Se Appendix:Oattesterade språk/Bottniska

krás n

• "Mall:uttal"

1. bakelse, bakverk, finbröd, småkakor

   Etymologi: Av .

krasa

1. krossa sönder, slå i kras, sönderslå

krefi

• "Mall:uttal"

1. kräva
2. söka; om läkemedel

   Mikłamentĕð kref mig.

   Läkemedlet verkar på mig.

   Heð kref mig.

   Jag vill spy.

Etymologi: Av .

Grammatik: Pres. sg. kref, pret. kræfd’, sup. kræfdt.

krefł’

• "Mall:uttal"

1. krypa, klättra, masa, draga sig fram på händer och fötter

   Hǫnð krefłeð uppfyr stigann.

   Han klättrade uppför stegen.

   Kænn dú krefł’ dig uppá bergjĕð?

   Kan du klättra dig upp på beget?

   Dú varð sí dil hvurrig dú kænn krefł’ dig fræmm.

   Du måste se till, hur du kan draga dig fram.

2. med möda taga sig fram, uppnå något

   Hǫnð krefłeð sig fræmm génum verłdę̆ i senn fǫtugdóm.

Etymologi: Av .

Varianter: kræfł’

Besläktade ord: krefł

kregj’

1. kränga, svaja

Mall:gmq-bot-subst-n krek n

1. alla slags djur
2. boskap

   Synonymer: fé, kłøtr’

krekł’ f

• "Mall:uttal"

1. tvara, varmed man kokar gröt och välling samt rör ihop deg, eller ett verktyg, varmed man krafsar åt sig något

   Grammatik: Nom. bfsg. krekłę, nom. bfpl. krekłin.

   Besläktade ord: krækł’

   Synonymer: tvǫru

krell’

1. kräla, vimla

   Grammatik: Pret. kræll, krællt eller krelldt’, sup. krellt eller krǫlið.

   Besläktade ord: krǫuł, krǫuł’, krał, krefł’, kræfł’

Kribb’ m

1. ett mansnamn

Mall:gmq-bot-subst-f-2 krifu f

• "Mall:uttal"

1. kräva, bröst

   Hann vær hvít í krifun.

   Han var vit i krävan. (om den som bar den s.k. nattkappan med stärkt skjortbröst)

Mall:gmq-bot-subst-n kríg n

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. krig

   Krígĕð tóv słút nittanhúndraðfyritigfim.

   Kriget tog slut 1945.

   Etymologi: Av .

Krikk’ f

1. ett kvinnonamn

krill’

1. rulla som ett klot

   Synonymer: hirr’, kłíngr’, túll’

krím’ m

1. snuva

   Besläktade ord: krímfull, krímútt

kríng

• "Mall:uttal"

1. snabb, skyndsam, rask

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. kríngændĭ, superl. kríngest.

   Besläktade ord: kríngt

   Synonymer: ósein, snæbb, snæbbferðug, snjell

kríngt

1. fort, raskt

kríngum

• "Mall:uttal"

1. runt, kring

   Dum skjøytt’ um nattúrum sum oð fisk’ og, jæ, kríngum ełfĕn...

   De skötte om naturen så som att fiska och, ja, kring älven...

   Etymologi: Av .

kris’n

• "Mall:uttal"

1. kristen

   Sammansättningar: kris’næmn, kristelig, kristneþ

kris’n

1. döpa

kris’næmn n

• "Mall:uttal"

1. dopnamn

Mall:gmq-bot-subst-m krók m

• "Mall:uttal"

1. krok

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: berkrók, krókfisk’, krókskæptyks’, skýlkrók, silakrók

   Besläktade ord: krókug, krǿk’, krǿnkn’

krókug

• "Mall:uttal" (Norrbotten)

1. krokig

   Sammansättningar: tvíkrókug, tvýkrókug

krónbóð m

1. kronohärberge eller kronan tillhörigt magasin

krónjórð

• "Mall:uttal"

1. kronojord

   ...og dá fikk dum setj’ sig pá krónjórðĕnn.

   ...och då fick de bosätta sig på kronojorden.

Mall:gmq-bot-subst-m kropp m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) kropp

   At vaka mykjið heð suga út kroppĕnn.

   Att vaka mycket det utmattar kroppen.

   Jag hæ ónt i all kropp.

   jag har ont i hela kroppen.

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: kroppes

   Sammansättningar: kroppás

kroppás m

• "Mall:uttal"

1. takås

   Sammansättningar: kroppásøł

krǫum’

1. snyfta, kvida (om sjuka)

   Synonymer: kǫur’

2. jämra och gruva sig för något, med kvirande jämmer beklaga sig över något, vara otålig, yttra missnöje, knorra; låta illa över lappri

   Kǽrið krǫum’ lagumt, jag veit heð varð fell næ ráð.

   Kära jämras lagomt, jag vet det blir väl något råd.

Sammansättningar: krǫumlás, Krǫumbergj, Krǫumus

krǫumlás n

1. lås som knarrar
2. person som alltid kinkar ; missnöjd människa, som ofta talar om sina motgångar och olägenheter

Mall:gmq-bot-subst-f-1 krún’

• "Mall:uttal" (Överkalix)

1. krona

Mall:gmq-bot-subst-m krúp m

• "Mall:uttal"

1. tröja utan knäppning, som man måste krypa in i, jumper utan knappar

   Etymologi: Av krúp’ "krypa".

krúp sing

1. böjning

krúp’

• "Mall:uttal"

1. krypa

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. sg. krǫup, sup. krupið.

   Varianter: krýp’

   Besläktade ord: krúp

kryddgǫ́rð m

• "Mall:uttal" (Skellefteå); /kʰrʉɡóːɽ/ (Luleå)

1. trädgård, trädgårdstäppa

   Etymologi: Antagligen av , av urgermanska *krūdą; jämför isländska och färöiska krydd, norska krydder, svenska krydda, danska krydderi.

   Synonymer: rótland

krýn’

• "Mall:uttal"

1. kröna, sätta krona på laggkärl till tecken att de är fullmåliga eller riktiga
2. justera vikt

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. krýneð, eller krýndt’ sup. krýnt.

Besläktade ord: krón’, krýnar

krýnar m

1. som kröner kärl

   Besläktade ord: krýn’

krynk’

• "Mall:uttal"

1. torka in, dragas tillsamman, minskas, krympa ihop

   Etymologi: Av .

kryst’

• "Mall:uttal"

1. krysta
2. (reflexivt: SurjectionBot/gmq-bot/5 sig) brösta sig, yvas

Mall:gmq-bot-subst-f-4 kræpt f

• "Mall:uttal"

1. kraft

   Kræptirn ha fyrið mínk’.

   Krafterna har börjat avta.

   Etymologi: Av .

krǿnkn’

1. krokna

   Ryggĕn gubbum hæ krǿnkneð.

   Gubbens rygg har blivit krokig.

   Etymologi: För den oväntade nasalen jämför błinkn’.

   Besläktade ord: krók

   Jämför: krankn’

kudd m

• "Mall:uttal"

1. kudde

kugs’

• "Mall:uttal"

1. kuxa, titta

   Hǫnð kugseð gønum nykjilhułĕð.

   Han tittade igenom nyckelhålet.

   Hæ dú kugseð innrst i ládę?

   Har du tittat längst in i lådan?

   Etymologi: Jämför danska kåge, koge, norska koga, norska och isländska kaga, svenska koxa.

   Sammansättningar: kugsrǽdd

kugsrǽdd

1. skygg, i synnerhet om hästar

   Synonymer: sker

   Antonymer: ełskjinn, spak, trá

Mall:gmq-bot-subst-m kukk m

• "Mall:uttal"

1. kock

   Sammansättningar: kukkmóðr

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn kukł n

• "Mall:uttal"

1. svartkonst

   Sammansättningar: kukłgubb’, kukłgumm’, kukłmakar

   Besläktade ord: kukł’, kukłar, kukłerí

kul n

• "Mall:uttal"

1. ett slutet sällskap att roa och förpläga sig i all förtrolighet; nöje, tidsfördriv i ett slutet sällskap av några få personer

   Vé ha vyrið pá ið líteð kul.

   Vi har varit på ett litet kalas.

   Besläktade ord: kula

kuł

• "Mall:uttal"

1. kol

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kułbuð, kułtræst, kułahús

   Besläktade ord: kuła, kułar

kula

• "Mall:uttal"

1. roa sig med små göromål efter bekvämlighet
2. roa sig med menlöst glam och prat med varann

   Sit og kula og ró og gef dig tíð.

   Sitt och och ro sakta med bekvämlighet och ge dig tid.

   Vé sitj’ hérnă og kula tvá ein.

   Vi sitter här och roar oss på tu man hand, under samtal.

3. gå långsamt

   kuma kuland

   komma sakta vandrande

Varianter: kura

Besläktade ord: kul

kuła

• "Mall:uttal"

1. bränna kol
2. sota ned
3. supa

Besläktade ord: kuł

kułahús n

• "Mall:uttal"

1. kolhus

kułbuð n

• "Mall:uttal"

1. det enda, sista budet eller underrättelsen om någon timad olyckshändelse

   Användning: Om då någon enda kommer till livs, så säges han komma med kułbudĕð såvida han är den enda, som kan giva underrättelse om olyckan.

Mall:gmq-bot-subst-m kułf m

• "Mall:uttal"

1. kolv i klockor och bjällror
2. pil

   Jag hæf skutið bort all’ mína kułfęn.

   Jag har skjutit bort alla mina pilar.

Etymologi: Av .

Sammansättningar: skutkułf

kułk m

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /kʲʰɞ́ɽʨʰen/

1. en liten not utan kil, som brukas i åar och floder

   Besläktade ord: kułk’

   Sammansättningar: kułknet

kułk’

• "Mall:uttal"

1. att med båtar ro och draga en kułk

   Besläktade ord: kułk

kułknet n

• "Mall:uttal"

1. mindre nät vid laxfiske

kúll’

1. klippa hår
2. klippa ull

   kúll’ fárę̆

   klippa får

Besläktade ord: kúllraktug, kúllrug

kúllraktug

1. som har lätt för att kullra eller falla, rulla omkring, utför

   Synonymer: kúllrug

kúllrug

• "Mall:uttal"

1. kullrig, upphöjdt rund
2. ovig, som lätt faller omkull

   Synonymer: kúllraktug

kułn’

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. kallna

kułtræst m

1. koltrast

kuma

• "Mall:uttal"

1. komma

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. kum, pl. kuma, pret. kum, kumeð eller kóm, pl. kóm’ sup. kumið eller khymið, imp. kum, pl. khymin eller khymjin, perf. part. khyminn; pass. kumas.

   Sammansättningar: átkhyminn, viðkhyminn

   Fraser: kumand og farand

kumand og farand

1. resande

kumas

• "Mall:uttal"

1. slippa fram, in, igenom; få rum att gå in, igenom

   Heð vær svø fúlt við fołk i stugunn, svø ég ínt’ kumdis inn.

   Heð vær svø smikkfúlt við fołk, at nð ærmest kumdis fræmm.

   Det var så milpackat med folk, att han med stor möda kunde tränga sig fram.

   Dyrę̆ vær svø trang at ég ínt’ kumdis inn.

   Dörren var så trång att jag ej slapp in.

   Heð ér svø tétt miðlę dim, svø dú ínt’ kums fræmm.

   Etymologi: Passivform av kuma.

   Grammatik: Pres. sg. kums, pret. kumdis, sup. kumeseð.

kumeð

• "Mall:uttal"

1. böjning

kumið

• "Mall:uttal"

1. böjning

kums sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

kuna

• "Mall:uttal"

1. kunna

   Etymologi: Fornnordiska kunna.

   Grammatik: Pret. kune, sup. kunað.

   Besläktade ord: kunðug

kunðug

• "Mall:uttal"

1. kunnig

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: skrífkunðug, vegakunðug, ókunðug

kunstig

• "Mall:uttal"

1. konstig

   Etymologi: Efter .

kunt m

• "Mall:uttal"

1. en av näver eller »tagor» flätad väska, ränsel, som bäres på ryggen och begagnas till matsäck, kappsäck m. m.

   Sammansättningar: nǽfrkunt, gétarkunt

2. en av trä gjord, liknande ett tråg, med skinn överdragen, som lapparna brukar att bära sina späda barn uti på ryggen i stället för vagga

   Synonymer: læppkunt

Etymologi: Av .

kunu f

• "Mall:uttal"

1. kvinna

   Kunirn éra ínt’ sum korana.

   Kvinnor(na) är inte som karlar(na).

2. maka

   Hánn hafð’ kunun sjúk.

   Hans fru var sjuk.

Etymologi: Av .

Synonymer: kjelling

Sammansättningar: kunufolk, kunuvikun, kvinnfolk, kvinnsíð’, sonakunu

kunufołk n

1. kvinnfolk

   Varianter: kvinnfołk

kunuvikun f

1. fruntimmersveckan

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn kupar m

• "Mall:uttal"

1. koppar

   Etymologi: Av , av .

   Sammansättningar: kuparbónk’, kuparmołn, kuparpenning, kuparpænn’

kuparmołn n

• "Mall:uttal"

1. kopparfärgat moln runt solen

kupp m

• "Mall:uttal"

1. kopp
2. skalle

   lin inni kuppum

   dum i huvudet

   Synonymer: skall’

Etymologi: Av .

Sammansättningar: snǫuðkupp

kur n

• "Mall:uttal"

1. kor, kyrkokor

   Hó vær fremst í kureþ.

   Hon såg sig som högst uppsatt.

   Grammatik: Pl. kur, def. kurə.

kúr’

1. sitta framlutad och hopkrumpen, luta huvudet mot bröstet

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m kurgj m

• "Mall:uttal"

1. korg

Mall:gmq-bot-subst-n kurn n

• "Mall:uttal" (Hössjö, Umeå); /kʰóːɳ/^[1] (Skellefteå); /kʰóʊ̯ːɳ/^[2] (Kalix*)

1. korn

   Etymologi: Av .

kurp m

• "Mall:uttal"

1. korp Corvus corax

   Etymologi: Av .

kúrts

1. högfärdig, stolt

kús’

1. buse, odjur, varg, orm

   Synonymer: orm: langkús’

2. elak varelse bland andar, som gör skada

kúselig

1. förfärlig, rysvärd, fruktansvärd, grym

   Sí jag dá se kúselig út?

   Ser jag då så grym ut?

kusinn

• "Mall:uttal"

1. moloken, nedstämd

kút m

1. sälunge

   Sammansättningar: sjałkút

2. knöl, puckel på ryggen

   Synonymer: búł, knýl, kveis’

kút sing

1. böjning

kút’

1. yngla, sälhonan ynglar

   Användning: Brukas blott om sälars ynglande, ej om andra djur.

   Besläktade ord: kút

1. springa, löpa

   kút nælta

   spring lite

   Synonymer: koft’, koyt’, lǫup’, sprang’, sprínt’

Grammatik: Pret. kúteð, sup. kúteð eller kutið.

kuta

• "Mall:uttal"

1. med yxa hugga och tälja något, men odugligt så att det ena hugget ej tager i det andra utan det ena här och det andra där

   Etymologi: Sannolikt besläktat med engelska cut "skära".

   Användning: Det brukas sällan om kniven, dock brukas både kura och kuta promiscue och har nästan lika bemärkelse.

   Synonymer: kura

kuta f

1. kåta, hydda, mindre ansenlig stuga

   ein gur kutalæpp

   en äkta kåtalapp, dvs. som bor i kåta

   Varianter: kǫtu

kvafa

• "Mall:uttal"

1. kvävas

   Íðĕnn hæ kvafað.

   Iden har kvävts. (uttryck när id går till i stim under isarna och kvävs)

   Besläktade ord: kvæf

kvałneð m

• "Mall:uttal"

1. avtyning, hindrad växt p.g.a. oviss åkomma

   Heð hæf kÿmið kvałneðĕn tí eð.

   Det har kommit hinder eller dövning i dess växt.

   Användning: Ordet betecknar ett sådant hinder som ej lätt går att begripa eller känna.

   Besläktade ord: kvałnes

kvałnes

• "Mall:uttal"

1. småningom och oförmärkt avtyna, förvissna, förtråna, tråna bort

   Tréð hérnă hall pá kvałnes bort.

   Det här trädet håller på att tråna bort.

   Besläktade ord: kvałneð

   Användning: Ordet betyder en mindre grad av förvissnande än fałnes.

kvamn’

• "Mall:uttal"

1. kvävas

   Etymologi: Jämför älvdalska kwåven "kvävas"; inkoativbildning till kvæf.

   Besläktade ord: kæf, kafa, kofn’

kvar

• "Mall:uttal"

1. kvar

   Etymologi: Fornnordiska kyrr "stilla".

   Sammansättningar: kvarvarand

   Besläktade ord: kvart

Mall:gmq-bot-subst-m kvarð m

• "Mall:uttal"

1. hård kant på mjukt ting, som på fnöske

   Heð ér ínt’ fnjǿskjĕnn, heð ér bæra kvarðĕnn.

   Det är ej fnöske, utan bara hårda och tillskortnade kanter.

2. halskragen på skjortor eller andra kläder

Etymologi: Av .

Varianter: gvarð

Sammansättningar: skjórtkvarð, skókvarð

kvarn f

• "Mall:uttal"

1. kvarn

   Etymologi: Av ; jämför älvdalska kwenn, jämtska kvæðn, norska kvern, danska kværn.

   Grammatik: Pl. kvarnjirn.

   Sammansättningar: kvarnbus, kvarnkæll, kvarnstrút, kvarnstút

kvarnkæll m

1. vattenhjul i kvarn; den upprättstående hjulaxeln med skövlar i en skvaltkvarn; skovelstocken i en skvaltkvarn

   Synonymer: vǫtukæll

kvarnstrút m

1. kvarnskruv, varifrån säden nedrinner i kvarnögat

kvart

1. återstående, överblivet

kvasa

• "Mall:uttal"

1. plaska, vada, skvalpa fram

   Ég kvasað mig gøning drefję̆.

   Jag vadade genom surhålet.

   Synonymer: kvusa, vada, veda

kvefi

• "Mall:uttal"

1. kväva

   Hón hæfð’ kvæfdt báðnĕð.

   Hon hade kvävt barnet.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. sg. kvef, pret. kvæfd’, sup. kvæfdt.

Mall:gmq-bot-subst-f-1 kveis’ f

• "Mall:uttal"

1. koppor, barnkoppor, vattkoppor

   Hǫnð ligg i kveisern.

   Han ligger i kopporna.

2. puckel i ryggen av engelska sjukan

   Hǫnð hæf kveisę i ryggjĕnn.

   Han är puckelryggig.

Etymologi: Av .

Besläktade ord: kvisl’, kvislig

Mall:gmq-bot-subst-m kveld m

• "Mall:uttal"

1. kväll

   Jag vær bort’ i kveldst, menn i kveld ér jag heim’.

   Jag var borta i går kväll, men i kväll är jag hemma.

   i gár um kveld

   i går kväll

2. kvällsmål

   ita kveldnn

   äta kvällsmat

Etymologi: Av n, av urgermanska *kweldą, sidoform till *kwildiz m.

Grammatik: Nom. def. kveldnn ( m böjn.), men dat. kvelden ( n böjn.).

Sammansättningar: kveldsfǫuk, kveldsgjera, kveldsgrǫut, kveldstrøytt, kveldssømnug, kveldsvøkinn, kveldsverð

Besläktade ord: kveldes

Synonymer: apta

kveldes

1. bliva afton, bli skumt

   Heð hall á kveldes.

   Heð kveldes brátt.

   Det är kort dag.

   Etymologi: Fornnordiska kvelda; norska kvelda, kveldast; danska kvælde; nordfrisiska kväle, quale.

kveldsgjera n

1. kvällsarbete, något lättare arbete, som verkställes vid skenet av spiselden

kveldssømnug

1. sömnig om aftnarna; som ej gärna håller sig vaken på kvällen

   Antonymer: kveldsvak, kveldsvøkinn

kveldst

• "Mall:uttal"

1. böjning

kveldsvøkinn

1. som ej vill sova pa kvällen

   Synonymer: kveldsvak

   Antonymer: kveldssømnug

kvept’

• "Mall:uttal"

1. blåsa, fläkta; lukta

   Heð kvepteð bæra aldr’ svø líteð.

   Det blåste bara en liten smula.

   Hón hæfð’ smórt pá sig svø heð kvepteð bæra bortaf nę.

   Hon hade smort på sig (parfym) så det luktade stark av henne.

kvið n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) kved, buk

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: kvidug

kvíðhǫuk m

1. fjällvråk

   Synonymer: kvírspenning, kvírhǫuk

kvidug

• "Mall:uttal"

1. havande, gravid

   Synonymer: báðnútt

2. stinn, bukig

Etymologi: Av .

kvikk

• "Mall:uttal"

1. yster, yr, sprallig i kroppen
2. levande

   kvikkt og dǿdt

   boskap och husgeråd, all lösegendom

Etymologi: Av .

Besläktade ord: kvinkn’

Synonymer: kát

kvikk m

1. den inre delen av ett horn; den mjuka benspetsen, som uppfyller det inre rummet av ett horn
2. det inre ömma hornet av hästhoven

kvikk’ f

1. (anatomi) kvicke, köttet ovanför hornlagret i hästhoven

kvill’

1. sakta jämra sig, med dämpad röst
2. drilla, sjunga; om fåglar

kvinkn’

1. kvickna till

   Besläktade ord: kvik

kvinnsíð’ f

1. vad som hör till hustrun eller fruntimren på gården

   Hä jär int ann dåligt vä kvinnsida i den gåln.

   I den gården råder en dålig, overksam, sjuklig eller slösaktig hustru (allt efter omständigheterna), o. s. v.; mannen har litet eller intet biträde av sin hustru eller sina fruntimmer eller blir genom deras förvållande till sin jordiska välfärd förstörd.

kvír’

• "Mall:uttal"

1. jämra sig under smärta, kvida, gny

   Sammansättningar: kvírhǫuk, kvírspenning

   Synonymer: oyjes, kǫur’, krǫum’, kvill’

kvírhǫuk m

1. fjällvråk

   Synonymer: kvírspenning, kvíðhǫuk

kvisl’ f

• "Mall:uttal"

1. liten blemma, utslag, blåsa

   Besläktade ord: kvislig, kveis’

kvislig

1. som har blemmor, utslag på huden

   Besläktade ord: kveis’, kvisl’

kvułk’

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. kolka, dricka hejdlöst

   Histĕnn kvułkeð inní sig heila embreð.

   Hästen kolkade i sig hela ämbaret.

kvædd m

• "Mall:uttal"

1. kvanting, en liten tjock och fet, halvvuxen gosse

   dá jag vær n lít’nn gusskvædd

   då jag var en liten grabb

   Varianter: hvædd, hvubb

kvæf

• "Mall:uttal"

1. kvav

   Etymologi: Jämför svenska och norska kvav.

   Besläktade ord: kvafa

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn kvæf n

1. tryckning för bröstet, svårighet att andas
2. den luft, som om vintern tränger sig igenom små hål på isen, varigenom fiskar i sjöar får nödig andluft

   Heð stirðneð svø mykjið fisk i denn sjǿĕnn fyr heð hǫnn misti kvæfĕð.

   Det dog ut så mycket fisk i den sjön, eftersom den miste andluften.

   Vakk næ huł hér og der svø fiskjĕnn fá kvæfĕð.

   Slå upp något hål här och där (på isen), så att fisken får luft.

Etymologi: Fornnordiska kvef n "hosta, snuva", norska kvæv n "svårighet att andas; snuva, förkylning".

Besläktade ord: kvafa

kvæst m

• "Mall:uttal"

1. kvast

   Tag n kvæst og sóp.

   Ha en kvast och sopa.

   Etymologi: Motsvarande fornsvenska qvaster, koster, svenska dialektala kvast, kåst, kost, danska kost, kvast, norska kvast, kvost, kost, fornnordiska *kvǫstr, mellanlågtyska quast, mellanhögtyska och tyska quast av ett germanskt *kwastu- av omstritt ursprung.

kyfann n

• "Mall:uttal"

1. knähund, en helt liten hund

   Etymologi: Av .

   Varianter: kifann

kýl f

1. stor mage, buk
2. påse, säck

   Sammansättningar: mætkýl

Etymologi: Fornnordiska kyllir, kýll; jämför kyll’.

kýł’ m

• "Mall:uttal"

1. knöl^[3]

   Etymologi: Fornnordiska kýli, norska kjyle.

   Synonymer: búł, knýl, kút, kveis’

kyłð f

1. köld

   kyłðę̆ hæ snerpeð.

   Kölden har hastigt tilltagit.

   Etymologi: Av .

   Varianter: kyłd

   Besläktade ord: kyłn’

kyłn’

• "Mall:uttal"

1. kyla, giva köld ifrån sig^[4]

   Steinveggjĕnn kyłn’ færligt.

   Stenväggen kyler hiskeligt.

   Besläktade ord: kyłð

kylr’

• "Mall:uttal"

1. knyta ihop ett bylte, en samling av allahanda saker

   Besläktade ord: kyls’, kylt’

kyls f

• "Mall:uttal"

1. bylte, innehållande varjehanda saker; oordnad samling av något

   Besläktade ord: kylr’, kyls’, kylt’

kyls’

1. knyta vårdlöst ihop något

   Synonymer: kylr’, kylt’

kylt f

1. börda

   Synonymer: børð’

   Besläktade ord: kylr’, kyls, kyls’, kylt’

kylt’

• "Mall:uttal"

1. knyta vårdslöst ihop något.

   Hvoð ér eð dú kylt’ og bylt’ við alt fyr słag?

2. bära något tungt

Grammatik: Pret. kylteð.

Besläktade ord: kylr’, kyls, kyls’, kylt

kylt’ n

1. bylte, något hopbyltat, t. ex. tærmkylteð

kylug

• "Mall:uttal"

1. kylig

   Synonymer: frisk

kynð’ n

• "Mall:uttal"

1. sinne, sinnelag

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: -kynðis

kynkig

1. knutig, full med knutar och ojämnheter; om tråd och garn

   Besläktade ord: kynkj’

kynkj’

1. rynka ihop i bucklor och veck; sy slarvigt

   Besläktade ord: kynkig

   Jämför: lynk’, nest’

Mall:gmq-bot-subst-f-3 kyrk’ f

• "Mall:uttal"

1. kyrka

   Vé ska dil kyrkis i dag.

   Vi ska till kyrkan i dag.

   dá skúll’ dem jú át kyrken

   då skulle de till kyrkan

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kyrkbók, kyrkgárð, kyrkstugu, kyrkvall, kyrkveg

   Besläktade ord: kyrkes

kyrkes

• "Mall:uttal"

1. gå till kyrkan

kyrkstugu m

• "Mall:uttal"

1. (historiskt) kyrkhus bestående av en stuga med kammare och förstuga samt ett stall

kyrm n

1. syarbete, som är mycket illa och oskickligt gjort

   Varianter: korm (kårm)

   Besläktade ord: kyrm’

kyrm’

1. sy illa, hoptrassla och rynka det man syr

   Jämför: kyrp’, lynk’, nest’, snerp’

   Besläktade ord: kyrm

kyrp’

1. sy illa, hoptrassla och rynka det man syr

   Skreddarĕnn æ kyrpeð hóp trǫyję mín, svø ég ærmest rymmes tí ę.

   — — så att jag näppeligen ryms i henne.

   Jämför: kyrm’, lynk’, nest’, snerp’

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn kyt n

• "Mall:uttal"

1. kött

   frusinn i kyt

   fruset kött

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: kytkabb’, kytkjekling, kytpit

kytkjekling m

1. talgoxe

   Synonymer: tolgóks’, tjýftit, kytpit

2. gråsparv

kytpit n

• "Mall:uttal"

1. lappmes
2. talgoxe

   Synonymer: kytkjekling, tolgóks’, tjýftit

kæbb’ m

• "Mall:uttal"

1. ställning, på vilken garn revas och varav sedan så kallad vävränning eller varp tillreds
2. kort stockända; träkubbe till underlag, när man klyver eller hugger något

   Sammansättningar: hǫggkæbb’, køtkæbb’

3. säte, stol (bestående av en stockända)

Besläktade ord: kæp

kæbb’

• "Mall:uttal"

1. reva garn för att därav sedan väva
2. hugga av

kæf

1. alldeles, helt och hållet, rakt, mycket

   Heð ér kæf alt.

   Det är alldeles slut.

   kæfmyrkt

   kolmörkt

   kæfsłút

   alldeles slut

   Etymologi: Norska kav adv. "ganska, alldeles"; jämför fornnordiska kaf loðinn "toto corpore hirsutus".

kæfmyrk

1. kolmörk, beckmörk, kolsvart, becksvart

kægr’

1. darra

   Besläktade ord: kaga, kægrhent, kægrlundum, kægrnef

   Synonymer: skakr’, skallr’, durr’, dúr’

kægrhent

1. darrhänt

   Synonymer: skakrhent

Mall:gmq-bot-subst-m kæll m

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /kʲǽlːn/

1. gubbe, gammal man

   Hann ér n iælak n kæll.

   Han är en elak gubbe.

   Användning: Säges sällan i god bemärkelse, ty då brukas gubb’.

2. kvarnstocken av skvaltkvarnar, uti vilken bladen är fästade (och som står upprätt)
3. (i sammansättningar) hane

Etymologi: Av , av urgermanska *karilaz, diminutivform av *karaz = kær.

Besläktade ord: kelling

Sammansättningar: kættkæll, kvarnkæll, rúpkæll, andkæll, kællber

Se även: kær

kæll’

1. hopa något

   Høyjĕð kælleð ihóp.

   Höet hopades.

   Besläktade ord: kælles

kæll’ m

1. böjning

kælles

1. sägs noten göra, när allt garnet lindar sig på stentelen, så att noten blir såsom ett ankartåg, vilket sker, när man drager not, där som är mycket gräs på grunt vatten

   Etymologi: Möjligen av ett äldre *korlas(t).

   Besläktade ord: kæll’

kænn

1. böjning

kænn’ f

• "Mall:uttal"

1. kanna

kænn’

1. när mjölkavsöndring börjar hos kor och andra hondjur någon tid före nedkomsten med foster, sägs de kænn’

kæpphǫgg n

1. huggning i kapp

kær 1 m, 2 n

• "Mall:uttal"

1. man, karl; make

   Etymologi: Urgermanska *karaz; besläktat med kæll.

   Sammansättningar: hærrkær, kærútt, skerkær, triðningskær "fjärdingsman", vískær

2. (kärl) kar

   Etymologi: Av ; besläktat med kærs.

   Sammansättningar: ǫuskær, vǫtukær

kærm m

1. ryggstöd (i stolar, soffor, slädar m. m.)

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-1 kærrt’ f

1. karta

kærs m

• "Mall:uttal"

1. ett ovalformigt, laggat, mindre käril, uti vilket man plär bära och salta fisk av mindre kvantum; det har lock

   Etymologi: Från , motsvarande norska kass "liten ryggkorg, liten börda på ryggen, litet lass, puckel", svenska kasse, isländska kass, kassi "korg, ett slags fiskredskap", hjältländska kessi "korg flätad av halm" o. d.

   Besläktade ord: kærs’, keril

   Sammansättningar: karsskíð, fiskkærs, smørkærs, strǿmingskærs

   Se även: bałgj’

kærs’ m

1. kasse

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: kær, kærs

kærs’

1. (nedsättande) föda oäkting

kærútt

1. kaxig

Mall:gmq-bot-subst-f Mall:gmq-bot-subst-m-a kæs f & m

• "Mall:uttal"

1. hop, hög, samling av varjehanda, såsom stubbar, ved, ris för att brännas m. m.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: gjǿþningskæs, hvarþkæs, mǫurkæs, rískæs

   Besläktade ord: kasa

kǽs’ m

1. löpe, eg. stycke av en kalvmage, som begagnas för att få mjölken att löpna

   Etymologi: Av , av forngermanska *kāsijaz "ost"; jämför älvdalska kęse, lågtyska Kees, engelska cheese, nederländska kaas, tyska Käse.

Mall:gmq-bot-subst-m kætt m

• "Mall:uttal"

1. katt

   Sammansättningar: kættkæll, kættygł’, lékætt

   Besläktade ord: kætt’

   Fraser: dra kættĕn pá nesan

Mall:gmq-bot-subst-f-1 kætt’ f

• "Mall:uttal"

1. katta^[5]

   kættę jałm’

   kattan jamar

kættkés m

• "Mall:uttal"

1. katekes

kættmanið m

• "Mall:uttal"

1. mars månad

Mall:gmq-bot-subst-f-1 kættygł’ f

1. uggla, nattuggla, så heta alla arter av ugglor Strix utom uven^[6]

   Sammansättningar: stórkættygł’

   Synonymer: nǫ́ttygł’

kǿksmúr m

1. köksspis

kǿr’

1. köra

   Hǫnð vær út brátt um morgję og sku fera og kǿr’.

   Han var ute tidigt på morgonen, och skulle iväg och köra.

   Etymologi: Av . Möjligen en inlånad form; jämför øyr’ och høyr’.

   Grammatik: Pret. kǿrð’, sup. kǿrt.

køyjes

• "Mall:uttal"

1. kräkas, kväljas^[7][8]

   Jag køyjeseð dil ess grǿne gall’nn kum upp.

   Jag kräktes, till dess gröna gallan gick upp.

   Etymologi: Jämför norska køyast "känna illamående, avsky".

   Grammatik: Pret. køyddis eller køyjeseð, sup. køyddĭs.

   Sammansättningar: tómkøyjes

   Synonymer: kvełi, ygł’

labb m

1. stor fot (hos djur)
2. (bildligt)

   labb dil kar

   storväxt karl

labb’

1. gripa, taga, hugga i

Labb’ m

1. ett mansnamn

Mall:gmq-bot-subst-f-1 láð’ f

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /lòːä/

1. låda

   Ta borti láða.

   Ta utur lådan.

   Etymologi: Av , "låda", "lavett", motsvarande tyska Lade, "låda", "skrin"; egentligen identiskt med lǫdu.

lada

• "Mall:uttal"

1. inlägga, inbärga i hus eller lada; säges ej blott om säd, hö och halm, utan även om annat, son man vill förvara för åverkan av regn, röta m. m. såsom ved, bräder, varjehanda redskap o. d.

   Etymologi: Av "stapla, bygga, lasta, fälla".

   Besläktade ord: læð, læss, lǫdu

lafa m

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. brits

lag 1-3 n, 4 m

• "Mall:uttal"

1. det i lador inlagda höet eller den otröskade säden, eller ock halmen därav

   Ber mig hít n knipp’ borti hałmlagĕð!

   Bär hit till mig en knippe halm av halmlaget!

   Sammansättningar: fræmmlag

2. sällskap, församling, vanligen för kort tid eller visst ändamål

   Vanliga konstruktioner: i lag

   Sammansättningar: graføłslag, kutalag

3. saft, som flyter av trän eller pressas ur bär

   Sammansättningar: bjerklag, berlag, bramberslag, ákrberslag

4. vatten, vätska; avkok, vari något är kokat

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: énlag, hómłlag

Etymologi: Av .

Besläktade ord: lǫgum, laga, laka, lakk’, leka, lók, lǿk, ólaga, ólagsamm

lág

1. låg

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: lágmélt

   Besläktade ord: lág’

Mall:gmq-bot-subst-f-3 lág’ f

1. en i skogen, underjorden, i myrar eller på bottnen av sjöar liggande kullfallen stam; nerblåst eller avsågad halvrutten trästam i skogen; vindfälle

   Etymologi: Fornnordiska lág, lega, norska låg.

   Besläktade ord: legg’, ligu, ligg’

   Synonymer: lǽg

lagg’

1. lägga, hopsätta stäverna på laggkärl

   Etymologi: Av .^[9]

   Besläktade ord: lǫgg

lagirmagn n

1. lavemang

lágmélt

1. lågmäld

   Etymologi: Jämför fornvästnordiska lágmæltr.

laka

1. rinna, flyta sparsamt, smått
2. förse med saltlake

Sammansättningar: lakabłǫut

Mall:gmq-bot-subst-m-an laka m

1. lake Lota lota

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: lakavagn

lakabłǫut

1. genomblöt

   Synonymer: lakkbłǫut, lakkvót, lǿkbłǫut, lǿkenavót, lǿkvót

lakk’

1. drypa

   Hǫnð ærrbeiteð svø sveittĕnn lakkeð.

   Han arbetade så svetten lackade.

   Besläktade ord: lag, laka, lakkbłǫut, lakkvót

   Synonymer: drýp’

laksmús f

1. laxens flåttfena eller fettfena, som sitter på ryggen nära stjärten

lán’

1. låna

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n land n

• "Mall:uttal"

1. land, mark i vidsträckt betydelse; trakt

   skrínt land

   magert land

   Dá drifi dem i land deri Búrkvíkslanden.

   Sedan drev de i land i Burvikstrakten.

   Etymologi: Jämför danska, norska, svenska, isländska, nederländska och engelska land tyska Land, gotiska 𐌻𐌰𐌽𐌳, frisiska lân.

   Besläktade ord: lenning

   Sammansättningar: bakland, bifaland, landkall, nýland, sǽðland, słýland

landkall m

• "Mall:uttal"

1. landis, som man kör på om våren

   Synonymer: ískall, tjałing

landom

1. böjning

lang

• "Mall:uttal" (Umeå); /lǽ̰ːk/ (Luleå); /lɑ̰́ːk/ (Kalix)

1. lång

   langhǫkulæppĕnn

   lappmannen med den långa hakan

   ein langan tíð

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. lengr, superl. lengst.

   Besläktade ord: langsenn, lengj’, lengt’, lengtinn

   Sammansättningar: langsamm, langfangum, langgrím, langskut, langleiðes, langló, langstang, raklang

langleiðes

• "Mall:uttal"

1. vantrivas, finna tiden lång, ha ledsamt

langrekt

1. långsint

langsamm

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. långsam

langsenn

1. sedan länge

   Etymologi: Jämför fornnordiska lǫngu "länge sedan".

   Synonymer: lengjseðan, lengseðan

langstang f

1. (anatomi) långfinger

larð m

1. ladugård

   Synonymer: féhús

lásm m

1. spricka på växande träd, förorsakad av storm eller annat våld^[10]

latinstýl m

1. (typografi) latinsk stil

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn látrskin n

• "Mall:uttal"

1. norrsken

   Varianter: látrskín

   Synonymer: lýsnirn

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn látrskín n

• "Mall:uttal"

1. norrsken

   Dú femundres sum ið látrskín.

   Du darrar som ett norrsken.

   Varianter: látrskin

   Synonymer: lýsnirn

lavið

• "Mall:uttal" (Umeå); /lɑ́ʋːe/, /lǽʋːe/ (Skellefteå)

1. i sällskap med någon

   Fołkjĕð ér svø fúlt við ǫfund svø dú kænn ínt’ vara lavið dum.

   Folket är så fullt med avund, så att man inte kan bo ibland dem.

   Etymologi: Av lag och við, motsv. vera i lag (við).

lé n

• "Mall:uttal"

1. lä

   Heð ér altinn lé inni skógjĕnn.

   Det är alltid lä i skogen.

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m legg m

1. (anatomi) vad

   Etymologi: Av .

legg’

1. lägga

   Etymologi: Av .

   Varianter: leggj’

   Grammatik: Pres. legg eller leggj, pret. lægð’, sup. lagdt.

   Fraser: legg’ um

   Besläktade ord: lag, lág, lág’, lǽg

legg’

1. böjning

legg’ um

1. uppduka, berätta, omtala

   Hǫnð lægð’ ínt’ næ um eð.

   Han talte ej något därom.

   Hæf nð lagdt um eð næ?.

   Har han yttrat något därom?

leið

• "Mall:uttal" (Umeå); /lɑ́ɪ̯ːj/ (Skellefteå); /léɪ̯ː/ (Luleå)

1. otäck, led

   Etymologi: Av .

leik’ n

1. leksak

   Etymologi: Av .

leik’

1. leka

   Etymologi: Av .

leir n

• "Mall:uttal" (Umeå); /lɑ́ːɾ/, /lɑ́ɪ̯ːɾ/ (Skellefteå); /léɪ̯ːɾ/ (Luleå)

1. lera

   reið’ leirĕð

   reda eller mängta ihop ler till klämning eller bruk i murar

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: leirbrák, leirgrubb’, leirlafa, leirstakk, leirkeld’, leirkett’, leirtag

   Besläktade ord: leirug

Mall:gmq-bot-subst-n-1-oräkn leit’ n

1. ansiktets och hullets utseende och finhet; hudfärg

   Hón hæf ið bra leit’.

   Hon ser frisk ut i hyn.

   Besläktade ord: brúnlit, myrkleit, rǿðleit, rúðleit, svartleit, hvítleit, liúsleit, brúnleit, einlit

leit’

1. leta, söka igen

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. leitt eller leiteð, sup. leiteð.

leiteð

1. böjning

leiteð

1. böjning

leitt

• "Mall:uttal"

1. böjning

leka

• "Mall:uttal"

1. sippra ut, sakta framrinna genom springa eller hål; läcka

   Etymologi: Av (lak, lekit).

   Grammatik: Pret. læk, sup. likið eller lekið.

   Besläktade ord: lag, laka, lakk’, lók

leka m

1. kaffetår

Mall:gmq-bot-subst-f-4 leksn f

• "Mall:uttal"

1. skolläxa

   Nú gør dú leksnę̆!

   Nu gör du läksan!

   lesa leksnin

   läsa läxorna

2. lärdom

   Hón fikk sig n ryktig n leksn.

   Hon fick sig en varning.

Besläktade ord: leksn’ upp

lektr n

1. läktare

lékætt m

• "Mall:uttal" (efterledsbetoning är numera ovanlig)

1. hermelin, lekatt Mustela erminea^[11]

   Etymologi: Motsvarande svenska lekatt, danska lækat, norska lekat; sammansättningar av kætt och en förled av omtvistat ursprung.

   Synonymer: sjǿmús

lembtakk’ f

• "Mall:uttal"

1. dräktig tacka

leminn

• "Mall:uttal"

1. som har träningsvärk

   Jämför: dǫuf, limalǫus

Mall:gmq-bot-subst-m lemm m

1. slagfälla för råttor

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-4 lend f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. (anatomi) länd, höft

   Lendę̆ verk.

   Höften värker.

   Etymologi: Av .

   Synonymer: ró

lengj’

• "Mall:uttal"

1. länge

   Etymologi: Av ; avledning av lang.

   Sammansättningar: lengjseðan

lengr

• "Mall:uttal"

1. böjning

lengseðan

• "Mall:uttal"

1. länge sedan

   Synonymer: langsenn

lengst

• "Mall:uttal"

1. böjning

lengt’

1. förlänga, uttänja

   Sí dil hvurrig dú kænn lengt’ út n nælta.

   Se efter om du kan förlänga den litegrann.

2. förlänga sig, uttänja sig, bli längre

   Dagen hæf lengteþ reiþ’.

   Dagen har redan blivit längre.

   Daga lengt’ mót vórn.

lengtinn

• "Mall:uttal"

1. lysten, en som häftigt längtar efter någon viss mat

   Användning: Säges egentligen om havande kvinnors besynnerliga längtan efter någon viss mat; jämför forkunð.

lenning f

• "Mall:uttal"

1. landningsplats vid å eller sjö för fiskarbåtar; båthamn

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bátlenning

leppgell n

1. näpst för obetänksamt tal; slag på munnen såsom straff för sladder

lerik f

• "Mall:uttal"

1. låda, liten låda vid ena ändan ini en kista

lés sing

• "Mall:uttal"

1. böjning

lés’

• "Mall:uttal"

1. låsa

   Lés dyrĕnn veł.

   Lås igen dörren väl.

   Etymologi: Genom vokalbalans av ; avledning till lás.

   Grammatik: Pret. lést’, sup. lést.

lesa

• "Mall:uttal"

1. läsa

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. læs, sup. lisið, perf.part. lisinn.

less’

1. lasta

   Hvoð dú hæ lest baktóngt.

   Så baktungt du har lastat.

   Less áf læssěð!

   Vanliga konstruktioner: less’ áf

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: fræmmlest "(fordon) som är tungt lastat framtill"

   Besläktade ord: læss

lést

• "Mall:uttal"

1. perfektparticip av lés’

lést

1. böjning

leta

• "Mall:uttal"

1. låta, tillåta

   Ska jag gá dít og leta dum sitj’ og gnærres át mig?

   Ska jag gå dit och låta dem sitta och grina och skratta åt mig?

   Let mig va i frið!

   Låt mig va i fred!

   Etymologi: Jämför svenska läta.

   Grammatik: Pret. læt eller leteð, sup. litið eller leteð.

létn’

• "Mall:uttal"

1. bli lätt

   Etymologi: Fornnordiska létta, fornsvenska lǣtna.

   Besläktade ord: létt

létt

• "Mall:uttal"

1. lätt^[12]

   Heð gár við létt lag.

   Det låter sig lätt göra.

   Heð ér fyr létt enn.

   Det är för lätt ännu.

2. fattig

   Synonymer: fǫtug

   Antonymer: tóng

Etymologi: Av .

Besläktade ord: létt’, létn’

Sammansättningar: léttrádd, létttródd

létt

1. lätt, utan svårighet^[12]

Mall:gmq-bot-subst-f-1 létt’ f

1. så kallas den ställning, med vilken man höjer och sänker kvarnen

lí’ m

• "Mall:uttal"

1. lie

   Grammatik: Nom. bfsg. líenn.

   Sammansättningar: líbaka, líurf

lið 1 m, 2-3 n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) led

   Etymologi: Av .

2. grind, grindöppning

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ganglið n "liten grind för gående personer"

3. arbete i en viss ordning eller omgång, vartill socknemän uppbjuds

Mall:gmq-bot-subst-f-4 líð f

• "Mall:uttal"

1. lid; moränbeklädd, ofta skogbevuxen bergssluttning

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: baklíð

lídling m

1. liderlig, utsvävande karl

líðs’

1. lindra

   Líðs menn læt, og gá ett’ knífŭm!

   Lindra mig besväret och gå att hämta kniven!

   Kǽrið líðs mig nælta.

   Kära lindra mig litet (genom att lösa av mig ifrån arbetet en liten stund).

2. hjälpa, förslå

   Líðs eð tała við é?

   Är det möjligt att övertala er?

   Heð líðs ínt’ heð.

   Det hjälps inte (det måste göras, ske).

Besläktade ord: líðsę

líðsę f (oböjeligt)

1. lindring, lättnad, hjälp

   Hón fikk nn lít’nn líðsę i gár.

   Hon fick en liten lindring i går, nämligen till sin sjukdom.

   Besläktade ord: líðs’

   Fraser: gá áf við líðsum

liðsleð n

• "Mall:uttal"

1. det lilla barnet, "lillen", se lít’nn

liðslkó

• "Mall:uttal"

1. smeknamn åt kalvar

liðslkó

1. lockrop till kalvar

   liðslkóĕnn mín kum

   lilla kalven min kom hit

   Varianter: póliðslkó, póliss

lif og má

• "Mall:uttal"

1. hej då, adjö

   Grammatik: Som svar säges líkęleidis.

lifa i handum og munðum

1. (idiomatiskt) leva ur hand i mun

líflǫus

1. livlös

   Etymologi: Av .

lifr f

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) lever

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: lifres

lífsvent f

1. förhoppning om tillfrisknande

lífsvón f

1. hopp om livet^[13]

ligg’

• "Mall:uttal" (Umeå); /lìːk/ (Kalix)

1. ligga^[14]

   Sammansättningar: íliggjinn, nǽrligginn

   Grammatik: Pret. sg. lá, sup. legað, legeð eller ligið.

   Besläktade ord: lag, lág, lág’, lǽgd, legg’, ligu, ólaga, ólagsamm, ólǫgum, uppligu, słǽgd

   Fraser: íngiting tag ligg’, ligg’ á

ligg’ á

1. störa eller liksom ge sig på en ett i ett och inte lämna en i fred, t. ex. om mygg eller flugor
2. vara i vägen, springa runt fötterna

Jämför: áligginn

• Mall:gmq-bot-subst-f-2

ligu f

• "Mall:uttal"

1. något som ligger

   Sammansättningar: uppligu, liguskyrð

2. det avtryck i markvegetationen ett liggande djur lämnat efter sig, liga

Etymologi: Av .

lík

1. lik
2. sannolik (?)
3. förträfflig, god, passande

   Hǫnð bær sig ínt’ næ líkt át.

   Heð vær denn líkeste kærĕnn.

   Deð líkeste ég veit.

4. rätt, billig

   Heð vær ínt’ næ líkt heð nð bigjórð’.

   Det var ej billigt vad han begärde.

Etymologi: Av .

Grammatik: Kompar. líkændĭ, superl. líkest.

Besläktade ord: lík’, líkmykjið, líkum, líkt, líkhukkinn, líkthukkinn, líktukkinn, líkvís, ólík’, ólíkt

lík n

1. lik

   Sammansättningar: líkferð

lík’

1. lika

líkferð f

1. likfärd^[15]

líkheit f

• "Mall:uttal" (s. Vb); /lìːkhɑɪ̯ːt/ (n. Vb); /lɛ̀ɪ̯ːkhɑɪ̯ːt/ (Överkalix)

1. likhet

   Hvoð ér eð fyr líkheit miðlę i bjerk og ið gjiver?

   Vad är det för likhet mellan en björk och ett gevär?

líkt

1. rätt, billigt, bra

   Ér eð næ líkt heð?

   Är sådant rätt?

líktukkinn m

1. likadan, dylik

   Líktukkeð ér eð.

   Likadant är det.

líkum

• "Mall:uttal"

1. det må vara; det vet man nog; känd sak.

   Líkum heð.

   Det må då vara; det gör mig detsamma.

   Líkum hann.

   Nog är han känd; om honom är ej fråga.

   Líkum denn sakę̆.

   Jag menar, avser, talar ej om den saken, bryr mig ej därom.

líkveł

• "Mall:uttal"

1. likväl

   Varianter: líkul, líkal

líkvís

1. okunnig; eg. lika vis (klok), nämligen som den frågande

   Synonymer: líksłúg

líkvíst

1. faktiskt

lillhakkspít m

1. trädkrypare

lillkrikk’ f

1. kricka Anas crecca

lillmýrgøril m

1. gluttsnäppa

   Synonymer: kłýfi, kłifi (lapska)

2. grönbena

   Synonymer: mýrgøril, mýrsníp’

Mall:gmq-bot-subst-n lím n

• "Mall:uttal"

1. lim

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: lím’, límig

   Sammansättningar: límtáł, límtáł’

lima

• "Mall:uttal"

1. sönderdela lem från lem av ett slaktkreatur utan att krossa något ben; eg. om renslakt, därvid detta alltid iakttages

   Etymologi: Av .

limalǫus

1. ej mäktig bruket av sina lemmar; lam i hela kroppen, krumpen

   Jämför: leminn

límig

• "Mall:uttal"

1. seg, som fastnar vid

   Etymologi: Fornnordiska límugr "klibbig".

lin

• "Mall:uttal"

1. len
2. lindrig, ej tung; om arbete

   lint ærrbeit

Etymologi: Av .

Besläktade ord: lina

lina

• "Mall:uttal"

1. lindra, lätta, giva efter

   Lina pá strengĕnn!

   Giv efter på tömmen! Sträck ej så hårt på tömmen!

   Lin pá vógę̆!

   Lätta på hävstången!

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: lin

lingnaðl m

• "Mall:uttal"

1. linjal

   Besläktade ord: lingnǽr

   Se även: máłstang

Mall:gmq-bot-subst-f linj f

• "Mall:uttal"

1. rågång

   Sammansättningar: lýslinj, rálinj

   Synonymer: rá

linnber n

1. lingon

   Sammansättningar: linnberlyngj

línteist m

• "Mall:uttal"

1. lintotte

lír n

1. remmen varmed tröskklubben förenas med skaftet

lisinn

• "Mall:uttal"

1. beläst

lit m

• "Mall:uttal"

1. färg

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: leit’

   Hyponymer: rǫuð, rǿð, grǿn, błá, sórt, grá, hvít, róg

lít’

• "Mall:uttal"

1. lita på, lyda, följa någons råd

   Lít mig; é varð’ ínt’ angrkjǿpt.

   Följ mitt råd; ni ångrar ej köpet.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. lítti eller líteð, sup. lítt eller litið.

   Besläktade ord: álítt, lítsam

lít’nn

• "Mall:uttal"; som förled /lɪlː/, /lɪɬː/, /lɪsː/

1. liten

   Etymologi: Av , ack. m. lítinn.

   Grammatik: Femininum lítar, neutrum líteð; nom. bfsg. mask. liðsl’nn, fem. liðslę, neutr. liðsleð.

   Sammansättningar: hóflít’nn, liðslkó, liðslpikr, magteslít’nn, mórðlít’nn, rummlít’nn

   Synonymer: smá

   Antonymer: stór, grott

líta

• "Mall:uttal"

1. lite

   Vanliga konstruktioner: næ líta

lith’

• "Mall:uttal"; ipf. "Mall:uttal"

1. (om garn) färga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. litheð.

   Besläktade ord: lit

lítsam

1. hörsam, lydig, tillitsfull

   lítsamt báðn

   lydigt barn

   Antonymer: ólítsam

ljóng n

1. ljung

   Varianter: lung

   Sammansättningar: ljóngilð

Mall:gmq-bot-subst-f-3 ljóng’ f

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) lunga

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: ljóngsót

ljóngsót f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. (medicin) lungsot

ljúg’

• "Mall:uttal"; pres. sig. /jʉ́ː/; pret. sg. lɑ́ʊːw/

1. ljuga

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. lǫug, sup. lugið, lygið eller lugjið.

   Besläktade ord: lógg’, lúgs’, lygd, lygn

   Synonymer: lyga, lǿg’

ljúsk’ m

1. (anatomi) ljumske

   Etymologi: Av .

ljúsmóðr f

1. barnmorska
2. kvinna som är närvarande när kor kalvar

Etymologi: Av .

ljút

• "Mall:uttal"

1. ful, en som ser illa ut i ansiktet, vanskaplig i ansiktet och där har fula lineamenter

   Heð vær nn færlig ljút nn stínt’.

   Det var en förfärligt ful flicka.

   Dú ér dá greselig munðljút.

   Du är då hiskeligt ful om mun.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Kompar. ljútændĭ, superl. ljútest.

   Jämför: lýtt

ljút

1. böjning

ljút’

1. ljuta, få

   Ég ljút fara.

   Jag måste bege mig.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pres. ljút, pret. lǫut, sup. lutið, perf. part. lutinn.

ló 1-2 n, 3 m

• "Mall:uttal"

1. ludd, fjun, damm

   Sóp ihóp lóĕð Signe.

   Sopa ihop luddet, Signe.

2. luddhår på skinn
3. tröskloge

   Dem sægð’ vel báð’ lóĕnn og rúndlǫdun. Dú veit i Nórðmærning der vær eð jú tał um stórladună menn heð væ ínt’ heð hérnă.

   Etymologi: Jämför fornvästnordiska lófi, láfi.

   Grammatik: Nom. bfsg. lóĕnn, dat. lóŭm /lúːɞm/, pl. lóană /lùːana/ eller ló’, lóęn.

   Sammansättningar: langló, lódamb, lódyr, lógułf, lókǫru, lópórt, lórandirn, lóstołp’, lóvegg, lóvagn

Etymologi: Av f.

lóð n

• "Mall:uttal"

1. så kallas höet, som ligger i lador ihoppackad, helst så länge det är orört

   Jag hæf bæra eitt hałft høylóð kvar útum vórlóðĕð.

   Jag har blott en halv höstack kvar utom vårstacken.

2. så kallas den is i havet, som skjutes upp och ovanpå varannan och ligger varvtals men jämnt och horisontellt, varför han är högre än annan is

Etymologi: Fornnordiska lóð f "avkastning av en jordlott".

Mall:gmq-bot-subst-f-2 lǫdu f

• "Mall:uttal"

1. lada

   Stá nú og bynn’ pá heðdernă sum óks’nn pá n ný lǫdudyr.

   Stå nu och se fånigt på det där såsom oxen på en ny ladudörr.

   Etymologi: Liksom jämtska ludu av , egentligen av oblika formen hlǫðu; till verbet hlaða "ladda".

   Varianter: ladu

   Besläktade ord: lada, læð

   Sammansättningar: lǫdurinsl, lǫdusulv

lǫdurinsl f

1. rissel att rengöra spannemål med

lǫdusulv f

1. hussvala Delichon urbicum

   Synonymer: sakssulv

Mall:gmq-bot-subst-f-4 lǫgg f

• "Mall:uttal"

1. laxhona
2. inskärning i botten av laggkärl, lagg

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: lǫggdrupa, lǫggkerler

   Besläktade ord: lagg’

3. sjö- eller bäckkant tydligt avgränsad i terrängen, ibland även uppgrundad gammal sjöstrand

lógg’

1. bedraga, plundra

   Hǫnð vart lóggeð den gangę.

   Han blev lurad den gången.

   Besläktade ord: ljúg’

   Jämför: lúgs’

lógn

1. lugn

   Etymologi: Fornnordiska lygn adj. logn subst.

lǫgum

• "Mall:uttal"

1. lagom

   Heð vær júst lǫgum át dig, dú hæfð’ ínt’ gera der.

   Det var rätt åt dig; du hade inte där att göra.

   Etymologi: Till lag.

   Varianter: lagum

   Antonymer: mislǫgum, ólǫgum

lók m

1. det som läkt, runnit ut; litet vattenflöde, som uppkommer därigenom att det läcker t ex. genom taket eller därigenom att vatten hälles ut

   Varianter: lǿk

   Besläktade ord: lag, laka, lakk’

   Sammansättningar: vǫtulók, lókrumm

lokk’

• "Mall:uttal"

1. locka, kalla på

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: lokkspærr "lockfågel"

lókrumm n

• "Mall:uttal" (Nordmaling)

1. ställe i en ladugård, där spillningen och urinen bortrinner

lóm m

1. (fågel) lom

   Etymologi: Av , till lóm’.

lóm’

1. springa tungt och lufsande

   Hann lómeþ á útett’ vegjum.

   Besläktade ord: lóm, lómr

   Jämför: lumm’

lómr n

1. trög, långsam, tafatt människa

   Besläktade ord: lóm’

lóp m

1. buske (mest björkbuske), varpå höet drages upp ifrån sanka slåtterängar

   Besläktade ord: lǫup’, lǫup, lópinn

lópinn

1. mjuk, lös; om vägar vintertiden då töväder inträffar

   vegjĕnn ér lópinn

   Besläktade ord: lǫup’, lóp

Mall:gmq-bot-subst-f-1 lopp’ f

• "Mall:uttal"

1. loppa

   Etymologi: Av urgermanska *luppǭ "loppa"; eg. "hoppare".

   Sammansättningar: tjerulopp’, loppbit

lóss m

1. (sjöfart) lots

   Grammatik: Nom. bfsg. lóssn.

Mall:gmq-bot-subst-f-4 lost f

• "Mall:uttal" (Umeå); /lɒ́st/ (Skellefteå)

1. löjlighet, lustigt upptåg, som kan uppväcker skratt, narraktiga åtbörder och lustiga påfinningar, helst barnaupptåg, företagna i avsikt att uppväcka löje och nöje hos varandra

   Kum ska vé gøra lostern

   kom ska vi göra lustigheter, varåt vi få skratta

   Etymologi: Jämför fno. losti m, lyst f.

   Besläktade ord: lostelig

lostelig

• "Mall:uttal"

1. lustig, munter, livlig; löjlig, rolig

   Besläktade ord: lost

lǫugjdag m

• "Mall:uttal" (Norsjö, Umeå, Kalix); /lɞ̀ɡːdæːɣ/ (Burträsk)

1. lördag

   Etymologi: Av ; jämför skånska ljordağ.

lǫup m

• "Mall:uttal"

1. under savetiden löstagen bark i form av näver

   Sammansättningar: græhnlǫup, lǫuplist

   Diverse: Det brukas dels till att täcka hölador med, dels ock till att draga hö med den på sanka ängar om sommaren.

lǫup

1. böjning

lǫup’

• "Mall:uttal"

1. löpa, springa

   Jeg haf lupi pá steina, sǫ jeg ér ǫumføtt.

   Jag har sprungit på stenar(na), så jag är ömfotad.

   Synonymer: kút’, renn’, sprang’

2. sägs träden göra, när barken om våren av den tillrunna saven lätt lossnar från stammen

   Bjerkę̆ lǫup bra i jár.

   Björken släpper lätt nävern i år.

3. stöpa bly och tenn i stöpsleven om nyårs kväll, som brukas av barn om vissa personer, i det de slå det i kallt vatten för att av de mångfaldiga figurerna, som då blir, döma om och förespå tillkommande öden
4. stöpa kulor
5. tillsätta löpe

   Se även: yst’

Etymologi: Av .

Grammatik: Pret. lǫupt’ eller lǫupp, sup. lǫupt eller lupið.

Besläktade ord: lǫup, lǫupelig

lǫupelig

• "Mall:uttal"

1. villig och tjänlig att löpa, lätt, smidig och mjuk i kroppen till att löpa och springa

   Dú varð sprang’ dít dú fyr jag sí dú ér svø óbillig lǫupelig.

   Du måste springa dit, för jag ser att du är väldigt tjänlig och väl växt till att springa.

   Besläktade ord: lǫup’

lǫus

• "Mall:uttal"

1. lös

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: lǫuss

   Sammansättningar: lǫuskrút, lǫusmélt "lättmjölkad", magteslǫus

   Se även: -lǫus

lǫuskrút n

1. löskrut

lǫuss

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. loss

   Bess’n hæfð’ shluppið lǫuss.

   Baggen hade sluppit loss.

lǫut m

• "Mall:uttal"

1. det ställe där boskapen samlas kväll och morgon, när de körs i och ur betet

   Etymologi: Jämför fornsvenska løt, forngutniska laut, "(betes)mark, fält" svenska dialektala löt, "gräsbevuxen dal (mellan åkrar), betesmark, fägata, fägård", motsvarande norska dialektala laut "furdjupning (i marken) liten dal, gräsmark" m. m., isländska laut "fördjupning, land, jord" m. m.

lǫut sing

1. böjning

ludinn

• "Mall:uttal"

1. hårig, försedd med hår

   Etymologi: Av .

   Synonymer: lúfig

Mall:gmq-bot-subst-m lúðr m

• "Mall:uttal"

1. allt vad som är ihoprullat, strut
2. ett blåsinstrument, gjord i form av basun, vid pass en famn lång, av trä och omlindat av tunna näverremsor, att den må vara vädertät

   Synonymer: gétarlúðr, nǽfrlúðr, bjernlúðr

3. bordet varpå skvaltkvarnar ligger, eller varpå mjölet faller, när det kommer undan kvarnen

   Kvarnę̆ hæf kæsteð útę lúðrĕn.

   Kvarnen har kastat omalen säd utpå bordet ibland mjölet.

4. skorstenspipa (i badstugor och rior)

Etymologi: Av .

Besläktade ord: lúðres

lúðr’

1. inveckla, insvepa, linda omkring

lúðr’ m pl

1. böjning

lúðres

1. hoprulla sig

lúðs’

• "Mall:uttal"

1. luta sig (ned)

   lúðs’ nið

   luta sig ned, böja sig ned

   Lúðs nið dig!

   Luta dig ned!

   Lúðs upp hufuðeð!

   Lyft upp huvudet!

   hǫnð lúðst’ sig fræmm

   han lutade sig fram

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. lúðseð eller lúðst’, sup. lúðst.

   Besläktade ord: lǫut, lutinn

   Antonymer: brettes

luf n

• "Mall:uttal"

1. ledighet, tillåtelse

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: lufgifi, luflig

   Besläktade ord: lufa

lúf m

1. lugg

   Besläktade ord: lúf’

lúf’

1. bedraga, plundra

   Grammatik: Pret. lúfeð.

Mall:gmq-bot-subst-f-3 lúf’ f

1. allehanda huvudbonader och mössor skämte- och föraktligtvis, helst när de är gamla

   Hvors ér gamlúfę mín’?

   Var är min gamla mössa?

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: lúfes, lúfs’

lufa

1. lova

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: luf

   Sammansättningar: álufa

lúfig

• "Mall:uttal"

1. luden, hårig

   Besläktade ord: lúfs’, lúfsig

   Synonymer: ludinn

lúfs’

1. kamma till, eller med fingrarna städa till håret i hast

   Besläktade ord: lúf’, lúfig, lúfsig

Mall:gmq-bot-subst-m luga m

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. låga

   Etymologi: Av .

lúgs’

1. lura, bedraga, narra

   Varianter: bilúgs’

   Jämför: lógg’

lúk’

• "Mall:uttal"

1. stänga, sluta igen, låsa, innesluta

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. och sup. lúke.

   Besläktade ord: lykk’, lykkj’, lykt, nykjil

   Synonymer: lykk’

lúk’ f

• "Mall:uttal" (Umeå); nom. bfsg. /lʉ̀ːkɐ/ (Umeå), /lɛ̀ʊ̯ːɡɐ/ (Kalix)

1. lucka

   Sammansättningar: dammlúk’, lúksæng

2. gylf

   Haf dú upp lúka?

   Har du gylfen öppen?

   Sammansättningar: pisslúk’

Etymologi: Jämför fornsvenska lōka, lūka.

lúksæng f

1. säng med dörrar som kan tillslutas eller ock med fallucka ovan, vilken kan nedfällas

Lúł’

• "Mall:uttal"

1. Luleå

   Etymologi: Av .

lumm m

• "Mall:uttal"

1. rotändan eller storändan av träd eller stock, den äldsta och tjockaste delen av trädet
2. den ombundna ändan av en kvast
3. (sjöfart) handtaget på en åra

Etymologi: Av .

Sammansättningar: kvæstlumm, lummdrúg, árlumm

Antonymer: túll

lumm’

1. gå sin väg, bege sig bort, avlägsna sig skamflat

   Dá dim byrjað gera nærr áf nn, svø lummeð nn áf.

   Jämför: lóm’

lund m

• "Mall:uttal"

1. lund

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: grenlund, staforlund

lung n & m

1. ljung

   Varianter: ljóng

   Synonymer: ræssberrís

Mall:gmq-bot-subst-f-3 luni f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. block, där skafttenarna i en vävstol är upphängda

luns m

1. klump, klabb, stort och tungt stycke

lúnt’

• "Mall:uttal"

1. antända; egentligen, om antändning av eldvapen, dock stundom, ehuru sällan, även om annan tändning, men då ej i god bemärkelse

Grammatik: Pret. lúnteð.

Mall:gmq-bot-subst-f-r lús f

1. lus

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: lúsbłóm’, lúsgres

   Besläktade ord: lýsk’, lúsk’

lúsbłóm’ f

1. maskros

lúsgres n

1. lopplummer Huperzia selago

lut m

• "Mall:uttal"

1. andel

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: bróþrslut, stórlut

lutinn

1. redobogen, böjd för att göra något, färdig till, sinnad

lý

1. ljum, varm

   lýtt veðr

   ljum väderlek

2. lugn, tyst; om väder och vind

Etymologi: Av .

Grammatik: Neutr. lýtt.

Varianter: lýr, ljý (?)

Besläktade ord: lýj’

lýð’

• "Mall:uttal"

1. lyssna

   Synonymer: luna

2. vara lydig

Etymologi: Av .

lyðr’ f

• "Mall:uttal"

1. stockar eller åsar under broar, som ligger mellan stenkaren och varpå broträna läggs

   Etymologi: Av ett äldre *lyðra, av *lūþriōn.

lygd f

• "Mall:uttal"

1. lögn

   Heð ér lygdum líkt.

   Det är likt lögner.

   Etymologi: Av .

   Synonymer: lygn

lygn f

• "Mall:uttal"

1. lögn

   Etymologi: Infört med kristendomen från fornsaxiska lugina eller fornengelska lygen.

   Besläktade ord: ljúg’, lǿg’, lyga

   Sammansättningar: lygngirug

   Fraser: Jag sig nn sygn og ljúg nn lygn.

   Synonymer: lygd

lygn’

1. lugna, mojna

   Heð lygn’ útett’.

   Vinden lägger sig.

   Sammansättningar: lygnvætn

lygngirug

• "Mall:uttal"

1. begiven på lögn; som älskar att tala osanning

lýj’

• "Mall:uttal" (Skellefteå)

1. uppvärma, göra ljum, upptina

   lýj’ vætn

   uppvärma kallt vatten

   Lý nælta mjǫłk át mig!

   Värm upp litet mjölk åt mig!

2. kylslå (hett vatten, så att det blir ljumt eller lagom varmt)

Grammatik: Pret. lýjeð, sup. lýtt.

Besläktade ord: lý, lýtt

lykk’

1. stänga, luta igen, låsa, innesluta

   Lykk át dyrę̆!

   Stäng dörren!

   Etymologi: Av .

   Synonymer: lúk’, lés’, skjút’

Mall:gmq-bot-subst-f-1 lykkj’ f

1. ögla, lycka, märla

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: lykkjknút

   Synonymer: ygl’, esp’

lykkjknút m

1. rosett

lykt f

1. slut, ända utgång

   Hvurrig gikk eð i lyktĕnn?

   Hurudan blev utgången?

   Vanliga konstruktioner: i lyktĕnn

   Etymologi: Av .

lymil m

• "Mall:uttal"

1. fjällämmel, fjällmus, fjällråtta Lemmus lemmus
2. lymmel

Etymologi: Av .

Grammatik: Nom. bfsg. lymilĕnn, nom. bfpl. lymilęn eller lymlęn.

Synonymer: fjellmús, fjellrott’

lymt m (oböjligt)

• "Mall:uttal"

1. någon liten anledning eller tecken till något

   Sá du nænn lymt dil dum?

   Såg du något tecken till dem?

Mall:gmq-bot-subst-n-oräkn lyngj n

• "Mall:uttal"

1. allehanda smått ris eller stjälkar på marken, varpå bär växer, dock ej trädens kvistar, som har bär

   Etymologi: Jämför fornsvenska liung, svenska dialektala, danska, norska, isländska lyng, ävensom svenska dialektala ling n, "(bär)ris"; av ett urnordiskt lingwa-; jämför lung, ljóng.

   Varianter: lyng

   Sammansättningar: błáberlyngj, brammberlyngj, linnberlyngj, jórðberlyngj, ákrberlyngj, utrberlyngj, hǿnsberlyngj

lynk m

1. veck i söm
2. bukt på något

Besläktade ord: lynk’, lynkug, lykkj’

lynk’

1. lägga i veck, rynka, tråckla hop; sy oskickligt, så att det blir fullt med veck och skrynklor
2. slå krumbukter; om rusiga människor

   Honn gjekk og lynke kríng gulfen.

Besläktade ord: lynk, lynkug, lykkj’

Synonymer: nest’, snerp’

lynkug

1. krum, vriden, krokig med knölar på; buktig
2. full med veck; som ligger i veck

Besläktade ord: lynk

Varianter: lynkig

lypt’

• "Mall:uttal"

1. lyfta

   Etymologi: Av .

lypt’ n

1. löfte

   Etymologi: Av .

lýs’

1. synas på avstånd

   Heð lýs uppaf turnĕð.

   Det synes på eller ifrån tornet. (Den som ser tornet, står på avstånd därifrån.)

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. lýst’, sup. lýst. Framför det föremål, som synes, sättes partikeln uppa, "på", eller "ifrån".

Mall:gmq-bot-subst-f lýslinj f

1. kraftledning

Mall:gmq-bot-subst-f-4 lýsn f

• "Mall:uttal"

1. ljusstråle, sken, lysning, ljus, ljussken

   Jag sí ínt’ n lýsn heldr.

   Jag ser ej det minsta sken eller den minsta lysning heller.

   Heð vær i ynkjelig lýsn hén, ég sí allsęnt’.

   Det var ett ynkligt ljus här, jag ser ingenting.

2. lyse

   Ha é fǫjið lýsnę̆ enn?

   Har ni fått lyset än?

Besläktade ord: lýs’, lýsnirn

lýsning f

1. lysning

   Etymologi: Till lýs’.

   Grammatik: Def. lýsningę̆.

lýsnirn f pl

1. norrsken

   Heð ér svø mykjið lýsnirn pá himilĕnn.

   Det är så mycket norrsken på himmelen.

   Synonymer: látrskin

2. hastigt sken, stjärnfall, meteor
3. böjning

lýss

• "Mall:uttal"

1. böjning

lýtt

1. lugnt, stilla

   Etymologi: Jämför jämtska lýtt "tyst, sakta".

2. misskapt

   Etymologi: Fornnordiska lýti n "fulhet"; jämför ljút.

lýtt

1. används för att beskriva hur pass något kan höras från något visst väderstreck

   heð ér sønnęlýtt

   man hör tydligt söderifrån

lýtt

1. böjning

læð n

• "Mall:uttal"

1. avbalkning, avstängning: balkarna på båda sidor om kornlogen eller båsen; därav báslæð n den avbalkade plats, på vilken boskapen befinner sig i ladugården
2. sidobalk, sidomur i spisar

Etymologi: Av "inhägnad"; av hlaða, se lada.

Sammansättningar: báslæð, læðband, læðtein, múrlæð

lǽgd f

1. hövall, linda

   Etymologi: Av .

   Jämför: słǽgd

Mall:gmq-bot-subst-n læjan n

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. lejon

   Etymologi: Fornnordiska leó m, león, ljón n, fornfranska lion, latinska leō m, av .

læpp m

• "Mall:uttal"

1. lapp, klut, stycke

   Sammansättningar: kłǽðislæpp, ǿglæpp, papirslæpp

   Besläktade ord: læpp’

2. lappman

   Sammansättningar: læpphanðsk’, læppsekk, læppskír, læppkakkł, læppkunt, trafalæpp

læpp’

1. lappa

   Besläktade ord: læpp

læppkǫtu f

1. lappkåta

læppskír f

1. lavskrika^[16]

   Synonymer: kugsik, hvuksik, skógsmóðr

lǽr’

• "Mall:uttal"

1. lära

   heð ér illt’ oð lǽr’ sig

   det är svårt att lära sig

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. lǽrd’, sup. lǽrt.

   Besläktade ord: lǽrar, lǽring

lǽrar m

1. lärare

lǽring m

1. lärling

lærk m

• "Mall:uttal"

1. lärka Alauda arvensis

   Etymologi: Av .

   Varianter: lærkj

Lærs m

1. ett mansnamn

   Sammansättningar: Lærssęn

Mall:gmq-bot-subst-n læss n

• "Mall:uttal"

1. lass, last

   Etymologi: Av , av hlaða, se lada.

   Fraser: Nú herðeð neð læssĕð.

   Besläktade ord: less’

   Sammansättningar: læssækkj’

læt

• "Mall:uttal"

1. lat

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Komp. lætændĭ, superl. lætest.

   Sammansättningar: gurlæt, lætbúk, lætlegg’, lætstyłing, lætvórðinn, lætvrak

   Synonymer: bisversfátig

læt f & m

1. lättja

   Sammansättningar: píglæt

lǿð’

1. löda

   Etymologi: Av ; jämför tyska löten.

lǿf n

1. löv

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: lǿfhǫuk, lǿfkang

lǿg’

1. ljuga

   Stá hér ínt’ og lǿg!

   Stå inte här och ljug!

   Grammatik: Pret. lǿgeð eller lǿgd’, sup. lǿgeð.

   Synonymer: ljúg’

Mall:gmq-bot-subst-m lǿk m

• "Mall:uttal"

1. allt vått på golvet, så snart det blir så ymnigt, att det börjar rinna åt att håll såsom små bäckar, helst när det är läkt utur något kärl

   Tunnę hérnă lek svø heð stár lǿkjĕnn útett’ gułfĕð.

   Den här tunna läker, så att det står bäcken ut efter golvet.

   Etymologi: Av .

   Varianter: lók

   Sammansättningar: lǿkbłǫut, lǿkenavót, lǿkvót

2. (mat) lök

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: lǿkpíp’, hvítlǿk

lǿkjĕnn m

• "Mall:uttal"

1. böjning

løynrasann

• "Mall:uttal"

1. i hemlighet förargad

løynsk

• "Mall:uttal"

1. bakslug, lömsk

løys’

1. löstaga, lösgöra, frigöra; lössläppa

   løys’ bøksern

   förrätta sina behov

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-n-1 løyt’ n

• "Mall:uttal"

1. del, stycke av något

   Eineð løyteð ér svagt, ænneð sterkt.

   Det ena stycket eller fläcken är svagt, det andra starkt.

2. var och en avdelning av kärr- och vagnshjul, vilka ihopfogade utgör periferin av hjulet
3. var och en naturlig avdelning av marken, jorden eller vägar

   Eineð løyteð ér toyrt, ænneð vótt, tridjeð steinugt, fjerðeð sandugt, fimteð bakkugt, sétteð jamnt.

   Den ena fläcken är torr, den andra våt, den tredje stening, den fjärde sandig, den femte backig, den sjätte jämn.

4. (tidsuttryck) del av en tid, tidpunkt, stund

   Við heð løyteð.

   I den stunden.

Vanliga konstruktioner: der i løyteð

Etymologi: Av "del, vad som tillkommer en, tid".

Besläktade ord: løytum

Sammansättningar: vegaløyt’, hjúłløyt’, skógsløyt’

løytum

1. bitvis^[17] på en del ställen, styckvis, här och där^[18]

   Løytum vær vegjĕn słétt, løytum kniksug.

   På ena stället var vägen jämn, på det andra backig.

2. stundom, tidtals

   Løytum ér eð bra og løytum ér eð skræbbigt høy pá lǽgdę̆.

   Stundom är det bra, och stundom är det odugligt hö på lägdan.

   Løytum vær ég frisk, løytum sjúk.

   Synonymer: fłekkum

Etymologi: Av løyt’.

Mall:gmq-bot-subst-m-an maga m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) mage

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: magahóf, magasterk, ómaga

magasterk

1. hårdsmält

magn’

1. magra

   Etymologi: Till mægr.

   Synonymer: skúll’, skúltn’

magt i heð

1. Stor sak i det! Må så vara! Det hörer ej till saken! Därom är ej fråga!

magtes

1. förmå, ha förmåga, styrka, råd till

   Magtes dú við heðdernă?

   Rår du med detta?

   Magtes dú gera heð?

   Magtes dú kǿp’ himęnĕð?

   Synonymer: ráð’

2. pröva sin styrka genom brottning o. d.

   Ég magteseð ínt’ við um.

   Synonymer: brutas

Besläktade ord: magteslǫus, magteslít’nn

magteslít’nn

1. maktlös, klen, svag

magteslǫus

1. maktlös, utan arbetsförmåga, svag
2. trött av ansträngning eller ålder

mak n

1. ro, stillhet

   Etymologi: Av .

   Besläktade ord: makligheit, ómaka, ómaksam

makafrú f

1. (anatomi) tån till höger om stortån

makligheit f

1. vila, långsamhet

maks’

• "Mall:uttal"

1. kosta

   Mykjið maks’?

   (Hur) mycket kostar det?

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn mał m

• "Mall:uttal"

1. stor klappersten eller kullersten, som ligger i myckenhet på något ställe, ofta vitt omkring, då hela denna stenbeströdda trakt kallas mał eller steinmał eller att den är övertäckt med steinmał

   Etymologi: Fornnordiska melr m "sandgrund, grusigt ställe", mǫl f "singel, småsten, grus".

   Besläktade ord: mala, małd

   Sammansättningar: strandmał, steinmał, pinnmał

2. (insekt) mal

   Etymologi: Av .

máł n

• "Mall:uttal"

1. språk, tal, sätt att tala

   Etymologi: Av ; jfr danska, svenska, norska mål, isländska mál, "tal, talförmåga, språk", gotiska 𐌼𐌰𐌸𐌻, "församling, torg"; av ett germanskt *maþlą, sannolikt besläktat med mot, och möta och med en ursprunglig betydelse "folkförsamling", varav "församlingsplats", "rättegång, talande, tal"; jfr målstad, mäla, bångmål.

   Sammansättningar: kǫłismáł, máłstułinn, pítmáł

   Besläktade ord: lágmélt

2. måltid

   Etymologi: Av , av urgermanska *mēlą.

   Besläktade ord: máł’

   Sammansättningar: ferðmáł

máł’

• "Mall:uttal"

1. mäta, mäta någon längd

   Etymologi: Av med anslutning till mál "mått"; jämför skånska mála.

   Sammansättningar: máłstang

máł’ f

1. färgämne, färg
2. målarfärg
3. målning

mala

1. finfördela till pulver
2. fara helt sakta med något
3. spinna som en katt

Etymologi: Från , av urgermanska *malaną.

Grammatik: Pres. meł, pret. mół, sup, mełið.

Besläktade ord: mał, malar, mall, małd

malar m

1. mjölnare

   Synonymer: myłnar

Mall:gmq-bot-subst-m-oräkn małd m

• "Mall:uttal"; nom. bfsg. /mɑɖːn̩/

1. malning av korn och agnar blandad, som bakas till ortens brukeliga tunnbröd av dem, som ej har råd till eller ej nännas att hava det av rent korn; blotta agnar och annat skräde, som malas åt svin, heter svýnmałd

   Användning: Małd heter det, så länge det är omalad, men małdmjøł sedan det är malad. Ingen annan mäld heter så, ty den av ren spannmål heter małning.

   Besläktade ord: mala, mał, moll’

małdmjøł n

1. małd sedan den är malad

Malin f

1. ett kvinnonamn

mall’ m

• "Mall:uttal"

1. mönster, modell till något verktyg, eller till vad som helst

   Ettir denn mall’n.

   Efter den modellen.

   Homofoner: moll’

mall’

1. passa väl, likna sin modell

   Heð malleð riktigt.

   Det passade väl.

małm m

• "Mall:uttal"

1. metall (i t. ex. małmtrełgj "metallklave")

   Etymologi: Av ; jämför isländska málmur med samma betydelse.

máłstang f

1. mätarstång, varmed man mäter jorden, en stång inrättad av lantmätare och varpå var och ens åker- eller ängestegars bredd är utmärkta i de byar, där tegskifte brukas

máłstułinn

1. som förlorat rösten, ej förmår eller av blygsel eller förskräckelse ej vill tala

mandag m

1. måndag

   Etymologi: Fornnordiska mánadagr.

   Besläktade ord: manið

mang’

• "Mall:uttal"

1. mången

   Sammansättningar: mangtǫług

mangtǫług

1. mångtalig

mangumlundum

1. på många vis

   Synonymer: mærgilundum

manið m

• "Mall:uttal"

1. månad
2. måne

Etymologi: Fornnordiska mánaðr eller mánoðr m, av urgermanska *mēnōþs, samt fornnordiska máni m, av urgermanska *mēnô.

Sammansättningar: kættmanið

Besläktade ord: mandag

mank’

1. fattas, brista

   Heð mank’ mig tuhlumódeð.

   Det felar mig tålamod.

   Synonymer: trút’

már f

1. en påle nedsatt i sjö eller älv, vid vilken båtar fästas^[19]

   Sammansättningar: mársím’

Marget f

1. ett kvinnonamn

mátt

• "Mall:uttal"

1. (hjälpverb) må, måtte

   Ég mátt ha svímeð.

   Jag måtte ha svimmat.

   Ég mátt ha skutið ełgjĕnn.

   Jag höll på att skjuta älgen.

mátt

1. hur mycket

   Mátt fikk dú?

   Hur mycket fick du?

   Ég veit ínt’ mátt heð vær.

   Jag vet inte hur mycket det var.

   Hvurrig mátt ér kłǫ́kkę?

   Hur mycket är klockan?

   Mátt ér eð lidið?

   Vad är klockan?

   Mátt liggj eð ti pottę?

   Hur mycket rymmer flaskan?

2. så pass mycket, ungefär

   Svø mátt sum ið hałfstóp.

Synonymer: pæss

Besläktade ord: mót

meðan

• "Mall:uttal"

1. medan

   Tyst meðan jag suf.

   Tyst medan jag sover.

   Etymologi: Av .

még n

• "Mall:uttal" (Vb); /míːɣ/ (Luleå)

1. urin

   Varianter: míg

   Besläktade ord: míg’

megt’

• "Mall:uttal"

1. mäkta, förmå

   Megt dú lypt’ steinĕn dernă?

   Förmår du lyfta den där stenen?

   Etymologi: Avledning av magt.

meið m (?)

1. med

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: meiðrand

   Fraser: Heð gell ínt’ kǿr’ pá ein meið.

meiðrand f

1. spår i snön efter medar

   kǿr’ ett’ meiðrandę̆

   köra efter förra spåret

   Hall / rada ett’ meiðrandę̆, svø gár eð léttændĭ!

   Håll / styr efter medspåren, så går det lättare!

meining f

1. åsikt
2. mening

meir

• "Mall:uttal"

1. mer

   Etymologi: Av .

Mall:gmq-bot-subst-f-1 meit’ f

1. (anatomi) halsknotorna tillika med det därmed åtföljande köttet av boskapen, avsöndrat eller avhuggen från den övriga ryggraden

   Synonymer: hałsmeit’ (mera allmänt)

meit’

1. meta fisk

   meit’ borti bátĕnn

   meta från båten

2. kittla kor bak med ett spö för att de ska låta sitt vatten innan de släpps in i ladugården

Grammatik: Pret. meitt’, sup. meitt.

Sammansättningar: meitkrók(j), meitmærk(j), meitreif

meitkrók m

• "Mall:uttal"

1. metkrok

meitmærk m

1. metmask; mask som nyttjas till agn vid mete

   Varianter: meitmærkj

meitmærkj m

1. metmask, mask som användes såsom agn vid metning; i synnerhet om daggmaskar

   Etymologi: Jämför fornsvenska metemadhker.

   Varianter: meitmærk

meitn m (oböjeligt)

1. bete på metkrokar

   Obbarn tag int’ meitn enn.

   Abborren tar inte kroken än.

menn m

• "Mall:uttal"

1. min (possessivt pronomen maskulinum singularis)

   Menn son ér mykjið bráðgør.

   Min son är mogen för sin ålder.

   der a skógum mínum

   på min skog

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Relativt sjøłfs menn, femininum nominativ mín eller mí, ackusativ mín’ eller mennar, dativ mínum, neutrum mett, pluralis mín’.

menn m pl

1. böjning

menn

1. men

Mall:gmq-bot-subst-f-3 menniskj f

• "Mall:uttal"

1. människa
2. kvinna

Etymologi: Ifrån ; motsvarande norska menneske, fornsvenska mænniskia, svenska människa danska, menneske färöiska, menniskja isländska, manneskja; jämför fornengelska mennisc, fornnordiska mennskr, mennska.

Varianter: mennisk

Mall:gmq-bot-subst-m-a-oräkn Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn mergj 1 m, 2 f

• "Mall:uttal"

1. märg

   Etymologi: Av .

2. strömfåra i bäck

   Synonymer: rák

   Sammansättningar: sundmergj

Mall:gmq-bot-subst-n-1 merk’ n

• "Mall:uttal"

1. märke

   heð er ið merk’ pá

   det tyder på

   Etymologi: Av .

   Varianter: merkj’

   Sammansättningar: bómerk’

merk’

1. märka

   Hann merkt’ allsint’.

   Han märkte ingenting.

   Etymologi: Av .

   Varianter: merkj’

   Grammatik: Pret. merkt’, sup. merkt.

Mall:gmq-bot-subst-n-1 merkj’

1. märke, tecken

   Heð ér merkjeð heð.

   Det är det vanliga det.

   Etymologi: Av .

   Varianter: merk’

   Sammansättningar: ámerkj’, błámerkj’, bómerkj’, feigmerkj’, fármerkj’, fǿdilsmerkj’, góðveðrsmerkj’, kórnskutumerkj’, merkjisdag, saksmerkj’

merkj’

1. märka

   Jag merkt’ heð int’ fyr n heð vær fyr seint.

   Jag märkte det inte förrän det var för sent.

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Pret. merkt’, sup. merkt.

   Varianter: merk’

   Fraser: merkj’ áf

mesteð

• "Mall:uttal" (Hössjö, Kalix)

1. oftast, i regel
2. nästan, närapå

mettinn

• "Mall:uttal"

1. mätt

mí f

• "Mall:uttal" (Luleå)

1. min (possessivt pronomen femininum singularis)

   Varianter: mín

mida m

• "Mall:uttal"

1. vidskepelse

   Sammansättningar: midafúll "vidskeplig"

midd m ( f ?)

1. mitt

   Ság áf brǽðę pá middĕn.

   Såga av brädan på mitten.

miðdag m

• "Mall:uttal"

1. dagens huvudmåltid intagen mitt på dagen

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: fyrimiðdag, kómiðdag

midi n

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) midja

   Hón vær smæl um midjeð.

   Hon var smal om midjan.

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: midiband

miðlę

• "Mall:uttal"

1. mellan

   Etymologi: Av , dativ pluralis av meðal eller *með "mitt, medelpunkt".

   Sammansättningar: imiðlę, miðlęskuf, miðlęveg

   Besläktade ord: miðling

miðling m

• "Mall:uttal"

1. (anatomi) ringfinger

   Etymologi: Till miðlę.

   Synonymer: gúllfíngr

miðvitand n

• "Mall:uttal"

1. samvete

mig

• "Mall:uttal"

1. mig

   Etymologi: Av .

míg n

1. piss

   Besläktade ord: míg’

   Sammansättningar: mígbórð

   Varianter: még

míg’

1. kasta sitt vatten

   Besläktade ord: még (míg)

   Grammatik: Pret. meig, sup. migið.

   Etymologi: Av .

mígbórð n

1. ställe i en ladugård, dit spillningen med urinen bortskövlas

Mikkjel m

• "Mall:uttal"

1. ett mansnamn

mikłament n

1. läkemedel

míl n

1. mil

   Synonymer: míl’

míl’ f

1. mil

   Etymologi: Av .

   Synonymer: míl

milt m

1. mjälte

mín f

• "Mall:uttal"

1. min (possessivt pronomen femininum singularis)

   Grammatik: Maskulinum menn, dativ mínum, neutrum mítt eller mett, pluralis mín’.

   Varianter: mí

minð’ pá

1. påminna

minðisspak

1. som har gott minne

   Etymologi: Fornnordiska spakr "klok, vis".

mindr

• "Mall:uttal" (Umeå); /mǿnde̞ɾ/ (Luleå); /mɛ́ɪ̯nde̞ɾ/ (Överkalix)

1. mindre

   Etymologi: Av .

   Grammatik: Attributiv form mindrændĭ; som substantivering mindr’n, mindrę och mindreð.

   Sammansättningar: mindrsíð’

   Fraser: ínt’ fyr mindr

mingst’

1. mista

   Ég æ mingsteð mærrę̆ mín’.

   Jag har mist mitt sto.

   Ég hæf mingsteð histĕnn menn.

   Hǫnð mingsteð histĕnn senn.

   Besläktade ord: ómingstænd

mínk’

1. minska, avtaga i skyndsamhet, växt, styrka, fruktbarhet.

   Dagĕn mínk’.

   Det lider mot aftonen.

   Dagană mínk’.

   Dagarna blir korta (mot hösten).

   Dú hæ mínkeð úndirhallĕð mett.

   Du har minskat mitt underhåll.

   Vætnĕð hæ mínkeð i kjéllę.

   Vattnet har minskats i brunnen.

   Vætnĕð hæ mínkeð ti bekkum.

   Poikĕn rakað upp i byggjen, menn æ byrjeð mínk’ i vekstĕn.

   Gossen växte hastigt i början, men nu växer han mindre fort.

   Engę ha mínkeð.

   Ängarna ger mindre avkastning.

   Etymologi: Av .

mirð’ n

1. mjärde

   Synonymer: tén’, tinn’

mis-

1. miss-, fel-, uttrycker att något inträffat felaktigt eller på ett negativt eller dåligt sätt

   Sammansättningar: misgjera, misgá, mishappes, misminnes, misskilne, missemis, missøfd

misgá

1. fela, göra orätt

   Synonymer: fél’

2. gå miste om

Etymologi: Jämför fornsvenska misganga "gå illa eller olyckligt, slå fel, misslyckas", medelhögtyska missegan, ä. t. missgehen.

misgjera

• "Mall:uttal"

1. göra galet, orätt, helt annat än enligt avsikt; handla sig till skada med någon

   Jeg misgjórð’ mig denn ganga.

   Jag gjorde helt tokigt den gången.

   Etymologi: Av .

mishæppes

1. misslyckas, ej avöpa efter uträkning, ej slå in

   Ég tródd’ at ég skúll’ fá kuma heim dil júłę̆, menn heð mishæppeseð fyr mig.

   Jag trodde att jag skulle få komma hem till jul, men jag lyckades inte.

misk’

1. ystas

   Synonymer: miskes

miskes

1. skära sig

   Synonymer: misk’

miskinn

• "Mall:uttal" (Kalix)

1. som håller på att surna

   Etymologi: Jämför misk’, miskes, fornnordiska morkinn "murken"; norska morkjen, moskjen; engelska dialektala moskered; skotska muskane.

misminðes

1. minnas orätt, galet

   Um ég ínt’ misminðes mig, svø ér eð trý ár seðan vé vær i lag.

   Om jag inte minns fel, så var det tre år sedan vi jobbade ihop.

   Etymologi: Fornnordiska misminna.

misseð

• "Mall:uttal"

1. osäkert, ovisst, tvivelaktigt

   Heð ér misseð um heð varð næ gipt’ i ár.

   Det är osäkert, om det blir något gifte av i år.

   Heð ér misseð um heð.

   Det är osäkert om det, det är tvivelaktigt hur det förhåller sig med det.

misseð n

1. osäkert, ovisst, tvivelaktigt

misskilneð f

1. åtskillnad

missǿfd

1. som ej fått sova ut; som haft för kort sömn

mist m

1. förlust

mist’nn

1. varande i mistning, förlustig

   Ég vart mist’nn um dagspenningĕnn.

mistykkj’

1. ta illa upp

misu f

• "Mall:uttal"

1. mese, mesost

   Etymologi: Motsvarande norska och isländska mysa.

   Sammansättningar: misusmør

misusmør n

1. messmör

mittá

1. mittpå

Mall:gmq-bot-subst-f-oräkn mjǫłk f

• "Mall:uttal" (Hössjö, Umeå, Luleå); /mjǽɽ̊k/ (Vilhelmina); /mjɑ́ɽ̊k/ (Byske); /mjɑ́ɽk/ (Skellefteå, Byske, Norsjö)

1. mjölk

   Etymologi: Av . Den egentliga västerbottniska formen är nog mjałk, utan u-omljud, men den verkar ha ersatts av en svensk form i många mål. Lulemålet har till exempel både mjäLk "fiskmjölke", och mjöLk "mjölk". Den svenska formen kan också ha ersatt ordet supa.

   Sammansättningar: błámjǫłk, mjǫłksǽt’ "mjölkpall", rennmjǫłk

   Besläktade ord: mǫłk’

   Fraser: renn’ mjǫłkę̆

mjøł n

• "Mall:uttal"

1. mjöl

   Etymologi: Av .

   Sammansättningar: grópmjøł, hveitmjøł, małdmjøł, mjøłvakk’, pǽrmjøł, rugmjøł, skrǽdtmjøł

mjøłvakk’ m

1. ett av bräder ihopslaget, fyrkantigt käril med botten och lock, som de brukar att ha kokmjöl uti^[20]

   Synonymer: vakk’

móð n

• "Mall:uttal"

1. mode, fason

móðrsfaðr m

1. morfar

módt

1. bråttom, strängt och angeläget sysselsatt med arbete