott.

var sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

vara

• "Mall:uttal"

1. vara; om natur eller egenskap

   Jag ér ínt’ svø gamal.

   Jag är inte så gammal.

   Vyrin ínt’ svø fyrbełsamm! Setin é!

   Var inte så förbehållsamma! Sätt er!

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. ér (eller é), plur. vara eller érę, pret. vær (eller væ), plur. vór’, konj. vór, sup. vurið eller vyrið, imper. sing. var eller ér, plur. vyrin.

   Varianter: va, væra, vera

   Fraser: varasvø, vara um, vara gitið

2. hoppa från träd till träd

   Mǫ́rðĕnn vara líksum íkurnĕnn.

   Mården hoppar trämellan liksom ekorren.

vara gitið

1. vara mycket omtalad, allmänt känd

   Heð ér gitið um Tók-Abram.

   Tok-Abram är allmänt känd och omtalad.

   Heð ér gitið stórkyrkę i Úm’.

   Ume kyrka är vitt bekant och omtalad för sin storlek.

   Etymologi: Perfekt particip av gita.

   Användning: Det formuleras alltid heð ér gitið, aldrig hón eller hann.

vara um

1. anses vara^[42]

   Vær eð nænnting um eð?

   Hade det något värde?

   Heð ér int’ næ um n.

   Han är ej att sätta värde på, duger ej till något.

varand (eg. præs. part.)

1. varaktig

   Fraser: varð’ varand

2. dräglig

   Heð ér ínt’ varant veðr i dag.

   Antonymer: óvarand

   Sammansättningar: útvarand

varasvø

• "Mall:uttal"

1. kunna, förmå, uthärda^[43]

   Jag ér svø pæss enn svø jag érsvø gá riktigt.

   Jag är så pass ännu, att jag orkar gå riktigt.

   Jag ér ínt’ svø gá.

   jag orkar eller förmår inte gå.

   Érs dú svø ber hednă?

   Orkar du bära det här?

   Jó, jag érsvø.

   Jo, jag orkar.

   Jag ér ínt’ svø gá.

   Jag orkar inte gå.

   Vær dú svø gá heile míleð?

   Orkade du gå hela milen?

   Ég vær ínt’ svø.

   Jag klarade inte av det.

   Hann vær int’ svø.

   Han kunde inte.

   Användning: Det skiljes ifrån ér svø "är så" därigenom, att detta senare säges särskilt, men detta ord eller uttryck säges såsom ett enda ord; ibland sammandras också presens och preteritum till érs och værs respektive.

varð m

• "Mall:uttal"

1. variant av verð

varð sing

1. böjning

varð’

• "Mall:uttal"

1. bli, varda

   Heð vilð ínt’ varð’.

   Det vill inte bli.

   Heð varð ínt’ áf.

   Det blir inte av.

2. tör, bör

   Dú varð gá nú.

   Du må gå nu.

Etymologi: Av .

Grammatik: Pres. varð, pl. varð’, pret. vart (vurt), pl. vurd’, sup. vurtið (vartið), perf.part. vórðinn.

Sammansättningar: fyrvarð’, varðstæð

Fraser: varð’ át undrum, varð’ varand, varð’ áf, varð’ dil, varð’ dil sig

varð’ áf

1. bli av, tima

varð’ áf við

1. bli av med

varð’ át undrum

1. att bli ingenting för, undra eller vara i bekymmer, stå rådlös, fundersam^[44]

   Jag skał fell int’ varð’ át undrum heldr, fæst heð słó félt nú.

   Jag skall väl ej bliva rådlös heller, fast det slog fel nu.

   Ég vart alldeilis át undrum.

   Jag visste ej alls hur jag skulle bära mig åt.

   Heð vær n sváran sak, menn hann vart int’ át undrum.

   Det var en svår (eller viktig) sak, men han blev ej rådlös.

varð’ varand

1. bli kvar, stanna kvar

Mall:gmq-bot-subst-f-1 vart’ f

1. (anatomi) vårta

   Ska dú bind’ bort vartirn át mig?

   Etymologi: Av .